Living by W – Page 176

Månadens fyra: R

Anna och Ulrika lanserade Månadens fyra i går på sina bloggar. Tanken är att samlas en gång i månaden kring fyra på en bestämd bokstav. Jag tycker mycket om sådana här saker och har själv funderat på någon typ av bloggstafett. Great mind thinks alike. Kanske något att se mer av nästa år? Det är roligt att samverka i bloggosfären på olika sätt. Om man vill vara med på Månadens fyra är det bara att göra ett inlägg och sedan skriva in sig hos Anna och Ulrika. Haka på ni med – the more the merrier!

Månadens Resmål | Månadens Restaurang | Månadens Roligaste | Månadens Rosa

Månadens resmål blir att uppleva Gotland en annan säsong än den myllrande sommaren. Jag älskar ön sedan många år, men har faktiskt aldrig varit där annat än under semestern. Jag livnär mina drömmar genom att besöka Marias blogg Berså varendaste dag. Maria är så grymt duktig på att fånga den gotländska känslan, sommar som vinter.

Förra sommaren satt jag i detta gamla kapell i Tofta och fikade. Fina Maria är en av de trevligaste affärsinnehavarna som jag har träffat på. I sommar blir det nog ön igen. Och tills dess drömmer jag mig bort till en av de där stolarna med vintersol i ansiktet.

Månadens restaurang blir Svenskt Tenns tesalong. Inte för att jag fick någon plats där när jag var uppe i lördagsrusningen i Stockholm senast, men inte helt oväntat så älskar jag hela historiken kring Estrid Ericsons teintresse och den fantastiska miljön.

Decemberregn upplevs nog som allra bäst i den där soffan.

Månadens roligaste är utan någon som helst tvekan att jag skall njuta Håkan Hellström live om några veckor. Jag har lutat mig åt hans sånger hela detta år när så mycket har hänt i mitt liv. Jag tänker mig att konserten blir liksom ett fyrverkeri för mitt nya jag med Hellström himself där. Åh, det skall bli så fantastiskt roligt.

Månadens rosa blir en nobelpristagarbok. Tyvärr kommer Alice Munro inte att närvara vid prisutdelningen nästa tisdag, men hennes dotter kommer i hennes ställe. Det är alltid upplyftande att se något annat än frackar därframme. Nobeldagen är en av mina viktigaste jultraditioner. Ingen annan i familjen är speciellt intresserad, men för mig är det heligt att sitta och gissa färgen på prinsessornas klänningar, försvinna i tanken kring tal om fysik och få sig till livs vackra Stockholmsvyer. Då känner jag den kommande julen i mig sådär på riktigt.

Tapetkärlek

I går fick jag några rader från Maria som önskar sätta upp William Morris klassiska Willow Bough i sitt sovrum. Hon har dock blivit avrådd från tapeten av välmenande krafter som menar att det blir plottrigt och inte rogivande. Maria vill ha övertygande argument från mig dels för att jag har den aktuella tapeten i arbetsrummet, dels har en mycket mönstrad tapet i sovrummet. Och Maria. Sådant här går jag igång på. Såklart, eftersom det är en hjärtefråga för mig. Jag blir sällan så glad som när jag får mejl om att jag har ingjutit tapetmod i människor och att de trivs i sina rum efter det.

William Morris och jag lärde känna varandra 1996, så där på riktigt. Ett av mina absoluta favoritreportage i inredningsmagasin någonsin är från Tony Lewenhaupts hem Villa Fortuna från Sköna Hem nr 1 1996. Uppslaget med pilblad nedan har följt mig sedan dess, liksom orden "William Morris pilblad växer ut över väggar och möbler, fångar blankpolerade möbelytor, mångdubblas i spegelfönstret och fördjupas i golvets gröna toner. Var gång jag kommer hem från en resa, får post, fax, telefonsvarare, allt vänta till Morris rum fått sin extra grönska, sin beskärda del av trädgården. Först då blir huset åter mitt revir". Sommaren 1996 var jag i London och då pågick en stor Morrisutställning på Victoria & Albert Museum, där jag köpte katalogen som syns på tapeten. Kärlek sedan dess, som inte fick stort utrymme i livet förräns 2008 då vi byggde hus och jag äntligen fick min gröna koja.

Maria och andra. Så här är det.

