Category Archives: Hem kära hem

Det var med viss bävan jag såg Fabrikens tisdagstema denna gång. Jag är förtjust i handens verk och har mycket sådant här hemma. Men Handmade by Me är inte riktigt min kopp. Visst hyser jag planer. Visst blir jag sugen när jag tittar på nyskapande DIY från Anna-Malin och Annaleena. Visst har jag ett och annat avsomnat broderi på mitt samvete. Men det stannar oftast där. Och jag behöver väl inte tillägga att min mormor fick fusksticka klart min tröja i syslöjden… Men man må utmana sig själv. En stor sak för mig, plättlätt för någon annan :).

Jag har målat med skoltavlefärg för första gången. På taveldukar som jag köpte när barnen var små för dem att kladda på. Men de har blivit liggandes. Tills nu. De är möjligen inte helt idealiska för färgen, eftersom det är vävstruktur på dem, men better done than perfect. Jag tänker mig väl valda ord på väl valda platser. Inte så definitivt, utan som tillfälliga installationer i hemmet.

Den här (insnöad på dessa ord just nu) möttes jag av när jag vaknade i morse. Just där och då med morgontrött familj kändes budskapet klockrent.

Bidrag till Fabrikens tisdagstema. Jag försöker mig också på en utmaning från Trendenser om att göra bild enligt The Coveteur. Ledorden är modeskaparen Dries Van Notens “It´s more interesting to have just a picture of a small detail – then you can dream all the rest around it. Because when you see the whole thing, what is there to imagine?” Svårt att inte bli mycket fascinerad.

Favoritfärger i inredningen? För en Svenskt Tenn-tant som mig själv är det ju nästintill omöjligt att svara på. Förresten – om ni inte har sett det – se-rekommendation på Kunskapskanalens Antikmagasin som handlade om den anrika affären (tipstack till min far). Min mor och jag blev betjänade av självaste intendenten från programmet förra gången vi handlade där. Starstrucked liksom ;). Ovan syns delar av min bricksamling. Kan man ha för många? Tja, det kan man säkert, men jag använder alla mina med glädje. För evigt förlorad i dessa färgsprakande slingrande mönstervärldar som kompletterar den klassiska och lågmälda bas som finns hemma. Jag är periodare vad hjärtat slår snabbast för. Min senaste hangup är grå Aristidia som syns längst ned i höger hörn. Mitt absoluta favoritmönster om jag är tvungen att välja är Mirakel som syns ovanför Aristidia. Och lite samma som med mitt förhålllande till Frank är det med mig och färger. Mitt fokus skiftar under årets gång. Stämningarna återfinns ofta i säsongen och årstiden. Jag föser fram lite olika saker beroende på känslan.

Finns det något härligare än vårens första penséer? Möjligen de gulaste av påskliljor då.Solknallig tavla möter blått i olika nyanser under sommaren.Det gula går mot mer orange med höstlövens färgsprakande högar.

När jag plockade bort de sista pumporna var jag dock klar med färg. Nu steg det in en greige färgskala som fortfarande dominerar och som synts mycket här i mina egna bilder de senaste månaderna. Efter nyår börjar det gröna komma smygande. Och ser ni där på tavellisterna i köket? Färgen börjar komma tillbaka igen.

Så fick det bli i dag. För jag kan inte välja. Lika lite som jag kan när barnen frågar om min favoritfärg då de vill göra en teckning i just den färgen till mig. Allt kan vara rätt. Ibland.

Bidrag till Fabrikens tisdagstema.

I går begåvades mina kära kuddhögar, som jag vårdar ömt på olika ställen i huset, med två nya exemplar. Efter att ha haft färgkalas i sovrummet, går högen där just nu i gråskala istället. Omväxling förnöjer. Och ja, jag har ett lager av kuddfodral i förrådet som finns bakom dörren på bilden. Den gamla klyschan om att några kuddar kan ändra tonen i ett rum ni vet. I går fick jag en elefantkudde som jag vunnit hos Helena på bloggen På vår Udde. Tusen tack för den fina. Och underst ligger en kudde från H&M Homes vår . Jag tror att den kudden är så Etnochic som jag blir just nu :).

På förekommen anledning som det brukar heta. Steghyllan har vi köpt på Nordik. Vi har inte skruvat fast den i väggen, eftersom det är en garderob bakom där den står i sovrummet. Men man kan förankra och det är nog säkrast om man vill ha lite tyngre saker på samt om man har den någonstans där det springs mycket.

