Min mormor Birgit

Det var isande kallt när jag plockade dina blommor, mormor. Jag var orolig att frosten skulle ta alla mina äppelblommor, men jag hoppas att de klarade sig. Jag vet, du skulle inte tyckt att det var nödvändigt att jag tog av de där tulpanerna som jag har få av. Spara du dem, skulle du ha sagt. Men jag plockade den enda rosa primadonnan till dig. För jag vet att du egentligen var svag för det vackra. Och att min mamma målade naglarna på dig på äldreboendet. Så du fick den i alla fall.

Jag växte upp med dig och morfar precis över gatan. Det var inte på något nära sätt med famnen öppen och tid att ge, men du fanns alltid där. Vi valde inte varandras sällskap som man gör när man har avstånd mellan sig, men vi levde sida vid sida. Du satt ofta inne hos oss. Du höll ett vakande öga, inte sällan granskande, på min mammas förehavanden. Du hade alltid massor att göra. Ingen smuts, inget damm, ingen dag utan maten på bordet vid den vanliga tiden. Kakburken skulle vara välfylld till kalasen med Pariservåfflor och dubbla mördegskakor med sylt mellan och glasyr med strössel på. Håret skulle läggas och de plisserade kjolarna skulle på. När vi åkte i bilen satte morfar alltid på sin musik. Han har öppnat pärleporten. Jag har hört om en stad ovan molnen. Hårda karameller på bordet, tyst nu ser Börje på Rapport och kafferepen. En hårfin balans mellan att verkligen vara en sådan som tyckte om att laga mat och baka och någon som drevs av hur saker och ting skulle vara, måste vara, var det inte så mormor? Vi möttes i böckerna. När jag var klar med min “Sagan om isfolket” gick jag över med den till dig. Jag undrar om du inte skulle vilja ha läst mer. När jag var liten och åkte iväg någonstans, var det första jag gjorde att leta upp ett vykort och skriva till dig och morfar så att det skulle hinna fram innan jag kom hem. Du var barsk, ibland snar till ord som inte alltid landade så väl och du var “inget jävla solsken”. Underfundig humor hade du, styrka att ta tag i saker och en realist med drömmarna på hyllan. Vi pratade egentligen aldrig om känslor eller om vem du eller jag var. Livet pågick helt enkelt. Och nu är ditt slut. I dag begravdes du. Vila i frid, mormor.

signature

Skeppargatan 5: Inredning på hög nivå, konsten att inte dekorera och tips att ta med sig

Min kompis Karin är den snabbaste när det gäller att rapportera intressanta objekt till salu i DM på Instagram. I går gällde det Marie-Louise Sjögrens våning [följtips på Instagram – inredning med fingertoppskänsla] som beredde oss tittgodis på hög nivå. Jag såg att Johanna Bradford skrivit om den också. När jag tittade genom bilderna slogs jag av den tanke i senaste Gods & Gårdar som jagat min maximalistiska ådra sedan jag läste det. I ett reportage [ett av de mest inspirerande på länge] från ett hus på Mallorca – på omslaget här – säger ägaren:

Konsten är inte att dekorera, konsten är att inte dekorera. Man bör tänka på vad man vill uttrycka, både för sig själv och för sin omgivning.

Som sagt, det där har gnagt i mig sedan jag läste det med alla mina stilleben, textiltäthet och högar här hemma. Men jag trivs så och det är betydligt enklare att vara selektiv när man har en annan grund som i ett 1700-talshus på Mallorca eller i en jugendvåning med tidstypiska detaljer på Östermalm. Ett mer vanligt hus kan ta mer, medan om man bor med många byggnadsdetaljer som stukaturer, kakelugnar och snickerier kan det vara klokt att låta dem få spelrum. Men vete sjutton om jag skulle klara det ändå. En gång maximalist, alltid maximalist eller? Skeppargatan 5 är välfylld med många godbitar från Svenskt Tenn, men inte de främsta signaturerna som exempelvis Josef Franks mönstrade kretonger. Alla bilder: Per Jansson

Stadsbalkonger som denna kan för en stund få mig att nostalgiskt blicka tillbaka till den typen av boende, men jag älskar mitt växthus alldeles för mycket tror jag.

