Category Archives: Vintertider

I dag var den samlade skaran på Skridskons dag i staden. Anna invigde sina nya skinande vita med tagg fram. Tidigare har det varit möjligt att köpa mer praktiska svarta åkdon, men inte nu inte. Nix. Även om den smala modellen klämmer åt på tårna så måste det liksom vara så ändå. För ack så elegant man kryssar fram med dem – typ. Anders köpte skridskor för några år sedan, men jag har inte kommit dithän ännu. Jag går på isen och agerar stöd åt Henrik som har en del att lära i glidandets ädla konst. I dag var det hela kitet med skrålande julmusik i högtalarna vid isen, kokt korv och mycket folk. Det var skönt att vara ute och det var skönt att komma in :).

Bilder från Allposters.com

Det är då sannerligen betydligt enklare att vara utan rastlös assistent när man fotograferar och fixar med bilder. I alla fall om medhjälparen är fyra år och har fått något krångel med sin mage. (Hoppas, hoppas att det bara är något tillfälligt). Tålamodet med en mamma som sitter och trixar med små hjärtan och bokstäver på datorn är inte stort alls. –Men jag skall bara jobba en liiiiiiten stund. -Men hallå! Det har du ju redan gjort!

Jag hoppas att Ni alla har en riktigt hjärtlig torsdag!

Fotografi: Weronica – En mammas dag. Och låt er övertygas om nejlikans charm. Blommorna är nästan lika fina i dag som i fredags. Nu är de nedklippta i en låg skål. Skönhet som varar länge.

Nejlikorna var länge lägst rankade bland snittblommorna. De billiga blommorna stod färdiginpackade i plast vid kassorna i snabbköpen. Jag säger som Carrie i Sex and the City. They are making a comeback. Nejlikorna är fortfarande billiga och de är mycket vackra. Jag köpte ett knippe rosa blommor på torget i går för den facila summan av sjutton riksdaler. Ett mycket enkelt sätt att bringa lite skönhet i hemmet.

Trevlig helg!

Fotografi: Weronica – En mammas dag

Nu var jag förstås tvungen att dyka ner med kameran nära något igen. En kartong med semlor lockar till närhet. När jag var liten, var det alltid florsockret som jag ville åt. Jag åt även gärna den lilla hatten med lite grädde, men sedan var det bra. Jag är ingen passionerad ätare i vuxen ålder heller. Med ett undantag. Det skall vara den rätta tisdagen i februari med semlor från ett litet hembageri här i staden. De smakar utsökt.

Så på förmiddagen har jag stått och köat långt ut på gatan för att få mina exemplar dagen till ära. En man stannade sin cykel och frågade varför det var så mycket folk. Alla köper semlor i dag, sa någon. Mannen skrattade och skakade på huvudet. Vad händer om jag inte äter några då?

Just detta hembageri är ett av mina favoriter i staden. Det doftar alltid så gott när man öppnar dörren med pinglan. Man ser bagaren från den lilla disken. Kakorna smakar smör precis som de skall smaka. Jag tycker mycket om sådana här ställen. En del har försvunnit på vägen, men jag hoppas att vi konsumenter förmår att uppskatta dem i en tid av storskalig konsumtion. En semla, tack!

Fotografi: Weronica – En mammas dag. Min temugg är gjord av Kerstin Tillberg.

Det är sannerligen omväxlingarnas tid när det gäller vädret dessa dagar. Storm i helgen, sedan vårkänningar och nu ett ymnigt snöfall. Världen är vit en liten stund, innan det milda tar över igen. Någon minusgrad får det gärna vara för min del. Barnen är lerhögar när man hämtar dem på eftermiddagen.

Jag fortsätter att fynda klassiska ting till juletider. I fredags fick jag mina X-trees . I dag hämtade jag ut två Starlight från Design House Stockholm. Vi har julgransfoten i samma serie och jag tycker mycket om designen. Det blir inte riktigt av att jag går och köper liknande ting till fullt pris, men jag fyndar gärna. Och det lär bli jul igen – förhoppningsvis i vårt nya hus!

Fotografi: Weronica – En mammas dag

I dag var det extra skönt att komma in efter en isande promenad i hård blåst. Henrik-dagen firades med en vrålande T-rex samt våfflor hos morfar och mormor. Ack, vad gott det är med våfflor! De blev inte sämre av plommonmarmelad och min mugg av Kerstin Tillberg. Det blåser fortfarande här. Jag har förflyttat mig in i McEwans värld. Det är just det där som jag har saknat så mycket. Att glömma allt annat och bara drivas framåt av lusten att läsa mera. Jag hoppas att detta är början på de goda berättelsernas återinträde i livet.

Fotografi: Weronica – En mammas dag.

Ibland skall det gå många år innan man drabbas av banala insikter här i livet. En lärdom som jag har dragit under julledigheterna är att jag tycker mycket om att komma in. Och för att komma in, måste man gå ut. Jag har alltid varit något av en stötesten för min far, som tror på luftens helande egenskaper. Det mesta går att lösa med lite frisk luft. Kanske kan det vara så att det är möjligt att lära gamla hundar sitta?

Vis av mina egna trötta öron om utevistelsens betydelse har jag svurit på att inte tjata på barnen om detsamma. De har alltid älskat att vara ute, men i dag fick ingenting ut dem. De var inne i badkläder och lekte strand punkt slut

Ett gammeldags skafferi är nästintill omöjligt att hålla ordning i. Fördelen kan dock vara att man helt plötsligt upptäcker fynd ur det fördolda som man nästan har glömt att man hade. En burk plommonmarmelad från sommarens gotlandsvistelse, passade alldeles utmärkt i eftermidags tillsammmans med morgonens överblivna scones.

I morgon är det vardag igen. Den behagliga lunken som till slut infann sig, ersätts istället av alldeles vanliga tider att passa. Allt har sin tid – även behagliga sovmornar´.

Man skall hylla sina passioner ibland. Jag börjar med te. Jag är en vanemänniska med te, som med så mycket annat. Det är nästan alltid Ceylonte på morgonen, citronte på eftermiddagen samt rött citronte på kvällen. För tillfället har jag även provsmakning med Kusmi te.

Jag fick ett litet lager med tepåsar från Kusmi och nu håller jag på och provar mig genom sortimentet. Det är antingen eller med mig och te. Vissa blandningar tilltalar mig inte alls, medan andra smakar ljuvligt.

Även tekoppen är viktig. Jag har en kopp från Paradisverkstaden som jag använder flitigt. Min favorittegods kommer dock från anrika Spode. Jag har länge beundrat den klassiska glasyren Blue Italian. I somras köpte jag en stor kopp. Den skänker glädje vid varje testund.

Fotografier: Weronica – En mammas dag