Att inspirera sig

 

 

 

Nu har jag varit och inspirerat mig i huvudstaden igen. Ack, ack, sicka bilköer för lantisar som oss. Vi är inte vana vid en och en halvtimme i snigelfart. Jag förstår att det är vardagsmat för många, men jag är inte van vid att använda tiden så. Respekt till er som får göra det med jämna mellanrum. Men till slut så kom vi in till staden. Solen glittrade i Nybroviken. Det kändes som om det finns hopp om vår i alla fall. Det blev en kort visit inne i centrum denna gång, för fokus låg på handelsträdgårdarna. Men Svenskt Tenn såklart. Min "Tusen och en natt" affär. Jag beundrade åter denna pjäs, men den kvarstår på min önskelista. Det fick bli lite annat smått. Och så påfyllning på teblandningen som har blivit en stor favorit. 

 

 

Jag älskar när saker befinner sig så där lite i limbo. När de fortfarande är kvar i påsarna med papper på sig, ännu inte införlivade i hemmet, fortfarande skimrande. De får gärna stå så ett tag för att behålla lite av känslan. Nördigt? Absolut supernördigt. Men det kan man kosta på sig ibland :). 

 

 

Jo, det fanns några fröpåsar kvar till mig.

 

 

Ljuva Ulriksdals. Den finaste av plantskolor. Nu var det naturligtvis omöjligt att inte gå loss bland alla vackra gammeldags pelargoner, bland annat Kronprinsesse Mary, i växthusen. Och så köpte jag fyra rosor – klassiska New Dawn och Martin Frobisher- till trädgården. Inspirerad är jag. Tack Stockholm!

Samling

 

 

 

Jag har alltid varit något av en liten ekorre. Och såklart samlat på massor av saker genom åren. Bokmärken, suddigum, brevpapper och sälar är några av tingen. Men jag var också sådär så att jag samlade in själva essensen av något och skrev julen 1983 på ett kuvert med torra granbarr. Jag har bättrat mig med åren – betydligt – men det ligger ju något roligt i att samla. Numera har jag i alla fall två pågående samlingar. Det är inte särskilt ofta som de utökas – insatsen har höjts lite sedan luktsudden – men det är desto mer tillfredsställande när det kommer till något nytt. En samling består av muggar av åsa Lindström. Jag kan säkerligen inte hålla mig från att utöka den i sommar. En annan består av tennföremål från Svenskt Tenn. Ovan syns en del av samlingen som pågått i säkerligen femton år. Det senaste tillskottet är den lilla knottriga från serien Non Funkis av Eva Hild som jag fick i påskpresent. Ett Stockholmsbesök är i vardande. Vi får väl se om det blir något mer till tennsamlingen eller något annat till hemmet. Det är stört omöjligt för min del att gå ut genom de dörrarna utan någon liten påse. 

Jag hoppas att Ni får en fin start på veckan!

Ny kategori: Söndag

Denna gråa och regniga dag kan det väl passa med en ny bloggkategori? Jag fick precis idén så det hela får väl utveckla sig längs vägen, men jag tänker mig en söndagsläsning som står lite utöver det aktuella flödet som kommer kontinuerligt på bloggen. Här kommer det att finnas plats för fördjupningar kring böcker, filmer, saker, platser, växter, företeelser – tja det mesta av det bästa som jag känner för att skriva och reflektera kring lite till. Trevlig söndagsläsning med det lilla extra helt enkelt. Hoppas att Ni kommer att tycka om det – och önska gärna kring ämnen som ni skulle vilja se att jag fördjupade mig i här. Vi startar med en filmfavorit.

Lördagskvällar är rena öken när det gäller televisionen. Barnen ser gärna på “Smartare än en femteklassare” men det kan man båda ha och mista om man uttrycker sig diplomatiskt. Barnen blir också irriterade mellan varven. “Åh, nej, det är en sådan där pratare. Säg bara svaret på frågan”. Precis. I går tog maken femteklassarna. Själv tittade jag långt ner i boxarna framme vid TV:n för att finna någon lämplig underhållning. När jag inte fick ljudet att fungera på The Education, fann jag ett gammalt DVD-exemplar av The Talented Mr Ripley. Det är en sådan där film som jag ser om med jämna mellanrum. Jag har inte sett den i huset, så det måste i alla fall ha varit minst tre och ett halvt år sedan sist. För den är ju så bra. Skådespelarna – och inte minst scenografin och miljöerna. Man vill omedelbart bo i ett hus i en pittoresk italiensk by och klä sig med inspiration från det ljuva femtiotalet. Jude Law och Gwyneth Paltrow har sällan sett så bra ut som i denna film.

