Category Archives: Personligt

På den internationella kvinnodagen väljer jag att göra mig till en del av det hyllningsprojekt till lärare som pågår just nu här. För vilken viktig uppgift de alltid har. När jag var liten var min högsta dröm att bli lärare. Jag provade mina talanger på mina högst ovilliga småbröder som hade myror i brallan och inte alls ville sitta still och leka skola med mig. Men jag körde på ändå, tills jag fick börja på riktigt. För jag älskade att börja skolan. Jag hade väntat och längtat så länge. Att få egna böcker. Att få en bänk. Att få en skolväska.

Mina hjältinnor som jag aldrig glömmer och som jag alltid bär med mig heter Anita, åsa, Gunnel och så Anita igen. Anita vars man hade varit med på det kungliga bröllopet 1976. Hon som hjälpte mig med att fixa med lingonris till kronan när jag var lucia i tvåan. Hon som skrev små multiplikationskörkort till oss när vi klarade gångertabellerna. Hon som uppmuntade mitt skrivande. åsa kom som ett kortklippt solsken till tredje klass i en liten Golf som hon parkerade på skolgården. Hon såg mig som den duktiga flicka som jag var som behövde utmaningar. Hon gav mig fria händer att skriva långa och omständiga arbeten om Gustav Vasa. Hon lät mig låna hem historieboken så att jag kunde läsa in den på ett kasettband hemma. åh, vad jag tyckte om henne. Gunnel var min SO- lärare på högstadiet. Hon hade blond page och platta skor. Hon visste massor om sådant som jag ville lära mig allt om. I en värld där jag var ganska vilsen och hade mycket att styra med mig själv stod hon som en trygg pelare där framme vid katedern. Så den andra Anitan. Min svenska och historielärarinna på gymnasiet. Hon såg mig. Hon lärde mig massor i ren ämneskunskap, men också om vad det är att vara människa. ”En gång är ingen gång. Två gånger är en gång för mycket”. Det säger jag till mina barn idag. Med respekt, tillgivenhet och vördnad alla ni starka kvinnor som format mig genom åren. Tack ska ni ha.

Som sagt, mycket handlar just nu om svankstöd och sjukgymnastik. Jag känner mig galet oglammig för tillfället. När vi var och handlade i dag stötte jag dessutom ihop med en av tanterna från kroppskännedomkursen. Och då kände jag att det var hög tid att rusa hem och klicka till mig en hypad, snajdig väska från Maybebags. För jag måste bära väskor horisontellt över kroppen för belastningens skull. Och då kan man ju åtminstone göra det med viss stil i alla fall. Jag skulle väl egentligen ha tagit en guldig bara för att, men det fick bli safe denna gång.

Misstänker att det kommer att bli en del hårspännen, fingervantar, smågubbar och annat löst i min väska istället för detta tjusiga, men man vet aldrig ;).

För er Stockholmsbor som har lyckligt nära till alla finheter finns väskorna hos Lotta Agaton.

Jag samlar mig till en nyårshälsning. Någon årskrönika kommer inte från min penna. Jag ser framåt istället. 2011 var ett år av många tankar på det personliga planet. Nästa år blir det fyrtio för min del. Och i morgon är det svindlande tjugo år sedan jag träffade min man. Symboliska siffror. Det är inte utan man blir lite sentimental i dessa tider ändå. 2012 smakar fint i munnen. Vi satsar på att det blir ett hejdundrade och minnesvärt år, eller hur ?! Allt gott till er i nyårstid! Kram W

Favoritklipp med bästa musiken. Cheers med ” A cup of kindness”!

Inget kan väl trigga i gång mig som en kastad handske. Ingen egentlig duell och utmaning i sikte, men när Helena skrev i dag att hon tänkte kicka igång sin dagbok igen – tja då vill inte jag vara sämre helt enkelt. Med tanke på att jag har ett havererat 365:dagars-projekt i bagaget, så tickar det i bakhuvudet att det är lite dömt att misslyckas, men better done, than perfect i detta fall. Jag skall även försöka hålla mig från stökstylingen där så gott det går. Tack Helena för spark i baken och nu öppnar jag bloggens bakficka igen då – dagboken. 

