Skönhet 2006

beauty2006.jpg

2006 var året då jag utvecklades till en fullfjädrad produktjunkie. Efter ett återuppvaknande ur mammabubblan 2005, fyllde jag nu min sminkväska och mitt badrumsskåp med diverse godbitar som frestade i den ena fina förpackningen efter den andra. Detta var mina favoriter under året.

Numero ett: Creme Blush från Becca i nyans Turkish Rose. Krämrouget som gör underverk genom att snabbt och enkelt skulpturera ansiktet och ge naturliga rosor på kinderna. Ett måste! Jag, i sällskap med många andra, upptäckte den utmärkta produkten primer under 2006. På med ett lager under foundation och det hela sitter mycket bättre under dagen. Jag har bara testat ikonprodukten från Smashbox och jag ser ingen större anledning att utforska fler. När det gäller foundation hittade jag rätt för egen del när jag provade Laura Merciers oljefria variant. Jag hittade även Laura Merciers Secret camuflage som täcker det mesta. När hösten kom spred sig Benefits puder Dandelion som en löpeld på bloggarna. Jag testade och blev inte besviken. Placebo eller ej, jag tycker att jag ser piggare ut!

När det gäller hudvård testade jag den alltid smilande hälsogurun Ole Henriksens produkter. Jag har varit nöjd med det mesta och även köpt någon kräm en andra gång. Obotlig produktjunkie dock och kanske testar jag något annat nästa gång. Något som definitivt kommer att stanna är Sukis Lemongrass Cleanser. En ljuvligt doftande, lätt scrubbprodukt som ger en kickstart på morgonen. Jag är frälst.

Flitigt Rosebud-brukare blev till en fan av allroundkrämen Egyptian Magic. Det absolut bästa för mina läppar och något som har kommit för att stanna i mitt badrumsskåp. Kära Hotspot pratade om läppglansens snara död med det oförglömliga uttrycket “en inoljad säl” och inte trodde jag att mitt älskade läppglans från DuWop kunde vara hotat. DuWop är fortfarande det bästa läppglans som jag har provat, men under hösten konkurrerades det ut av en ny favorit – läppstift från Paul & Joe. Det är inga röda läppar direkt, utan en tämligen neutral nyans, pain d´epice, som inte kräver massa pill i vardagen.

I somras var naglarna koralliga med hjälp av favoritlacket från Essie. Jag har även köpt en röd och en lila nyans, men de enda naglarna som blivit målade med dem är barnens… Slutligen, darling Philosophy – forever and ever!

signature

Janet Frame: En ängel vid mitt bord

Det är vanskligt att åter närma sig en bok som man brukar anföra som sin favorit när den frågan kommer upp. Och när jag nu blev tillfrågad om vilken bok som har betytt mycket för mig så svarade jag, utan att tänka alltför länge, En ängel vid mitt bord av Janet Frame. Jag har burit med mig boken sedan jag läste pocketutgåvan 1996. Och fast Jane Campion är en gudabenådad regissör, har jag inte velat se hennes filmatisering från 1990 bara för att kunna bära med mig den där läsupplevelsen i fred. Som en hyllning till att det regelbundna läsandet är tillbaka i mitt liv igen, var det nu dags för en omläsning. Och jag har även unnat mig att se filmen.Pocketutgåvan från 1996 har sådana där karakteristiska gulnande blad. På framsidan är det ett fotografi av Frame med systrar som kråmar sig vid stranden i baddräkt. Femton år sedan jag läste. Ett annat liv. En ängel vid mitt bord är en samlingsvolym med Janet Frames tre självbiografier. Innehållsbeskrivning.Det är en sidovändare. En svart saga med hopp som manar till reflektion. En vördnad inför förmågan till uttryck. Att finna det allmänmänskliga i en extrem situation. Att gestalta det som berör oss alla från en egen historia. Att tillägna sig den speciella blicken att bära med sig och betrakta omvärlden från. Den stora styrkan att trots alla motgångar, trots alla hinder, trots all rädsla, kunna skapa förutsättningar för att leva ett eget liv.

signature

En ängel vid mitt bord

9frame.jpgHur jag vet att jag är… Nej, inte en gång till. Jag läser skönlitteratur dock. Och så långt allt väl. Jag läser just nu om den bok som jag brukar säga är min favoritbok. Det är alltid svårt med det där utvalda, men om jag tvingas välja så ligger denna bra till. En ängel vid mitt bord av Janet Frame. Boken kom i nytryck hos Albert Bonniers Klassikerserie för något år sedan. Jag läste boken förra gången 1996, således för femton år sedan. I dag hittade jag den pocketboken i bokhyllan med karakteristiska gula sidor.9frame1.jpg

