Category Archives: Vintage

Loppistips: Rustikt porslin

Ett av mina loppistips inför sommaren är att hålla ögonen öppna för rustikt porslin. De allra flesta går fortfarande igång mest på mer skirt dekorerat porslin, vilket har lett till många överprissatta Berså-koppar i dåligt skick. Om man däremot skiftar blicken lite mot det som syntes mycket på sjuttiotalet finns det massor av bra kvalitet att välja på till riktiga vrakpriser. Jag tror att det bara är en tidsfråga innan fler börjar leta efter detta.

Vid den senaste loppisrundan fick jag med mig en teservis från Höganäs – den klassiska Old Höganäs. Servisen formgavs av John Andersson för Andersson & Johansson i Höganäs och presenterades på den stora H55-utställningen i Helsingborg 1955. Godset med den enkla pärlstavsdekoren belönades 1961 med utmärkelsen Svensk Form, men försäljningsframgångarna kom först senare under 1960-talet och framförallt under 1970-talet. I dag tror jag att många ser detta som typiskt sjuttiotalsporslin. Jag är förtjust i den bruna glasyren som ger liv till lergodset. Jag betalade femtio kronor för 6 tekoppar med fat och 50 kronor för sex assietter. Det är så vansinnigt billigt för den kvalitet som man får!

Brunt och blått är en klassisk kombination – inspiration kan hämtas bland annat från Rörstrands Ostindia. Jag har fortfarande inte vant mig vid att såväl Höganäs som Rörstrand numera tillverkas i Asien…

Så här ser jag Old Höganäs hos mig. Formen är enkel och passar in i många olika sammanhang. Jag kan tänka mig den i en helt modern kontext, men hos mig blir den en del i mötet med det blåvita porslinet. Det är alltid tacksamt att mixa tycker jag och ta in vintage på ett sätt som passar hemma i ens egen stil. Med andra kombinationer kan man förankra det i något som känns nytt.

♡

Triss i nytt hemma

Jag tänkte spara den här massiva boken tills en regnig dag och bläddra andaktsfullt i den, men solen fortsatte att stråla och jag kunde inte hålla mig. Så fin är den – biografin över Estrid Ericson. Hon är som bekant en av mina husgudar och upphör aldrig att fascinera mig. Entreprenören, affärskvinnan och framförallt estetikens självklara drottning – jag är en hängiven beundrare av hennes livsverk Svenskt Tenn sedan många lång år.

Jag håller alltid ögonen öppna för lampor i vintagesvängen. Det är helt enkelt en överlägsen kvalitet för vad man får för pengarna. Prissättningen är ofta godtycklig och inte alltid logisk. Man får vända på många lättviktiga mässingsfötter innan man finner guldkorn som denna tunga pjäs från Fagerhults belysning. Skärmarna brukar inte alltid vara så roliga, men den här sidenskärmen får sitta kvar. Sextiotre kronor betalade jag när det var halva priset på belysning. Fyndigt värre. Det må myllra av Josef Franks blommor på Strandvägen nu, men min senaste investering är ett av hans endast tre mönster som inte har ett växtmotiv – Terrazzo. Det är nästan ännu finare på nära håll när man ser alla detaljerna.

Pionfrossa sa vi ju! Snart är de överblommade, så det gäller att njuta!

♡

Rabarberkompott, rött glas och rosa rosor

När man äter i säsong blir det en naturlig cykel över året, där råvarorna får spela huvudrollen under olika perioder. Jag tycker att det har sin tjusning att allt inte är tillgängligt hela tiden, utan tvärtom – längtan efter och den där första smaken blir så mycket mer betydelsefull. Rabarber är en av mina favoriter. Jag har testat att frysa in med tanke på att göra en paj som smakar sommar mitt i vintern, men det blir aldrig av. Då är det andra smaker som känns bättre. Därför frossar jag nu och äter rabarber i stort och smått. En enkel liten dessert är rabarberkompott som jag påmindes om av Annelie här. Snabbt och lätt är bra när man lever sommarliv och ändå vill ha något litet till testunden. Jag följde Annelies recept, men tog lite råsocker istället och ganska mycket citron. Kardemumman ger det lilla extra tillsammans med lite smörstekta havregryn som ger struktur. Jag serverade med grekisk yoghurt och några färska jordgubbar. Nu kommer de första svenska och jag tycker att de är allra godast precis som de är. Kombinationen av rabarber och jordgubbar är dessutom något av det bästa. Sedan säger jag fram med det röda glaset ur skåpen om ni bara sparar det till julen! Solljuset träffar så fint och mötet med alla rosa rosor är vackert. Allt blommar så tidigt i år. Här ståtar Madame Boll – en tålig buskros med klassisk gammeldags form och doft – tips om ni är ute efter något sådant till trädgården. Ljuva sommartider.

