Category Archives: Vintage

Vintage i ljus

Vi är mitt i januari. Jag längtar inte vår, utan snarare vinter. Men det är något med denna version av januari. Man luras till andra känslor när solen äntligen bryter fram, temperaturen visar över tio grader och bilradion spelar en favoritsång.

Som ett tecken bröt solen genom när jag skulle föreviga triss i loppisfint med viss vårkänsla. Speglingar kan väl behövas nu när vi vill ta tillvara på allt ljus vi kan. Mitt senaste inköp är en teakspegel märkt Fröseke Nybrofabriken. Jag tänker mig att ha den i hallen. Den är tung och gedigen med en baksida som är nästan lika fin den. Ett riktigt januarifynd för sjuttiofem kronor som skall få lite omvårdnad med teakolja. Den lite marina stilen känns alltid aktuell när värmen börjar stiga lite. En kortare oversize skepparkavaj från COS för etthundratjugofem kronor känns som en bra investering, liksom krukan från svenska Gränsfors. De gör de vackraste av lerkrukor och denna stora modell, redan perfekt patinerad, blev min för sextiofem kronor. Myrten köpte jag när Blomsterlandet hade halva priset på växter förra helgen. De planterar jag sedan om och sätter ute i växthuset. Men för nu får den stå här inne och viska lite om kommande tider.

signature

Vintage ur vår tids perspektiv

Pressbild: Svenskt Tenn/Bruno Ehrs

I morse läste jag Sofia Woods senaste inlägg som handlar om faran – utifrån WWF:s kunskap – i att snäckor är något som många vill ha i sitt hem. Jag har gått och tänkt på det sedan hela dagen. Många med mig är sedan länge förtjusta i snäckor som dekoration, inte minst med inspiration från Estrid Ericsons universum på Svenskt Tenn. Frågan aktualiserar tankar kring hur vi förhåller oss till äldre föremål och våra nutida värderingar. Jag har tidigare visat snäckan på bilden som sitter på en tennsockel och fick även då kritik för att det var en utrotningshotad art som var fel att visa. Kommer min snäcksamling – som uteslutande består av vintageköpta snäckor – att betraktas som en sorglig påminnelse om en naivitet kring att ta in naturen utan att tänka på vidare konsekvenser med ekosystem? Det väcker tankar, det gör det.

Jag kommer också att tänka på en diskussion som Frida på Trendenser hade för några år sedan kring att mörka träslag började komma som trend, vilket problematiserades utifrån ett miljöperspektiv. Här argumenterades det även för att man skall undvika äldre möbler, eftersom de kan skapa en efterfrågan på nyproducerat om man nu vill ha den stilen. Som den loppisräv som jag är, har jag lite svårt att säga att man inte skall ta tillvara på det som redan finns. Senast i går köpte jag en teak-spegel. Tänker man varvet runt är det sannolikt att man hanterade exotiska träslag på ett helt annat sätt på säg 1950-talet än i dag. Jag vidhåller nog ändå att det är bättre att använda det som redan finns, än att tänka nyproducerat. När man handlar vintage är äldre tiders värderingar och sätt att hantera saker alltid närvarande. Frågan är hur mycket vi skall lägga av vår tid på det redan producerade? Det är inte heller hugget i sten vad som anses comme il faut. Pälsar är väl ett konkret exempel i modet… Vi har väl även tagit bort det fina från exempelvis elfenben och riktiga djurhudar som skjutits på den Afrikanska savannen – även om det är antikviteter vi talar om. Jag tycker att frågan är intressant och högst relevant om man rör sig mycket bland äldre ting. Får du några tankar?

signature

Tänker på: Ett nytt sätt att se på konsumtion

Den stora tankeomställningen med att välja andra hand i första hand, har för mig över åren handlat om hur jag svarar på behov som uppstår. Mitt vintagespår började i att finna högkvalitativa dekorativa föremål till mitt hem, men nu handlar det lika mycket om insikten att det mesta finns att tillgå den vägen. Det gäller att se över sina konsumtionsmönster och att ställa om för att behovsuppfylla på sikt. Vissa saker är det lätt att gå ut i en secondhandaffär och köpa direkt. Annat måste man planera lite mer för och tänka sig att man förr eller senare kommer att finna, så där kommer tids- och tålamodsaspekten in. För mig blir det en helt annat tillfredsställelse när bitarna sedan faller på plats.

