Jodå, man kan gott unna sig en riktigt maffig blombukett när man blivit utsedd till Veckans inredningsblogg hos Sköna Hem. Stort tack för äran och det fina omdömet!
Jodå, man kan gott unna sig en riktigt maffig blombukett när man blivit utsedd till Veckans inredningsblogg hos Sköna Hem. Stort tack för äran och det fina omdömet!
Ordning och reda. Nästan så jag tänkte skolka från Fabriken i dag. Jag är en periodare när det gäller temat. Ibland får jag för mig att jag skall bli värsta proffset inom genren – tänk Granit gone overload med förvaring överallt – och ibland röjer jag runt och organiserar. När jag väl har gjort det tänker jag – pust så skönt – och nu skall det alltid vara så här. Om vi bara gör si och så, så kommer ordningen att bestå. Men vi kommer alltid tillbaka till ungefär samma läge. Det är nog bara att inse att jag är lite av högarnas moder. Och ibland trivs jag så. Mitt vårryck har inte kommit ännu. När allt det vintermysiga röjs bort till förmån för det tomma och släta. Så jag tar inte till någon falsk marknadsföring här med att visa upp ett välorganiserat hörn. Våra röror får ligga till sig lite till :).
Jag ägnar mig istället fullt ut åt att göra en mental upprustning. Jag har min Parisian Chic som en riktig egobok där jag bara kör mina grejer. Inga tandläkartider eller påminnelse om skolpackning, utan bara instuckna kort, en lapp från Byredo om parfymen jag skall köpa, en nedräkning till vår Kretaresa i sommar, anteckningar om hur jädra duktig jag är och vad jag har blivit glad av – typ. Sedan kompletterar jag med alla mina anteckningsböcker där allt möjligt tecknas ner. Användbart eller inte, vet jag inte. Men kanske lite ordning och reda i tankarna. Och jo – jag har börjat organisera mina Spotify-listor med themesongs för olika tillfällen. Ungefär så ligger till hos mig. För tillfället.
Bidrag till Fabrikens torsdagstema.
Det är den där tiden nu. När det surrar förhoppningar och förväntningar i luften. även om vi inte alla utfäster nyårslöften, så är det precis just nu som det sker flest inre monologer om sakernas tillstånd på hela året. Det lär inte vara någon slump att jag åt min första tallrik gröt på länge nu i morse om man säger så :). Samtidigt – låt oss vara snälla mot oss själva och mot varandra. Det är en lite skakig tid nu, samtidigt som mörkret håller oss i ett grepp ett tag till. Mina C:n skrev jag i december 2011, men de får vara med mig även denna första riktiga vardagsdag på det nya året MMXIII. Ta hand om er därute!
I vanlig ordning blir det ingen nyårskrönika från mina tangenter. Jag väljer att se framåt istället. Med tillförsikt. 2012 blev ytterligare ett år med många tankar på det personliga planet i vågorna av den livskris som jag klassiskt nog har genomgått de senaste åren. Fyrtio år blev jag också. Men vete sjutton – firar förhoppningsvis fyrtioett lite gladare och lite lättare till sinnet :)! Hur det än må vara med det året som har passerat – nu har vi ett helt nytt framför oss. Jag hoppas att vi alla får ett minnesvärt 2013! Gott Nytt år!
The same procedure as last year.
Ta hand om er!
Kram W
Nej, fy tusan. Huset är drabbat av magsjuka så här en vecka innan julafton. Det borde väl förhoppningsvis betyda att allt är över innan dopparedagen, men det känns ju allt annat än skoj när man vill hålla på med roligare saker än att tvätta massor av lakan. Bättre tider stundar får vi lov att tro. Jag snabbscannade Netflix nyheter och såg att de bland annat lagt in favoriten The September Issue. Det får bli att se om den i kväll under filten. Hoppas att ni är friska!
Jag och min barndomsvän Karin. Vi träffas ganska sällan, men när det väl händer så bara bubblar vi av prat och det är som att ta vid precis där vi stannade förra gången. Karins morfar och mormor var grannar till oss när jag växte upp. Vi lärde känna varandra över ett staket tidigt, tidigt. Och vi hade sådan tur att ha varandra när vi var små. Vi bodde med ett antal mil mellan oss, men skrev alltid brev till varandra. Och spenderade helger och sportlov och en sommarlovsvecka tillsammans. Vi är egentligen himla olika på många sätt, men det där viktiga, det som räknas – respekten för och omsorgen om varandra – det har vi. Alltid. Nu har Karin skrivit en bok. Om sin dotter. Det är en bok om att leva med ett autistiskt barn, men det är framförallt en bok om kärlek.
Nu har en av er möjligheten att vinna en bok. För att vara med i tävlingen vill jag att Ni svarar på följande frågor. Vad heter flickan som boken handlar om? Svaret finns i Karins blogg. Skriv även en liten rad om varför du vill vinna boken. Skicka ditt svar till weronica@enmammasdag.com senast 25/11. För lite bakgrundsinformation om boken och Karin rekommenderas denna artikel i Västervikstidningen. Varmt lycka till!
UPDATE: Vinnaren av boken är Carina U som meddelats via mejl. Tack alla som deltog i tävlingen!
Bland alla träden i Domkyrkoparken där barnen plockade sina kastanjer när de var små och vi bodde i staden. På väg till för mig något nytt. Massage med andning, avslappning och lite zonterapi. Otroligt omvälvande för kroppen. Jag kände mig yr och helt slut efteråt. Det kan kanske vara en sådan där ny väg som behövs. Jag trampar nog några steg till där och ser vad det ger mig. Alla löven. är fantastiskt vackra.
Jag kom att tänka på en sak. Mitt i bloggarnas funderingar kring Instagram och andra sociala kanaler ( se intressanta trådar hos Anna och Sofia) så kanske vi glömmer bort något i vår lite begränsade blick. Allt det coola. All den bubblande kreativiteten. Alla uttrycken. Som finns där. Möjligheten för de som inte har en blogg att skapa ett bildflöde att dela med andra. Att träffas virituellt och ta del av varandras liv. Att säga tjena till någon som läser liknande böcker som man själv gör. Eller har ett brinnande intresse för inredning. Jag har träffat på ett antal läsare av min blogg på Instagram. Hej på er där och här! Det är himla kul att följa er! Sedan har jag märkt att det på ett sätt är enklare att få respons på Instagram än på bloggen. Och det är skoj! Kanske blir steget mindre på Instagram än på bloggarna? Vet inte. Det vore kul att höra vad ni tycker! Vi skall nog odla de olika uttrycken och gå lite fram och tillbaka efter lust. Slutligen är det ju vi själva som väljer var vi finns.
PS: Det här tyckte jag var rätt kul. Snabbläddring av Plaza Interiör. Köpincitament? Japp, tror det 🙂