Rum i fil är en evig favorit som är så vackert. Här ser man lite av nivån på alla snickerier som finns i våningen, med exempelvis fantastiska tak.

Det är långt ifrån alla som bor på detta sätt, men inspirationen är i vanlig ordning fri. Jag lyfter fram några detaljer som mitt öga fastnade på och som kan appliceras oavsett hur man bor. Här är det svårt att inte titta på den fantastiska kakelugnen. Om man har en “pièce de résistance” är det alltid tacksamt att låta den spela huvudrollen i inredningen. Här plockar pastelltonerna upp färgen på ett intrikat sätt. Här fastnade jag även för konstverket. Det är alltid tacksamt att tänka perspektiv och att blicken leds in till något som fortsätter utanför rummet. I går kom jag hem med ett grafiskt blad från 70-talet från loppis. Det har precis den egenskapen. Jag återkommer till det här.

En annan tacksam inredningstanke är att samla ihop saker. Här står det tjusigt kinesiskt porslin på köksskåpen. Fint, lite på vänt och inte så arrangerat.

Nu är det förmodligen sällan så här sparsmakat på en yta där tanken är att hänga saker, men så fint att tänka lite okonventionella krokar som är dekorativa i sig.

Marie-Louise Sjögren arbetar mycket med symmetri, vilket varit lite bortglömt i inredningen. På bordet står en vas som centerpiece, sedan står samma uppsättning av ljusstakar på varsin sida. De två fåtöljerna vid fönstret förstärker känslan. Det känns som om denna mer klassiska estetik är på stark frammarsch igen.

En riktigt käpphäst i inredning – vikten av kontraster och materialmöten. Här brytning mellan den ornamenterade spegeln, den moderna svarta lampan och de fluffiga kuddarna i soffan. Ett rum mår alltid bra av något som speglar, något svart och något med textur.

Jag brukar mest ägna mig åt det gröna och växthuset så här års, men några inköp av tavlor, tankar om ett mindre måleriprojekt och funderingar på gardiner håller inredningslågan levande lite till. Det hela får kanske vila när värmen återvänder, men för nu känns spåret utmanande i tanken.

signature

Böcker i säsong

Jag är verkligen förtjust i böcker som andas säsong. Vissa pekar med sin tematik mot en speciell årstid, andra bara känns rätt att bläddra i just den tiden. Sofia Wood kommer i höst med Vinter hos Wood – en kokbok från höstmörkrets inträde till vårljusets återkomst. Det är precis den tiden på året som jag gärna krokar arm med en bok som följer säsongen. Klassiska favoriter är Anna & Fanny Bergenströms Vinterns goda ting och Sanna Töringes Vintermat. Det skall bli roligt att lägga Sofia Woods nya kokbok till den samlingen. Pressbild: Frida Edlund.

Det känns lite tokigt med vintermat nu när sommaren snart är här. Det är ju det härliga med säsongsböcker – de känns mycket under en begränsad period. Just nu har jag fem favoriter som jag bläddrar och läser mycket i vid min läsfåtölj och ute i växthuset. Varje år läser jag Frances Hodgson Burnetts barnboksklassiker Den hemliga trädgården. Den handlar mycket om trädgårdens frigörande effekt, att växa på olika plan och det hemliga rummet där allt är möjligt. Ett av mina mentala vårskrik som snart kommer som film igen.

Det här är en sådan rasande vacker bok som jag aldrig tröttnar på. Tidlös inspiration som jag bläddrar extra mycket i nu i maj.

Jag älskar det mesta i Lotte Möllers bokproduktion, men den här klassikern har en särskild plats. Jag har köpt exemplar på loppis som ligger ute i växthuset – välläst, solblekt och alltid inom räckhåll.

Lisa Isings Trädgårdslegender har särskilt tummade sidor från Signe Persson-Melins trädgård. Jag tröttnar aldrig på att titta på den lilla ytan med alla krukorna, de små träden och det gröna med inspiration från Ulla Molin.

