Category Archives: Vintage

Vackra sidor

Som jag skrev i söndags – sidorna från Great Dixter i marsnummret av brittiska Harper´s Bazaar – är verkligen något alldeles extra. Missa inte heller att läsa om Jennys besök i den fantastiska trädgården. Tillfällen då jag går runt med Chaneldräkt i det gröna är icke existerande, men det är en ljuvlig spirande stämning som träffar alldeles rätt just precis nu.

Jag lär inte heller lägga mina blommor i en specialtillverkad Hermès-korg till det facila priset av 2 390 £, men inspirationen är i vanlig ordning fri. Så vackra färger och bukettkompositioner! Jag ser istället fram emot att tänka mig de första vårblommorna i den nyfyndade klyftvasen av Anna Lisa Thomson för Upsala Ekeby. En sådan har jag önskat mig länge – formen är fulländad – och nu fann jag den äntligen. Februariglädje med förhoppning om den vår som skall komma.

Relansering av klassiker – Ivar Ålenius Björk

Nu ser vi ännu ett exempel på trenden att relansera klassisker. Skultuna tar fram en till produkt av Ivar Ålenius Björk i vår. Ålenius Björk (1905-1978) var skulptör och designade även en rad produkter för Ystad Metall – en inte helt okänd fabrik för oss som gärna letar saker i vintagesvängen. Om man vill läsa mer om det skånska företaget rekommenderar jag den här artikeln hos Stiliga Hem. Ystad Metall hade sin storhetstid från 1920-1960-talet och producerade många dekorativa föremål. Förutom Ålenius Björk är firmans mest välkända namn Carl Einar Borgström – se t ex dessa bokstöd och dessa ljusstakar och Gunnar Ander – se t ex den här vattenkannan som jag hade turen att finna för ett tag sedan och dessa kandelabrar.

Såväl Ystad Metall som Ivar Ålenius Björk är kanske mest känd för den ikoniska ljusstaken Liljan som designades för världsutställningen i New York 1939. Ljusstaken fick global spridning när den var med i TV-serien Mad Men. Den blev otroligt populär vintage och fick extra dragningskraft när mässingen kom tillbaka på bred front. Den relanserades för några år sedan av Skultuna i mässing, har sedan även kommit i försilvrad mässing och nu släpper man en vas som även fanns till originalmodellen.

Den här eleganta vasen med tre “pipor” då som kommer nu i vår? Visst är den elegant i sitt utförande. Den har sålts dyrt på kvalitetsauktioner. Det är onekligen något speciellt med ting som varit med ett tag och bär på en historia men det är ändå intressant att tänka på vad som händer med produkter på andrahandsmarknaden när de tas upp i nyproduktion. Förloras en del av glansen när det blir ett vanligare föremål som man kan gå till närmaste presentaffär och införskaffa? Eller blir det ännu tydligare så att det äldre materialet, patinan och “originaliteten” blir av större vikt? Det mest uppenbara exemplet är möjligen allt retroporslin som tillverkas igen – exempelvis Mon Amie hos Rörstrand och Stig Lindberg-serierna hos Gustavsberg. Det tycks inte ha mättat prisbilden på vintageporslinet. Vad tror du?

När jag skriver om Ivar Ålenius Björk måste jag även visa den här eleganta handspegeln. Även om man inte har några narcissistiska drag, kan de nog lockas fram av njutningen av detta föremål. Så vacker!

Klassiker: Sussex Trug

Jag håller ständigt ögonen öppna efter trädgårdsting i vintagesvängen – här skrev jag ett inlägg om det i somras. Det verkar det vara fler som gör, för det är svårt att finna. Det senaste tillskottet i genren fick alla mina gröna fingrar att darra lite. En perfekt patinerad liten Sussex Trug! Medan jag stod och bläddrade i gamla Floraböcker siktade min loppisvän korgen till mig, så jag kan inte tacka mina falkögon denna gång. Det är något speciellt med saker som redan har levt ett grönt liv och här talar vi om en sann klassiker.

