Category Archives: Personligt

Det är den där tiden nu. När det surrar förhoppningar och förväntningar i luften. även om vi inte alla utfäster nyårslöften, så är det precis just nu som det sker flest inre monologer om sakernas tillstånd på hela året. Det lär inte vara någon slump att jag åt min första tallrik gröt på länge nu i morse om man säger så :). Samtidigt – låt oss vara snälla mot oss själva och mot varandra. Det är en lite skakig tid nu, samtidigt som mörkret håller oss i ett grepp ett tag till. Mina C:n skrev jag i december 2011, men de får vara med mig även denna första riktiga vardagsdag på det nya året MMXIII. Ta hand om er därute! 

I vanlig ordning blir det ingen nyårskrönika från mina tangenter. Jag väljer att se framåt istället. Med tillförsikt. 2012 blev ytterligare ett år med många tankar på det personliga planet i vågorna av den livskris som jag klassiskt nog har genomgått de senaste åren. Fyrtio år blev jag också. Men vete sjutton – firar förhoppningsvis fyrtioett lite gladare och lite lättare till sinnet :)! Hur det än må vara med det året som har passerat – nu har vi ett helt nytt framför oss. Jag hoppas att vi alla får ett minnesvärt 2013! Gott Nytt år!

The same procedure as last year.

Ta hand om er!

Kram W

Nej, fy tusan. Huset är drabbat av magsjuka så här en vecka innan julafton. Det borde väl förhoppningsvis betyda att allt är över innan dopparedagen, men det känns ju allt annat än skoj när man vill hålla på med roligare saker än att tvätta massor av lakan. Bättre tider stundar får vi lov att tro. Jag snabbscannade Netflix nyheter och såg att de bland annat lagt in favoriten The September Issue. Det får bli att se om den i kväll under filten. Hoppas att ni är friska!

 Jag och min barndomsvän Karin. Vi träffas ganska sällan, men när det väl händer så bara bubblar vi av prat och det är som att ta vid precis där vi stannade förra gången. Karins morfar och mormor var grannar till oss när jag växte upp. Vi lärde känna varandra över ett staket tidigt, tidigt. Och vi hade sådan tur att ha varandra när vi var små. Vi bodde med ett antal mil mellan oss, men skrev alltid brev till varandra. Och spenderade helger och sportlov och en sommarlovsvecka tillsammans. Vi är egentligen himla olika på många sätt, men det där viktiga, det som räknas – respekten för och omsorgen om varandra – det har vi. Alltid. Nu har Karin skrivit en bok. Om sin dotter. Det är en bok om att leva med ett autistiskt barn, men det är framförallt en bok om kärlek. 

Nu har en av er möjligheten att vinna en bok. För att vara med i tävlingen vill jag att Ni svarar på följande frågor. Vad heter flickan som boken handlar om? Svaret finns i Karins blogg. Skriv även en liten rad om varför du vill vinna boken. Skicka ditt svar till weronica@enmammasdag.com senast 25/11. För lite bakgrundsinformation om boken och Karin rekommenderas denna artikel i Västervikstidningen. Varmt lycka till!

UPDATE: Vinnaren av boken är Carina U som meddelats via mejl. Tack alla som deltog i tävlingen!

Bland alla träden i Domkyrkoparken där barnen plockade sina kastanjer när de var små och vi bodde i staden. På väg till för mig något nytt. Massage med andning, avslappning och lite zonterapi. Otroligt omvälvande för kroppen. Jag kände mig yr och helt slut efteråt. Det kan kanske vara en sådan där ny väg som behövs. Jag trampar nog några steg till där och ser vad det ger mig. Alla löven. är fantastiskt vackra. 

 Jag kom att tänka på en sak. Mitt i bloggarnas funderingar kring Instagram och andra sociala kanaler ( se intressanta trådar hos Anna och Sofia) så kanske vi glömmer bort något i vår lite begränsade blick. Allt det coola. All den bubblande kreativiteten. Alla uttrycken. Som finns där. Möjligheten för de som inte har en blogg att skapa ett bildflöde att dela med andra. Att träffas virituellt och ta del av varandras liv. Att säga tjena till någon som läser liknande böcker som man själv gör. Eller har ett brinnande intresse för inredning. Jag har träffat på ett antal läsare av min blogg på Instagram. Hej på er där och här! Det är himla kul att följa er! Sedan har jag märkt att det på ett sätt är enklare att få respons på Instagram än på bloggen. Och det är skoj! Kanske blir steget mindre på Instagram än på bloggarna? Vet inte. Det vore kul att höra vad ni tycker! Vi skall nog odla de olika uttrycken och gå lite fram och tillbaka efter lust. Slutligen är det ju vi själva som väljer var vi finns. 

