Vi väntade på den där utlovade värmen och solen i helgen, men av den blev det inte så mycket alls. Jag satt mest uppkrupen i en fåtölj och läste. Inte för att min vinter har varit jämförelsevis så kylig som för stackars Jane Eyre på den där svarta uppfostringsanstalten Lowood, men sinnesstämningen inför våren känns igen från Brontë. Här har vi mest brunt nu och längtar till det där gröna. “Vissa soliga dagar var det rentav skönt och trevligt att vara utomhus. Det kom ett grönt skimmer över de bruna rabatterna som tilltog för varje dag, som om Hoppet gick fram där om natten och varje morgon lämnade tydligare spår efter sig.”

Vi tog bort vintertäckningen från Buxbomen i alla fall, så nu är det lite grönt vid entrén igen. Men av mina vita pärlhyacintlökar ser jag intet. Jag planterade dem vid ett träd på framsidan för att vi skulle se dem ordentligt. Det verkar vara fuktigt värre där, så de kanske har ruttnat? Jag tippar på förlorad vårromantik i det fallet.

Och när jag förmodligen kommer att missa de där vita skönheterna i blom, går jag raskt vidare till några andra trädgårdsdrömmar. Nu tänker vi oss istället en grillmiddag på trädäcket. Med egenodlad sallad (i år vill jag ha det) i italiensk sommarprickig skrud som nu finns tillgänglig i Sverige. På min önskelista.

Det här växthuset från Indiska har jag inte sett i verkligheten ännu, men på bild är det fint. Det kommer väl dagar när man kan gå på staden igen kan tänkas, utan att bara hasta förbi Apoteket. Family Living har en 20 % rabatt-kupong på Indiska också i detta nummer.
Söndagsskrattar i vanlig ordning till Berglin. Och trädgårdsromantikern i mig börjar få en känsla för rosor. Skall vi kanske ha en klättrande New Dawn vid den soliga sidan av garaget där man går in till min innergård från trädäcket? Eller skall man följa Sanna Töringes råd: ” Rosor väcker starka känslor och får förnuftet att flyga sin kos. Vem kan vara praktisk och klok inför en doftande sensuell centifolia? Möjligtvis den som aldrig släppt in någon rosplanta genom sin trädgårdsgrind. Det räcker med en enda Nuits de Young för att man skal bli passionerad, förlorad, förledd. Efter att ha tillbringat nästan hälften av mitt liv med gamla rossorter, kan jag här rapportera om vissa effekter av rossamlandet som aldrig brukar tas upp i litteraturen. Det kan verkligen vara på sin plats med ett varnande ord: Håll er ifrån rosor om ni vill slippa förtvivlan! Bara den som är klok nog att hålla emot från början kan skapa ett lugnt paradis av sin trädgård, utan taggar och känslostormar”.

Såg ni Trädgårdstoppen i går? Och den där rosenträdgården med sina nästan fyrahundra rosor? Rosor blir sällan måttfullt när det skildras. Det är ofta samlare som t ex David Carlson. Men man kanske kan vara mer modest eller är det bara en väg att gå till att bli förförd till den där eviga sommardrömmen :)? Och är det bara en kamp mot bladlöss och svarta fläckar? Jag börjar med att läsa lite, i vanlig ordning. Karin Berglunds nya Rosor och gamla äppledamer kanske kan vara något att luta sig emot.

Gro Forms monter fick första pris som bästa idéträdgård under mässan Nordiska Trädgårdar. Jag var själv inte där tyvärr, men det går att se bilder på Gro Forms sida. De har många fina produkter som synts mycket i pressen, bland annat den vackraste av komposter. För övrigt känns just järn som får rosta som en mycket het trend i våra trädgårdar. Jag blev sugen på deras träskor. Det känns som om uppdateringen av de klassiska skorna har gått varvet runt nu och att man gärna ser ursprunget igen.
Grön, spirande glädje till oss alla!
Pressbild Norrgavel, pressbild Eva Braun, Indiska, Berglin SVD 3/4, Omslagsbild Press Bonnier Fakta och pressbild Gro Form. Citat från Jane Eyre av Charlotte Brontë ( Albert Bonniers Förlag 2009) samt ur Drömmen om en trädgård av Sanna Töringe (Semic, 2008).