♡

Den bästa vasen för tulpaner

De där stora bombastiska bundna buketterna får vänta tills trädgården börjar leverera igen. Först ut är de små vårlökarna, sedan kommer narcisserna och alla tulpanerna som planterades i höstas. Då börjar det finnas material till det storslagna igen. För nu är det mer modest – mest kvistar och så något fång med tulpaner när man råkar på någon fin sort. Frasiga papegojtulpaner är en favorit – dessa fann jag under handlingen på Ica Maxi i lördags. Det kan finnas mer ovanliga sorter där med om man kikar lite extra i plasthinkarna. Då blir det just så här. Ingen bindning eller komplettering, utan bara rakt ned i vas efter att de fått stå och dricka vatten med stöd några timmar. Då kan man alltid förlita sig på Signe Persson Melins Boda Blom.

Det här är helt enkelt den ultimata vasen för ett klassiskt tio-pack tulpaner som vi ofta bär hem denna säsong. Persson Melin utformade vaserna på 70-talet tillsammans med Ulla Molin för Boda – se fint uppslag från tiden här. Jag samlar på vaserna som finns i olika storlekar – se exempel här. Vaserna levererades med en liten plastskiva med hål som skulle underlätta kompositionen, men någon sådan har jag inte funnit ännu. De marknadsfördes under devisen “vaser som talar blommornas språk” med ambitionen att lära ut “blomkultur”. Just den här vasen är cirka 18,5 cm. Formmässigt ger den stöd åt stjälkarna, samtidigt som den ger ett fint fall där den vidgas. Jag vill påstå att det är den bästa vasen jag har testat till den klassiska vårledsagaren – de tio tulpanerna. Läge att hålla utkik vintage alltså.

♡

My kind of vintage

Jag fick en sådan rolig fråga som jag gärna lyfter upp här på bloggen. “Jag tycker om din klassiska stil och det är roligt att se att du numera köper så mycket på loppis. Jag tycker dock att det är svårt att hitta fina saker där som liksom passar in hemma. Jag tänker mest på loppis som något som man ägnar sig åt om man gillar retro, femtiotal och har den stilen. Kan du inte skriva lite mer om hur du tänker kring vad du handlar på loppis och ge tips på hur man får till det hemma”. Jo då, det gör jag så gärna i min ambition att inspirera till att köpa mer second hand. Ni som följt mig länge vet att det är ett spår som framförallt kom igång för drygt tre år sedan, när Jenny öppnade loppisögonen ordentligt på mig. Jag hade gått på loppis tidigare, men inte alls i lika stor omfattning och inte med den inställning som jag nu tillägnade mig. Jag har skrivit om mitt heureka-ögonblick här och i somras skrev jag en stor loppisguide där många av mina tankar kring företeelsen finns samlade. Jag får återkomma till frågan hur jag integrerar loppisfynd i hemmet – i dag ägnar jag mig åt vad som fick följa med hem i februari för att visa – My kind of Vintage.

När jag tittar på det här uppdukade fyndbordet kan jag konstatera att jag fann många fina saker i februari. Det är långt ifrån alltid det ser ut så här när jag tittar tillbaka på en period. Med loppis gäller det dock att slå till här och nu om man vill ha något, vilket gör att inköpen kan bli lite snedfördelade över året. Vi får väl se vad mars har att bjuda på om jag gör ett liknande inlägg om en månad. Ska vi ta en titt på vad jag har kommit hem med? Det gör vi!