Jag har några liknande korgar i växthuset, men inte en sådan här i hantverk med kastanjeträd. Företaget som gör dessa korgar, Thomas Smith, har en historia som sträcker sig bakåt till 1820-talet där Smith började tillverka korgar i Sussex – läs om hantverket här och här. Det är något med dessa korgar som genast gör mig till en brittisk trädgårdstant som går och klipper rosor till buketter.

Det är kallt, grått och ruggigt, men korgen och lite grönt skapar en stunds stämning ute i växthuset. Nu säger vi adjö till januari och siktar mot februari med frökataloger, sticklingar, bokrealisation, hjärtan, semlor, sportlov, snödroppar och det återvändande ljuset!

Billgren Wood, loppisledord, på gång och superfynd

I går blev jag så pepp när det äntligen var dags för podcasten Billgren Wood att ta sig an auktioner och loppisar. Sofia Wood är numera marknadschef på Bukowskis och Elsa Billgren är väl en av landets mest kända loppisprofiler. Lyssna på “Stora auktions- och loppisavsnittet – så blir du proffs” om du inte gjort det. Här avhandlas bland annat att man för det mesta antingen är auktions – eller loppismänniska. Jag tillhör definitivt den senare kategorin. Jag håller med Elsa Billgren – det är det oförutsägbara och jakten i sig som lockar. Nätauktioner har jag inte alls kommit igång med. Jag tycker fortfarande att det känns lite läskigt och svårt. Sedan var det tal om loppisledorden igen. Tanken är att man skall ringa in sin stil med tre ledord för att ha en kompass när man letar. Svårt säger jag! Jag försökte i somras med engelsk trädgårdstant, handens verk och Estrid Ericson, men i grunden är jag en skata som samlar på det som jag finner glimmar vackert som bland annat kan ses i min tagg #wloppisfynd på Instagram.

Det är alltid roligt med trendspaningar även inom vintage tycker jag. Förutom att man alltid har sin egen smak, sina ledord och sin kompass, är det skoj att tänka på vad som är på gång. När det gäller inredningstrender har vi sett sjuttiotalets återkomst på bred front. Jag vet inte om det är annorlunda i Stockholm, men här hos mig har inte den stämningen nått loppisarna ännu. Här är det fortfarande riktigt låga priser på brun rustik keramik – på bilden vacker dansk kanna med bambuhandtag som jag köpte för 30 kr – och det finns mängder av porslin i denna kategori. Jag har mycket svårt att lämna teserviser som knappt ser använda ut – här Signe Persson Melins Härd för Höganäs – sex koppar för nittio kronor och kannan för trettio kronor.

I podcasten pratas det om att auktioner är mer kurerade – dvs man får ett utvalt sortiment presenterat för sig. På loppis är det lite tvärtom. Man får leta – ofta efter en nål i en höstack. För mig är det meditativt och roligt för det mesta när jag får göra det på mitt sätt. Jag får däremot kalla kårar av beskrivningen av de Gotländska sommarloppisarna när man skall ställa sin man mitt i och springa runt som en galning och samla in potentiella fynd – vet inte om jag skulle klara av det. Att någon tipsar om godbitar gillar jag dock – i olika former. En favorit är antikhandlaren Jenny von Platen som tipsar i varje nummer av Antik och Auktion. Ett av mina grundtips som även var med i min loppisguide är att läsa och tillägna sig kunskap. På så vis arbetar man upp en mental bildbank som är till nytta när man befinner sig i vintagesvängen. I senaste numret är Oiva Toikkas glasfåglar med.

Var det inte något bekant med den där bulliga formen med liten svans som siktades i en myllrande hylla på ett ställe där privatpersoner hyr? Jodå, visst var det en Toikka. För femton kronor blev fågeln min. Den kvalar in på min lista över superfynd som sällan händer, men när de väl gör det samlas energi till att fortsätta tro på att något sådant skall finnas där. Nu står den här hemma och väntar lite på ett sammanhang med sina skulpturala kvalitéer. Och någon annan är förmodligen bara glad att bli av med den! Den enes skatt – som vanligt. Heja återbruk.

