Living by W – Page 510

Tidiga julklappar

Eftersom tomten inte kommer till mammor, gäller det att ta saken i egna händer. Jag har tjuvstartat med att köpa två vackra böcker till mig själv. Jag har skrivit om fotografen Birgitta Wolfgang Drejer och boken Decemberdage. Boken anlände i förra veckan och den är rent ögongodis. Jag är mycket svag för livsstilsböcker och här förenas fantastiska fotografier med recept och pyssel. Jag kommer förmodligen inte att göra så mycket från boken, utan jag ser den mer som inspiration för att försättas i rätt stämning. Boken är helt enkelt makalös vacker på ett sätt som jag faller handlöst för.

I går anlände Nordliv som även den har duon Dorrit Elmquist och Birgitta Wolfgang Drejer som kreatörer. Även om många av hemmen inte alls är min stil egentligen, sugs jag in i boken av den suggestiva stämningen och de underbara fotografierna. Denna bok blev genast en av mina absoluta favoriter i inredningsgenren och då har jag en hel del böcker i bokhyllan.

Som synes – jag resignerar inför dessa böcker och kan inte annat än att varmt rekommendera dem. Inspiration på mycket hög nivå!

Bilderna kommer från Dorrit Elmquists sida.

Vi bygger hus: Status

Estetik mot funktion. Alla tillval mot kostnadskalkylen. Klassiskt mot modernt. I dag känns husbyggandet som en enda lång dragkamp.

Jag trotsade febern – höstförkylningen går ett varv till – och åkte på husvisning med maken. Det var ett helt annat Myresjöhus än det som vi skall bygga, men det var ändå mycket värdefullt att se byggnadsdetaljer, kök och badrum.

Det första jag såg när jag klev in var att färgen hade spruckit på en del ställen. Vackra vita väggar med ryggåstak och sprucken färg i hörnen. Ja, ni måste välja till mikroväv, var säljarens slutsats. Jag antog att det ingick ett underarbete som skulle ge hela väggar, men icke då. Hus rör sig och då kan saker och ting spricka. Tillvalslistan blir längre och längre och detaljerna som man skall tänka på blir fler och fler. Det är även lättare att säga vilka saker man inte vill ha, än att bestämma sig för vad man verkligen vill ha. Gedigna material kostar mycket pengar och allt blir till slut en prioriteringsfråga. Vad är viktigast för oss i huset? Vad kan vi kompromissa med?

Det är lätt att förlora sig i alla val och beslut på vägen, men det gäller att behålla glädjen i att vi äntligen, äntligen skall få ett hus. Hissen är sönder och maken bar upp två sovande barn förut. Tänk att få parkera utanför sitt eget hus istället. Ljuva tanke!

Bilden kommer från Junior.

Mina val

* På söndag firar vi alla fäder lite extra. I vår familj gratulerars mest den äldre generationen. Det blir dock barnteckningar till pappa förstås. Vackra praliner från amerikanska Dean & Deluca.* Snön är tydligen på antågande på lite bredare front i landet. En säkrare källa till en förnimmelse av det vita är möjligen Snow Suit från Bliss och HQ Hair.* Uggsen är tillbaka. Jag har aldrig ägt några, men visst ser de mycket bekväma och varma ut. Det roligaste för tillfället är att se alla trendkänsliga modeorakel som tar fram sina uggs igen, efter att totalt ha dömt ut dessa stövlar för evig tid. Det svänger fort!* När jag scrollade marknaden efter aktuella DVD-boxar fann jag gamla hederliga Kalla fötter. Jag följde den briljanta serien när den gick på televisionen och nu drabbades jag av måste-se-igen. Ett tillägg till önskelistan, tomten!* En av mina favoriter, Monika Ahlberg, kommer nu med Monikas bästa menyer – För vintern. Ett måste i kokboksfloran!

Jag tillönskar er alla en riktigt fin helg!

