Category Archives: Utvalt

I går fick jag tillfälle att se den pågående utställningen Josef Frank – Against Design på ArkDes. Det är knappast någon hemlighet att Frank är en av mina husgudar sedan mitt inredningsintresse vaknade i tjugoårsåldern. Det är det tillåtande och inkluderande draget som alltid har tilltalat mig. Fotografi: Lennart Nilsson, Svenskt Tenn Arkiv och samlingar

Utställningen på ArkDes har som ambition att visa bredden i hela Franks mångsidiga produktion, både som arkitekt och som kreatör. De flesta känner Josef Frank som en del i dreamteam Frank/Ericson på Svenskt Tenn, men det finns mycket historia innan. Josef Frank var en av de mest betydande arkitekterna och formgivarna i Österrike på 1910-20-talen, men den växande antisemitismen fick honom att fly med sin hustru Anna till Sverige. På utställningen får man se många möbler och inredningar från tiden i Österrike, liksom arkitektur och bostadssplanering.  Det är intressant att följa Franks utveckling i form och ideal från dessa interiörer till de färgsprakande som ögat är vant vid. Pressbild: Matti Östling/ArkDes

När det gäller Franks arkitektur är han mest känd för Falsterbovillorna – fem sommarhus i funkisstil som uppfördes mellan 1924-36. Villa Beer fotograferad av Daniel Hertzell. Utställningen känns i grunden inkluderande eftersom betraktaren kommer nära och inbjuds exempelvis att slå sig ned i utvalda stolar och möbler.

Den del av utställningen som handlar om Franks mest kända sida – som formgivare och kreatör för Svenskt Tenn är så fin och inspirerande. Långa våder av de välkända mönstren ramar in utvalda möbler. Att några stolar får flyga fritt känns helt rätt.

Jag blir alltid otroligt fascinerad över originalskisserna och akvarellerna till mönstren. Här får man chans att komma riktigt nära och verkligen se alla de små skiftningar som bildar de klassiska textilierna. Tryck näsan mot glaset och titta. Det är fantastiskt vilken kvalité som finns här. Manhattan från Svenskt Tenn Arkiv och samlingar.

Som sagt – jag blev mycket förtjust i utställningens uppbyggnad och struktur som lyckas förmedla det lekfulla draget i inredningen. Man kunde kanske dragit ned på andelen balkar som ibland stör siktfälten – fördelen är att de verkar rumsskapande.

Den klassiska Liljevalchssoffan från 1934 kapslar in Franks motstånd mot funktionalismens strama linjer. Här kan man tala om den ultimata familjesoffan där man halvliggandes kan koppla av. Problemet för de allra flesta torde dock vara priset… På utställningen kan man sätta sig bland de slingrande lianerna i Teheran och betrakta Franks Fantasihus. Ett citat att ta med sig är Every great work of art must border on kitsch.

Nyss såldes ett Floraskåp på Bukowskis för hisnande 490 000 riksdaler. Det är något med de botaniska bilderna på de klassiska möblerna som aldrig upphör att locka ögat. Här finns möjlighet att se en Florabyrå på nära håll. Om man är extra intresserad anbefalles en liten skrift av Cia Wedin som säljs på Svenskt Tenn. Om ni skall bege er till Skeppsholmen för ett besök? Självfallet. Passa även på att gå in på Moderna som ligger mittemot och titta på de permanenta samlingarna där. Utställningen på ArkDes pågår till 27 augusti, så det finns chans hela sommaren.

På tal om Svenskt Tenn – i dag lanseras nya krukor som tillverkas på Porslinsfabriken i Lidköping. I min känsla för blått unnade jag mig en liten modell som passar till mässingsfat som redan finns här hemma.

Det verkar som om sommaren har kommit på besök. Kära maj – äntligen!

♡

I försommartider brukar jag vara mer pastellig än på hela året. Jag har visserligen klassiska Mårbackapelargoner på fönsterbrädan i köket, men annars lockar andra stämningar i detta nu. Jag har blått på näthinnan. Inte den där vanliga preppy-blå, utan mer åt kobolthållet. De starka färgerna har smugit sig på mig för att riktigt blomma ut denna kalla maj. Jag inleder fyrtalet med By Malene Birgers samarbete med Styleheroine Evangelie Smyrniotaki. Christina Exsteen, chefsdesigner för märket, talar om Los Angeles, Hollywood Glamour a´la Faye Dunway med den ikoniska bilden av Terry O´Neill efter Oscarvinsten och drömmar. Se bilder från kollektionen här – jag gillar tonen i dem – och lite blått är som sagt aldrig fel.

Notturno – ett av Josef Franks fyrtiotalsmönster med palmer och pepparbuskar som ser ut som citronträd mot den tropiska himlen – kommer nu  i brickform. Mitt förråd av brickor är stort, men jag använder alla beroende på säsong. Det är ett fint sätt att få leva med mönstren som jag hyser en evig kärlek till.

Jag fick en sådan inspirationskick av den pågående Miró-utställningen på Waldemarsudde. Det är Joan Mirós senare produktion som är i fokus och jag fastnade framförallt för alla utställda affischer som konstnären gjort under åren. Nu surfar jag runt på auktionssajter för att titta på utbudet – här såldes en. Högt upp på önskelistan står en egen att ha på väggen här hemma. Det är de där starka klara färgerna igen. Och när de målas med Mirós penslar blir det något extra.

Innan jag kom in i min känsla för blått hade jag alla gånger valt den svartvita tygväskan. Nu hör till saken att den inte fanns i lager på mitt IKEA, men jag drogs ändå till den blå. Jag bär alltid med mig en tygkasse i väskan – nej tack till alla onödiga plastpåsar – och min ultimata kulturtantväska från Liljevalchs börjar se alltför bedagad ut efter flitigt användande. Men ganska höga kulturpoäng även på klassiska 10-gruppen, som nu sprids till många. Hjärta på det.

♡