Category Archives: Trädgårdsliv

In love

zetasvaxter1.jpg

I min nyfunna kärlek till allt grönt, ingår även att upptäcka de klassiska handelsträdgårdarna. När jag var i Stockholm var det dags för Zetas. Jag lär knappast vara den första och inte heller den sista, som blir handlöst förälskad i det stället. Det är ju sådär med vissa platser. De är helt rätt, just där och just då i livet. Förförande miljöer, säsongsstämning, en kolapaj som smälte i munnen. Det där speciella som bara finns på vissa ställen. Nu läser jag den stora växtförteckningen på kvällarna och drömmer om perenner – och höstanemoner till i vår då så att de kommer ner i jorden i tid :). Och till nästa gång jag kan åka dit.

zetasvaxter-kopiera.jpg

Zetas är ett sådant där ställe där man vill ta med sig hela känslan hem. Allt passar i en helhet. När regnet började falla fick några olika sorters ljung följa med hem. Till nästa gång. För jag längtar redan tillbaka.

Boken om Zetas har jag sedan tidigare. Även den är något extra. Rekommenderas således varmt!

signature

Växtkraft

ligusterhackutveckling-kopiera.jpg

Jag har fått en del frågor om vår ligusterhäck. Med en trädgård i vardande där det inte finns någonting till börja med förutom lera, är det lätt att man stirrar sig blind på allt det som inte är. Allt är pyttigt och litet. När andra pratar om trädgårdens olika rum känns läget aningen hopplöst. Rum? Tja, om ett antal år då kanske… Då är det nyttigt att gå tillbaka i bildarkivet och se att det faktiskt har hänt en hel del. Häcken planterades i maj 2009. Plantorna var de lite dyrare med fler stammar. De tappra pinnarna syns på de två översta bilderna som togs vid planteringstillfället. Sedan klipptes häcken ned, växte på sig lite under sommaren och ansades i augusti 2009. De små plantorna tappade bladen under vintern och pinnarna försvann under det stora snötäcket. I våras satte tillväxten igång. Som jag skrev i lördags så är den nu gödslad tre gånger i år och klippt två gånger, före midsommar och nu. Detta sägs av två trädgårdsnoviser som frågar sig fram och googlar efter svar, så ta inte detta som en sanning om hur man bäst får upp en ligusterhäck. Häcken är mannens skötebarn och bara här i kvarteret finns det ett antal olika skolor hur man bäst får till det :). För att inte tala om när man går till expertis. Det verkar helt enkelt finnas många svar på hur man gör bäst. Så har vi gjort i alla fall för er som undrat. Och vi hoppas såklart att den fortsätter att växa och frodas!

signature

Trädgård i augusti

Jag har som sagt blivit med det gröna ögat. Det är som om ytterligare en berikande dimension har öppnat sig i livet. Jag förundras över växter överallt på ett sätt som jag aldrig tidigare har gjort. Jag läser av sammanhang med ny kunskap och nytt intresse. Jag har alltid sagt att jag tror mig ha potential som trädgårdsmänniska. Och det är mycket riktigt roligt att gestalta sin utemiljö, liksom det är att göra det inomhus. Det gröna är dock mer lynnigt och svårare att kontrollera, men det ingår väl i den nya vänskapen att lära sig såväl tålamod som respekt.

ligusterhackaug-kopiera.jpg

Denna helg får vår ligusterhäck sig en andra klippning denna sommar. Det tycks råda mycket delade meningar om hur man bäst skapar en fin häck, men man får väl gå på magkänsla och bestämma sig för en väg. Vi köpte flerstammiga plantor och planterade i maj 2009. Denna säsong är häcken gödslad tre gånger och tillväxten har varit mycket god. Häcken klipptes strax innan midsommar och så nu. Höjden är ca 40 cm och den är mycket tät nertill. Häcken tycks växa med lite olika fart beroende på sol och jordmån, men sammantaget känns den vara på god väg uppåt. Vi var lite oroliga över ligusterns rykte om att växa ack så långsamt och att det tog många år innan den beredde insynsskydd. Visst lär vi få vänta på höjden, men för nu i detta gränslösa nybyggarland så känns det faktiskt riktigt bra.