Cia Wedins bok om Maria Åström är även den en favorit som jag bläddrar mycket i nu när syrenerna snart blommar och jag lutar huvudet mot min citronkudde ute i växthuset. Bilderna från sommarhuset i Skåne är evig inspiration.

signature

Ge mig tio: Gult och blått

I helgen var jag iväg på en blomplockar-promenad med en vän. Hon visade mig sitt gula hav av gullvivor i en hage. En aktivitet anpassad våren 2020 och ett hygge utan dess like. Jag kan inte tänka mig något trevligare än att dela denna sinnliga upplevelse med en likasinnad. Här i Östergötland är inte gullvivorna fridlysta. För mig är de barndom, den gamla kyrkogården i mitt rike, Klockrike, där vi gick och fantiserade om vilka liv namnen på de mossbelupna flera hundra år gamla gravstenarna levt. När jag kom hem med alla de små gula satte jag dem i mina Musselmalet-vaser. Det är något speciellt med kombinationen gult och blått.

För mig vilar förtjusningen som nu kom mot mig på tre minnen. Nummer ett är Monets matsal i Giverny. Jag var där på nittiotalet med Marie som jag plockade gullvivorna med. Matsalen är fantastisk med sin blå-gula färgsättning. Bild från Kristin/Krickelin som var där förra året den lyckliga stjärnan. In och läs fint reportage här.

Så flott med den japanska konsten, den blåvita keramiken och de gula väggarna.

Mitt andra är barnkammaren när vi bodde i tjugotalslägenheten i staden. Barnens rum var långt ifrån de grå grottor som numera tycks populära till de små. Här var väggarna solgula, jag satt och ammade i en blåvit-randig-öronlappsfåtölj och varje kväll sade vi godnatt till Miffy-tavlorna.

Min tredje är Roger Banks-Pyes – inredare för anrika Colefax and Fowler – bok Inspirational Interiors från 1997. I går hämtade jag ned den från bokhyllan. Tidlöst, klassiskt, brittiskt – jag älskar den fortfarande. Jag måste visa mer ur den någon dag här.

Med en och annan blinkning till Monets Giverny i denna Banks-Pye interiör. Det är så vackert med det blå-vita porslinet till det gula.

Samma färgskala hos Ben Pentreath i Dorest hos Bible of British Taste. Underbart!

Josef Franks Notturno är en favorit. När jag först såg det för många år sedan trodde jag att det var citroner i mönsterbilden, men det är pepparbuskar vid palmerna.

Det är ett ganska grafiskt mönster som passar i många olika sammanhang. Beijerska rummen Nationalmuseum.

The Sailor av Luke Edward Hall 2015.

Henri Matisse 1946

Fyndchansen på loppis när det gäller Paratiisi av Birger Kaipiainen är möjligen begränsad, men visst vore det något av ett drömfynd. Dekoren med frukter och blommor lanserades 1969 av Arabia.

Kanske var det min historia med det blå-gula som fick mig att falla som en fura när Josef Franks Eldblomma nylanserades i blått 2012. Nu sitter den i vårt matrum och jag blir precis lika glad varenda morgon när den möter mig vid frukostbordet. Vid köksbänken upp mot fönstret finns det en liten vit yta ovanför kaklet. Kanske skulle man dra till med en riktigt knallig gul där som fond till det blåvita porslinet? En tanke är härmed född.

For the love of

signature

7 a week: Där våren går i blom

Mina sena tulpaner – de lite flådigare sorterna som är fyllda, fransiga och papegojiga – är på väg att slå ut i värmen. I höstas köpte jag endast lökar på realisationen och tog vad som fanns i mest lila och vita nyanser. När jag ser fång som hos @photographybykarina tänker jag att jag kanske skall köpa mig några väl utvalda sorter nästa gång också. Så vackert med de mjuka pastellerna i buketten.

