På ett sätt är det förutsägbart. Pendeln slår över, som vanligt. Vi har svårt för att se olika saker samtidigt. Vi 70-talister som blir föräldrar, kämpar med att få in kompassen rätt när det gäller att distansera oss från ett auktoritärt föräldraideal. Ingen generation innan oss har ägnat så mycket tankekraft åt barnuppfostran som vi gör. Det ges ut många boktitlar i genren varje år, nannyprogram finns snart i varje kanal och på föräldraforumen på nätet diskuteras bemötandet av barn många gånger varje dag. Det handlar mycket om vilka föräldrar vi vill vara.
I går handlade Linda Skugges lördagskrönika i Expressen om en önskan om tillbakagång till gamla uppfostringsregler – Låt barnen bete sig som folk. I Aftonbladet är det Paolo Roberto som vill att vi slutar mesa med ungarna . Fetstilade utdrag ur krönikor och intervjuer är en sak, men känslan består att något håller på att förändras i sättet vi pratar om barnuppfostran. De gyllene medelvägarna som oftast är mest framgångsrika, ser vi dock sällan någonstans. Det är antingen eller som är intressant när rubrikerna sätts. Dela gärna med Er av Era tankar!
(Bild: Curlingstenar från Google)
