Denna vecka har jag @alexanderssonhanna som gästpresentatör inne på mitt konto @baravackrating i veckoutmaningen där. Temat är SKAPA OCH FÖRÄNDRA MED ENKLA MEDEL. Så roligt att se alla kreativa tolkningar i #minavackrating – alla är så duktiga – men långt ifrån ett drömtema för egen del. Jag är mer av en kompositör av tingen. Jag arrangerar, ser potential och kan få till sammanhang. Men jag är ingen klassisk DIY-person – alls. Det är dock alltid bra att utmana sin tanke och det har jag sannerligen fått göra denna gång. Jag hamnade i att jag har blivit mycket bättre på att använda nål och tråd sedan jag började köpa kläder vintage. Det är möjligen inget skapande att sy ihop saker, men jag tänker ändå att det är en förändring att få till något som kan få leva vidare med enkla medel.
Med detta inte alls sagt att alla kläder man köper vintage är i behov av nål och tråd. Det är långt ifrån sanningen skulle jag vilja säga. Däremot kan man med små medel fixa till en lite sliten söm, en slits som är lite för hög eller ett stickat plagg som uppenbarligen tagit fäste i något och fått en liten reva. Jag tror att vi genrellt behöver lära om när det gäller att laga och vårda det vi har, istället för att avfärda det. Jo, gamla generationers kunskap behöver gå in ett varv till. På gårdagens loppisrunda tittade jag på ett klassiskt syskrin. Kanske dags för en återkomst där? Om jag tittar till mig själv så har jag haft något av ett trassligt ormbo av trådar och nålar styvmoderligt behandlat i en låda. Nu tänker jag att samla allt på ett ställe och i lite angenäm förpackning så att startsträckan inte behöver bli så lång när man skall skrida till verket.
Den här kvalitetströjan i merinoull från Acne fann jag för ett tag sedan. Halsringningen hade släppt på ett ställe och långt ned på framsidan fanns antydningar till ett litet hål i det stickade. Ett annat ställe som är lite känsligt på stickade tröjor är armhålorna där det kan gå upp i sömmen. Jag kan säga att det var en minimal arbetsinsats som krävdes för att sy ihop detta. Syskrinets återkomst? Varför inte! I hållbarhetstider blir det fokus på gamla generationers kunskaper och vi behöver bli bättre på att ta hand om det som redan finns.
Om ni bara skall plantera en blomma nästa år, så låt det bli Double Sunking. You hade me at hello, som man brukar säga. De första blommorna som kom var enorma, vilket gjorde att jag kände mig tveksam till att det verkligen var rätt sort. Sedan kom sidoskotten. De allra finaste små solar man kan tänka sig. Mängder av kronblad i solros a´la Van Gogh. Innan frosten plockade jag ett stort fång och satte i min allra största tennvas – en trettiotalsvas från GAB. Årets maffigaste bukett i all sin enkelhet.
När jag inte håller till i trädgården går jag på helgloppis såklart. Det är min första höst som aktiv sakletare bland galgarna. Jag frossar i klassiskt dammode med hundtandsmönstrade kavajer, rutiga scarfs och polotröjor. En salut för hösten.
Att leta efter inredning vintage är ibland att inte ligga i fas med vad man tänker sig behöva. Det är både charmen och frustrationen med att vara sakletare. Nu har det fallit sig så att jag har funnit saker som har fått sin plats i sovrummet. Jag vill visa på inspiration i samklang med naturen, med vintage och inte prata om några nya kuddar i höstens färger som piffar upp och gör ombonat. Sådant finns på så många andra ställen. För mig är det istället kreativt och inspirerande att inreda a´la Franks accidentalism – mer med tillfälligheter och krockar än med en helt färdig plan. Och tänker man sig att handla mycket vintage, så blir det fallet helt naturligt.