Vintage i vintertid

Denna milda vinter gör att man finner ett växthus inklätt i frost som extra gnistrande. Och solen! Så efterlängtad med djupa skuggor på väggarna. Den är skoningslöst mot dammet i alla vrår, men den stora vårrusten får bero än ett bra tag. Jag tillhör inte dem som längtar vår ännu och är glad för det. Då har man helt enkelt en himla massa väntan framför sig. Vårlökar däremot, det är något helt annat. Nu vill jag ha en liten spirande krokus eller pärlhyacint bredvid mig i läshörnan. Det här tiden till tycker jag, liksom tanken att stoppa i sig lite mer nyttigare saker efter julens överdåd. I min kyl finns alltid dessa jordnötsbars som blev en favorit sedan jag gjorde dem första gången i våras. Recept finns här. Alltid med en tekanna inom räckhåll – det här handdrejade nytillskottet med bambuhandtag blev mitt för trettio kronor förra veckan – en ny favorit och alltid med en pläd – denna från Klippan, även den vintagefyndad för en liten slant.

Det är det där spirande ändå. Det där skira gröna. Lökarnas rottrådar. Det bankar hjärtat för nu när ögonen dras till ljuset mot klassisk Cararra-keramik av Wilhelm Kåge.

För det är ändå lite extra roligt att fynda saker till växthus och uteliv på vintern. Det är hoppingivande och härligt att liksom ha allt framför sig, utan alla krav på att passa vattning, små frösådder och alla knölar som skall i jord. En gammal tvättkorg till krukförvaring – minst lika fin i botten – ljusstakar från Byarums Bruk och ett ekollon av Lisa Hammar Posse. Men vi tar väl lite vinter först, eller hur?!

Fyrtal: Onsdagskväll

Mina planer för denna onsdagskväll i slutet av november: Titta på filmen Mudbound på Netflix. Dramat om två familjer i Missisippideltat på 1940-talet har fått bra kritik – och skådespelarna skall vara fantastiska. Mary J Bliges stämma har satt sig – hon har även en roll i filmen, liksom Carey Mulligan som pryder omslaget på Harpers Bazaars decembernummer.

En filt ingår såklart när man rustar för filmvisning denna årstid. Jag har inte sprungit på en Lena Rewell-filt på loppis – den här knalliga cerisa säljs på Svenskt Tenn – men det vore något. Rewell designade även för svenska Tidstrand, men efter reportaget om filtarna som stoppades i giftbad känns inte de så lockande längre. Moralpanik jag vet – det finns ju hur många människor som helst som värmt sig med dessa filtar – men kar med gift kändes ändå aningen magstarkt för mig.

Min fyndade Tidstrandfilt är förpassad, men den skimrande klassiska skålen Sofiero av Gunnar Cyrén står på hedersplats sedan jag köpte den vintage. Jag har sedan jag började intressera mig för inredning och vackra ting varit förtjust i slipad kristall. Det är något alldeles speciellt med hur ljuset bryts i den.

Tantvarningen kompletteras med att lägga hårt godis som barnen ratar i kristallskålen. Jag har ju alltid varit tant, så det passar mig utmärkt. Anthon Bergs påskägg är en klassiker för mig och nu förpackar de samma koncept till julen och kallar det snöägg. Jodå, det fungerar det med.

Press – play. Jag önskar fin kväll!

Mitt bästa loppisfynd

Dags för nästa förälskelse när det gäller amaryllis – Benfica.

Det bästa loppisfyndet rymmer så många olika dimensioner. Det kan vara rent ekonomiskt. Det kan vara något som man letat efter länge. Det kan vara något praktiskt som man behöver. Det kan vara en förälskelse. Det kan vara hopp. I tisdags hjälpte jag min bästa vän att börja packa ihop ett helt hus. Ett nytt liv väntar. Vi lade vigselringen i tidningspapper och sa att vi tar gråten sedan. När vi sitter med en stor tårta i det nya och allt skall upp. Vi åkte iväg till loppis och lämnade in kassar med utrensat. När vi gick in en liten sväng fann hon en sådan fin mässingslampa. När vi kom hem med den visade det sig att det är samma modell som lampan som hänger över köksbordet. Att få med sig lite av det gamla trygga, men på ett nytt sätt. Världens bästa loppisfynd såklart.