En evig följetong detta med att jag inte kommer igång med att läsa skönlitteratur, förutom på sommaren då jag plöjer böcker som jag aldrig gjort annat. Mina fina staplar med klassiker hjälpte föga på jullovet. Nu fick jag en rabatt på CD:on och mindes att jag inte läst alla delar som kommit på svenska i True Blood-serien. Del fyra och fem klickades hem. Och tänka sig i går kväll läste jag sjuttio sidor bara så där. Det har varit dåligt med vampyrer ett tag. Jag väntar tålmodigt på att SVT skall sända tredje säsongen av just True Blood. Vampires Diaries (tja inte världens bästa serie, men ändå förströelse) har uppehåll i sexan. Och man vet att man själv börjar bli gammal och att ens barn börjar bli stort när tjejtidningarna som eftertraktas erbjuder Eclipse som premie. För vampyrer eller ej – jag kan ju läsa. Faktiskt. Förhoppningsvis kan jag ta med mig dessa bokplöjarinstinkter till annan litteratur också. Hoppet lever. Alltid.

Steghyllan i sovrummet har blivit en riktig favorit. Perfekt att stapla tidningar och lösa ting som annars hopas på nattygsbordet. Och allsköns annat fint som man inte kan låta bli att sätta upp såklart :).

Badrum är inte riktigt min grej. Kan man säga så som inredningsintresserad? Badrum kommer ännu mer i fokus när man bygger ett nytt hus. På bygga hus-forumen diskuteras valet av blandare i oändlighet, för att inte tala om kakel och klinker. Det var lite samma sak när man var inne i Hemnet-karusellen. Ett flådigt badrum sålde huset. Jag har aldrig riktigt kommit dit i vad mitt hjärta bankar för i ett hus. Visst är det bra trevligt med ett fint badrum, inte tu tal om det. Och det är lätt att säga vad man inte vill ha. Och det kanske var för att jag inte hade förlorat mig i alla badrumsspecial i tidningarna genom åren, som jag inte riktigt rustat mig för att gå all in när vi skapade vårt. Man kan mycket lätt förlora sig inom de allra flesta områden, men just i badrummet valde jag att inte göra det, även av kostnadsmässiga skäl. Allt till badrum är dyrt. Utbudet är oändligt. Och sedan blir jag nog lite tvärtom i sådana där lägen och börjar gilla bas och standard.

Så några detaljer då. Som tycks vara rosa i vårt badrum. För den som vill se mer helhet finns det några bilder här där jag även har skrivit lite om vad som finns i badrummet. Det som hjärtat bankar för är dock det svartvita golvet och det blanka kaklet med mörk fog. Det gillar jag. Och förresten gillar jag alltihop. Praktiskt, funktionellt, basalt och så lite piff här och var. Jag gillar också att vi skippade en del standardbadrumsskåp och satsade på ett vanligt vitrinskåp från IKEA. Och så Henriks och min story då. Den som vi delar och gärna berättar för varandra då och då. Om hur jag vann den där lyxiga tvättunnan från Vipp. Och att jag vann den för det som hände den där första natten i vårt hus. “Jo tänk, även fast man har ett helt nytt hus med fina lull-lullgrejer, så ser smutstvätten precis likadan ut. När vi sov för första gången i huset väcktes vi av en liten son som kom intassande i vårt sovrum. – Mamma, jag har kräkts. Även fast allt är nytt är det som livet är mest i en småbarnsfamilj. Och det är ju så det skall vara. Så ja tack till en stylish tvättunna! Ack, vad jag vill vinna och ge vår smutstvätt en aura av glam!”.

Bidrag till Fabrikens tisdagstema.

Det är nyttigt att plocka ned mycket av det man har. Det där som utgör fundamentet i hemmet och som bara finns där utan att man tänker speciellt mycket på det. Vi har haft samma hissgardiner i linne från Åhléns sedan vi flyttade in. Vi hade likadana även i förra lägenheten. Jag tycker fortfarande mycket om dem. De silar ljuset fint och här i det gränslösa nybyggarlandet är det nästan ett måste att ha något i fönstren. Jag har ju pratat ett antal gånger om några gardiner från Svenskt Tenn på utvalda platser, men det tycks vara svårt att komma till skott där framförallt av prismässiga men även praktiska skäl. Nu med öppna fönster och gardinerna på en pall i vardagsrummet går jag här och klurar. Vi får väl se var det slutar.