Det har har tagit sin lilla tid att samla ihop till en ny stämning i sovrummet och inte minst att komma till skott med att sätta det på plats. För mig är det just precis nu när hösten anländer på allvar som inredningslusten är som störst. Det fina bordet med marmorskiva har jag haft stående ett tag, liksom spegeln i mahogny av Hans Agne Jakobsson för Markaryd. Jag vill få in mer praktisk förvaring på min sida sängen och skänka ljus åt ett ganska mörkt hörn som har en bit till fönstret. Franks Krysantemer blickar mot oss. Den tapeten var något av det första jag valde till huset när vi byggde det. Jag tycker precis lika mycket om den nu. Ylleplädar och värmande plagg finns det gott om vintage. Ett tips är också att satsa på några nya örngott istället för hela påslakanset för att få till en lite ny känsla.
Speglingar i en lite mer romantisk stämning än vad jag vanligtvis har. Här kan man leka loss lite tycker jag med tysk porslinssvan, åttiotalssnäcka i porslin och trettiotals vas i tenn.
På golvet ligger en rölakanmatta i milda färger. Det börjar röra sig på priserna här, men det finns fortfarande många fina fynd att göra.
Om jag kommer ha sommarhatten hängandes där sedan? Vet inte, men tänker redan nu på en julstrumpa när den tiden kommer. Sänggaveln köpte min man när vi flyttade ut hit. Det är mest jag som fixar här hemma, så därför blir den lite extra kär och står stadigt där den gör. Kanske mindre pynt och mer klockradio när jag lägger mig för att sova i kväll, men fint nog så med en annan känsla vid min sida.
Helt i linje med mina tankar för tillfället publicerar Maria på Husligheter “Om att få ångest, inte inspiration, av texter om hållbarhet”. Texten handlar om att människor ibland vill bli inspirerade när det handlar om inredning, utan att för den sakens skull känna klimatångest. “Finns det en motsättning mellan hållbarhet och inspiration?” frågar Maria. Mitt enkla svar på den frågan är nej – och jag tänker använda mina forum till att visa just det ännu tydligare framöver. Jag vill finna arenor och samarbeten i linje med detta och vara en kraft i denna rörelse.
Vad menar jag då med “inspirerande hållbarhet”? I denna fråga tar jag utgångspunkt i den klassiska frasen ” You must be the change you wish to see in the world”. Jag tror på att om jag som aktör i sociala media visar och kommunicerar inspiration kring hållbarhet bidrar jag till en normalisering av t ex att köpa saker second hand eller att göra buketter efter säsong. Jag vill inte på något sätt förringa kunskap och att läsa hårda fakta om saker och ting, men för egen del tror jag på en roll som just inspiratör och “influencer” i ordets rätta bemärkelse. I mitt fall tror jag på att förmedla lust som drivkraft, istället för att vara den som verkar upplysande med siffror. Jag vet inte hur ni är, men för mig fungerar det utmärkt att läsa in mig på det på egen hand. Diskussioner kan frodas ändå tycker jag. Med andra ord kommer jag inte att vara den som förespråkar hållbarhet genom att berätta för er om villkoren för och miljöpåverkan av textilindustrin. Jag kommer istället vara den som står här i en second hand-köpt blus och med det tror jag att ni funderar på att göra detsamma.
Även om normerna verkligen har ändrats – i alla fall i den sfär som jag rör mig i digitalt – är det långt ifrån alla som börjat gå på spåret. Medierna gör sitt till. Det är fortfarande extremerna – eller kanske föregångarna – som syns. Att inte vara en renlevnadsmänniska, men att köpa mycket second hand och leva i samklang med årstiderna får inte samma utrymme. Retrospåret – att leva fullt ut i ett lite nostalgiskt skimmer och ha de rätta prylarna i en Stringhylla från tiden och tidstypisk klänning – dominerar fortfarande vintageinredningen, eller så är det fina genomförda inredningar där det mesta är antikt. Jag vill visa att second hand är något för alla, oavsett stil och hur det ser ut hemma eller i garderoben.
