Regntunga skyar och det spirande tar emot med välbehag. Lite värme på det här sedan, så omsluts vi snart av grönskan igen. I flödet drogs jag in i denna bild. Ljuset. Buketten. Fönstret som kanske öppnas på glänt när värmen slår in på en där man sitter uppkrupen i en soffa med finpyjamasen på. Danska Milsted Pop Up hos @theapartmentdk
Jag stannade även till med blicken på denna bild som @pejper fotograferat på Rosendals Trädgård. Slingrande klorofyll möter betraktelse av citronen. Så fint. Alldeles för länge sedan jag var i en klassisk handelsträdgård.
Nämen snälla nån’! Det är svårt att inte få frossa vid åsynen av denna terasskruka av favoriten Arthur Percy. Den klassiska glasyren känns igen från mindre föremål i skåpen här hemma. Men den här. Oj, oj att tänka sig att ha den ute i trädgården eller inne i växthuset. Med utrop på 8 000 – 10 000 kr på Bukowskis Modern Art + Design blir det blott en tanke. Här kan man se krukan i ännu större format på Stockholmsutställningen 1930. Ingenting annat än magnifik. Bukowskis
REKLAM FÖR EGEN VERKSAMHET
I min butik på Instagram ordinerar jag klassiskt blåvitt porslin, mycket te och doften av nyutsprungna pelargonblad denna regniga onsdag. Varmt välkommen in!
Säg är det inte något av det mest klassiska – vissa skulle säkerligen säga förutsägbart tråkiga – vi har att sätta orkidéer i Waldmarsuddekrukor? Som bekant är jag svag för klassiker för att de alltid fungerar och alltid känns fina för ögat.
I dessa tider går man inte precis och botaniserar i butiker, utan eventuell fägring sker mest genom mataffärens försorg. I fredags hade Ica Maxi här i staden klipp på orkidéer, vilket ledde till att jag köpte hem ett triss. Orkidéerna får väl sägas ha fått ett uppsving rent trendmässigt med fokus på det eleganta 90-talet.
Det finns många olika varianter av orkidé. Jag har alltid varit svag för den vita brudorkidén som är en av de mest vanligt förekommande i handeln.
Nyckeln till att framhäva det fina hos växten är att släppa dem lösa tycker jag. När man köper dem är de oftast uppsatta på pinnar med små klämmor. Om de klarar sig utan stöd, vilket de oftast gör, är det vackraste att bara låta dem hänga fritt. Jag tycker också om effekten som blir när man sätter samman flera i en stor kruka som här. Det blir som ett stort moln av blommor som man får titta genom bakom soffan.
Jag har alltid haft en svaghet för listor av allehanda slag. Veckan här får inledas med denna som hämtar kategorier från Elsa Billgrens “Stora vårinspirationsinlägget”. En påse Gott & Blandat kanske kan vara något en måndag i maj när man väntar på vårregnet.
Tankar om kläder
Om jag tänker så mycket på kläder egentligen? Nej, inte speciellt just nu. Det har säkert att göra med den kalla våren också. När man har hoppats på att kunna klä sig i trenchcoat utan att frysa, så har det kommit ett bakslag och vinterkappan har fått åka på igen. Så rör man sig i begränsade cirklar med pandemin. Inget fingå på staden här inte. Jag har även aktivt valt bort t ex H&M-appen på telefonen. När Johanna Bradford körde fint inlägg om sommarstilen och hade med kläder därifrån, märkte jag att jag inte hade minsta susning om vad som fanns i klänningssortimentet. Jag har handlat lite second hand när jag har hittat något och kanske kommer inspirationen när sommaren nalkas. En ständig inspirationskälla är @ulrika.norberg. Ulrika har fingertoppskänsla. mixar vintage och klassiker på ett säkert sätt. Vi behöver många fler i den kategorin som visar på kläder köpta second hand. I kampanjer är det ofta andra åldrar som representeras med ett mer expressivt förhållningssätt till kläder. Fram för fler klassiska stilförebilder säger jag. Så fint här med herrkavaj, scarf och alla ringarna.