I dag har vi studiedag här. Anna har, liksom jag själv, drabbats av fixarfeber. Hon och Henrik är stora fans av Isabelle McAllisters Fixa Rummet på Barnkanalen. I går var det ett fiskrum och de två satt som tända ljus i soffan och kollade med stora ögon. Vid den tiden kan de mycket väl befinna sig i en brottande hög på golvet, men Isabelle fångar dem. Vi har inte gjort något speciellt med barnrummen sedan vi flyttade in, så det börjar bli dags för en insats. Anna vill ha ett storttjejsrum och kan inte förstå att hon valde rosa tapeter. Att jag säger “told you so” och “det var väl tur för dig att jag övertalade dig att inte tapetsera med ballerinor” hjälper föga. Nu är det nya planer. Mer kommer i den frågan kan tänkas.

Mitt iordningplockande iscensätts av en skinande sol dagen till ära. Mina stilleben utsätts för skoningslöst ljus som exponerar damm en masse. Dags att ta tag i det. En fin torsdag till er!

Nu har vi ny vit färg i alla sprickor i huset. Vi får väl se om det har rört sig färdigt nu, eller om det blir ritsch igen. Huset är huller om buller och man får väl passa på och göra en ordentlig städning. Men det är ju så mycket roligare att arrangera det som tagits ned från väggarna för några fotografier. I alla fall innan man börjar med den där dammvippan. Jag led, som jag tidigare har skrivit, länge av de vita väggarnas tyrrani. Det kändes alldeles hemskt att göra hål i det nya. Men nu har väl den värsta fobin släppt i alla fall. Och jag vet inte jag. Tycker mig se ett bestämt tema bland tavlorna. Det kanske är lite som med mattorna. Man kör safe, eftersom man inte riktigt vill kasta sig ut i det som tar rummet. Och konst är dyrt. Och lite svårt att närma sig ibland. Men jag vill. Om jag bara finner rätt.

Jodå, även jag har affischer med Warholcitat från Moderna Muséet. Några tryck från Keep Calm Gallery. Några från Therese Sennerholt. Familjebilder. Något från Etsy. Och vackra antika blomstertryck som vi fick i bröllopspresent.

Och så barnen såklart. I dag är det min lilla MiniMe Henriks namnsdag. Om Annas namn kom till mig på ett lite mer magiskt sätt, så var jag så säker när jag hade andra barnet i magen. Henrik eller Elisabet. Alldeles punkt. Och så blev det. Min finaste Henrik.

Fotografier: Weronica – En mammas dag. I björkriset skymtar dessa droppar fast i klarglas. Åh, vad jag tycker om dem!

Huset är upp och nedvänt eftersom vi har hantverkare här som fixar till saker efter tvåårsbesiktningen. Så jag gräver lite i mitt fotoarkiv för dagens tisdagstema. Och hamnar på en bild från november som jag inte visat förut, även om vyn är bekant. Det var då som amaryllis och hyacint kändes så fint. Och de vita kan jag gott titta på än för all del. Men annars är det ju sådär med saker som är i säsong. Minns ni det te som jag hyllade innan jul med tydlig saffranssmak? Jag drack det varje eftermiddag fram till julafton, men sedan var det som förgjort. Det smakade inte alls lika bra längre. Men Anton Bergs marsipanbröd åkte jag dit på igen. I en sådan där utförsäljning av julgodisaskar på Ica Maxi. Och de smakar fortfarande galant ;).

Mattor var det ja. Vi har inte så väldigt många som jag har skrivit om tidigare. Inte för att jag ogillar mattor, men de jag tycker om tenderar att kosta alldeles för mycket pengar. Och jag har inte sprungit på en äkta matta att fynda heller. Vi har en matta i sovrummet plus ett fårskinn vid sängen. En Pappelina i köket. Några småmattor i barnrummen. En mjukare sisalmatta i arbetsrummet. Och sedan i höstas har vi en riktig IKEA-ikon under matbordet. Klart att man inte alltid prickar de svarta fälten när det spills, men efter första fläcken så går man vidare. Det har blivit en helt annan ombonad känsla. Jag gillar mattan så mycket, så att vi funderar på att lägga en likadan i vardagsrummet som ligger i fil för att binda ihop rummen. Vem vet? Det kanske är början på en riktig mattera i vår boning.

Bidrag till Fabrikens tisdagstema.