PS: Det här tyckte jag var rätt kul. Snabbläddring av Plaza Interiör. Köpincitament? Japp, tror det 🙂

Jag är verkligen den långsammaste av alla när det kommer till teknik. Folk ser på mig som en alien när jag säger att jag aldrig har skickat ett SMS i hela mitt liv. För det är faktiskt sant. Jag har haft en gammal mobil som jag knappt har använt. Jag tillhör helt enkelt en grupp som snart inte existerar längre. Det är min dotter som är tekniknörd i vår familj. Hon ligger ljusår före mig om man säger så. Och ojjar sig åt att jag inte är ett dugg intresserad. Nu har hon sparat och gnetat till en iPad. I samband med att det blev ett inköp av en sådan till henne, blev jag hastigt och lustigt med en iPhone. Ni kan tänka er uppgraderingen av teknik här. Det handlar om steg så stora så att man knappt tror att det är sant. Om jag nu är trög i starten, så är jag sedan en snabb användare som blixtsnabbt tycker – oj så skoj om alla teknikaliteter. Instagram – hej såklart. Och så Trendensers magasin. Jag bläddrar alltid till sista sidan först – en vana sedan pappersmagasinen – för jag vill se mer av detta. Nu har jag bara snabbpekat. Ni vet när allt är nytt och man är förälskad. Man måste scanna och kolla av massor av grejer. Jag skall sätta mig ner ordentligt sedan när teknikeuforin lagt sig lite :).

Fin helg till er!

Jag avlägger härmed apport från mitt påskprojekt om att rensa bland mina gigantiska tidningshögar. Snart två månader har gått sedan jag frigjorde mig själv från massor av papper – och peppar, peppar – det har faktiskt fungerat ganska så bra. Det gäller att ha en tämligen osentimental inställning här och verkligen bara spara sådant som man vill se igen. Ritsch. Bara så brutalt. Håla och direkt in i pärmar. Man kastar såklart sådant som man kanske vill se sedan. Jag får ont i magen när jag tänker på all trädgårdsinspiration som jag kastat genom åren, när jag bara ville se flådiga stadsvåningar, men det får man väl leva med. Sedan har jag blivit lite bättre på att inte köpa också. Förnuftiga jag kan stå där och tänka om jag verkligen behöver se ett hem till som jag sedan förmodligen kommer att kasta. Och lite stiltje känns det som just nu – håller med Lotta Agaton. Och kommer vi att läsa fler och fler magasin digitalt framledes? Vi kommer snart att bli med iPad – såklart hur nyfiken som helst på Trendensers projekt.

I en liknande anda satte jag paus på mitt Pinterest-konto. Jag började ju entustiastiskt att pinna några månader i vintras, men sedan kom jag av mig. Visst är det inspirerande, men samtidigt är det sunt för mig att vara en bildhamstrare på alla fronter? Jag scannar fortfarande ibland, men nu var det ett bra tag sedan jag pinnade själv. Jag har nog inte riktigt kommit fram hur jag skall ha det där. Jag kanske sätter igång igen, men för nu har jag utövat inspirationsfengshui på ett antal fronter :).

UPDATE: Och så får jag nya Elle Interiör i brevlådan. Och blir förälskad i pappret igen. Den kan jag nog inte rensa ut sedan ;).

Och tusen tack för trädgårdströst nedan! Nu har det regnat och åter regnat här, så jag har tagit en paus från det gröna. Men snart står jag där igen, med nytt hopp såklart. Och inte skall ni avskräckas. Ni vet, man glömmer när man möts av en förförande knopp. Det är liksom värt allt på vägen dit. Och har man tio rosor (jo, jag har faktiskt så många bebisar nu), så finns det ju alltid hopp för någon :).