Nu skulle jag möjligen helst säga att jag har stått i ett grönt svagt vitlöksdoftande hav och plockat egen, men det får bli en annan gång. Det här är gotländsk ramslök från Ica. Fint så. Jag ville finna en riktigt god vårsoppa där man riktigt känner smaken av klorofyll.
Jag fann min väg till detta KRAV-recept av kökschefen på Lilla Bjers. Jag tog i mer buljong, mer créme fraiche och hade inte mer än en fjärdedel av den ordinerade ramslöken, men ack så gott. Jag tror på en slät soppa till förrätt, men till lunch lade jag i kall överbliven lax från kylen och åt några smörgåsar med cheddar till. Rekommenderas varmt!
Virusen de bara snurrar och snurrar. Denna tid på året har jag min förkylningssoppa i kylen. Den är alltid bra att ha färdig att ta av när orken tryter och den värmer inifrån och ut. Här är devisen enklast möjliga som proppas full med saker som jag har hemma. I grunden tar jag ca 1 kg morötter och 1/2 kg potatis och skalar tillsammans med en stor lök. Löken finhackas, det andra tärnas och bryns i lite smör eller olja i stor kastrull. Sedan tar jag i vatten som täcker, några buljongtärningar och kokar i cirka tjugo minuter. Grönsakerna körs med mixerstav för att få en slät soppa. Nu kokar jag upp igen med en burk kokosmjölk, massor av färskriven ingefära, lite chilikrydda, honung och pressad apelsin. Rostade pumpakärnor och bröd med ost är gott till samt ett glas äpplemust. Smaklig spis!
Först – stort tack för era fina hälsningar! Jag uppskattar varenda en. Ni ger kraft framåt och får mig att vilja skriva mer igen efter att ha varit mer bilddriven inne på @baravackrating. För ni vet väl att jag finns där med fokus på vintage? Om inte, så titta in där också. Jag kommer inte med någon programförklaring annat än att i vanlig ordning ha mina hörnpelare klassiskt, säsongsbaserat, tidlöst och hållbart. Jag tänker att jag tar det helt enkelt från här och hoppas att ni är med mig.
I lördags var jag på den sedvanliga loppisturen. Förut var lördagsförmiddagar mina pyjamastimmar med långsamt tempo. Nu är det nästan alltid lite tidigare frukost och tempo för att ta mig ut till öppningen av mina secondhand-affärer. Man är inte ensam där en lördag, långt ifrån. Det gäller att kryssa snabbt, lita på sina falkögon och att behålla sin kompass. Nu kunde jag komplettera min än så länge tämligen modesta samling av brittiska Portmeirions Pomona. Jag är ju en brittisk trädgårdstant uti fingerspetsarna. Dekoren på detta porslin som är hämtade från botaniska illustrationer ur “Pomona Britannica” från 1818 är därför svårt att motstå. Porslinet är fortfarande i produktion med lite variationer. Det man ser på loppis kommer oftast den design som gjordes av Susan Williams-Ellis 1982. När jag lade upp på Stories på Instagram fick jag många nostalgiska direktmeddelanden som hade minnen av servisen. Jag har ingen sådan koppling till den, men tycker mycket om den. Det brukar vara olika frukter på porslinet om man finner en liten stapel med skålar. Min favorit är päronen. Jag tänker kanske framförallt på den som att duka med ute under den varmare säsongen, men säg den som inte behöver lite eskapism i januari?!
Januari är mycket organisation och fixande hemmavid. Köksskåpen har fått sig en rejäl genomgång. Jag har staplat alla mina fat för att lättare komma åt dem och att verkligen använda dem. Alla sallader blir godare på ett större fat. I stapeln syns en blandning av Upsala Ekeby och Gefle samt ett italienskt Spruzzifat.
I helgen åt vi bland annat en av mina vintersallader. Jag har kommit igång ordentligt med min mandolin som jag fick i present för några år sedan. Fördelen med riktigt tunna skivor är att det går att äta mycket raw. Det blir helt enkelt godare och mer lätt att äta t ex olika kålsorter. Här blandas rödkål, granatäpplekärnor, apelsin och nötter efter tillgång. I går tog jag mandel som blivit över efter att ha använts till glöggen. I säsong – med lite blick framåt.
Hösten är pumpatid för att kulminera denna vecka innan andra stämningar tar vid. Jag är förtjust i att dekorera med de i dov grön färg och den vita Ghost-pumpan. När de har fyllt sitt syfte där är det bara att äta upp dem. Återvinning i dess bästa form. Jag ugnsrostar mycket pumpa på hösten eller gör soppa.
Min favorit är denna soppa med lite sting i. I förkylningstider som vi nu är i, är det ingen nackdel att dra på med ingefäran. Jag serverar gärna med äppelmust. I veckan var vi på höstlovsbesök på Brunneby Musteri som ligger i närheten av mitt föräldrahem. Det finns många goda sorter. Must är även gott att dricka varm innan glöggsäsongen är här.
Den här årstiden är det mycket trädgårdsarbete på helgerna. Det pågår vinterrust för fullt, såväl ute som i växthuset. Ett av de större projekten är att ta hand om alla dahliaknölarna inför vinterförvaringen. Jag visade mina favoriter bland nykomlingarna här. Visst kan det svida lite med de där enstaka frostnätterna som var då alla gick hädan. Efter det har det nämligen varit milt och regnigt, men så är den bistra sanningen för en dahliaodlare. Visst är det en del pyssel med att ta hand om knölarna, men det känns fint med återvinning plus att de växer efter hand och blir större och tåligare. I år funderar jag på att rationalisera det hela med att förvara dem i papperspåsar istället för att slå in i tidningspapper och snören som jag brukar. Smart också att skriva direkt på påsen vad den innehåller för knöl. Oavsett hur noga jag är med mina små skyltar och märkningar, så har det alltid en tendens att bli en och annan överraskning när de slår ut…
Så behöver jag inspirera mig själv till plantering av lökar. Inte en enda är planterad av de jag hittills köpt. Sedan har jag i och för sig is i magen och väntar på utförsäljningarna av tulpanerna. Då behöver man inte ha så dåligt samvete om att de redan borde kommit i jorden.