ullamolin-kopiera.jpg

Att tillägna sig ett nytt intresseområde innebär att lära sig nya klassiker. Såväl Tage Andersen som Ulla Molin var med i Svenska Dagbladet förra veckan. Ulla Molins trädgård i Höganäs har blivit byggnadsminnesförklarad. Trädgården har varit med i de stora inredningstidningarna, men det var först nu med mitt nya gröna öga som jag verkligen läste allt och tog till mig av vad det stod. Marktäckare funderar jag mycket på. Vi har en stod odlingsyta längst bak i trädgården (se skiss här) och där frodades minst sagt ogräset när vi var borta. Marktäckare verkar smidigt och dessutom vackert. På bilden med ligusterhäcken ovan syns en yta vid stenarna där jag funderar att sätta hasselört. Nackdelen verkar vara att den växer långsamt och frågan är om det är för soligt där i söderläget nu när häcken inte är så hög. Några idéer kring marktäckare?

krysantemum-kopiera.jpg

Krysantemum hör sensommaren till. Mina favoriter är de vita som står på lite olika ställen kring huset.

Och på tal om det gröna ögat. När vi kom hem från Gotland fann vi ett fågelbo i vår lilla syrén på trädäcket. Nu har vi fyra ungar där med tillhörande liten mamma som flyger kors och tvärs för att hämta mat. Naturen känns med detta mycket nära.

Idag skall vi plocka blåbär. Jag hoppas på välfyllda hinkar. Ha en fin lördag!

Citat från artikel i Svenska Dagbladet om Ulla Molins trädgård av Agneta Ullenius.

signature

Glädjeskutt

Vissa bilder är sådär. De representerar något mer än bara en visuell återgivning av vad som syns. Man återvänder till dem gång på gång. Man kan inte se sig mätt. De blir till drömmar. Om den heta sommareftermiddagen som aldrig tar slut. Om vänner, te, citronpaj och goda samtal. Om läsning. Just där i skuggan. Om barn som springer genom porten. Om slingrande växter. Om surrande flygfän som inte tar sig in till den där pajen eftersom det sitter ett kupat gammaldags flugnät över den. (Japp, samma mekanism kickade igång på Gotland i sommar och jag hemförde just ett sådant. Ett oerhört begränsat användningsområde och ett gissel att förvara stora delar av året – men hey ibland måste man köpa sig lite dröm även om man vet vad man gör ;).

innergardaug-kopiera.jpg

Och nu skall den där innergården bli till i en verklighet nära mig själv. Det skall snickras port och plank mellan hus och garage. Planket skall bli vitt och dörren svart. Sedan är det upp till mig att leva drömmen där inne på gården :). Glädje!

Tredje gången gillt med denna tidningssida från ett reportage i Rosie av Mia Blanche Settergren och Lena Granefelt.

signature

Augusti

krondillaugusti.jpgpallkrageaugusti.jpgsolrosaugusti.jpg

Ljuva augusti. Som alltid har varit min pärla bland månader. Sensommaren med ena foten in i kommande oskrivna blad. Förhoppningarna. Viljan att tänka nytt efter allt det vilsamma som samlats i kropp och själ under stilla dagar. En riktning framåt. Ett uppvaknande. Det är augusti för mig.

Detta var sommaren då jag började se med det gröna ögat. Jag förevisar klängväxter för familjen. Titta här. En pipranka. Det vore väl något för vårt plank. Jag blir mer sinnlig och upptäckter dofter, strukturer och formationer. En ny upplevelse. Se där. Stjärnflocka, chokladblomma och rosen Iceberg. Samtidigt blir jag mer medveten om det förgängliga. Att leva med det gröna är också att finna mening med det vissna. Sönderfallet. Att den tidigblommande lavendeln Hidcote mest var bruna torkade stänglar när bortavistelsen var slut.