Tankar om skönhet
Spegel, spegel på väggen där. Om jag inte tänker så mycket på kläder just nu, så tänker jag ännu mindre på skönhet. Det mesta känns värdsligt för tillfället. Våren känns även alltid lite skakig innan man är i fas med sig själv. Om jag utvidgar skönhet till att skriva hälsa, så önskar man bara att det skall bli lite mer normalt igen. Och att flytet jag hade med de snabba promenaderna kommer tillbaka. Sedan har jag glömt bort de röda läpparna som jag hade i höstas. Jag får ta fram Monica från Idun Minerals igen. Och boka en tid för mitt hårsvall som växt fritt länge nu. Stockholms Auktionsverk
Tankar om hem
Hemmet har jag tänkt desto mer på. Jag brukar vara ute i det gröna med blicken den här årstiden och inte tänka inredning alls, men i år har det varit annorlunda. En stor ommöblering gör att huset känns pånyttfött. Det har fått ett helt annat ljus och de sociala ytorna har blivit fler. Jag är inte någon som brukar möblera om med jämna mellanrum. Tvärtom är jag nog ganska övertygad om att det som redan står är tämligen konstant. Men ibland överraskar man sig själv i en sällsam dominoeffekt. Lust föder nya lösningar och att fösa fram andra saker. Det har inte varit frågan om att köpa något nytt, utan att se möjligheter med det man redan har – precis den filosofi som jag brinner för. Några redan brukade tillskott från loppis har tillkommit för att förstärka känslan, men mest har det handlat om att se saker i ett nytt ljus. Jag har fått några förfrågningar om att hjälpa till att omskapa rum. Det skulle vara roligt att tänka sig en gren av verksamheten med sådant i samklang med second hand och klassiker. Helene Blanche
Tankar om mat
Bästa mattiden nu med alla primörer som kommer. Sparris! Färskpotatis! Rabarber! Smaklökarna längtar efter det lite lättare igen. Ceasarsallad med ett glas rosé. Grill. Blandsallad med jordgubbar, sparris, ägg, parmaskinka och hyvlad parmesan. Och för all del en stinn Sparris Carbonara. Att duka ute igen med rejäla tallrikar, skira glas och trädgårdsblommor på bordet.
Tankar om kultur
Som jag skrev tidigare i våras. Jag är så redo för att gå på museum igen. Jag vill klä upp mig och kombinera utställning med stadsliv och te. Det är nästan så man saknar den trånga känslan som det kan bli i vissa salar när alla vill titta på samma konstverk. Det känns smått exotiskt nu. Men tider skall stunda. Får vi tro. Och då går jag gärna runt på ett av mina favoriter – Waldemarsudde. Utställning 2015
Tankar om livet
Tänker det enkla. Doften av våren en tidig morgon på väg till bageriet. Kö utanför. Bladen som är på väg att spricka ut i häcken runt hörnet. Max fyra personer. Känner värmen av brödet genom det prassliga pappret. På eftermiddagen vinner sonen över mig i Yatzy. Vitsipporna som blommar. Jag vill bara ha det enkla, det nära, det lilla. I det stora hela. Eva Hild Skärva/Bukowskis
Tankar om jobb
Det som mest bubblar i mig rör Bara vackra ting. Det är sannerligen en ynnest att mitt koncept med handplockad vintage har tagits emot så väl som det har gjort. Jag funderar vidare på utveckling och hur jag kan tänka kring fler grenar på verksamheten. Ett konkret beslut är att lägga mer tid på att skriva och att skapa innehåll igen – bland annat här på sidan. I telefonen har jag även en mapp där jag sparar ner bilder från inspirerande butiker. En av de senaste bilderna är denna från @butikseleksand Jag stod som sagt med näsan tryckt mot rutan i en liten lokal förra veckan. Jag tänker ett eget litet universum med vackra saker och egengjorda blombuketter. Så jag tar med mig visdomsord från chefsbutlern Sean på The Savoy som jag såg i helgen av typen “Always think ahead of what you are creating”. Små frön som växer. Ett paket till. Sammantaget blir det något större.