Jag tackar och bockar för att ha blivit utsedd till en av Hus & Hem:s bloggfavoriter. Gå gärna in och läs mina svar på Tiger Hellströms frågor, bland annat om drivkrafter och inspiration, på deras sida. Passa samtidigt på att klicka er runt lite på hemsidan som har gjorts om. Det finns bland annat fina bildgallerier att förlora sig i. Jag tror minsann att den här grå måndagen blev lite gladare på en gång :).

Ah! Slår vad om att min inre citron skulle dra på ett leende, att magontet skulle flyga sin kos, att de allmänna undergångskänslorna skulle gå mot topparna istället och att min uppsvällda lekamen skulle pysa ut lite om jag bara fick lite Pärlans lakritskola att snaska på till kvällen. Eller något i den stilen.

De retrotjusiga kolorna syns mer och mer just nu. I bloggosfären såg jag dem senast hos Skridskoänkan.  Titta även in på deras blogg för att få en helhetsupplevelse. Man vill liksom kliva in i den världen för en stund när man ser bilderna. Webbutik sägs vara på gång. Man kan redan nu beställa mot faktura. 

Det snurrar runt en bloggutmaning igen. Sådana är ju rätt så kul att läsa ibland. Och skriva. Det var länge sedan nu, så jag kör. Jag fick den av en av mina favoriter inom bloggosfären – Malin på ön. Malin har den där mixen som jag är svag för med ytligheter och fördjupningar i en salig blandning. Det är trädgård, konst, familjeliv, böcker och en himla massa annat smart och fint att läsa. Heja!

1. Varför jag började att blogga: Alltså jag är ju bloggveteran. Big time numera. Mitt första inlägg skrev jag den 7:e april 2006. Mannen var på sjukhus med Anna som var uttorkad och illa däran av magsjuka. Jag satt hemma med Henrik som även han var magsjuk, men där läget inte var fullt lika illa som med hans syster. Från första början fanns en tanke att fylla något inom bloggosfären som jag då tyckte saknades. Jag var en hängiven läsare av modebloggar. Jag satt och hängde på favoritcaféet på fredagseftermiddagarna och läste Ebba von Sydows spalt i Expressen fredag och slukade hennes blogg. Favoritbloggen hette Hotspot (som nyligen gick i graven – the end of an era). Jag var i stort behov av att vara något mera än mamma och att få utlopp för min kreativitet. Så blev det Living by W. Jag älskade att blogga från första stund. Tidigare hade jag varit mycket aktiv på nätforum för föräldrar, men nu fick jag en egen liten plats i universum att uttrycka mig på. I början var det mycket familjeliv och design för barn. Sedan har det mer och mer glidit över till mina egna intressen. Bloggandet fick sig en skjuts när jag började med egna fotografier och utvecklade den sidan. Jag gick virituella kurser hos Mikaela på Woopsie Daisy och lärde mig lite mer om bildbehandling och kamerainställningar. I övrigt är jag helt självlärd och har ingen utbildning alls inom grafisk design, fotografi eller något annat av det som jag pillar med nu. Fabriken var viktig för mig på olika sätt. När jag fick möjlighet att bli gästbloggare där, vaknade stylisten inom mig. Då upptäckte jag hur himla skoj det var och är att skapa i form av bilder och att förmedla stämningar. Efter att ha varit på tämligen lång återhämtning efter livet som duktig flicka med en avhandling som saligen somnade in och blev till två fina barn istället, har jag varit hemma med barnen länge. Nu har jag ett eget företag och börjar få frilansuppdrag som skribent, stylist och grafisk kreatör. Bloggen och utvecklingen av konceptet En mammas dag känns fortfarande fantastiskt roligt. Jag hoppas att få kombinera det med att driva frilansprojekt av olika slag framöver. Bring them on :)!

Nej, ni. Det blir inte roligare än så här för tillfället. ännu ett utslag på ett prov. ännu en dag på akuten. Och den här makalöst eländiga bröstmuskulaturen fortsätter att värka i all oändlighet som det känns. Energinivåerna är nere på noll. Nya mediciner. Och tal om sjukgymnastik. Det måste vända någon gång. 

Helena hade 80-talsnostalgi häromdagen. Jag får väl slå till med den här då. Ta hand om er!