Detta har lett till att jag ser på inspirationsbilder från företag på ett annat sätt. Många är numera mycket duktiga på att skapa sammanhang för sina produkter. Det märks att vi konsumerar bilder på ett helt annat sätt. Det är numera nästan är ett måste med hög kvalitet i det ledet för att nå ut. Och se – IKEA lockade mig med sina senaste pressbilder för kollektionen BORSTAD som lanseras i februari på varuhusen. Tanken är att lansera produkter i bra material för att kunna ta hand om och vårda det vi redan har hemma. Berömvärt naturligtvis att en sådan stor aktör går i fronten när det gäller att tänka hållbart i flera led. Leder det till en önskan att köpa just dessa produkter när de lanseras? I min omställning gör snarare bilden något annat med mig. Jag börjar fundera på vad det är jag faller för i bilden? Jo, den lyckas förmedla just den stämning som jag och många med mig känner nu i januari. Det är känslan av att vilja fixa hemma, att organisera, att känna ljuset igen och för all del doften av såpa. Den ruffa miljön gör att de skinande blanka produkterna ser ut som om de har varit med länge.

Jag blir snarare sporrad att göra få till samma känsla med det redan brukade. När det gäller den här typen av praktiska föremål är det inte ett dugg svårt vill jag säga. Betänk den rad av husmödrar som har föregått oss i generationer. Korgar finns det ett överflöd av, liksom linnehanddukar. Zinkbaljor är inte heller någon bristvara vintage, för att inte tala om mattpiskare. För mig har det varit värdefullt att ta mig en tankeställare kring kommersiella budskap och behovsskapande konsumtion på detta sätt. Kanske kan det inspirera någon mer?

signature

I säsong med blick framåt

Först – stort tack för era fina hälsningar! Jag uppskattar varenda en. Ni ger kraft framåt och får mig att vilja skriva mer igen efter att ha varit mer bilddriven inne på @baravackrating. För ni vet väl att jag finns där med fokus på vintage? Om inte, så titta in där också. Jag kommer inte med någon programförklaring annat än att i vanlig ordning ha mina hörnpelare klassiskt, säsongsbaserat, tidlöst och hållbart. Jag tänker att jag tar det helt enkelt från här och hoppas att ni är med mig.

I lördags var jag på den sedvanliga loppisturen. Förut var lördagsförmiddagar mina pyjamastimmar med långsamt tempo. Nu är det nästan alltid lite tidigare frukost och tempo för att ta mig ut till öppningen av mina secondhand-affärer. Man är inte ensam där en lördag, långt ifrån. Det gäller att kryssa snabbt, lita på sina falkögon och att behålla sin kompass. Nu kunde jag komplettera min än så länge tämligen modesta samling av brittiska Portmeirions Pomona. Jag är ju en brittisk trädgårdstant uti fingerspetsarna. Dekoren på detta porslin som är hämtade från botaniska illustrationer ur “Pomona Britannica” från 1818 är därför svårt att motstå. Porslinet är fortfarande i produktion med lite variationer. Det man ser på loppis kommer oftast den design som gjordes av Susan Williams-Ellis 1982. När jag lade upp på Stories på Instagram fick jag många nostalgiska direktmeddelanden som hade minnen av servisen. Jag har ingen sådan koppling till den, men tycker mycket om den. Det brukar vara olika frukter på porslinet om man finner en liten stapel med skålar. Min favorit är päronen. Jag tänker kanske framförallt på den som att duka med ute under den varmare säsongen, men säg den som inte behöver lite eskapism i januari?!

Januari är mycket organisation och fixande hemmavid. Köksskåpen har fått sig en rejäl genomgång. Jag har staplat alla mina fat för att lättare komma åt dem och att verkligen använda dem. Alla sallader blir godare på ett större fat. I stapeln syns en blandning av Upsala Ekeby och Gefle samt ett italienskt Spruzzifat.

I helgen åt vi bland annat en av mina vintersallader. Jag har kommit igång ordentligt med min mandolin som jag fick i present för några år sedan. Fördelen med riktigt tunna skivor är att det går att äta mycket raw. Det blir helt enkelt godare och mer lätt att äta t ex olika kålsorter. Här blandas rödkål, granatäpplekärnor, apelsin och nötter efter tillgång. I går tog jag mandel som blivit över efter att ha använts till glöggen. I säsong – med lite blick framåt.

Med hopp om en fin start på veckan!

signature

Dags för syskrin igen? Att lappa och laga kläder

Denna vecka har jag @alexanderssonhanna som gästpresentatör inne på mitt konto @baravackrating i veckoutmaningen där. Temat är SKAPA OCH FÖRÄNDRA MED ENKLA MEDEL. Så roligt att se alla kreativa tolkningar i #minavackrating – alla är så duktiga – men långt ifrån ett drömtema för egen del. Jag är mer av en kompositör av tingen. Jag arrangerar, ser potential och kan få till sammanhang. Men jag är ingen klassisk DIY-person – alls. Det är dock alltid bra att utmana sin tanke och det har jag sannerligen fått göra denna gång. Jag hamnade i att jag har blivit mycket bättre på att använda nål och tråd sedan jag började köpa kläder vintage. Det är möjligen inget skapande att sy ihop saker, men jag tänker ändå att det är en förändring att få till något som kan få leva vidare med enkla medel.

