Dagens favorit: Grrr…

lejonsmafolk-copy.jpg

Jag må vara tämligen trött på retrodesign, men ibland blir det rätt ändå. Henrik är för det mesta i sin dinohörna (hundraelva plasturdjur i korgar) när han är hemma, men han pysslar även med sina bondgårdsdjur och sina zoodjur. Det blir ibland crossover-mix med grisar, kameler och stegosaurus bredvid varandra. Väntan är lång härhemma på tröjorna med t-rexar och krokodiler från Me&I. Nu är detta retrolejon från Småfolk och Poppilopp på väg hitåt också. Dagens favorit – även för Henrik förhoppningsvis!

UPDATE: Ilsnabb leverans av lejontröja som dunsade ned på hallmattan redan i dag! Det gillar jag!

Jämställd förskola

kentaochbarbisarna.jpg

Svenska Dagbladet har för närvarande en läsvärd serie på Idag om jämställdhet i förskolan. Det har hittills inte varit så mycket nytt under solen, men det är ändå en bra sammanfattning av läget. Det intressanta är de reaktioner som artikelserien uppenbarligen har väckt. För mig är det naturligt att personalen arbetar med att försöka bemöta barnen utifrån deras personligheter och inte deras kön. Att sätta fokus på dessa frågor handlar för mig inte om att göra om barnen eller att förneka deras kön – något som verkar vara centralt när det gäller reaktioner på denna pedagogik. Det gäller inte om flickorna skall ha rosa tröjor eller ej, utan det handlar om helt andra saker. Finns det verkligen ett sådant motstånd? På ett sätt är det lite symptomatiskt och tråkigt att det fortfarande efter alla dessa år är Tittmyran i Gävle som är i fokus. Det borde finnas massor av andra exempel att skriva om. Däremot är det intressant att i dag kunna läsa en artikel om två ungdomar som gick på Tittmyran som små.

Jag har inte läst Pija Lindenbaums Kenta och barbisarna men den boken är naturligtvis ett måste i höstens barnboksutgivning. Frågan är väl vem som köper boken till sina barn. Förmodligen är det inte jämställdhetsskeptikerna, utan snarare de andra.

Hos mig själv kan jag förövrigt se en utveckling i mitt föräldraskap över tid. När Anna föddes var det noll rosa. Jag tyckte att det var alldeles väldigt roligt när människor trodde att hon var en pojke i sin marinblå fleeceoverall. Bock i min agenda om folks förutfattade meningar. Nu när Anna själv är med och bestämmer är det mesta rosa i hennes klädlåda. Det är ju liksom inte färgen det hänger på – även om den praktiska mamman tycker att marinblått vore en utmärkt färg till en liten tjej som kommer hem ursmutsig varje dag. Rosa är inte den mest praktiska färgen för en aktiv ung dam.

(Pressbild från Raben & Sjögren)

Ny favorit: Cremerouge från Rosie Jane

rosiejane-copy.jpg

Även om jag tycker mig ha funnit det ultimata cremerouget från Becca, har jag ändå varit mycket nyfiken på Rosie Jane Cosmetics variant. Vid förra beställningen från Accessora köpte jag slutligen Rosie Janes cremerouge i färgen Rose. Och här pratar vi rosa! När jag öppnade förpackningen med den illrosa rosetten kring, möttes jag av ett ännu mer rosa rouge. Vid första anblicken är det klar påskkärringsvarning. På huden är rouget dock lättarbetat,  färgintensiteten går att bygga på i lager och jag får en alldeles lagom rosig färg. Jag gillar – mycket!

Lördagsfavoriter

lordagsonskan-copy.jpg

Slapp lördagskväll i soffan när höstvindarna viner utanför fönstret. Detta skulle jag gärna softa i och med!

Klänning: Dagens favorit är en klänning från H&M:s kollektion med organisk bomull. En fin basmodell perfekt för att krypa upp i soffan med. Någon som har något från kollektionen? Jag är frestad att nyttja mitt klickfinger.Sjal: På hösten sitter jag för det mesta med min pashminasjal över axlarna. Jag skulle vilja ha en i modell större att riktigt svepa in mig i- gärna en i orange.Tofflor: De här silkestofflorna med inbyggd massagefunktion i fotbädden är bara så vackra.Te: På kvällen dricker jag rött te, annars kan jag inte sova. Denna vackra burk med Rooibos kommer från Kusmi Tea.Film: Det klassiska danska eposet Matador släpps nu på DVD. En av mina favoritserier för televisionen.