Tankar om våren
Som sagt, det är lite som vanligt denna tid. Outsägligt vackert med naturen som vaknar. Vemod. Kalla händer en frostnupen morgon. Bädda in spirande grönt i säckväv. Eller tvärtom. Solen värmer och man har alldeles för mycket på sig. Man skall svettas in våren sade man alltid förr. Kanske är det så. Lite i olag. Men ändå på väg. Mot sommaren.
Sköna maj välkommen med såväl sol och uteliv, som moln och The Savoyi soffan. Rekommendation om man tycker om det urbrittiska, där man får häpna lite över den dekadenta lyxen som fortfarande finns och kanske drömma lite om att dricka Afternoon Tea i de anrika salarna någon gång.
Afternoon Tea här hemma i soffan som sagt med invigning av nyfyndade assietter från Bo Fajans och Allan Ebeling. Jag hade med dem i en spaning med loppistendenser inför förra sommaren. Jag är mycket förtjust i de böljande formerna, det handmålade och bården som viskar om rokoko.
Det är lätt att se att förebilden är klassiska fajanser från 1700-talet, där man på Bo Fajans medvetet låtit glasyren krackelera för att efterlikna det äldre. Växjö Auktionskammare
De böljande formerna ses även mycket i Arthur Percys formgivning för Gefle, där det har skett en stor uppvärdering på marknaden. De celadongröna fruktserviserna säljs för höga priser, men Allan Ebeling är ännu lite mer av en doldis för auktionsköpare. Stadsauktion Sundsvall
Det är svårt att inte tycka om formerna på den skålen. Fruktservisen finns även i andra färger – fina de med – och jag tänker mycket snart servera rabarberpaj på mina assietter. Vårkänsla. Växjö Auktionskammare
Vad säger ni? Skall vi fira tillsammans digitalt denna Valborgsmässoafton? Här i mitt landskap gick man ut med en skarpare ton i restriktionerna denna dag som annars brukar spira med hopp och förväntan. Sköna maj välkommen även denna gång. Naturen skänker vissheten om att vi har allt framför oss, men svärtan finns som ett högst påtagligt stråk. Vi får göra det bästa och försöka se fram mot sommaren som väntar.
Jag börjar med att gå ut i trädgården och göra en bukett till vårt bord. Julrosen blommar så fint nu, tillsammans med kungsängsliljor, narcisser, hyacinter och så tar jag kvistar från Svartvinbärsbusken. Jag sätter allt i flera olika vaser som jag lånar från Bara vackra tings-butikshyllor. Vet ni förresten att jag stod och tryckte näsan mot en lokal för några dagar sedan? Det fanns redan en verksamhet där, men oj vad det satte igång tankar och visioner om vad jag skulle vilja göra framöver med butiken.
Ska vi prata lite innan vi sätter oss ner? Vi kan väl bubbla om våra drömmar en stund tillsammans med pärlande dryck i Simon Gates gultonade glas. Salut för våren och för oss! Stockholms Auktionsverk
Då sätter vi oss till bords. Jag bjuder på Ramslökssoppa till förrätt. Jag hittade ett så gott recept från kökschefen på Lilla Bjers på Gotland förra året. Hoppas att ni tycker om det lika mycket som jag.