Utvalt: Julkort från Kleveland ORD

Jag brukar inte vara ute i god tid när det gäller julkort. Det är alltid sista minuten, med vanliga frimärken. Man kanske skulle överraska sig själv med aningen bättre framförhållning i år. Julkorten har jag redan klara i alla fall. När Ingela på bloggen All is Pretty lanserade sitt företag Kleveland ORD föll jag genast för de fina korten. Eftersom jag tycker om ett grafiskt, stilrent uttryck där orden och teckensnitten får spela huvudrollen blev det många rätt på en gång här. Nu har jag några julkort redo – det återstår bara att få iväg dem sedan också!

Fotografi: Weronica – En mammas dag

Vaniljhjärta

Låt mig först fastslå följande. Jag är ingen pysslare. I unga år älskade jag att klippa, klistra och sy, men något hände på vägen. Om jag skall göra något kreativt i pysselsvängen så gäller det att det på förhand ser tämligen enkelt ut. Och det gjorde de små hjärtana från danska Bo Bedres julnummer.

Jag tycker mycket om doften av vanilj. Det får inte bli för mycket av det goda, men i mindre doser är väldoft njutbart. Nu har jag gjort mina egna små hjärtan av vaniljstång och ståltråd. När man tar vaniljstången ur glasröret och böjer den är doften tämligen stark och lite för påträngande, men den lär klinga av med tiden. Sammanfattningsvis ett mycket prisvärt alternativt doftljus och ett pyssel för alla – till och med för mig.

Fotografi: Weronica – En mammas dag

En matta

På ett sätt kan jag sakna det där före-perspektivet. Med åren kommer ett mer praktiskt tänkande vare sig man vill eller inte. När Anna låg i magen ägnade jag tid åt att fundera på vilken färg jag skulle ha på den handduk som skulle ligga framme på skötunderlaget. Att det sedan gick åt oändliga travar av femkronors-handdukar från IKEA var en helt annan sak.

Ungefär samma tankar får jag när jag tittar på lille Lex´s rum. Jag ser den där vackra turkiska mattan och sedan ser jag sjuka barn som gör saker som inte är bra för mattan. Jag funderar på en fin gräsgrön rya till Henriks kommande rum – förmodligen en perfekt dinopark – men sedan kickar den där praktiska sidan in igen. En sådan matta i ett barnrum?! Hmm…

Rummet visar på hur lyckat det kan bli med bra design i ett barnrum. Det behöver inte vara specialanpassade produkter för att skapa ett trivsamt tillhåll. Sedan är det en annan sak när barnen växer upp och helst vill tejpa rummet med prinsessaffischer…

Min önskelista: Kusmi Tea firar 140 år

Barnen har fullt upp med att färdigställa sina önskelistor till tomten. Det kryssas i leksakstidningar och det skrivs listor att lägga in i den öppna spisen. Jo då, tomten finns fortfarande och han kommer ner i vår skorsten natten till julafton. Mammor däremot behöver inte göra sig besväret att skriva några önskelistor. Det är bara för barn, är både Anna och Henriks slutsats. Mammor får inga paket av tomten. Tomten har inga mammasaker. Det kan ligga något i det. Nåväl, jag får önska mig saker här och hoppas på att någon liten tomte någonstans kanske har en och annan mammasak i sin säck.

Min första önskan blir Kusmi Teas vackra jubileumsteer. Jag har några burkar ståendes ute i köket. Innehållet är mycket gott och för en förpackningsnörd som mig är det en fröjd att husera burkarna på hyllan. Så därför tomten – gärna en cerise London i säcken. Psst! De finns hos CoffeNet.

Puder

Nu kan den där första snön gärna få komma hit. Jag är svag för årstidsväxlingar. Åsynen av de första snöflingorna får mig alltid lite behagligt nostalgisk. Inget snökaos tack, utan bara ett sådant där lite lagom täcke som får världen att se lite ljusare och trevligare ut igen.

Här är det grått, regnigt och riktigt novemberkallt. I morse var det premiär för barnen. Träningsjacka, halskrage, vantar, mössa, sockar, overall och vinterkängor. Det var mycket som var knorvigt, stickigt och allmänt besvärligt. Det återstår att se vad som sitter på dem i eftermiddag. Henrik är i en vantvägrarperiod och hans små händer är som isbitar när jag hämtar honom på eftermiddagen. En möjlig öppning är på väg i form av ett par spindelmannenvantar. Kanske, kanske fungerar det!

Magisk bild från Royal Copenhagen.