Och så det läskiga med Matt Damon som psykopaten Tom Ripley. Ripley får till uppdrag av Dickie Greenleafs (Jude Law) far, en amerikansk miljonär, att övertala Greenleaf att återvända till hemlandet, istället för att leva slackerliv i Italien. Ripley nästlar sig in i Dickies liv under falska förespeglingar och storyn tar flera oväntade vändningar i svart psykologi.

Den innergården. Say no more. I sommar siktar jag på att läsa den samlade volymen av Mr Ripley som kom i början av året. Jag har svårt att tänka mig en bättre läsning för stranden på Fårö. Om ni missade den bra artikeln om författarinnan Patricia Highsmith och Ripleykulten i DN av Henrik Berggren i vintras så rekommenderas läsning här. Och se eller se om filmen. Det förtjänar den.

Fin söndag!

Förhoppningar

 

Äntligen kan man beställa Victoria Skoglunds nya bok hos nätbokhandlarna. Den tycks ha varit försenad från förlaget, men nu hamnade den i min varukorg tillsammans med en annan trolig blivande favorit. För det är precis just nu som jag slukar trädgårdsinspiration som mest. Lite innan allt drar igång, men när det ändå känns att det snart är dags. Och nu sägs det att våra utemöbler är på gång också. Tänk det blir nog riktig vår även i år :).

Fredagssvepet vecka 16

Jag har suttit och tänkt sommar i veckan, så kanske därför jag hamnar i något slags "blå, blå vindar" denna fredag. Eller så är det en kompensation för vädret. Hur som helst – håll till godo med veckans fredagssvep!

 

Nu har den kommit, en av de böcker som står på min vårlista. Systrarna von Sydows bok kan just nu klickas hem signerad från Adlibris via denna länk. Av förhandsläsningen att döma verkar det vara en riktigt fin bok. Och så Marstrand då. Jag har varit där en endaste gång. Den regnigaste sommaren av alla, men de dagar vi var där sken solen. Så jag minns ön som i ett skimmer.

Åh, ja. Toast. 

Spetsespadrillos från Indiska som precis öppnat webbutik.

Såklart att jag är ett lätt offer för dessa fröpåsar, nybliven odlare som jag är. Svenskt Tenn Facebook.

Fin matta i återvunnen denim från åhléns som jag funderar på till sonens rum.

Krukorna från Sturehof är smått beroendeframkallande. Mina senaste tillskott är oglaserade. Så fina.

Kudde i lin från H&M Home. 

Kära Ostindia firar 80-årsjubileum i höst med nya delar. Innan dess kommer en del av de andra att utgå, exempelvis den lilla kannan som är en av mina favoriter i servisen. Dags att passa på om man vill ha med andra ord, och dags att se fram emot vad som komma skall till jubileumet.

Granit har mycket fint i zink till utesäsongen, bland annat detta lilla bord. Jag ser en rad med pelargoner på det.

Poppig fredagsmusik. 

 

Jag hoppas att Ni alla får en riktigt fin helg!

Ögonen

 

 

Jo, det var ju de där ögonens vara eller icke vara hemma hos oss. De har legat i sitt rör sedan 2006 som jag konstaterade i höstas. Men så plötsligt en dag fick de komma upp därifrån. Det handlar naturligtvis om min spontana dotter, som är handlingarnas dam till skillnad från sin mamma. Har du inga affischer som jag kan få till mitt rum? Vad är det i det här röret? ögonen som är på kakaoburken? Jag tar den. Hon var lite bekymrad över den där texten längst ner och tyckte att det skulle vara coolast med bara ögonen, men sedan fick de nåd. Och även denna mamma tycker att de blev klockrena på den där väggen. Snälla chokladögon som håller koll på mardrömmar liksom. Så till sist blev även våra väggar med ikon :).

Grön glädje

 

 

 

Jag har grav plantskoleabstinens. Det var alltför länge sedan nu. Så man får slå till när tillfälle uppenbarar sig. Som i en matvaruaffär en vanlig tisdag mellan "glöm inte att köpa bananer" och "hur många liter mjölk skall vi ha".  Då står de där. Två stycken kvar. Små uppstammade italienska rosmarin för nitton kronor stycket. Plötsligt blev det aningen roligare att handla. Innan mitt gröna öga öppnades hade jag med all säkerhet inte ens sett dem. Jo, kanske förresten, för ibland köpte jag hem en sådan där "mäklarbasilika" som stendog några dagar senare hemma hos oss. Men nu kan jag liksom inte låta bli. Så denna gråa dag glädjs jag åt mina fina i köket. Och jag skall ta väl hand om er så att ni kan få leva hela långa sommaren ute – lovar! 

Och så hissar jag såklart mitt numera ganska stora lager av gamla terracottakrukor. Sådant kan få pulsen att gå upp det med :).