Category Archives: Vintage

Den bästa vasen för tulpaner

De där stora bombastiska bundna buketterna får vänta tills trädgården börjar leverera igen. Först ut är de små vårlökarna, sedan kommer narcisserna och alla tulpanerna som planterades i höstas. Då börjar det finnas material till det storslagna igen. För nu är det mer modest – mest kvistar och så något fång med tulpaner när man råkar på någon fin sort. Frasiga papegojtulpaner är en favorit – dessa fann jag under handlingen på Ica Maxi i lördags. Det kan finnas mer ovanliga sorter där med om man kikar lite extra i plasthinkarna. Då blir det just så här. Ingen bindning eller komplettering, utan bara rakt ned i vas efter att de fått stå och dricka vatten med stöd några timmar. Då kan man alltid förlita sig på Signe Persson Melins Boda Blom.

Det här är helt enkelt den ultimata vasen för ett klassiskt tio-pack tulpaner som vi ofta bär hem denna säsong. Persson Melin utformade vaserna på 70-talet tillsammans med Ulla Molin för Boda – se fint uppslag från tiden här. Jag samlar på vaserna som finns i olika storlekar – se exempel här. Vaserna levererades med en liten plastskiva med hål som skulle underlätta kompositionen, men någon sådan har jag inte funnit ännu. De marknadsfördes under devisen “vaser som talar blommornas språk” med ambitionen att lära ut “blomkultur”. Just den här vasen är cirka 18,5 cm. Formmässigt ger den stöd åt stjälkarna, samtidigt som den ger ett fint fall där den vidgas. Jag vill påstå att det är den bästa vasen jag har testat till den klassiska vårledsagaren – de tio tulpanerna. Läge att hålla utkik vintage alltså.

signature

My kind of vintage

Jag fick en sådan rolig fråga som jag gärna lyfter upp här på bloggen. “Jag tycker om din klassiska stil och det är roligt att se att du numera köper så mycket på loppis. Jag tycker dock att det är svårt att hitta fina saker där som liksom passar in hemma. Jag tänker mest på loppis som något som man ägnar sig åt om man gillar retro, femtiotal och har den stilen. Kan du inte skriva lite mer om hur du tänker kring vad du handlar på loppis och ge tips på hur man får till det hemma”. Jo då, det gör jag så gärna i min ambition att inspirera till att köpa mer second hand. Ni som följt mig länge vet att det är ett spår som framförallt kom igång för drygt tre år sedan, när Jenny öppnade loppisögonen ordentligt på mig. Jag hade gått på loppis tidigare, men inte alls i lika stor omfattning och inte med den inställning som jag nu tillägnade mig. Jag har skrivit om mitt heureka-ögonblick här och i somras skrev jag en stor loppisguide där många av mina tankar kring företeelsen finns samlade. Jag får återkomma till frågan hur jag integrerar loppisfynd i hemmet – i dag ägnar jag mig åt vad som fick följa med hem i februari för att visa – My kind of Vintage.

När jag tittar på det här uppdukade fyndbordet kan jag konstatera att jag fann många fina saker i februari. Det är långt ifrån alltid det ser ut så här när jag tittar tillbaka på en period. Med loppis gäller det dock att slå till här och nu om man vill ha något, vilket gör att inköpen kan bli lite snedfördelade över året. Vi får väl se vad mars har att bjuda på om jag gör ett liknande inlägg om en månad. Ska vi ta en titt på vad jag har kommit hem med? Det gör vi!

1. Jag håller alltid utkik efter bra material och fin kvalitet, vilken genre det nu än må vara. Här fann jag två längre langetterade linnelöpare från Axlings. Jag tänker att de blir fina ute i växthuset när det skall dukas upp på det stora bordet där. 50 kr 2. Den här rustika vasen från italienska Bitossi är möjligen en liten udda fågel i sammanhanget. Den köpte jag efter att ha lyssnat och blivit så inspirerad av Ernst Billgrens tankar om konst. Så himla “konstig, utmanande och ovan” är den möjligen inte, men ändå. Mitt öga får arbeta lite med den. Och det är bra ibland. För nu står den ute i köket med kryddväxt i. På loppis kan man unna sig att “testa” en stil. 30 kr 3. Design House Stockholms Block Lamp av Harri Koskinen kom 1996 och har blivit något av en modern klassiker. Jag har den stora varianten ute i växthuset och nu får den kompletteras med den mindre. Jag håller alltid utkik efter klassiker på andrahandsmarknaden. 200 kr