1. Jag håller alltid utkik efter bra material och fin kvalitet, vilken genre det nu än må vara. Här fann jag två längre langetterade linnelöpare från Axlings. Jag tänker att de blir fina ute i växthuset när det skall dukas upp på det stora bordet där. 50 kr 2. Den här rustika vasen från italienska Bitossi är möjligen en liten udda fågel i sammanhanget. Den köpte jag efter att ha lyssnat och blivit så inspirerad av Ernst Billgrens tankar om konst. Så himla “konstig, utmanande och ovan” är den möjligen inte, men ändå. Mitt öga får arbeta lite med den. Och det är bra ibland. För nu står den ute i köket med kryddväxt i. På loppis kan man unna sig att “testa” en stil. 30 kr 3. Design House Stockholms Block Lamp av Harri Koskinen kom 1996 och har blivit något av en modern klassiker. Jag har den stora varianten ute i växthuset och nu får den kompletteras med den mindre. Jag håller alltid utkik efter klassiker på andrahandsmarknaden. 200 kr

4. Glasfaten från Orrefors av Nils Landberg – så kallade saladjärer som såldes på Svenskt Tenn under en period – tillhör kategorin vacker form som jag samlar på. Jag har fyra nu, så teoretiskt sett skulle vi kunna duka upp en tjusig förrätt på dem, men så har inte blivit fallet. Jag använder dem som vackra småfat. 15 kr 5. Assietter från Nittsjö med det där karakteristiska mönstret som jag tycker så mycket om. Jag har det större fatet ute i växthuset och där blir det nog många fikastunder med de här bara det blir aningen varmare. 6 stycken för 120 kr 6. Äldre porslin med gallerkanter är något som ligger mig mycket varmt om hjärtat. Jag tycker helt enkelt att det är så vansinnigt vackert! 25 kr

7. Jag tycker om det mesta av Signe Persson Melin och hon är en av de formgivare som jag alltid letar efter. Jag tror att det var Svante Öquist, chefredaktören på Elle Decoration, som först fick mig att titta extra på Boda Blom – en serie med vaser som Persson Melin utvecklade med trädgårdsikonen Ulla Molin på 1970-talet. De är inte alldeles lätta att hitta här hos mig, så jag blir extra glad när jag ser den karakteristiska formen i hyllorna. 20 kr 8. Större tekannor! Det är enklare att finna små tycker jag, men mitt behov ligger snarare i större volym som rymmer te till fler. Den här kannan är liksom urtypen för den brittiska ketteln från Price & Kensington. 40 kr 9. Blomkrukor finns det som sagt många på andrahandsmarknaden. Gustavsbergs mindre modeller tillhör de jag ser mest, men de är vackra så det gör mig inget. De små modellerna känns ofta opraktiska, men just i vårtider med massor av sticklingar känns exempelvis Octavia av Karin Björquist som bra köp. 30 kr 10. Arthur Percy! Det är något med vissa formgivare som gör att man tycker om det mesta som kommer från deras design. Den här böljande rokokobården och den svarta glasyren från Gefle – oemotståndligt i mina ögon – även om jag har en och annan assiett innan… 6 för 200 kr

11. Ett sådant där lyckoköp blev det i februari när jag fann en så kallad klyftvas av Anna Lisa Thomson för Upsala Ekeby. Jag tycker så mycket om formen och har velat ha en länge. 90 kr 12. Ett annat lyckoköp blev en skärm från Le Klint som hängde utan stativ på en gammal golvlampfot. Det dyraste i detta inlägg är originalinsatsen som lampan skall träs upp på för att kunna hänga i taket. Men eftersom jag gav 25 kr för skärmen, så må det vara hänt. Den skall upp i vardagsrummets utbyggnad där vi inte har haft någon lampa tidigare.

Så vad blev det då? En samling med sköna vackra ting helt enkelt som jag med lätthet föser in i hemmet. Det bästa loppisfyndet är det som man ställer fram och använder direkt när man kommer hem med det. Jag hoppas att du, oavsett stil, blir inspirerad till en vintagejakt i helgen!

♡

Pastellernas återkomst

Utanför fönstret är det ett vintervitt landskap och det är svindlande vackert på sitt sätt i nuet. Inspirationen är dock någon annanstans och för min del betyder det att pastellerna gör sitt intåg på bred front i hemmet. Det börjar nu med en föraning om påsken för att kulminera någonstans när pionerna blommar för fullt.