Sedan tror jag att vi måste ha respekt för varandra och att vi alla har olika ingångar. Det är som om varje generation måste återupptäcka gammal kunskap. Det är lätt att skaka på huvudet över taggen dikesblommor på Instagram och tänka – jisses när blev det något nytt? Eller att bli smått förundrad över att vi ska minska matsvinnet genom att ta till vara på rester? Snälla någon, det har man väl alltid gjort. Som sagt – respekt är A och O i hållbarhetsfrågan istället för att vifta med personliga fanor, även om det är nog så frestande ibland.
Vad tror ni om inspirerande hållbarhet? Är det möjligt? Vad får ni får tankar i frågan? Är ni med mig på tåget?
Den senaste tiden har jag förlorat mig i ett vintagespår kring kläder och accessoarer. Det började som en utmaning till mig själv i början av maj. Jag ville helt enkelt sätta fokus på vintage i garderoben och finna min egen väg till att botanisera bland galgarna i de välgörenhetsbutiker som jag besöker. Jag hade haft svårt att finna förebilder som hade en liknande stil som jag själv – mycket var så retrobetonat. Inget fel på det alls såklart, men det är inte alltid det jag är ute efter. Tanken var att sätta fokus på hållbarhet, att visa för mig själv att det var möjligt att bygga garderob på detta sätt och att, som när det gäller saker i stort, få mycket kvalitet för pengarna. Nu har det gått snart två månader. Jag är således bara i början av detta spår, men tänker ändå att jag kan dela med mig av det jag hittills upptäckt och lärt mig. För jag vill sprida inspiration och hoppas att fler får upp ögonen för det redan brukade. Om du undrar över något, fråga, så försöker jag svara. Mer kommer med andra ord – men jag börjar här.
Det första tipset är att utmana sin egen bild av vad vintage när det gäller kläder betyder. Det är lätt att tänka svettiga grejer som luktar illa, mest äldre retrokläder och urtvättade tröjor. Jodå, det finns såklart allt möjligt i den här genren, speciellt om man tänker på den enorma spridning som finns av ställen som säljer. För egen del kan jag dock säga att jag har blivit positivt överraskad av hur mycket fint som finns. Det finns ingen särskild stil, utan det mesta är representerat. Man kanske kan tänka på hur man själv rensar i sin garderob. Inte är det bara bottenskrapet som åker ut, utan säkerligen några felköp, saker man aldrig trivts i eller sådant som känns omodernt. I spåren av alla som gör en “Marie Kondo” finns mycket fint som har massor med liv kvar i sig!
Nästa råd är att ägna lite tid åt att lära sig avdelningarna på loppisar man brukar besöka. Alla har sitt eget system och det kan vara bra att ha lite överblick innan man börjar jakten. Min erfarenhet är också att prissättning, utbud och skick varierar kraftigt på olika ställen. Det är helt enkelt inte så dumt att rekognosera för att finna ut sina egna guldkorn.
Det gäller som vanligt att ha en förmåga att visualisera. När man går in i en vanlig affär är det en del av upplevelsen att bli inspirerad och serverad med intryck. Här är allt mindre insmickrande och man får göra mycket själv med att tänka sig hur man skulle kunna använda plaggen.
Om det så gäller saker eller kläder krävs helt enkelt träning. Man kan inte förvänta sig att det kommer hoppa fram massor med guldkorn till en om man åker på loppis en enda gång. Falkögon kräver kunskap, tålamod och att ha sett mycket.
Om man letar efter en ingång till klädavdelningarna, är det ofta enklast att börja med accessoarerna. För mig var det i alla fall så att insteget till dem var mindre av motstånd än för klädgalgarna. Scarfs finns det ofta hur mycket som helst och här har man nytta av att känna med sina fingrar om man är ute efter siden. Det är alltid bra med viss modekoll, veta hur en handrullad kant ser ut och samtidigt vara vaksam när det gäller kopior. Loppisar och välgörenhetsbutiker är en spegling av samhället i stort. Det som vi köper hamnar här oavsett om det är vackra kvalitetsplagg eller om det är massproducerade ting med fejkloggor.
