Category Archives: Vi bygger hus: Allmänna hustankar

Först händer det ingenting på länge och sedan händer allt på en gång. Det blev ett litet minidrama med vårt byggnadslov förra veckan. Nu har vi godkänt nya ritningar, där det ser ut som en jätte har stått vid huset och tryckt ned taket femtio centimeter. Jag har förvissat mig om att vårt ryggåstak är intakt på övre plan i alla fall och nu hoppas jag att den smidiga husresan åter tar sin början. I dag har vi varit hos banken och undertecknat massor med papper.  Det var bara att skutta ur myskläderna och spela uppklädd dam (med söndersnuten näsa) en liten stund. När jag anlände till bankkontoret upptäckte jag att min väska var alldeles dammig. Det är i vanlig ordning – host – class all the way ;-). Nu har allt snurrat igång i alla fall och det blir mer och mer påtagligt att det kommer att bli något annat än ett dockhus av det hela.

Bild: R.O.O.M:s nyhetsbrev. Jag tycker om sättet som textil och tapet presenteras på här. Inspirerande!

What  the… som sagt. I går fick maken ett samtal från vår hussäljare om att byggnadslovet, som vi förstått var en ren formalitet, inte skulle godkännas av kommunen. GREAT. Det hela handlar tydligen om att huset är för högt. Liknande hus har godkänts av kommunen tidigare, men nu ville vår handläggare inte göra om sitt misstag. Fint att just vi skall vara ett statement för detta. Man gillar aldrig när man själv råkar ut för något sådant som bekant. Enligt hussäljaren handlar det om att luta taket lite annorlunda. Det skall inte påverka husets inre och låt oss hoppas att så är fallet. Det har bara varit smidigt seglande framåt denna husresa och det är väl bara att hoppas att det fortsätter i den stilen. Jag vill bara ha vårt hus – typ i förrgår.

I feberdimmorna skummade jag genom nya Elle Interiör och i en notis ryktades det om 30 % rabatt på utvalda Korbo-korgar i nästa nummer. Jag tycker att korgarna är fantastiskt vackra i all sin enkelhet. Definitivt på min önskelista och kanske med lite rabatt sedan då.

En riktigt fin helg tillönskar jag er alla!

Jag hoppas att denna envisa influensa ger med sig, för på måndag tänker jag fira lite extra med er. På återseende!

Family Living kör ett litet husspecial i numero tre. Innan vi kastade oss in i nybyggarbranschen var jag zero intresserad av likanande genomgångar, men nu läser jag naturligtvis allt med stort intresse. Det är roligt att läsa om en familj som byggt med Myresjöhus, precis som vi gör. Och så är det detta med nyckelfärdiga hus. När man surfar runt på hussidor eller läser husgenomgångar så framkommer en bild av husen. När man sedan ställs inför den faktiska husritningen och vad som egentligen ingår i det nyckelfärdiga huset, ja då ser verkligheten något annorlunda ut.

Jag får en del mejl från hoppfulla husaspiranter som ser att vi skall bygga ett Huvudskär.  De har tittat på den extremt extrautrustade villan som ligger på hemsidan och tror att det är den som man får. Jo då, det kan man visst få. Om man lägger upp massor med pengar såklart. Jag förstår att husföretagen vill sälja in en vision av huset, men visst är det stundtals mycket förvirrande och missvisande med dessa lockbilder.

Det magnifika allrummet med ryggåstak kostar sina beskedliga tusenlappar och den där altanen på framsidan vågar jag knappt tänka på vad den kostar. Vi har beställt ett skärmtak som bara sitter över entrén och det var inte direkt gratis. Spröjs på fönstren och pardörr är även de så kallade tillval, liksom en hel del annat i huset. Det mesta kostar – ganska mycket pengar.

Det nyckelfärdiga priset är en sak och slutsumman en helt annan. Det är såklart en resa väl värd att ge sin in på att bygga ett nytt hus. Det blir dock många prioriteringar på vägen. Men som sagt. Ett äventyr är det!

Bild på vår husmodell Huvudskär från Myresjöhus. Mina pilar visar lite av det som inte ingår i standard.

Luften har gått ur mig lite denna vecka. Poooof, sa det efter alla sena kvällar med hustankar, omritningar och bekräftelser. Nu har jag börjat drömma att vi bor i huset och det är väl ett gott tecken på att det mesta har fallit på plats. Nu kan jag se det mesta framför mig. Jo, visst kan det tyckas lite fånigt med min fablaisse för visualisering, men sådan är jag :-). Det känns viktigt och som en del i processen att faktiskt kunna se sig själv där fixa ugnspannkaka i köket och plocka dinos från allrummet där uppe.

Sedan är det det där med drömmar och realiteter. Min pappa är en praktisk man och kan fixa det mesta i hela världen, enligt Anna och Henrik. I går lovade han mig att han skulle ordna en ordentlig grund till torkvindan, så att den står pall för vind och tvätt. Jag har ju alltid visualiserat den här mycket vackra vindan i min trädgård. Pappa log lite bara. Vad skall du hänga på den där? Skall du ha den till prydnad? Tja, pappa. Ibland får väl kanske vissa saker stanna där i huvudet.