Precis som Tony Lewenhaupt skriver. Om man känner kärlek till en tapet så skall man unna sig att ha den i sitt liv. Om den är vald med omsorg och av de rätta anledningarna kommer den alltid att skänka dig glädje. Du kommer att ha ett rum som du kan kalla ditt pilbladsrum, din gröna tillflyktsort. Du kommer att tycka om det och alltid längta till det.

Du kommer att få ett vänligt rum som alltid tar hand om dig. Att unna sig tapet på alla väggar i ett rum innebär en möjlighet att gå in i en känsla. Fondväggar i all ära, men att låta sig omslutas av ett mönster är något helt annat.

Glöm inte fantasin. När jag var liten och sjuk låg jag alltid i min säng och räknade blommor på väggarna. I taket följde jag linjer med varm panna. Eller historien om min son som lekte "inte nudda blad" bland blommorna i vårt sovrum när han var liten som jag skrivit om här. När vi är stora glömmer vi ofta bort sådant bland våra vita väggar. Vi rusar runt och tar oss inte tid till det där viktiga. 1936 skrev Morris dotter May följande om Willow Boughs tillkomst: "We were walking one day by our little stream that runs into the Thames, and my Father pointed out the detail and variety in the leaf forms, and soon afterwards this paper was done, a keenly-observed rendering of our willows". Familjepromenader till mönster. Man måste älska sådant.

Mays pappa William var en konstnär och därmed oerhört skicklig på att fånga en känsla. Som tapetmakare hade han förmågan att få ett mönster att samverka på stora ytor i rum till något harmoniskt och balanserat. Så man kan lungt luta sig tillbaka bland tapetrullar som skapats från sådana utgångspunkter. Det är gröna blad som tillsammans bildar en varm bakgrund till rummet. Jag lovar. Att kalla det plottrigt är att förringa konstnären bakom. ögat kan behöva vänjas, absolut, men om man sedan skulle ge det en chans till, tror jag nog att många fler skulle kunna se sig vilande i detta.

Men tänk om man ångrar sig? Tänk om man inte gör det. Tänk om man stortrivs. Möjligheten finns.

Att ha en mönstrad tapet gör rummet mer förlåtande, tillåtande och lättare att leva i. Jag tycker om att klä på mig bland mina blommor. Och de gör mig glad och ger mig energi varendaste morgon när jag vaknar mitt bland dem. Jag känner sannerligen ro i mitt sovrum, för jag har svårt att tänka mig rummet utan tapeten. Något viktigt skulle fattas mig om de försvann. Varför anses de vita väggarna ge mer ro än de mönstrade som en allenarådande sanning? Om man tittar en gång till på pilbladen, så hoppas jag att man kan se att de kan vagga en till sömns med sina slingriga grenar vilken kväll som helst.

Ungefär så, Maria och andra som tvekar. Varmt lycka till.

Vackra ting: For Good Luck

Kristin på en av de finaste Krickelin är en av två bakom det nystartade projektet For Good Luck. En popup-shop lanserades i går med vackerheter med anknytning till Bangkok.

Jag fastnade bland annat för dessa rosenhalsband. Jag känner att det är en vacker tanke att ha något runt halsen som påminner om det helande i livet. Ibland behöver man det lite extra. Ett fint julklappstips till någon man håller kär. Till exempel sig själv.

Traditioner och nya vindar

På första advent äter vi traditionsenligt saffranssemlor (se recept här). Jag hade tankar på en aktiv söndag med kyrkobesök och julmarknad, men det slutade med att jag befann mig ensam hemma och hade en lugn och skön dag här tills alla kom hem för adventsfika. Sannerligen en fin dag det med med min klassiska julmusik som strömmade ur högtalarna i samklang med de friska vindarna ute.

I år blir det inte så många kok med godis för min del, utan jag är mer fokuserad på att finna nya alternativ i mitt kök i juletid. En sallad som passar extra bra i adventstider är rödkålssallad. Jag fann min väg till detta genom By Emma på Instagram. I min variant, som snabbt blivit en vuxenfavorit hemma hos oss, har jag i fint skuren rödkål, apelsiner, valnötter och granatäpplekärnor som blandas med en klick honung. Bredvid ställer jag rapsolja och kanel som man kan ta på efter behag. Det smakar jul på ett härligt fräscht sätt.

Hoppas att ni får en fin start på denna första decembervecka!

Fredagssvepet vecka 48/13

Årets första adventshelg närmar sig. It´s the most wonderful time of the year. Håll till godo med veckans fredagssvep!

Ett av de finaste modeomslagen för tillfället med sin vintriga känsla – Cate Blanchett för brittiska Harpers Bazaar.