Ett råd som jag tog till mig var att ha en mental prioriteringslista. Vad är jag mest intresserad av? Är jag en klänningsmänniska eller gillar jag mest blusar? Det kan kännas övermäktigt att blicka ut över ett hav av galgar som man måste bläddra genom – gå på det som känns mest intressant och leta sedan vidare om orken och tiden finns.
Det är inte dumt att ha en lista på vad det är man är ute efter. Det är även enklare för ögat att leta efter material, mönster och färger. Jag har exempelvis haft linne som material som fokuspunkt, flätade läderbälten och vita skira blusar. Det är även tacksamt att tänka i teman. Inför sommaren har jag haft “Road-trip på Österlen” som riktmärke för inköp till sommargarderoben.
Med kläder är det helt enkelt så att man får vara beredd på att stå och bläddra bland galgar. Man kan leta med ögat efter färger och mönster och känna med handen efter kvalitet och material, men det är en hel del manuellt arbete som krävs här. Man behöver ofta helt enkelt se lappen i nacken för att kunna identifiera storlek och märke. Det är även idé att titta på tvättlappar för material. Det är enklare med skor som ofta står prydligt uppställda på hyllor. Det är mer lättöverskådligt och går snabbare att titta över. Det brukar vara detsamma med scarfs, bälten och väskor. De hänger på ett annat sätt med mer luft mellan, vilket gör att dem mer lättillgängliga. En del välgörenhetsbutiker säljer kläder med kilopris och lägger allt i stora lådor. Då kräver det mycket av dig när det gäller faktisk handkraft.
Ett gott råd är att syna plagg man blir intresserad av direkt när man ser dem och tänker att de kan vara intressanta. Armhålor kan ibland förstöra ett plagg och det är bra att vara medveten om det. Sömmar slits, men det behöver inte vara något hinder om plagget i övrigt är i gott skicka. Jag har blivit bättre på att plocka fram nål och tråd sedan jag började handla vintage.
Storlekar vintage är en riktlinje, men inte alls avgörande. Våga prova även om det inte är din vanliga storlek. Tänk mer på passform och hur plagget sitter på dig, än vad det står för siffra i nacken. Och prova. Köp inte bara på känsla även om det är fyndläge. Kläder sitter så olika även om man tror att det blir bra när man tittar på plagget. Om det är långa köer till provrummen går det oftast fint att dra på sig utanför – inom rimliga gränser såklart.
Vad är då ett fynd? Naturligtvis finns det prismässiga märkesfynd som en Hope-klänning för ett par tusenlappar som är prissatt till 75 kronor. Då känns det som om man har funnit en skatt! Märken som är kända och som kanske har prislapp kvar kostar ofta mer. Är det en dålig affär då? Jag jämför alltid med nypris – det kanske inte är det värsta fyndet i världen – men samtidigt en mycket bra affär med tanke på vad man får för pengarna. Långt i från allt – tvärtom – är märkeskläder. Det finns oändligt med kläder från kedjor som har så mycket liv kvar i sig – mycket är inte ens använt. När det gäller retrokläder är det mer känslan av att få tag på unika saker, i stilar som kanske inte alls finns längre. Snitten är ofta annorlunda, vilket kan göra att man kanske passar utmärkt i skärningar från förr som inte riktigt finns nu på samma sätt.
Det som jag tycker är så roligt är att det är ett kreativt sätt att bygga garderob på, samtidigt som det känns fint ur en hållbarhetsaspekt och är snällare mot plånboken. Det är lättare att testa stilar som man kanske inte vill lägga mycket pengar på – kanske överraskas man till ett nytt spår som man inte tänkt på innan. Som sakletare är man van att mer styras av slump och vad man finner än att ha allt uträknat. När det gäller kläder är den aspekten inte att förakta. Kreativitet och mode är kul helt enkelt!
Nu hoppas jag att du blir inspirerad till egen jakt! Vi ses bland galgarna!