Jag hoppas att Ni alla får en fin helg! För egen del blir det en tidningshög som förhoppningsvis ger ny inspiration inför kommande stordåd, påskmarknad och same, same handling och städning. Sedan är det ju festival i morgon. Anna och Henrik hejar på häxan – det gör inte jag. Ha en fin helg!

Update: Cafébesöket och den friska luften fick mig i alla fall inspirerad till att fotografera och fixa med bilder. Så sov du lilla videung – igen.

Fotografi: Weronica – En mammas dag

Jag befinner mig på spaning efter inspiration. Det är den hundraelfte förkylningen denna vinter, grått ute och luskamning. Roligare än så är det inte just nu. Helgen har jag ägnat åt omritning av några utrymmen i huset, för att komma fram till att nej, det fungerar inte på något annat sätt. Ibland måste jag gå det där extra varvet för att vara riktigt säker på att det inte finns något att göra. Nu inväntar vi besked från vår hussäljare om det går att fixa till vissa ändringar. Tills vidare har en viss vaccumkänsla infunnit sig, men jag hoppas på en förlösande effekt när alla ritningarna faller på plats :-)!

I fredags var vi på chokladfestival. Vi hade blivit inbjudna som trogna kunder hos delin i staden. Det kändes riktigt lyxigt att gå runt och botanisera och provsmaka bland utställarna när det inte var så mycket folk. Jag kunde naturligtvis inte hålla fingrarna borta från godsakerna utan kom hem med några kassar med varierat innehåll. Choklad är en stor passion. Min pralinmakerska hade gjort några nya sorter till festivalen med bland annat passionsfrukt och svarta vinbär. De är mycket vackra och framförallt mycket goda. Så en pralin till Er kära läsare. Hoppas att Ni får en fin start på veckan!

Fotografi: Weronica – En mammas dag

Jag är fortfarande på ritningsnivå när det gäller vårt hus som bekant. Att det faktiskt skall stå där på den där leriga tomten känns fortfarande aningen abstrakt. I går var vi på en visning på ett annat Myresjöhus. Det är alltid lite realitycheck att komma till ett område med nya hus. Visst är det lerigt med stora vattenpölar, men det blir ju faktiskt ett hus också. Huset vi tittade på liknar inte alls vårt, men det var bra att åka dit ändå. Jag lär mig något varje gång och får lite perspektiv på saker och ting. Medan Anna plundrade skålen med bjudgodis och försåg sig med Myresjöhusreflexer, tittade jag på husdetaljer. Huset hade delvis vårt kommande kök och det var väldigt roligt att se live. Och de där strömbrytarna som jag har tittat på – nja. Jag tror inte riktigt att de gör sig i ett nyproducerat hus. 

I morgon hoppas jag att vi kan komma iväg och provligga lite badkar. Även om det ännu är streck på en ritning, så är det viktigt att visualisera. Jag börjar lite smått med mina nya fina handdukar från Pelle Vävare. Och alltid – Savon de Marseille med grapefruktdoft. Världens bästa tvål och något som alltid finns hemma i mitt badrum.

Nu skall jag packa upp påsar från dagens besök på stadens chokladfestival. Ett sannerligen angenämt fredagsnöje. Jag hoppas att Ni alla får en fin helg!

I förmiddags sken solen på mig när jag var ute på min promenad. Det var riktig vårkänning ett tag där. Nu är det iskallt här. Det är alldeles hopplöst att klä barnen. Oftast är det två lerhögar i gummistövlar som hämtas, men sedan slår kylan till då och då. Och Henrik vägrar att bära halskrage om man inte tvingar honom. Den killas.

Ett ljus i mörkret är att maken pratade med hussäljaren i dag. Vi skall komplettera vår slutbeställning med några saker. Säljaren trodde att det kunde vara aktuellt med inflyttning till den 1 december. Detta skall man nog ta med en nypa salt, men det räckte ändå för att jag skulle känna mig lite upplyft denna dag. Så nu är det bara att sikta mot vinter – igen.

Fantastiska bilder från Birgitta Wolfgang Drejers sida.

Det är mycket flytt i vårt liv nu av förklarliga skäl. Maken försöker få tag på rektorn på Annas kommande skola. Hon skall börja ettan i höst, så det blir skolbyte för henne ungefär ett halvår innan vårt nya hus är klart. Det blir således en hel del trix med lämningar och hämtningar under hösten. När vi väl bor i huset kommer hon att ha nära till skolan, så vi får leva på det.

Annars har vi två barn som flyttar med jämna mellanrum redan nu. Ibland hinner de ut i trapphuset med en packad ryggsäck. Jag flyttar, mamma! Jag tänker inte bo kvar här! Aldrig! Men de brukar komma tillbaka tämligen snabbt igen.

På bilden är det Annas kastade vantar. Minitonåringen fick inte fika när hon ville vid pulkapacken och då var det dags. Jag flyttar! Jag tänker bo någonstans där de inte tvingar mig att ha vantar på sig! Ridå.

Tisdagstema: Flytt