@josefinfint svarade just så fint om sitt Instagramkonto och dess inredningsfokus i en intervjufråga: “Inredning i sig tycker jag är ganska ointressant. För mig har mitt hem blivit en kuliss för att uttrycka andra slags känslor och frågeställningar om livet som jag vill bolla med andra om. Det kan handla om att hitta frid mitt i kaoset, se det vackra i vardagen, fånga solkatter, en hyllning till förnöjsamhet i det lilla livet och vilken inredning som figurerar i motiven är rätt slumpartade. Allt uppkommer ur en rekordsnabb kreativ ingivelse som måste ut nu! Å så blir det en bild. Det kreativa utloppet är en av anledningarna till att jag fastnat för instagram.” Sedan talar hon om den sociala aspekten också. Fint att lyfta fram kreativiteten, det stora i det lilla och kommunikationen i en tid då vi mer och mer ifrågasätter sociala media och vad de gör med oss.

Det är mycket växthusfokus i mitt liv för tillfället. Jag sitter där så mycket jag bara kan och mycket kretsar kring fördrivning av dahlior och luktärter. Det gäller att hålla koll på nattemperaturerna. Nu väntar kalla nätter och frostvarning. Jag har fortfarande kvar övervintringstältet till framförallt agave och dahlia. Fint från @swedengreenhouse.

@andotherstories senaste kampanj är så himla fin så jag visar en bild till från deras Instagram. Klassisk svensk torpkänsla med en svunnen charm – svårt att inte tänka krispiga vita klänningar och sommar.

Min kompis Carina och jag trendspanar tillsammans på DM på Instagram. Nu är det lila på tapeten tycker Carina och skickar bilder – bland annat denna danska donna @astridandersenb och omslaget på Nya Rum. Tanken kickas i gång – älskar det – och jag får en hang up på Svenskt Tenns syrenlila nyans. Den verkar dock ur produktion för tillfället. Lila alltså. Det var Carina som sa det.

Det nya numret av @antikochauktion är riktigt bra! Blombord, Elsa Billgren, flådigt danskt slott och Signe Persson-Melin bland annat.

Kvällssolen i maj på de allra första syrenerna här hemma i min trädgård. Den doften. Den är så speciell.

Väl mött nya veckan!

signature

Kvalitet på loppis

Minns ni väskmärket The Bridge och dess storhetstid för ett antal år sedan? En snabb googling ger vid handen att det fortfarande finns kvar som kvalitetsleverantör av läderväskor. Jag hade en större väska i fyrkantig modell som var tung att bära på, men ack så fin jag tyckte att den var. Mitt loppisfynd nu är från tiden med sitt rutiga foder, men desto mer lättburen. Den perfekta sommarväskan att bära crossover med ett klassiskt snäpplås? Jag tror det och för den ringa kostnaden är jag beredd att testa. Väskor av denna kvalitet är bara en fördel att köpa vintage. Lädret blir bara vackrare med tiden tycker jag.

Mitt i hänryckande äppleblomstid påminner jag om att fästa blicken på det som är lite lättare att fynda om man är ovan. Jag har alltid kodord som sommarväskor i strå, sidenscarfs, läderbälten, kvalitetsväskor och vita blusar. Accessoarerna hänger ofta lite friare och är enklare att bläddra genom, liksom de vita blusarna som ofta hänger ihop.

Med hopp om en fin fortsättning på helgen!

signature

Fredagssvepet 19/2020

Vi har fredag denna första vecka i maj. Jag tar min början i Elin Unnes Den parfymerade trädgården som kommit ut denna vår. Boken handlar om den nordiska trädgårdens dofter och hur man kan använda dem konkret till exempelvis produkter till badrum. Jag har inte bläddrat i den ännu, men har tyckt om Unnes tidigare böcker. Denna gång har konstnären Maja Forsslund skapat växtporträtten. Det ser så fint ut. Pressbild: Maja Forsslund  ur Den parfymerade trädgården

Danska firman Skagerak har varit med och inrett Svinkløv Badehotel som återbyggs efter en brand. Så fin bildserie här. I går var det premiär för den sjunde säsongen av Badhotellet på TV 4. Det här gränsar ibland till vad man klarar även som van kostymfilmstittare, men när det håller sig på rätt sida buskis och pilsnerfilm är det sevärt. Jag ser det om inte annat för miljöerna som är så vackra. Nu har kriget kommit till Danmark och gårdagens avsnitt lovade lite mer nyanser och svärta vilket inte är någon nackdel.

