Living by W

Jag gillar att kryssa i almanackan. Nu har det blivit fyra kryss på lika många dagar. De fyra rundorna denna vecka är mer än vad jag har motionerat på – host – ett antal år. Spring efter barn skall inte underskattas, men det känns vansinnigt bra att vara igång med dessa snabba promenader nu. Jag är riktigt stolt över mig själv! Det tar tydligen arton gånger att sätta en ny vana. Tretton rundor kvar med andra ord.

Detta skall inte bli dagen när jag vaknade trött efter att ha sovit som en inklämd sardin mellan två barn. Detta skall bli dagen när jag fortfarande är ganska trött, men när jag ändå har gått en runda. Go Mama!

(Bebistossor från Starchild och Busigt).

Det är inte varje dag man blir kallad idiot inom bloggbranschen minsann!

Update: Jag tar bort länken nu, för det var väldigt vad sidan fick besökare från oss. Det är klart att tanken med en blogg där man spyr galla över andra företeelser, lever på länkningar från de som uppmärksammas. Min filosofi brukar vara att ignorera, men denna gång kände jag att jag ville ge min syn på det hela vilket var ett gott skratt. Det står fritt för alla att tycka och tänka precis vad de vill om det jag skriver här. Jag har inget behov av att alla tycker om min sida. Nix. Det vore mycket konstigt om det vore så. Däremot välkomnar jag en dialog med er läsare om skrivandet och innehållet här på sidan. Det är utvecklande och sporrande. Ni är alltid välkomna att mejla mig!

Dialog med mannen efter morgonrundan. – Vad är det som stinker här? – Det verkar ha runnit ut något i soptunnan. – Det stinker ju! Har du hällt i vatten? – Nej, men jag kan göra det nu. -Bra! När kommer Du hem i kväll? Tar du med soppåsen ut? – Det gör jag! Jag kommer till Bolibompa. Och så droppade det i trapphuset…

Det må vara en tämligen fånig materiell målsättning. Den största vinsten kommer naturligtvis att vara en starkare kropp, men nu har jag bestämt mig. Efter fyrtio rundor kommer jag att belöna mig själv med en scarf från Hermès. Jag fick en högst oväntad skatteåterbäring för några veckor sedan. Mannen tyckte att den skulle gå till hushållskassan. Det tyckte inte jag. Jag har alltid velat ha en lyxig sidenhistoria i orange. Nu skall jag powerwalka mig till den och låta pengarna bränna på kontot tills dess.

40 to go – 3 avklarade – 37 kvar. Jag avverkade en runda i går kväll och en nu på förmiddagen. Det är inte bara tanken på siden runt halsen som sporrar mig, utan även Ett Bra Liv-Minks latmask. För vad sjutton hindrade mig från att gå ut i går kväll, om man bortser från allmän trötthet med mera med mera? Bolibompa? Barnen såg på Nicke Nyfiken och Tintin med sin pappa. Sedan stretchade Henrik och jag när jag kom hem.

Nu på förmiddagen var jag allmänt seg. Inspirationen var som bortblåst. Jag masade mig ut och på slutet kändes det riktigt bra. Under min tid på universitetet brukade alltid en av professorerna hävda att studenter promenerar alldeles för lite. Raska promenader frigör tanken. Och visst ligger det något i det. Nu är jag piggare. Ett blogginlägg har jag fått till. Jag fick dessutom flera andra goda idéer. Halleluja! Heja mig!