Lite smått och gott från vintagesvängen som jag tänker mig blir utmärkt till sommarköket. Är man inte som allra mest peppad just i detta nu att tänka på middagar ute med nya smaker? Jag tänker återkomma till några av våra sommarklassiker, så kanske ni kan bidra med era. Receptbyte av beprövade favoriter är det bästa. I spåren av den portugisiska kålen är jag fortfarande så inne på grönsaker och frukter i porslin. En vitglaserad karott med sked och en liten citronburk? Mais oui! Sedan något av tre svenska klassiker – Stig Lindbergs glada firre för Gustavsberg, Simon Gates Salut för Orrefors och Signe Persson Melins bestick för Boda. Så himla glad för allt!
Nu närmar sig juni även om det just i dag är isande vindar här hos mig. Inget växthushäng denna kväll med andra ord. Jag tipsar om serien Home fires som jag precis upptäckte sänds med sin andra säsong hos SVT. Typisk brittisk feelgood med sorger under andra världskriget speglat i den lilla byn Cheshire och dess invånare. Den första säsongen finns också tillgänglig. Rekommenderas med en stor kanna te en lite kylig kväll som denna.
Visst vill man alltid stanna tiden så här i maj? Det är så ljuvt i försommartiden. Syrénerna minner alltid om barndomens skolavslutningar, men de lär vara överblommade innan det blir sommarlov här. Tulpanerna sjunger på sista versen nu, så det är hög tid att plocka dem till buketter.
Syréner, tulpanerna Snow Crystal, Queen of night, Black Hero och Angelique tillsammans med kvistar av vinbär och humle. Vasen är en av mina senaste vintagefavoriter. Det är en tennpokal av Edvin Ollers, utförd 1938 på firma Schreuder & Olsson. Jag tycker att den är så vacker med den enkla pärlbården. Den här typen av vaser ser man ofta vintage. Jag tycker att de är som finast med just en yvigare bukett som byggs ut mot sidorna. Ett rakare arrangemang med exempelvis rosor ser lätt lite stelt ut i denna modell. Som ni vet brinner jag för att förankra föremål och ge dem liv. För mig betyder det mycket att sätta saker i sammanhang. Jag tänker mer i den linjen här på bloggen, vilket innebär att det kommer ett inlägg kring Edvin Ollers, hans formgivning och utvalda favoriter. En vas kan vara bara en vas som man plockar ned från loppishyllan för att den tilltalar en, men det kan också vara att få med sig historia och vilja att lära sig mer. Det vill jag visa ännu mer framledes.
Nu skall väl äntligen nätterna med temperaturer ned mot nollan vara till ända. Övervintringstältet är nedmonterat, så det är det officiella vårskriket för växthuset. Dahliorna planterar jag inte ut än på några veckor, men denna lördag är det dags för fördrivna luktärter och direktsådd av sommarblommor. Här är årets uppställning av favoriten luktärt – alla inköpta av Sveriges luktärtsdrottning Cecilia Wingård. Senator, Piggy Sue och Heaven Scent brukar jag plantera. Andra sorter varierar. Det finns så många fina att välja på.
I år har jag riktigt fina kraftiga plantor. Jag följer Wingårds odlingsråd, även om jag är lite harig när det kommer till snö och frost på dem. Tio sorter ger många plantor, men det går ju att ge bort också till de som inte odlar själva.
En loppisrunda har jag hunnit med innan trädgårdslivet tar vid på allvar nu på eftermiddagen. Visst är det något speciellt med Kunglig Dansks klassiska Musselmalet? Mönstret poppar liksom alltid i det sammanhang det sätts i. Jag har då mycket svårt att stå emot det. Man kan inte säga att det är speciellt vanligt att finna på loppis. Ett av världens mest kända porslinsmönster står ofta i finskåpen, men så skall det vara när vi talar om kvalitet. Den här lilla vasen blir väl utmärkt till just de första luktärterna när de kommer!
I år satsar jag ännu mer på odlingsplatser för de rara ärterna. Det blir fler större armeringsnät och fler torn i zinkbaljor och stora krukor. Hoppas sannerligen på en doftande sommar alldeles full av dessa fantastiska blommor!