Med detta inte alls sagt att alla kläder man köper vintage är i behov av nål och tråd. Det är långt ifrån sanningen skulle jag vilja säga. Däremot kan man med små medel fixa till en lite sliten söm, en slits som är lite för hög eller ett stickat plagg som uppenbarligen tagit fäste i något och fått en liten reva. Jag tror att vi genrellt behöver lära om när det gäller att laga och vårda det vi har, istället för att avfärda det. Jo, gamla generationers kunskap behöver gå in ett varv till. På gårdagens loppisrunda tittade jag på ett klassiskt syskrin. Kanske dags för en återkomst där? Om jag tittar till mig själv så har jag haft något av ett trassligt ormbo av trådar och nålar styvmoderligt behandlat i en låda. Nu tänker jag att samla allt på ett ställe och i lite angenäm förpackning så att startsträckan inte behöver bli så lång när man skall skrida till verket.

Den här kvalitetströjan i merinoull från Acne fann jag för ett tag sedan. Halsringningen hade släppt på ett ställe och långt ned på framsidan fanns antydningar till ett litet hål i det stickade. Ett annat ställe som är lite känsligt på stickade tröjor är armhålorna där det kan gå upp i sömmen. Jag kan säga att det var en minimal arbetsinsats som krävdes för att sy ihop detta. Syskrinets återkomst? Varför inte! I hållbarhetstider blir det fokus på gamla generationers kunskaper och vi behöver bli bättre på att ta hand om det som redan finns.

signature

De vackraste i år: Double Sun king

Om ni bara skall plantera en blomma nästa år, så låt det bli Double Sunking. You hade me at hello, som man brukar säga. De första blommorna som kom var enorma, vilket gjorde att jag kände mig tveksam till att det verkligen var rätt sort. Sedan kom sidoskotten. De allra finaste små solar man kan tänka sig. Mängder av kronblad i solros a´la Van Gogh. Innan frosten plockade jag ett stort fång och satte i min allra största tennvas – en trettiotalsvas från GAB. Årets maffigaste bukett i all sin enkelhet.

När jag inte håller till i trädgården går jag på helgloppis såklart. Det är min första höst som aktiv sakletare bland galgarna. Jag frossar i klassiskt dammode med hundtandsmönstrade kavajer, rutiga scarfs och polotröjor. En salut för hösten.

signature

Att göra höst i sovrummet med vintage

Att leta efter inredning vintage är ibland att inte ligga i fas med vad man tänker sig behöva. Det är både charmen och frustrationen med att vara sakletare. Nu har det fallit sig så att jag har funnit saker som har fått sin plats i sovrummet. Jag vill visa på inspiration i samklang med naturen, med vintage och inte prata om några nya kuddar i höstens färger som piffar upp och gör ombonat. Sådant finns på så många andra ställen. För mig är det istället kreativt och inspirerande att inreda a´la Franks accidentalism – mer med tillfälligheter och krockar än med en helt färdig plan. Och tänker man sig att handla mycket vintage, så blir det fallet helt naturligt.

Det har har tagit sin lilla tid att samla ihop till en ny stämning i sovrummet och inte minst att komma till skott med att sätta det på plats. För mig är det just precis nu när hösten anländer på allvar som inredningslusten är som störst. Det fina bordet med marmorskiva har jag haft stående ett tag, liksom spegeln i mahogny av Hans Agne Jakobsson för Markaryd. Jag vill få in mer praktisk förvaring på min sida sängen och skänka ljus åt ett ganska mörkt hörn som har en bit till fönstret. Franks Krysantemer blickar mot oss. Den tapeten var något av det första jag valde till huset när vi byggde det. Jag tycker precis lika mycket om den nu. Ylleplädar och värmande plagg finns det gott om vintage. Ett tips är också att satsa på några nya örngott istället för hela påslakanset för att få till en lite ny känsla.

Speglingar i en lite mer romantisk stämning än vad jag vanligtvis har. Här kan man leka loss lite tycker jag med tysk porslinssvan, åttiotalssnäcka i porslin och trettiotals vas i tenn.

På golvet ligger en rölakanmatta i milda färger. Det börjar röra sig på priserna här, men det finns fortfarande många fina fynd att göra.

Om jag kommer ha sommarhatten hängandes där sedan? Vet inte, men tänker redan nu på en julstrumpa när den tiden kommer. Sänggaveln köpte min man när vi flyttade ut hit. Det är mest jag som fixar här hemma, så därför blir den lite extra kär och står stadigt där den gör. Kanske mindre pynt och mer klockradio när jag lägger mig för att sova i kväll, men fint nog så med en annan känsla vid min sida.

signature