4. Glasfaten från Orrefors av Nils Landberg – så kallade saladjärer som såldes på Svenskt Tenn under en period – tillhör kategorin vacker form som jag samlar på. Jag har fyra nu, så teoretiskt sett skulle vi kunna duka upp en tjusig förrätt på dem, men så har inte blivit fallet. Jag använder dem som vackra småfat. 15 kr 5. Assietter från Nittsjö med det där karakteristiska mönstret som jag tycker så mycket om. Jag har det större fatet ute i växthuset och där blir det nog många fikastunder med de här bara det blir aningen varmare. 6 stycken för 120 kr 6. Äldre porslin med gallerkanter är något som ligger mig mycket varmt om hjärtat. Jag tycker helt enkelt att det är så vansinnigt vackert! 25 kr

7. Jag tycker om det mesta av Signe Persson Melin och hon är en av de formgivare som jag alltid letar efter. Jag tror att det var Svante Öquist, chefredaktören på Elle Decoration, som först fick mig att titta extra på Boda Blom – en serie med vaser som Persson Melin utvecklade med trädgårdsikonen Ulla Molin på 1970-talet. De är inte alldeles lätta att hitta här hos mig, så jag blir extra glad när jag ser den karakteristiska formen i hyllorna. 20 kr 8. Större tekannor! Det är enklare att finna små tycker jag, men mitt behov ligger snarare i större volym som rymmer te till fler. Den här kannan är liksom urtypen för den brittiska ketteln från Price & Kensington. 40 kr 9. Blomkrukor finns det som sagt många på andrahandsmarknaden. Gustavsbergs mindre modeller tillhör de jag ser mest, men de är vackra så det gör mig inget. De små modellerna känns ofta opraktiska, men just i vårtider med massor av sticklingar känns exempelvis Octavia av Karin Björquist som bra köp. 30 kr 10. Arthur Percy! Det är något med vissa formgivare som gör att man tycker om det mesta som kommer från deras design. Den här böljande rokokobården och den svarta glasyren från Gefle – oemotståndligt i mina ögon – även om jag har en och annan assiett innan… 6 för 200 kr

11. Ett sådant där lyckoköp blev det i februari när jag fann en så kallad klyftvas av Anna Lisa Thomson för Upsala Ekeby. Jag tycker så mycket om formen och har velat ha en länge. 90 kr 12. Ett annat lyckoköp blev en skärm från Le Klint som hängde utan stativ på en gammal golvlampfot. Det dyraste i detta inlägg är originalinsatsen som lampan skall träs upp på för att kunna hänga i taket. Men eftersom jag gav 25 kr för skärmen, så må det vara hänt. Den skall upp i vardagsrummets utbyggnad där vi inte har haft någon lampa tidigare.

Så vad blev det då? En samling med sköna vackra ting helt enkelt som jag med lätthet föser in i hemmet. Det bästa loppisfyndet är det som man ställer fram och använder direkt när man kommer hem med det. Jag hoppas att du, oavsett stil, blir inspirerad till en vintagejakt i helgen!

signature

Pastellernas återkomst

Utanför fönstret är det ett vintervitt landskap och det är svindlande vackert på sitt sätt i nuet. Inspirationen är dock någon annanstans och för min del betyder det att pastellerna gör sitt intåg på bred front i hemmet. Det börjar nu med en föraning om påsken för att kulminera någonstans när pionerna blommar för fullt.

Ni som följer mig vet att det inte handlar om att jag vänder upp och ned på huset i säsongsskiften. Det handlar mer om att fösa fram detaljer, plocka runt med sådant som redan finns och tillfära växtlighet som markörer. Det tycker jag är det bästa sättet att förnya hemmet.