signature

Utkast: Fabriken

2011. Vi har ett alldeles nytt år framför oss. Brytningspunkter gör mig alltid sentimental, men även glad och förväntansfull. Jag blir nyfiken på vad som komma skall. Det känns hoppfyllt och nytt. En möjlighet att vända blad mot något annat. Min nyårskrönika här på Fabriken kommer att handla om hur mina vindar blåser inom inredning, hem och livsstil inför det nya året. Gott Nytt År!52fabrikenexternt3.jpgDen viktigaste och mest värdefulla valutan inför 2011 känns som TIDEN. Vi ägnar mer och mer tid till att gestalta våra hem. Vi har nog aldrig sprungit så mycket på loppis, letat efter Blocketfynd eller Traderat som de senaste åren i jakten på det personliga hemmet. Ett koncepthem känns väldigt förlegat om det nu är inrett med allt från IKEA eller Svenskt Tenn. Det är blandningen som hyllas. Den personliga mixen av alla de där rätta föremålen. Och mycket mera än så. Och för att få till det krävs såväl kunskap som intresse och tid att genomföra det man vill. Den andra delen i kedjan börjar synas i de stora inredningsmagasinen. Vi har inte sett det så mycket i Sverige ännu, men signifikant för tiden är att inredarna och stylisterna träder fram på arenan. Man kan ha pengarna, men inte tiden. Och då betalar man kanske en inredare som sitter och ropar in de perfekt slitna fåtöljerna från Lauritz och som får till den där hemkänslan som vi så gärna vill ha allihop. Man kan tycka att trenden med den personliga inredningen är demokratisk och tillgänglig för alla när det inte längre handlar om dyra designermöbler. En välvillig tolkning säger att det är så. Ett annat spår är fenomenet att ju fler som kan tillgodogöra sig design, desto mer viktigt blir det unika, det begränsade och det exklusiva. De stora loggornas tid är förbi, utan nu spelar mer subtila mekanismer som signalerar lyx genom materialval och hantverk. Det känns som om tiden är inne för många olika uttryck som får frodas sida vid sida.52fabrikenexternt1.jpgOch det krävs även tid – och kunskap och intresse – för att bli en DIY:are. Do It Yourself har blivit något av det som jag starkast kommer att förknippa med 2010. Det gjöts i betong som aldrig förr, det spikades och fixades och pysslades. Det virkades och borderades. Det stämplades. Den vita sprayfärgen drog fram på en skoningslös jakt på något att förändra och förädla till det som kändes nu och inte då. Här tycker jag även att man kan se en mer medveten konsumtion, tankar kring ekologisk återvinning och att det är bättre att ta till vara något som redan finns, än att bara köpa nytt.52fabrikenexternt4.jpgDet som känns mest spännande med det nya tycker jag är våra egna berättelser. Vi har gärna varit lifestyle-konsumenter som villigt har tagit till oss olika koncept för att leva våra liv i. Betänk exempelvis succén med New England-ränder som förfört oss och bäddat in oss i ett skimmer. Det har varit en tunn linje mellan mode och inredning där de stora giganterna gärna lanserat kombinationer så att vi kan leva märket fullt ut. Nu är känslan att vi istället mer är på jakt efter vår egen historia. Vi blandar mera. Vi tar fram alla våra personliga saker som vi bär med oss. 2010 syntes massor av tavelväggar där vi tog fram barnteckningar och fotografier ur gömmorna och blandade detta med högt och lågt. Vi kommer få se ännu mer av denna vara framöver. Vi arrangerar stilleben som aldrig förr. Vitrinskåp, hyllor, fönsterbrädor – dekorerandets konst är tillbaka med besked. Vi fnyste länge åt dammsamlande prylsamlingar, men nu är vi där igen med besked. Vi vill omge oss med våra egna berättelser i hemmet och skapa en egen känsla. Detta kan förmodligen även kopplas till en större riktning där vi är mer synliga på olika digitala sociala arenor som t ex Facebook och bloggar. Vi är vana att på ett sätt skapa olika bilder av oss själva och dela med oss av det. Och får vi inte nog av livet självt, så ger vi oss gärna i kast med litteraturens värld. Böckerna är tillbaka i hemmen. Det är åter á  la mode att ha en välfylld bokhylla som får hedersplatsen i vardagsrummet.52fabrikenexternt-kopiera.jpgDen enskilt största strömningen just nu för mig är det naturliga, villket kan kännas som en paradox i vår uppkopplade värld, ständigt online. Vi längtar efter det ursprungliga. Friden. Skogen. Samtidigt är miljöfrågorna de svåraste att brottas med på ett globalt plan. Det är nästan som om vi försöker tämja det vilda och ta in en liten del av det till något som vi har under våra vingar i hemmen och i våra trädgårdar.  