Ni som följer mig vet att det inte handlar om att jag vänder upp och ned på huset i säsongsskiften. Det handlar mer om att fösa fram detaljer, plocka runt med sådant som redan finns och tillfära växtlighet som markörer. Det tycker jag är det bästa sättet att förnya hemmet.

Under denna period händer det att jag går utanför mina egentliga stilramar under vintage-turerna. Jag dras till det lite mer naiva, utsmyckade och prunkande som känns alldeles hopplöst under andra årstider. Men det är helt okej att ha säsongspynt att plocka med som får glänsa när det så skall göra. Ett typiskt inköp i den genren är det stora fatet från Bing & Gröndahl. Jag fick lära mig nytt när jag googlade kring dekoren Saxiskt Blomst som uppenbarligen är något av en dansk klassiker. Mitt fat har en 1800-talsstämpel och är handmålat, så vi får se om det blir hemvist för påsktårtan som jag först tänkte, eller om det bara får stå och vara vackert.

På tal om påsken så har den anlänt till Svenskt Tenn. De vackra bilderna känns igen från förra året, men tål att tittas på igen. I pastelltider fastnade mitt öga framförallt på den här kombinationen av grönt och korall – tänker att man kan hänga små ägg i önsketrädet för att göra det säsongsanpassat.

Kära pasteller – välkomna!

♡

Nittsjö i växthuset

Solen kom fram en stund och värmde på växthustaket. Jag passade på att pulsa ut i snön och klippa ned alla pelargonerna som står i övervintringstältet. För mig innebär den sysslan det officiella startskottet för trädgårdsåret. Det är precis lika fascinerande varendaste gång att de torra pinnarna bär på sommarens alla blommor. Jag tog ett gäng sticklingar också och plockade med nyfyndade assietter från Nittsjö. Jag har samlat på mig en del i denna glaserade keramik – tycker att mönstret är så vackert – och det finns numera i nyproduktion i vaser och skålar. Jag har mer krackelerade och slitna fat under blommor här ute, men nu hade jag tur att finna en stapel i nyskick. Jag tänker genast rabarberpaj i vårsol.

Här ute är det bedagat och stökigt med presenningar som täcker mycket. De nedklippta pelargonerna fick komma ut på en mycket tillfällig luftning. Jag är inte nådig med sekatören, men det brukar bli bäst så. I dag gav jag lite vatten och nu får de stå i tältet i väntan på ny jord om några veckor. I krukraden där står en oglaserad Nittsjö med samma mönster som faten. Så fin den med. Och i de inlindade stora krukorna är det förhoppningsvis tulpaner på gång. Det är första gången jag testar att plantera i kruka, så det skall bli spännande att se resultatet.

Vintern ser ut att stanna ett tag än, och så får det bli. Det andra väntar där runt hörnet. Som det alltid gör.

♡

Uppstammad pelargon, klorofyll och sticklingar

Får det lov att vara en uppstammad pelargon? Ja tack, sade jag efter de här bilderna och satte igång med en egen liten stickling.

I mitten av april förra året såg sticklingen ut så här – en viss skillnad på tio månader!

Det är tid att ta itu med allt klorofyll. De flesta av mina pelargoner står ute i övervintringstältet i växthuset, men jag har haft några inne, bland annat den uppstammade Doktor Westerlund. Den har fått växa fritt mot ett fönster och nu är det hög tid att börja formklippa den för att få till den där känslan av ett litet träd.

Hur får man till en uppstammad pelargon? Jag utgick från en stickling med längre stam, tog bort alla bladanlag och drev vidare i kronan där den nu växer med två stora grundgrenar som i vinter har stöttats upp av flera pinnar.

Fler Westerlundare på gång. Skär av över ett bladpar, ta bort de flesta bladen som annars själ näring från rotbildandet och sätt i vatten eller såjord. Jag kör ofta båda varianterna – det stora trädet kommer från en stickling som fått bilda rötter i vatten.

Februariljus på mitt vintage-blombord i rotting där Doktorn får glänsa i ensam prakt. Nu kommer jag bli mer aktiv med sekatör för att få till en tät krona och så skall den få en större kruka med ny jord. Visst är det något alldeles extra med det gröna som har trädform? Jag är då väldigt förtjust i det.

♡