Category Archives: Vintage

Konsten att visualisera

Loppis handlar mycket om konsten att visualisera. I en vanlig butik är mycket av det redan gjort med skylt och exponering av saker i olika miljöer. På loppishyllorna är sakerna ofta avkodade och utan referenser. Då gäller det att öva på sin förmåga att se tingen i ett sammanhang som passar en själv. När januari mest handlar om regn och grå himmel istället för snöknaster, är det inte alls svårt att se framåt. Mitt gröna öga är fortfarande lite yrvaket för säsongen. Jag har köpt årets första fröer när Blomsterlandet hade halva priset, men annars är det fortfarande mest dvala. Men att se mig själv i olika situationer framledes när det gäller uteliv och växthus – det går galant. Det är snarare så att man får lära sig att ta det lite lugnt nu med alla ting som kallar på en för att användas när den där första testunden skall dukas upp ute. Duken på bordet skall vara Maria Åströms Rosa Centifolia som jag önskat mig länge och fann på Tradera. De gamla duktyngderna håller den på plats när jag dukar upp klassiska Skagerak-brickan med Lemon Curd i portugisiska marmeladburken och sätter på rottingskyddet över sconsen. Jo då, jag ser det allt framför mig.

För nu blir det knoppande körsbärskvistar och kanske satsar jag på citronkräm redan till helgen. För även om jag är duktig på att visualisera framåt, är jag också ganska bra på att fånga det som är nu. Citrussäsong och allt – ja så får det bli.

signature

Nyttokonst

Innan jag lämnar tillbaka den till biblioteket, måste jag [genom @gustavsloppis] tipsa om boken Nyttokonst av Arthur Hald och Sven Erik Skawonius från 1951. Tanken är att presentera ett “tvärsnitt genom svensk nyttokonst, skapad för hemmet”. Det är en gedigen samling bilder med utgångspunkt från kvalitet i form och material. I inledningen adresseras konsumenten med orden “något mer än praktiskt förnuft och omdömesförmåga, det ligger förståelse, intresse för och förälskelse i det vi kallar kvalitet och skönhet.” Orden vävs kring det vackra , vardagsestetiken och vikten av att tänka kvalitet. Det är intressant läsning och får en att tänka på hur en liknande bok skulle utformas i dag – nästan sjuttio år senare.

Om man är det minsta intresserad av formgivning från tiden är boken ett referensverk. Jag brukar alltid tala mig varm för att kunskap är det bästa att ta med sig på loppis och här får man mycket att ladda in i sin mentala bildbank. Mina ögon dras naturligtvis till sidorna med föremål från Svenskt Tenn.

Boken innehåller många vackra kompositioner och allt är från tiden. Det är fest för ögat, men även många klokheter i texten. En av mina andra käpphästar – att förankra tingen – finns med även här. Det känns som om samtalet kring våra hem styrs mer och mer i denna riktning nu. ” Ju mer vi vet om tingen, desto mer ger de oss, desto rikare blir miljön och desto rikare blir vi själva.”

Förlora er i bibliotekskatalogen en stund. Där finns så mycket bra läsning om man är intresserad av äldre tiders ting.

signature

Åttiotalet knackar på

Det är den där åttiotalssiluetten som knackar på som sagt med voluminösa ärmar, markerade axlar och högre midja. Man är tillräckligt gammal för att ha upplevt det där och då, men nog börjar det kittla lite stilmässigt igen. Jag har letat tröjor från tiden på second hand-galgarna, men hittills inte fått napp på vad jag är ute efter. I dag på lördagsrundan fastnade ögonen på en Baum und Pferdgarten-tröja som var prissatt till tjugofem kronor. Det är det roliga med att handla kläder second hand! Man kan testa siluetter och våga lite mer. Lördagsfriden sänker sig. Jag föreskriver pudrade citronrutor och Marple till mig själv. Med filt.

signature

Vintage i ljus

Vi är mitt i januari. Jag längtar inte vår, utan snarare vinter. Men det är något med denna version av januari. Man luras till andra känslor när solen äntligen bryter fram, temperaturen visar över tio grader och bilradion spelar en favoritsång.