Vi har aldrig sett så mycket kottar och kvistar inne som nu. Det är trädstammar och stubbar. Vi tar in växtligheten i hemmen och förändrar stämningarna årstidsvis med det naturen har att erbjuda. Intresset för att gestalta sin uteomgivning är också mycket stort. Vi odlar egna kryddor i pallkragar och vårdar våra trädgårdar för rekreation. Om vi bor i staden, så odlas det på andra sätt och balkonginredning frodas. Det är lättare att skapa kontroll över en egen liten del, än över naturen som helhet.52fabrikenexternt5.jpgVi är mer globala än någonsin. Strömningar och tankar sprids med cyberrymdens hastighet. Vi följer bloggar på andra sidan jorden som om vi aldrig hade gjort något annat. Avstånden minskar mer och mer. Vi blickar ut mot andra kontineter för inspiration. Orientmattan fick sin definitiva återkomst förra året och mer kommer i form av exempelvis kelimmattor. Klassiska afrikanska mönstervärldar känns mycket nu. Samtidigt drar vi oss tillbaka till vårt eget kulturarv. 2010 såg vi massor av hjortar, horn och tenntråd. Nu kommer renskinnen till de hippa inredningsbutikerna. Vi kommer säkerligen att få se mer av detta framöver.52fabriken4blogg.jpgDe svartvita danskinspirerade hemmen har dominerat ett tag, liksom de shabby-chica lantliga eller de bohemindustriella hemmen. Om jag ser till vårt hem, har hjärtat även bankat för mycket färg i accenter. Inför 2011 känner jag snarare för en mer dämpad gråskala, där strukturer och material spelar huvudrollen. Vi har redan sett de målade mörka väggarna som ger kontrast till allt det vita och mer sådant kommer. Vi har svårt att släppa taget om det grafiska. Även om möjligen väggord och bokstäver har nått sin peak, så fortsätter det att vara en del i dekorationen. De hoande ugglorna byttes 2010 ut mot insekter och fjärilar och nog kan de flyga ett tag till, bredvid en hjort då. Samtidigt som jag känner för en mer minimalistisk färgskala, så blommar detaljerna och det utsmyckade. En tassel? Absolut. Blänkande kristall? Jadå.52fabrikenblogg.jpgDammvippan lär göra en comeback detta år, när vi arrangerar och skapar stilleben på tomma platser. Det lättstädade och de tomma ytorna får ge vika för det dekorerade och det utsmyckade (i alla fall om man har tillräckligt stora barn). Vi vill berätta historier genom att fösa fram det vi känner för. Årstidsinslag känns som stommen, liksom personliga föremål och vackra ting. Allt blir dekorativt om det berättar något för oss.52fabriken6blogg.jpgMässing känner jag extra mycket för just nu. Blänkande metaller i samspråk såsom tenn, silver, guld – och koppar. 2011 blir det blanka hårdvaluta bland loppisfynden. Vi polerar mässing igen och kopparen är redo för en comeback.52fabriken2blogg.jpgOch så trä. Låt oss hoppas att det finns lite trärent kvar efter alla vita målarburkar. 2010 talades det mycket om furu, gärna kombinerat med slitet industriellt. Trä skänker värme och liv till hemmet. Jag känner för trä i kombinationer. Vi tröttnade på ekens totala dominans för att gå över till valnöt. Nu känns det snarare som att saken är att sätta samman olika träslag till något som får nytt liv. Trä kommer i olika former såsom exempelvis exponeringen av ved i våra hem, näver och svarvat trä. Kork känner jag också mycket för, liksom läder som gärna varit med ett tag.52fabriken5blogg.jpgNär vindarna blåser snålt utanför drar vi oss tillbaka till våra gröna kojor med fler krukväxter, kvistar och blommor. Svärmorstungan fick en comeback med 60-talsestetiken a la Mad Men. Nu får vi bland annat se fler kaktusar. Våra tomma väggar fortsätter att fyllas med personliga tavelväggar, tryck och affischer. 2010 var mycket moodboard och inspirationstavlor. Sådant kommer ännu mera framöver känns det som. Skrivbordsestetiken med anteckningsböcker, etiketter, stämplar, papper känns alltid mycket för mig. Trots – eller tack vare- all uppkoppling, appar och digitalisering, känns det skrivna ordet och den egna handstilen nu. Vi har sett mycket konstnärsmaterial såsom penslar och saxar. Vi faschineras av gamla skrivmaskiner som blir till dekoration. Vi organiserar alla våra saker på olika kreativa sätt och vill ha ordning i röran, trots hyllandet av bohemestetik.52fabriken1blogg.jpgRotting känns mycket nu, liksom den där patinerade ytan på en stol som blir len endast av flitig användning. Det ofullständiga. Det lite trasiga. Det rostiga får gärna synas och ge karaktär. Och ser ni där bland grenarna? Årets första krokus. Vi går mot ljusare tider.2011 talar de klassiska orden av Josef Frank mer till oss än på länge: Det spelar ingen roll om man blandar gammalt och nytt, färger och mönster. Saker som man tycker om kommer ändå att av sig själv smälta samman till en lugn enhet.Jag ser fram mot ett kreativt och inspirerande år här på Fabriken! Väl mött! Gott Nytt År! //Weronica på En mammas dagBilder: Arne Jacobsen/Rosendahl, Vanity Fair/Penguin, Malträd/Lottas träd, Josef Frank/Svenskt Tenn samt Weronica – En mammas dag.

signature