När jag gick min forskarutbildning hade vi en ung man i gruppen som hade en viss drömmande inställning till kvinnor. Varje vår blev han lika faschinerad över var alla flickors bruna ben kom från. Jag hade i och för sig inga problem med att snabbt överbevisa honom genom bländning av mina vita legs och ja, vi vet ju alla att de där bruna benen inte bara finns där…
Jag har blivit gammal och gett upp, men jag måste erkänna att jag fortfarande är ambivalent inför våren. För några år sedan blev jag mycket entusiastisk över Niveas bodylotion med svag brun utan sol effekt. Jag stoltserade med mina spiror på staden, men sedan tyckte jag att det blev strimmigt och lite gult. På det glada 80-talet hade jag det svårt när solariebrännan var numero ett. Jag låg och pressade ibland jag också, med en mycket marginell effekt. Sedan upptäckte jag kastanjevattnet och baddade in mina ben innan jag skulle på dejt med mannen. Nu kör jag på Liv Tylers linje – inga övriga jämförelser förutom benfärgen. Blek är jag och så förblir jag också.
Sedan är det detta med coola solglasögon. Jag har gett upp där också, efter att ha snubblat runt och sett rent uselt i Ray bans Wayfarer – inte retrovågen förra året – utan för många, långa år sedan. Jag köpte även solglasögon med styrka, men orkade inte hålla på och byta. Det är bara att komma till vissa insikter här i livet :-)!
I morse kunde man inte tro att det skall vara riktig vårvärme på g. Det var rent ut sagt svinkallt. Henrik bländades dock av sin egen spegelbild och var tvungen att gå fullständigt överstyr med Spidermangrejer, komplett med solglasögon och allt. – Ser du något nu då? – Ja, mamma. Och jag är så cool så det är inte klokt!
Bild från Celebrity Moms med mamma Liv och lille Milo.