Som ett tecken bröt solen genom när jag skulle föreviga triss i loppisfint med viss vårkänsla. Speglingar kan väl behövas nu när vi vill ta tillvara på allt ljus vi kan. Mitt senaste inköp är en teakspegel märkt Fröseke Nybrofabriken. Jag tänker mig att ha den i hallen. Den är tung och gedigen med en baksida som är nästan lika fin den. Ett riktigt januarifynd för sjuttiofem kronor som skall få lite omvårdnad med teakolja. Den lite marina stilen känns alltid aktuell när värmen börjar stiga lite. En kortare oversize skepparkavaj från COS för etthundratjugofem kronor känns som en bra investering, liksom krukan från svenska Gränsfors. De gör de vackraste av lerkrukor och denna stora modell, redan perfekt patinerad, blev min för sextiofem kronor. Myrten köpte jag när Blomsterlandet hade halva priset på växter förra helgen. De planterar jag sedan om och sätter ute i växthuset. Men för nu får den stå här inne och viska lite om kommande tider.

signature

Vintage ur vår tids perspektiv

Pressbild: Svenskt Tenn/Bruno Ehrs

I morse läste jag Sofia Woods senaste inlägg som handlar om faran – utifrån WWF:s kunskap – i att snäckor är något som många vill ha i sitt hem. Jag har gått och tänkt på det sedan hela dagen. Många med mig är sedan länge förtjusta i snäckor som dekoration, inte minst med inspiration från Estrid Ericsons universum på Svenskt Tenn. Frågan aktualiserar tankar kring hur vi förhåller oss till äldre föremål och våra nutida värderingar. Jag har tidigare visat snäckan på bilden som sitter på en tennsockel och fick även då kritik för att det var en utrotningshotad art som var fel att visa. Kommer min snäcksamling – som uteslutande består av vintageköpta snäckor – att betraktas som en sorglig påminnelse om en naivitet kring att ta in naturen utan att tänka på vidare konsekvenser med ekosystem? Det väcker tankar, det gör det.

Jag kommer också att tänka på en diskussion som Frida på Trendenser hade för några år sedan kring att mörka träslag började komma som trend, vilket problematiserades utifrån ett miljöperspektiv. Här argumenterades det även för att man skall undvika äldre möbler, eftersom de kan skapa en efterfrågan på nyproducerat om man nu vill ha den stilen. Som den loppisräv som jag är, har jag lite svårt att säga att man inte skall ta tillvara på det som redan finns. Senast i går köpte jag en teak-spegel. Tänker man varvet runt är det sannolikt att man hanterade exotiska träslag på ett helt annat sätt på säg 1950-talet än i dag. Jag vidhåller nog ändå att det är bättre att använda det som redan finns, än att tänka nyproducerat. När man handlar vintage är äldre tiders värderingar och sätt att hantera saker alltid närvarande. Frågan är hur mycket vi skall lägga av vår tid på det redan producerade? Det är inte heller hugget i sten vad som anses comme il faut. Pälsar är väl ett konkret exempel i modet… Vi har väl även tagit bort det fina från exempelvis elfenben och riktiga djurhudar som skjutits på den Afrikanska savannen – även om det är antikviteter vi talar om. Jag tycker att frågan är intressant och högst relevant om man rör sig mycket bland äldre ting. Får du några tankar?

signature

Tänker på: Ett nytt sätt att se på konsumtion

Den stora tankeomställningen med att välja andra hand i första hand, har för mig över åren handlat om hur jag svarar på behov som uppstår. Mitt vintagespår började i att finna högkvalitativa dekorativa föremål till mitt hem, men nu handlar det lika mycket om insikten att det mesta finns att tillgå den vägen. Det gäller att se över sina konsumtionsmönster och att ställa om för att behovsuppfylla på sikt. Vissa saker är det lätt att gå ut i en secondhandaffär och köpa direkt. Annat måste man planera lite mer för och tänka sig att man förr eller senare kommer att finna, så där kommer tids- och tålamodsaspekten in. För mig blir det en helt annat tillfredsställelse när bitarna sedan faller på plats.