Sist men inte minst – ett välfyllt fat med praliner såklart!

Ha en fortsatt trevlig helg!

(Nu till soffan med hemmamyskläder, väl ingångna tofflor, sjal, praliner, rött te och den gamla SATC-boxen…)

Recension: 12 steg till ett skönare mammaliv av Ca

carinanunstedt.jpg

Låt mig säga följande först. Det är en riktigt svår genre som Carina Nunstedt ger sig in i med sin bok 12 steg till ett skönare mammaliv (Prisma, 2007). Vi lever olika familjeliv utifrån olika förutsättningar. Om man har ambitionen att skriva en modern mammabok i dag är det redan från början klart att man kommer att trampa på många tår. Många har fastnat redan när de kommer till den stylade omslagsbilden med den leende Carina i den vita soffan med sina två pojkar. Boken förtjänar dock att läsas med ett öppet sinne.

Mamalyx och mamapepp är en typiskt vokabulär för en läsare av tidningen Mama. Om man tycker mycket om tidningen, har man större chanser att tycka om boken. Symbiosen är stor på gott och på ont. Mamas omslagsmammor är närvarande i boken, liksom glammiga stjärnmammor som Madonna och Kate Moss. Framförallt är Mama Carina Nunstedts tredje bebis. Detta är en pratig bok som i mycket känns som utkast på datorn. Det är (haha) inom paranteser och det är svordomar i texten. Visst kan man vinna på ett mer spontant tilltal som gör boken lättläst, men jag hade föredragit en mer stramare produkt. Formgivningen är i gråskala och i rosa. Tanken är nog att det skall kännas lite poppigt och varmt, men slutintrycket blir lite trist

De 12 stegen till ett skönare mammaliv tas tillsammans med Nunstedt och tre av hennes väninnor. Boken bygger mycket på att de enskilda berättelserna förmår att engagera läsaren. Nunstedt läser jag av nyfikenhet, lite sensationslysten på grund av att hon är en offentlig person. De andra mammorna, Lotta, Lena och Ann förblir mer anonyma genom boken och deras berättelser förmår inte att gripa tag på samma sätt. Tanken med urvalet av mammor (en utbränd mamma och en ensamstående mamma som har levt i ekonomiska svårigheter) tyder på en viss bredd i anslaget, men huvudintrycket är ändå att det i slutändan blir en rätt enad front av mammaröster.

Här ligger förmodligen en av bokens största problem och knäckfråga. I genren ingår förmedling av en viss identifikation och igenkänning. Hur pass representativa är dessa mammor? Det är förmodligen betydligt lättare att känna igen sig som mamma med ett fritt arbete med tämligen goda inkomster i Stockholm, än som vårdbiträde i Haparanda. Det är ganska lätt att falla in i “det-är-ju-lätt-för-henne-att-säga”. Det är en bra lösning att dela lika på föräldradagarna för att främja jämställdheten menar Nunstedt. Motargumentet om att det inte går att gå ned i inkomst faller – för det är kanske bara att vänta med den där nya soffan några månader. Nja, det klingar lite dåligt på något sätt…

Sedan är det oundvikligt att man som läsare har sina egna “mammaglasögon” på sig. Vi har alla våra käpphästar och frågor som vi tycker är viktiga. Jag hoppar exempelvis högt inför en diskussion om alkohol där man försvarar att ta ett halvt glas vin under graviditeten eftersom lyckohormonerna som det ger mamman kompenserar eventuella biverkningar av vinet. Hu säger jag, men andra kanske nickar instämmande. Jag kan även bli lite trött på förklaringsmodellen att om mamma mår bra, så mår barnen bra. Det stämmer i mycket, men ibland liknar resonemanget en försvarsmekanism. Barn är anpassningsbara – både på gott och på ont.

Vad händer när man lägger ifrån sig boken? Har man fått nya tankar? Har man blivit inspirerad till nya infallsvinklar i föräldraskapet? Känner man igen sig? Har man blivit motiverad och peppad? Både ja och nej för min del. Schablonråd om att dejta mannen hemma vid köksbordet känns sådär, men det finns andra situationer som jag nickar instämmande till. Rådet att vi mammor skall vara snällare mot varandra och att vi skall ha respekt för de olika liv som vi lever är sympatiskt. Oavsett vilken soffa vi har i vardagsrummet är vi alla föräldrar och barn erbjuder ungefär samma utmaningar i de flesta miljöer. Dessutom tror jag att denna bok kan få andra läsare än de traditionella böckerna i genren och om fler sätter sig ned och reflekterar över sitt föräldraskap är inte det fel.