Vi hjälps åt att duka ut finheterna till huvudrätten och börjar med mitt nya sparrisfat från 1894 och Rörstrand. Klart att de gröna delikatesserna skall serveras med stil! Stockholms Auktionsverk
Vi äter på den stora fiskservisen från franska Sarreguemines. Här är det klassisk lax med rikligt med citroner på, smörstekt färskpotatis och kall sås. Hoppas att det skall smaka! Stockholms Auktionsverk
Ni var snälla som sjöng med när jag stämde upp i Hellströms Valborg. Det är något med att vagga tillsammans till de tonerna – ett stråk av vemod, men ändå med glädje. Ni var även snälla när ni berömde min klänning i Josef Franks Primavera. Ska man stå och frysa vid elden så skall man göra det med stil. Stockholms Auktionsverk
För nu går vi väl mot elden när mörkret börjar sänka sig? Visst är vi redo för vårtalen. Karin Boye. Knopparna som brister. Vintern rasat ut. Alltid med ett mått av det sentimentala. Men ändå så tryggt och fint på sitt sätt. Bukowskis
Har vi resignerat inför de isande vindarna eller kör vi med förnekelse och omfamning av “det är ju ändå vår”? Jag påminner er om en av mina Lindgren-favoriter Madicken på väg till elden. Och ena sandalen på vift. Bukowskis
Jo, visst blev det traditionsenligt riktigt kyligt trots de stigande flammorna mot skyn. Vi går in igen och dukar upp te i Arthur Percys Grand. Gult så här på Valborgsmässoafton. Stockholms Auktionsverk
Sedan slår vi oss ner på verandan i klassiska Skrindan-fåtöljerna av Kerstin Hörlin-Holmquist klädda i Gocken Jobs Rabarber och äter årets första rabarberpaj. Så pratar vi om nästa Valborgsmässoafton. För visst kommer det många fler. Tack för att ni kom!
Ett loppisfynd får mig att åter fördjupa mig i textilierna från IKEA:s 1700-talskollektion. Jag har googlat loss tidigare, då jag alltid köper dessa tyger om jag finner dem till ett bra pris. Det är fin kvalitet och tidlösa mönster – vad gillar man inte med det? 1700-talskollektionen lanserades på IKEA på 1990-talet som ett led i vurmen för århundradet som då pågick. Möbeljätten samarbetade med Lars Sjöberg och Riksantikvarieämbetet som var de som tog fram många av möblerna modellerade efter äldre förebilder. Produkterna blev inte så långlivade på IKEA där de ansågs för dyra för att saluföra och tillverkningen togs över av andra aktörer. Jag kan inte riktigt säga att jag var med på tåget då. Jag skulle gärna befinna mig på samma utförsäljning nu som jag stod på då och endast köpte två lampetter till ett slumppris. De har jag letat efter överallt efter att vi flyttade, men de är spårlöst borta. Förmodligen kom de med i allt det som skänktes till Myrorna då och gjorde nog någon annan glad.
I matrummet sitter sedan tidigare två längder av tyget Ulrika från The Berch Collection i IKEA-kollektionen. Man tog fram två mönster ur samlingen som finns på Nordiska museet. Ulrika är en återgivning av ett original från 1734 och uppkallat efter drottning Ulrika Eleonora. Det finns även i en röd färgställning som jag har lite tyg av och trycktes i bomull. I The Berch Collection ingår även Fredrika i linneblandning.
Fredrika finns i grönt, rött och svart. Jag har den gröna färgställningen i en längd som jag framförallt har använt som bakgrund till bilder. Frågan är om detta tyg inte är min favorit i kollektionen. Just den svarta varianten blir grafisk mitt i allt sirligt – mycket vackert. Stockholms Auktionsverk
Ekebyholm i blått och vitt är taget från en himmelssäng i kattuntyg på just Ekebyholm i Uppland. Förebilden är Orientens växtlighet med stora slingrande lianer och frodig flora. Mönstret har även tryckts och sålts av Ljungbergs. Det här är också lätt att tycka om – framförallt när sommaren nalkas.