Detta har lett till att jag ser på inspirationsbilder från företag på ett annat sätt. Många är numera mycket duktiga på att skapa sammanhang för sina produkter. Det märks att vi konsumerar bilder på ett helt annat sätt. Det är numera nästan är ett måste med hög kvalitet i det ledet för att nå ut. Och se – IKEA lockade mig med sina senaste pressbilder för kollektionen BORSTAD som lanseras i februari på varuhusen. Tanken är att lansera produkter i bra material för att kunna ta hand om och vårda det vi redan har hemma. Berömvärt naturligtvis att en sådan stor aktör går i fronten när det gäller att tänka hållbart i flera led. Leder det till en önskan att köpa just dessa produkter när de lanseras? I min omställning gör snarare bilden något annat med mig. Jag börjar fundera på vad det är jag faller för i bilden? Jo, den lyckas förmedla just den stämning som jag och många med mig känner nu i januari. Det är känslan av att vilja fixa hemma, att organisera, att känna ljuset igen och för all del doften av såpa. Den ruffa miljön gör att de skinande blanka produkterna ser ut som om de har varit med länge.

Jag blir snarare sporrad att göra få till samma känsla med det redan brukade. När det gäller den här typen av praktiska föremål är det inte ett dugg svårt vill jag säga. Betänk den rad av husmödrar som har föregått oss i generationer. Korgar finns det ett överflöd av, liksom linnehanddukar. Zinkbaljor är inte heller någon bristvara vintage, för att inte tala om mattpiskare. För mig har det varit värdefullt att ta mig en tankeställare kring kommersiella budskap och behovsskapande konsumtion på detta sätt. Kanske kan det inspirera någon mer?

signature

I säsong med blick framåt

Först – stort tack för era fina hälsningar! Jag uppskattar varenda en. Ni ger kraft framåt och får mig att vilja skriva mer igen efter att ha varit mer bilddriven inne på @baravackrating. För ni vet väl att jag finns där med fokus på vintage? Om inte, så titta in där också. Jag kommer inte med någon programförklaring annat än att i vanlig ordning ha mina hörnpelare klassiskt, säsongsbaserat, tidlöst och hållbart. Jag tänker att jag tar det helt enkelt från här och hoppas att ni är med mig.

I lördags var jag på den sedvanliga loppisturen. Förut var lördagsförmiddagar mina pyjamastimmar med långsamt tempo. Nu är det nästan alltid lite tidigare frukost och tempo för att ta mig ut till öppningen av mina secondhand-affärer. Man är inte ensam där en lördag, långt ifrån. Det gäller att kryssa snabbt, lita på sina falkögon och att behålla sin kompass. Nu kunde jag komplettera min än så länge tämligen modesta samling av brittiska Portmeirions Pomona. Jag är ju en brittisk trädgårdstant uti fingerspetsarna. Dekoren på detta porslin som är hämtade från botaniska illustrationer ur “Pomona Britannica” från 1818 är därför svårt att motstå. Porslinet är fortfarande i produktion med lite variationer. Det man ser på loppis kommer oftast den design som gjordes av Susan Williams-Ellis 1982. När jag lade upp på Stories på Instagram fick jag många nostalgiska direktmeddelanden som hade minnen av servisen. Jag har ingen sådan koppling till den, men tycker mycket om den. Det brukar vara olika frukter på porslinet om man finner en liten stapel med skålar. Min favorit är päronen. Jag tänker kanske framförallt på den som att duka med ute under den varmare säsongen, men säg den som inte behöver lite eskapism i januari?!

Januari är mycket organisation och fixande hemmavid. Köksskåpen har fått sig en rejäl genomgång. Jag har staplat alla mina fat för att lättare komma åt dem och att verkligen använda dem. Alla sallader blir godare på ett större fat. I stapeln syns en blandning av Upsala Ekeby och Gefle samt ett italienskt Spruzzifat.

I helgen åt vi bland annat en av mina vintersallader. Jag har kommit igång ordentligt med min mandolin som jag fick i present för några år sedan. Fördelen med riktigt tunna skivor är att det går att äta mycket raw. Det blir helt enkelt godare och mer lätt att äta t ex olika kålsorter. Här blandas rödkål, granatäpplekärnor, apelsin och nötter efter tillgång. I går tog jag mandel som blivit över efter att ha använts till glöggen. I säsong – med lite blick framåt.

Med hopp om en fin start på veckan!

signature