Therese Sennerholt lanserade sitt första fototryck i går. Jag har speglat mig i de visa orden under de senaste åren. Det är kanske därför jag tilltalas lite extra av symboliken kring det nya trycket Urban Walks – "To never stop walking in the directions of your dreams, to never stop fighting for what you belive in".

Fin pappersdekoration från Slow Fashionhouse.

I veckan släpptes bilder från den nya kollektionen av Eco Tapeter – se bilder hos Trendenser. Det är nästintill plågsamt rätt stylat för tiden – mina ögon föll på fotokonsten av Dan Isaac Wallin, som även säljer sina tryck, ovan Alone, hos Nordic Design Collective.

Att säga att vi har en grå trend för tillfället är ett gravt understatement – se bland annat denna sammanställning av Maria på Husligheter. Produktlanseringarna går i samma färgskala – ovan ny färg för klassikern Swedish Grace som kommer i vinter hos Rörstrand.

Fin skir julinspiration i all enkelhet från & Other Stories.

Childhood släpper sina armband i nya varianter med anledning av sitt 15-årsjubileum. Fina och ett bra julklappstips.

Jag är ingen glöggdrickare av rang alls. Däremot tycker jag himla mycket om dessa muggar för ändamålet från Design House Stockholm.

Årets stora shoppingdag i USA – den svarta fredagen – som i år även verkar ha nått till oss på allvar. Många webbutiker har extra erbjudanden i dag, så håll utkik.

I helgen blir det bak. På söndag serveras de för oss traditionella saffranssemlorna.

Om jag inte dricker glögg i dessa tider, så konsumerar jag desto mer te i vanlig ordning. Dags för julsmak nu. Teskopa från Svenskt Tenn.

Som vanligt denna tid på året – mäktigaste kören.

Adventsljus av Malene Birger/Georg Jensen.

Jag hoppas att ni alla får en riktigt fin helg!

Det blommar

Nu är den på plats. Josef Franks Blå eldblomma. Vi har fått ett vänligt matrum som tar emot med en stor omfamning när man träder in i det. De vita väggarna i all ära – nu känns det som om rummet fått den karaktär som det förtjänar. De slingriga blommorna skänker en helt annan tyngd åt snickerier och glasdörrarna.

Nu börjar det roliga att tänka sig ett sammanhang för rummet. Tapeten i sig sätter tonen. Den känns såväl befriande tidlös som utmanande för tanken med sina primärfärger – röd, blå, grön och gul – en kombination som ögat inte är van vid. När vi flyttade in i huset för fem år sedan satte vi upp linnegardiner från åhléns överallt. De har hängt kvar sedan dess, men nu är det dags för något annat. Hissgardiner tycker jag om och nu sneglar jag mot Svenskt Tenns lin i någon färg. I köket skall det bli någon färgstark historia för att balansera upp tyngden i matrummet. Svårt att bestämma sig bara. Ett Snö-skåp skall beställas. Det kliar i fingrarna att arrangera stilleben på det där mitt bland blommorna.

Som vanligt säger jag det jag brukar säga om tapeter. Våga! Det har en sällsynt förmåga att ge karaktär åt ett helt rum.

Klassisk jul

Även om jag har befunnit mig i adventsförväntan hela november, har jag ännu inte funnit min väg till säsongens musik. När jag tittade i arkivet fann jag det bästa tipset som jag tyckte så mycket om förra året – Klassisk jul i P2. Kanalen sänder klassisk julmusik dygnet runt 25 november – 10 januari. Så här sitter jag med en sentimental tår i ögonvrån. Igen. Detta är något av det vackraste jag vet.

Dörrkrans

Adventstider blir kranstider. Jag minns hur jag den första julen i huset högtidligt fäste två kransar på pardörren. Det var ett av de där ögonblicken som jag hade visualiserat innan och som fick stort symbolvärde för mig. Jag är fortfarande glad över att vi till slut valde en pardörr till huset och den gör sig lite extra fint med kransar på. Mina favoriter är enriskransar. Jag köper av en tant på torget som binder lite vilt och otuktat. " En blir så stickig när en gör dem" sa hon till mig i dag, när vi med gemensamma krafter försökte få ner kransarna i påsar. Så då kunde jag inte säga att jag tänkte gå hem och ta bort den stora röda rosetten för att fästa ett grått sammetsband istället. En blev rätt stickig av det med.

Adventstid – som jag tycker om dig.