Sammantaget – en lättläst bok som ger fyra kvinnors erfarenheter kring familjelivet. Det är kanske ingen bok som ruskar om och får ens liv att ta en ny vändning, men det är ändå ett läsvärt tidsdokument med ett och annat bra vardagstips.

Fler recensioner: Ett bra liv

(Pressbild: Norstedts Förlagsgrupp – fotograf Li Söderberg)

Roligt mjölkpaket?

flippflopp.jpg

QL Pak marknadsför ett fodral i kartong till mjölk – och filpaketen. Tanken är att erbjuda mer stadga för små fingrar som vill hälla, samt att göra mjölkpaketen roligare och pedagogiska för barnen med ett alfabet och en multiplikationstabell. Priset är försumbart – 35 kronor för båda kartongerna – men vad tycker Ni om produkten? Flipp eller flopp?

Själv tycker jag nog att mina mjölkpaket pryder sin plats på matbordet precis som de är. Det har varit tal om reklam på paketen. Det har jag ännu inte sett, förutom den sedvanliga marknadsföringen av mejeriprodukter. Reklambanners ställer möjligen saken i ett annat läge. I nuläget är det ibland läsvärda saker på paketen. I somras lyssnade barnen andäktigt till grekiska sagor. Ibland gör vi som jag gjorde när jag var liten – spolar ur paketet och klipper ut. Den pedagogiska tanken med kartongerna är förvisso god. Ibland kan jag dock tycka att även barnen behöver vila sina ögon från alfabet, siffror och annat. Och det extra momentet med kartonger på och av på mjölkpaket? Nja…

(Bild: QL Pak. Kartongerna finns bland annat hos Inreda.com)

Torsdagsfilm

thisisengland.jpg

Jag trotsade all samlad trötthet och satte mig i en biofåtölj i kväll. Det är jag mycket glad för. Det är ju så. Om man inte har gjort upp precisa planer och står och känner efter vid Bolibompatid – då är det stor risk att det inte blir någonting gjort. Efteråt brukar det alltid kännas bra – precis som nu!

This is England har fått en samlad kritikerkår på fall. Jag kan bara instämma. Denna historia om tolvårige Shauns uppväxt i åttiotalets Storbritannien är inget annat än fantastisk. I skuggan av Falklandskriget, där Shauns pappa dör, försöker han finna andra fadersfigurer bland de lokala skinheadsen. Regin, musiken, berättelsen och inte minst Thomas Turgoose i rollen som Shaun är magnifik. En stor filmupplevelse att bära med sig länge! 

Dagens rätt

justnu1-copy.jpg

Status: Jag har sovit uselt i natt. I går natt var det en liten nedkissad pojke. I natt flög jag omkring i luften bland ickelevande, jagad av svarta varelser med knivar. Efter det hade jag svårt att somna om. Nu är det sluttittat på Heroes för min del! Jag såg de första avsnitten av den hypade serien och jag hatade inte vad jag såg. På förhand lät det defintivt som något som jag skulle avfärda direkt. Människor med superkrafter? Nej tack! Jag har oerhört svårt för övernaturliga ting och science fiction är inte alls min grej. Men den där lilla japanen visade sig vara så oerhört charmig! Efter gårdagens avsnitt står det dock höljt utom all tvivel – Jag är numera en fullständig chicken när det gäller lik i bakluckor, seriemördare och annat smått och gott. Tidigare frossade jag i allsköns kriminalserier, men nu är det bara stopp. Jag klarar inte att se sådant längre. Jag får nog hålla mig till Jane Austen på kvällarna istället…Dagens Anna: -Men mamma, lovar du att jag får ha vad jag vill i min väska när jag går på gymnasiet? Lovar du? Precis vad jag vill? Lovar du att jag får köpa en Tamagotchi då? – Ja, jag lovar. – Yes!Dagens Henrik: Hygien i förkylningstider: -Men mamma, när man är död, då behöver man väl inte tvätta händerna?

(Bild: Blomsterfrämjandet)