Upptäckten om att allt har sin tjusning och att känslan inne följer med även ut. En annan färgskala träder fram. Längtan efter gult, orange och rött. Klassiska krysantemum på trappan. Varför sådde jag inga ringblommor när det är precis sådana jag vill se nu? Men glädje över de rangliga solrosorna som lyser i regnet. Och odlarens klassiska reflektion över att det där lilla fröet kan bli allt detta. Fler solrosor nästa år. Och dillkronorna som doftar ljuvligt. För inte kom jag ihåg att klippa lite dill till infrysning innan vi åkte. Nu har vi kräftdill. I överflöd. Kryddorna är fortfarande tacksamma. Citronmelissen har brett ut sig något våldsamt. Nästa år vill jag ha mynta. Salvia. Och sallad. Och ringblommor. Nästa år skall vi inte sätta Annas blommor så förtvivlat tätt. Inte morötterna heller för den delen. Vi skall ha några fler pallkragar. Och måla dem svarta. För i förgängelsen ser man redan framåt. Mot nya tider.

Fotografier: Weronica – En mammas dag.

signature

Innergård I

utegruppomalad.jpg

Jag har ju visat de där innergårdsbilderna några gånger i ett av mina all time high-favorit-reportage genom tiderna. Ni finner några av bilderna här. Det har inte blivit någon ihopbyggnad med port ännu mellan hus och garage, men förhoppningsvis blir det verklighet till nästa sommar i alla fall. Här vill jag skapa just en innergårdskänsla med en viss aura av gammeldags rosa-ros-pelargon-charm. För nu står delar av en gammal stålrörsmöbel här. Tanken är att måla möblerna, för de är väldigt slitna. Samtidigt kan jag tycka om patinan till allt det nya vi har här. Det händer något liksom. Och man måste börja någonstans med sina drömmar :).

utegruppomalad1-copy.jpg

En given bloggklyscha att visa upp en inredningstidning och snacka om vardagslyx ;). För mig blev det dock något större i dag. Klyschigt eller ej, men ibland känns det som om man står vid avgörande skeden i livet. Sådana där ögonblick som man kommer att minnas. I dag lyckades jag med mina intervallintentioner i skogen. Och jag joggade hem. Och fann den där tidningen i brevlådan. Och det bara kändes som japp. Nu händer det något. Ett tecken. Min måbra-satsning flyter på. Jag utvecklas. Och på något sätt manifesterades det när jag satte mig på den där gamla stolen med min tidning efter uträttat förvärv. Jag känner mig grymt nöjd med mig själv. Och det skall man ta till vara på – i vilken form det än må komma.

Ha en fin dag!

signature

Rumskänsla med tyg

I den dallrande värmen blir vårt hus närmast självlysande mitt på eftermiddagen. Det vita blir sådär kritvitt och bryter fint mot det laserade trädäcket. Nu har man tiden att bläddra ordentligt i alla magasin och böcker. Om du hamstrar dessa – jag gör det bara med vissa – så är ett tips att ta fram årgångar bakåt som ligger i säsong. Jag fann många fina idéer i förra årets sommarupplagor av Sköna Hem, Residence och Elle Interiör. Så här ett år efteråt kändes de nästan nya igen. Recycling i de egna leden liksom :).

utetyged-copy.jpg

Jag fortsätter med försöken att skapa rumskänsla. Planket har gjort en sådan enorm skillnad. Jag klurar vidare kring klängväxter, tyg och annat för framtiden. För nu testar jag att hänga upp tyg med enklast tänkbara upphängning. Vi hade linnegardinerna i vårt förra sovrum för länge sedan, så det är recycling här med. De är långa så jag har vikt bakom och lagt på några stenar för att hålla fast tyget. Upptill har jag fäst vanligt hampasnöre runt överliggaren och satt fast i krokarna på tyget. Då är det lätt att ta bort tyget när det blir mindre soliga dagar. Jag lär aldrig bli en hemmafixare a´la Ernst, men detta känner jag mig mycket tillfreds med :).

utetyged1.jpg

 

signature

Midsommar

midsommarblommor.jpgGlad midsommar!uterum.jpg

Här sitter vi och gottar oss nu. Det är så oändligt skönt med lite rumskänsla här ute där det är dåligt med gränser. Det trärena planket skall målas i samma färg som huset nästa sommar. Det kommer att bli kalassnyggt. Jag funderar även på att sätta upp något typ av tyg framtill. Vi får se var det landar. Tusen tack till min käre far som hjälpte oss med detta bygge!

blomsterkrans.jpgHenrik och jag har bundit enkla kransar av björk som vajar i vinden. Sommarstämning.

signature