Essentiellt för mig denna årstid – att plocka fram mina värmande saker som är nödvändiga för den kalla tiden. Jag fryser i princip alltid. Plädar fram och de jag använder mest har mått på två meter och inte standard 1.70 eftersom jag är lång. Världens bästa sockar från Skåneresan – nu har jag invigt årets par. Sedan har jag handledsvärmare och torgvantar utplacerade lite varstans. Om man blir varm om handleden värms man snabbt upp tycker jag. Ett tips är att hålla utkik efter handstickade av fin kvalitet på marknader och liknande ställen. Man kan naturligtvis sticka själv, men det övergår min förmåga. Ett värmande survival-kit är inte helt fel när det bara blir kallare.
Nu är vi en bit in i oktober och nu gäller det att omfamna stämningarna fullt ut. Den tidiga hösten är den bästa när solen fortfarande kan värma och det finns många goda råvaror från naturen. I dag väljer jag att lyfta fram löken och päronet. Lök säljs ofta i stora säckar nu och fungerar utmärkt att vinterförvara på svalt ställe. De svenska päronen får beredas på burk om de skall sparas eller så njuter man dem färska så mycket som möjligt. Här blir det en värmande meny i all enkelhet med löksoppa och en engelsk Ginger Pear Cake.
Jag gör min löksoppa enligt Anna Bergenströms klassiska recept. Pillivuyts lejonskålar gör alltid sitt till för att förstärka stämningen av den rykande heta soppan med rostat surdegsbröd och rikligt med cheddarost som gratineras i ugnen innan servering.
Det finns många recept på Päronkaka med Ingefära. Denna gång hade min vän bakat enligt receptet i boken Afternoon Tea. Kakan innehåller både kanel och ingefära vilket gör att man får en liten smakskjuts till kommande tider, men de mjuka päronen håller en kvar i säsongen. Tid att njuta av höstens alla smaker.
Nu blir det dahliafrossa! Frosten ser ut att närma sig framåt helgen, så det är bara att försöka göra det mesta av det hela tills dess. Jag kan inte säga att det har varit någon sprakande dahliasommar för min del. De tog lång tid på sig att börja blomma och en del sorter blev det inte mycket med. Jag har fått önskemål om att visa mina favoriter från säsongen. Om du vill titta på en samlad bild av vad jag odlade förra året så finns det här. En del av de sorterna övervintrade jag och de har blommat nu igen. Här koncentrerar jag mig på nytillskotten och vilka som får stanna hos mig. För dahlia är ju i högsta grad återbruk. När frosten kommer är det dags att gräva upp knölarna för vinterförvaring.
Fixstjärnan i Dahlia-släktet – Café au Lait – är inte ny för säsongen för mig, men den får vara med och glänsa ändå. Det är något speciellt med den och det är den dahlia som jag använder mest i buketter. I år har det kommit två nya varianter – Café au Lait Royal och Café au Lait Rosé. Jag tycker mycket om dem båda två! Royal är det lite mer rosa i, även om den så här mot slutet av säsongen liknar sin storasyster mycket då färgerna bleks. Rosé är djuprosa åt det cerise hållet. Hela detta släkte är stora primadonnor och jag kommer odla dem nästa år igen. En annan ny favorit är Evanah. Även den är en stor dahlia i vacker färg. Lite mindre varianter som jag har använt mycket i buketter är trissen med Petra´s Wedding, Sweet Nathalie och Strawberry Cream. Även de vill jag inte vara utan nästa sommar. I år har favoriterna blivit de mer blekta färgerna som synes, men Salmon Runner är en korallrosa tjusig sort som jag kommer att spara.
Eftersom jag har så många dahliaknölar brukar jag ge bort ett gäng på höstkanten. Det känns fint att sprida blomglädje vidare och återbruka även i det ledet.
Jag tänker att det snart är dags att börja fundera på att sätta ned tulpanlökarna i jorden. I odlingslådorna blommar dock fortfarande dahlior och ettåriga sommarblommor för fullt, så det hela får bero ett tag till. Jag tittar genom veckans Ica Maxi-blad. Blicken fastnar på ett knippe med tulpaner. 49 kronor – svenskodlat och klimatcertifierat. Men snälla någon? En tulpanbukett på bordet? Nu?!
En av mina hjärtefrågor är att vila i våra säsonger och ta till vara på det som finns nu. Ur ett klimatperspektiv är det inte minst viktigt att tänka i årstider. Vi har blivit mycket bättre på att tänka att allt inte skall vara tillgängligt över hela året, men det finns mycket kvar där att inspirera kring. Vad signalerar då att ställa en bukett med tulpaner på bordet i mitten av september? Just precis det motsatta tycker jag. Jag vet att vi svenskar är galna i våra tulpaner och att det för många är symbolen för längtan till våren. Om vi börjar med det nu när hösten knappt har börjat – då har vi mycket av längtan framför oss. Jag tror att vi blir nöjdare av att se det stora i det lilla, att vila i det som finns här och nu och att lära oss att allt har sin tid. För mig skorrar det att ha en tulpanbukett på bordet i september, även om den är svenskodlad och klimatcertifierad. Låt oss njuta av det andra nu och ta tulpanerna sedan!