Under denna period händer det att jag går utanför mina egentliga stilramar under vintage-turerna. Jag dras till det lite mer naiva, utsmyckade och prunkande som känns alldeles hopplöst under andra årstider. Men det är helt okej att ha säsongspynt att plocka med som får glänsa när det så skall göra. Ett typiskt inköp i den genren är det stora fatet från Bing & Gröndahl. Jag fick lära mig nytt när jag googlade kring dekoren Saxiskt Blomst som uppenbarligen är något av en dansk klassiker. Mitt fat har en 1800-talsstämpel och är handmålat, så vi får se om det blir hemvist för påsktårtan som jag först tänkte, eller om det bara får stå och vara vackert.

På tal om påsken så har den anlänt till Svenskt Tenn. De vackra bilderna känns igen från förra året, men tål att tittas på igen. I pastelltider fastnade mitt öga framförallt på den här kombinationen av grönt och korall – tänker att man kan hänga små ägg i önsketrädet för att göra det säsongsanpassat.

Kära pasteller – välkomna!

signature

Nittsjö i växthuset

Solen kom fram en stund och värmde på växthustaket. Jag passade på att pulsa ut i snön och klippa ned alla pelargonerna som står i övervintringstältet. För mig innebär den sysslan det officiella startskottet för trädgårdsåret. Det är precis lika fascinerande varendaste gång att de torra pinnarna bär på sommarens alla blommor. Jag tog ett gäng sticklingar också och plockade med nyfyndade assietter från Nittsjö. Jag har samlat på mig en del i denna glaserade keramik – tycker att mönstret är så vackert – och det finns numera i nyproduktion i vaser och skålar. Jag har mer krackelerade och slitna fat under blommor här ute, men nu hade jag tur att finna en stapel i nyskick. Jag tänker genast rabarberpaj i vårsol.

Här ute är det bedagat och stökigt med presenningar som täcker mycket. De nedklippta pelargonerna fick komma ut på en mycket tillfällig luftning. Jag är inte nådig med sekatören, men det brukar bli bäst så. I dag gav jag lite vatten och nu får de stå i tältet i väntan på ny jord om några veckor. I krukraden där står en oglaserad Nittsjö med samma mönster som faten. Så fin den med. Och i de inlindade stora krukorna är det förhoppningsvis tulpaner på gång. Det är första gången jag testar att plantera i kruka, så det skall bli spännande att se resultatet.

Vintern ser ut att stanna ett tag än, och så får det bli. Det andra väntar där runt hörnet. Som det alltid gör.

signature

Uppstammad pelargon, klorofyll och sticklingar

Får det lov att vara en uppstammad pelargon? Ja tack, sade jag efter de här bilderna och satte igång med en egen liten stickling.

I mitten av april förra året såg sticklingen ut så här – en viss skillnad på tio månader!

Det är tid att ta itu med allt klorofyll. De flesta av mina pelargoner står ute i övervintringstältet i växthuset, men jag har haft några inne, bland annat den uppstammade Doktor Westerlund. Den har fått växa fritt mot ett fönster och nu är det hög tid att börja formklippa den för att få till den där känslan av ett litet träd.

Hur får man till en uppstammad pelargon? Jag utgick från en stickling med längre stam, tog bort alla bladanlag och drev vidare i kronan där den nu växer med två stora grundgrenar som i vinter har stöttats upp av flera pinnar.

Fler Westerlundare på gång. Skär av över ett bladpar, ta bort de flesta bladen som annars själ näring från rotbildandet och sätt i vatten eller såjord. Jag kör ofta båda varianterna – det stora trädet kommer från en stickling som fått bilda rötter i vatten.

Februariljus på mitt vintage-blombord i rotting där Doktorn får glänsa i ensam prakt. Nu kommer jag bli mer aktiv med sekatör för att få till en tät krona och så skall den få en större kruka med ny jord. Visst är det något alldeles extra med det gröna som har trädform? Jag är då väldigt förtjust i det.

signature

Vackra sidor

Som jag skrev i söndags – sidorna från Great Dixter i marsnummret av brittiska Harper´s Bazaar – är verkligen något alldeles extra. Missa inte heller att läsa om Jennys besök i den fantastiska trädgården. Tillfällen då jag går runt med Chaneldräkt i det gröna är icke existerande, men det är en ljuvlig spirande stämning som träffar alldeles rätt just precis nu.