IKEA-katalogen 1997 med utvalda delar av 1700-talskollektionen, bland annat tygerna Ekebyholm och Fredrika. Faksimil ur IKEA:s katalog
Som synes ovan är mitt senaste loppis-inköp till samlingen två meter av den klassiska rutan Medevi. På 1700-talet användes det ofta som överdrag till stoppade möbler. Det var detta tyg som klädde många av möblerna i kollektionen, exempelvis Gripsholmsstolen ovan. På 90-talet var det även mycket populärt att sätta upp klassiska rullgardiner med snöre, läderband och glasringar. Det kanske vore en idé till kök och matrum. För nu känner jag in tyget som har ett fint fall och kvalitet. Och IKEA:s 1700-tals tyger fortsätter att vara något som mina ögon letar efter på loppis.
Ett tillskott till detaljerna här hemma – den ena halvan av Sommelier-paret från italienska Aldo Colombo. Svårt att inte bli förtjust i formen som förutom att öppna flaskor fungerar som ett dekorativt blickfång på bordet. Kanske därför just öppnare har varit en klassisk gåva att ge bort?
Det var åtminstone en del i succén med de mässingsankor som salufördes i presentbutiker. Den här ankan tillskrivs inte sällan Josef Frank och Firma Svenskt Tenn, vilket naturligtvis är helt uppåt väggarna. Det hindrar inte att man dagligen ser det i objektsbeskrivningar… Däremot sålde Svenskt Tenn kapsylöppnare märkta Ducky och där originalankan torde vara den här från Kirby Paris. Även om Frank är oskyldig och inte alla ankor har sålts på Strandvägen är det en trevlig inredningsdetalj som även finns hemma hos mig. Stockholms Auktionsverk.
Dagens anka från Strandvägen är kanske denna pärlemorskimrande firre. Firman har alltid köpt in saker från andra leverantörer, som ankor på sjuttiotalet som inte kommer från de egna arkiven. Svenskt Tenn
Stilrena öppnare från Georg Jensen av Harald Nielsen och Sigvard Bernadotte. Bukowskis
En mer modern klassiker från Georg Jensen är öppnaren som designades 1987 av Jørgen Møller med barnbarn. Elefanten har senare gett upphov till flera andra produkter i den runda mjuka formen. Georg Jensen
Triss i fina kapsylöppnare från danska firman avslutas med denna stiliga i silver modell Dronning. Bingo om man lyckas hala upp den från en loppisback. Stockholms Auktionsverk
Då är det betydligt större chans – eller risk – att träffa på en sådan här fågel i hyllorna. De små fåglarna i vitmetall var på var mans bord på åttio-och nittiotalet och måste ha producerats i enorma upplagor med tanke på förekomsten på andrahandsmarknaden. Jodå, jag har själv haft några stycken. Nu börjar de komma tillbaka igen, tillsammans med sälarna och delfinerna. Bukowskis
Visst är det en dekorativ detalj för det dukade bordet? Ett samlarområde som inte tar alltför stor plats och fina att använda. Bukowskis
Det är tämligen låga odds att jag faller som en fura för Svenskt Tenns nylansering av Josef Franks tapet Aurora. Tapeterna trycks på Ulricehamns tapetfabrik – läs om det här. Fina färgtoner och evig grönska på väggen. Här hemma har vi två Frank-tapeter. Blå Eldblomma i matrummet och ett äldre tryck av Krysantemer i sovrummet. Det är bara att hålla med mästaren själv när han skriver: ”En enfärgad yta verkar orolig, en mönstrad lugnande, ty betraktaren påverkas ofrivilligt av det långsamma förhållningssättet som ligger bakom. Ornamentets rikedom kan man inte så snabbt utgrunda, den enfärgade ytan, däremot, är man genast på det klara med och därmed är den inte längre av intresse.” Å andra sidan har vi rum med vita väggar också. Var sak har sin charm. Men den här alltså. Så fin.