Elsa Billgren uppmanar i dag läsare att skicka in sina bästa loppisfynd. Som bekant har jag skrivit mycket i ämnet under senare år. I somras gjorde jag en stor loppisguide som finns här om man vill läsa. Att skriva om det bästa fyndet är som sagt svårt. Det beror på så många olika variabler. Men ett – eller jag fann faktiskt osannolikt nog två på samma gång – av mina favoriter är ljusstakarna som jag har skrivit om härJag har huvudet fullt av växthus för tillfället, så det där riktiga adrenalinpåslaget infann sig inte riktigt där på loppisen. Men när jag kom hem fick jag hjärtklappning. I dag fann jag inte mindre än två stycken kandelabrar av Josef Frank för Svenskt Tenn. Det är den här modellen. Och det här är en riktig loppisssaga – en sådan där som gör att man får kraft till alla fruktlösa besök – jag gav femtio kronor styck. Nu har jag säsongspiffat lite extra med ett vinrött band. I år känner jag mig mer peppad än någonsin till mer hållbara tankar i juletider i kontrast till kommersen. Att knyta ett litet band runt något räcker långt.

Vill du vara med i veckans utmaning i We decor life? Veckans ord är Mitt bästa loppisfynd. Tolkningen är fri. Länka till din blogg i inlägget till och med tisdag, så hittar vi varandra.

Vintage i jul

Nu när många loppisar börjar smyga igång med försäljningen av ting inför julen, slår jag ett slag för att köpa vintage även till denna högtid. Det finns ett gigantiskt utbud, men godbitarna brukar gå åt snabbt, så det är ett tips att börja kika redan nu. Här i staden har de stora ställena speciella julmarknader och då gäller det att hänga på låset om man är intresserad. Jag tänkte att vi tar en titt på några ting som kommit min väg hittills denna november. Mest fladder i magen fick jag när jag fann de här glöggmuggarna som Pia Törnell gjorde för Blossa 2004. De tillverkades av Rörstrand och var före sin tid med att använda ord på dekorativa föremål. Jag är ingen storkonsument av glögg alls, så jag använder dem som lyktor istället. Fint när ljuset reflekterar stjärnfall, nejlika och snöknarr. Törnell producerar fortfarande i lite annan variant under egen vinjett Studio K i serien Skare.

Är det verkligen någon som köper från de där staplarna av gamla jultallrikar? Jodå, jag exempelvis. Jag har haft med dem på bloggen i många år – det första inlägget är detta från 2011 tror jag – och nu börjar intresset komma mer och mer. Jag har begränsat mitt samlande till framförallt Royal Copenhagen-tallrikar. Ny för säsongen är 1966 års stiliga utgåva med koltrast på gren. Jag använder dem som assietter och även serveringsfat denna tid på året. Slitaget är ofta lika med noll eftersom de hängt på väggen hos tidigare generationer. Gallerfatet där då? Det är William Stenbergs klassiska Filigran för Gullaskruf. Någon dag när jag har mycket tålamod skall jag trä ett sammetsband runt fatet med inspiration från senaste Gods & Gårdar. Det känns mer rätt än någonsin att smycka ut saker som man har året runt. En rosett här och där gör mycket för stämningen.

Förra året kom Watt & Vekes fagra SnöblommaJag köpte ingen då, men när den fanns med på en utförsäljning till ett så bra pris, blev jag med några. Det skira pappret är verkligen något extra. Nu gläntade jag bara lite på paketet här – stjärnor får bero ett tag än. Ett annat loppistips är ljus. Tine K:s snurriga ljus som jag hade med här, syns mycket inför denna jul. Jag fann guldiga vackra för en krona stycket i helgen. Det finns något djupt vördnadsfullt inför pynt som omsorgsfullt packats ned och vårdats genom åren.

Jag hoppas ni blir inspirerade att hålla utkik efter julpynt vintage!