Jag lär inte heller lägga mina blommor i en specialtillverkad Hermès-korg till det facila priset av 2 390 £, men inspirationen är i vanlig ordning fri. Så vackra färger och bukettkompositioner! Jag ser istället fram emot att tänka mig de första vårblommorna i den nyfyndade klyftvasen av Anna Lisa Thomson för Upsala Ekeby. En sådan har jag önskat mig länge – formen är fulländad – och nu fann jag den äntligen. Februariglädje med förhoppning om den vår som skall komma.

signature

Relansering av klassiker – Ivar Ålenius Björk

Nu ser vi ännu ett exempel på trenden att relansera klassisker. Skultuna tar fram en till produkt av Ivar Ålenius Björk i vår. Ålenius Björk (1905-1978) var skulptör och designade även en rad produkter för Ystad Metall – en inte helt okänd fabrik för oss som gärna letar saker i vintagesvängen. Om man vill läsa mer om det skånska företaget rekommenderar jag den här artikeln hos Stiliga Hem. Ystad Metall hade sin storhetstid från 1920-1960-talet och producerade många dekorativa föremål. Förutom Ålenius Björk är firmans mest välkända namn Carl Einar Borgström – se t ex dessa bokstöd och dessa ljusstakar och Gunnar Ander – se t ex den här vattenkannan som jag hade turen att finna för ett tag sedan och dessa kandelabrar.

Såväl Ystad Metall som Ivar Ålenius Björk är kanske mest känd för den ikoniska ljusstaken Liljan som designades för världsutställningen i New York 1939. Ljusstaken fick global spridning när den var med i TV-serien Mad Men. Den blev otroligt populär vintage och fick extra dragningskraft när mässingen kom tillbaka på bred front. Den relanserades för några år sedan av Skultuna i mässing, har sedan även kommit i försilvrad mässing och nu släpper man en vas som även fanns till originalmodellen.

Den här eleganta vasen med tre “pipor” då som kommer nu i vår? Visst är den elegant i sitt utförande. Den har sålts dyrt på kvalitetsauktioner. Det är onekligen något speciellt med ting som varit med ett tag och bär på en historia men det är ändå intressant att tänka på vad som händer med produkter på andrahandsmarknaden när de tas upp i nyproduktion. Förloras en del av glansen när det blir ett vanligare föremål som man kan gå till närmaste presentaffär och införskaffa? Eller blir det ännu tydligare så att det äldre materialet, patinan och “originaliteten” blir av större vikt? Det mest uppenbara exemplet är möjligen allt retroporslin som tillverkas igen – exempelvis Mon Amie hos Rörstrand och Stig Lindberg-serierna hos Gustavsberg. Det tycks inte ha mättat prisbilden på vintageporslinet. Vad tror du?

När jag skriver om Ivar Ålenius Björk måste jag även visa den här eleganta handspegeln. Även om man inte har några narcissistiska drag, kan de nog lockas fram av njutningen av detta föremål. Så vacker!

signature

Klassiker: Sussex Trug

Jag håller ständigt ögonen öppna efter trädgårdsting i vintagesvängen – här skrev jag ett inlägg om det i somras. Det verkar det vara fler som gör, för det är svårt att finna. Det senaste tillskottet i genren fick alla mina gröna fingrar att darra lite. En perfekt patinerad liten Sussex Trug! Medan jag stod och bläddrade i gamla Floraböcker siktade min loppisvän korgen till mig, så jag kan inte tacka mina falkögon denna gång. Det är något speciellt med saker som redan har levt ett grönt liv och här talar vi om en sann klassiker.

Jag har några liknande korgar i växthuset, men inte en sådan här i hantverk med kastanjeträd. Företaget som gör dessa korgar, Thomas Smith, har en historia som sträcker sig bakåt till 1820-talet där Smith började tillverka korgar i Sussex – läs om hantverket här och här. Det är något med dessa korgar som genast gör mig till en brittisk trädgårdstant som går och klipper rosor till buketter.

Det är kallt, grått och ruggigt, men korgen och lite grönt skapar en stunds stämning ute i växthuset. Nu säger vi adjö till januari och siktar mot februari med frökataloger, sticklingar, bokrealisation, hjärtan, semlor, sportlov, snödroppar och det återvändande ljuset!

signature