Stilböcker är en speciell genre. Det är inga böcker som man läser från pärm till pärm och det är nästan omöjligt att ibland inte protestera högljutt mot vad som skrivs. Om man köper genren som sådan, så kan man få sig ett och annat tips till livs. Jag ser dem inte som några rättesnören, utan snarare som inspiration. De är som en mer arbetad personlig modetidskrift. Fördelen är att de fokuserar mer på den ack så viktiga basgarderoben. Visst kan man fnysa åt snusförnuftiga råd om svarta toppar hit och dit, men som sagt – ett och annat värdefullt tips kan man få med sig.
En nyhet för våren är Martina Bonniers Fashionista . Ingen kan ha undgått söndagsintervjun i DN med Bonnier som fick ett stort medialt efterspel. En aningslös Marie Antoinette som shoppar väskor på löpande band? Förförs eller förfäras av detta klipp. Detta är en värld som är långt i från de flestas. Boken i sig är snyggt stylad och erbjuder en inblick i modevärlden. Det är mycket Bonnier, liksom det är i de flesta tidningarna i vår – titta exempelvis i senaste Mama och Lantliv. Jag inspireras, förfäras och fashineras i en salig blandning. Jag håller i och för sig med om att kvalité alltid lönar sig, men det är samtidigt en inblick i ett lite annat solsystem.
Min favorit när det gäller stilböcker är den lite mer jordnära och lite mer rekorderliga Chic av Karina Ericsson Wärn. Här finns mycket basfakta kring kläder och bra råd inför shopping som håller. Rekommenderas varmt!
I min bokhylla hittade jag även Ebba von Sydows Ebbas stil som fanns med på årets bokrea. Lite yngre, lite mer it och lite mer tidsbunden. Motsatsen kan kanske sägas vara Camilla Thulins Stil . Här är det mer fokus på varje kvinnas förutsättningar och att göra det bästa av situationen.
Mitt bästa råd då? Ja, kanske att klä sig på det sättet som passar en själv bäst. Med åren lär man sig vilka modeller som passar och vilka som inte gör det. Jag borde ha hört varningsklockorna angående H&M:s Marimekko-kjol, men ibland vill man försöka ändå. När kjolen kom såg jag ut som en tant som någon hällt mönster på. Den markerade midjan lyckades inte balansera upp vecken på höfterna som ytterligare accentuerades av de stora prickarna. Jag såg helt enkelt inte klok ut i den. Och då är det bättre att låta det vara.