Som sagt, miljöerna är en stor anledning till att titta på Badhotellet. Det är William Morris på väggarna, en verandadröm där man bara vill slå sig ned och sitta hela dagarna och så klart Royal Copenhagens Musselmalet i matsalen. Tidlöst vackert. Royal Copenhagen

Högst upp på min “blädderboks-önskelista” för tillfället. Här kan man ta sig en tjuvtitt. Den verkar helt underbar om man hyser anglofila böjelser – och det gör man ju.

Historien om en av mina personliga favoriter – ljusstaken Flow av Sissi Westerberg för Svenskt Tenn. Jag älskar att se skisser och tanken bakom designen.

Om jag har släppt Normala människor? Icke då. Om jag förmodligen ser om det ännu en gång? Ja då. För att stanna i ung kärlek har HBO precis släppt Call me by your name, som jag faktiskt inte har sett. Miljöerna skall vara något extra här, liksom den eviga kärleken.

Gotländsk sommardröm till salu. Jag har sparat detta nummer av Elle Interiör bland annat som inspiration till mitt växthus. Fastighetsbyrån Visby

Stora sjuttiotalsglasögon och schalett inspirerar. Och var våren 2020 då många kom till skott med att tänka på ett husdjur? Jag är pälsdjursallergiker, men har till och med börjat skriva in saker som “finns det verkligen hundraser man kan ha om man är allergisk” i sökfältet. Den här tiden gör något med oss, det är en sak som är säker. Other Stories

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

signature

Klassiker: Mässingsblänk hos Lars Holmström och Arvika

Euforin över att finna den största brickan av Lars Holmström från Arvika mässing har inte riktigt lagt sig ännu. Den står och glänser ute i köket. Ett sådant där fynd som jag blir så in i den glad av att bara titta på. Jag tänkte visa lite mer mässing här.

Lars Holmström (1894-1959) skulle följa i familjens spår att bli hovslagare, men började med konstsmide i Arvika 1921 efter utbildning i Danmark. Holmström var även med och grundade Arvika Konsthantverk 1922 för att verka för lokalt handens verk. 1925 deltog Holmström vid den stora Parisutställningen och blev omnämnd i franska tidskrifter som en särskilt skicklig representant för Swedish Grace med sina ljuskronor och ljusstakar. Lars Holmström har gjort många arbeten till kyrkor, men även till privata miljöer som Rottneros Herrgård i Värmland. Arvika mässing drevs sedan vidare i annan regi, mycket av produktionen baserades på Holmströms design. Jag tycker att brickorna är så vackra! De lyser verkligen upp som små solar och har blivit mycket eftertraktade på den internationella marknaden. The Apartment

Mässingsvindarna blåste sannerligen med vindstyrka över vårt land, även om det nu har avtagit lite till förmån för kalla metaller. Jag har alltid tyckt om mässing och finast är nästan att kombinera det varma med t ex mer kyligt tenn. @anneosterlund.retro Tips på Instagram-konto som kontinuerligt lägger upp skatter från sina samlingar.

Drömspegel! Otroligt vacker form med mässingsblänket från de olika rundlarna. Bukowskis

Ett väggsmycke som heter duga. Prisraket hos Gomér & Andersson

En riktig kändis är denna enorma mässingskrona av Lars Holmström som hänger i det Engelbertska hemmet. Det här är knappast något man finner på sin närmaste loppis, utan här talar vi om höga auktionspriser. Modellen finns även i en mindre lampa och i lampetter, även de mycket eftertraktade. Architectural Digest

Hoppet lever om att någon gång finna de här stiliga lampetterna. De är så vackra i formen och mässing reflekterar ljuset så fint. Bukowskis

Även detta är något av ett drömfynd för min del. Den sjuarmade ljusstaken med sin mjuka form som även såldes av Svenskt Tenn en gång i tiden. @chachamans har lyckats med den bedriften. Även det är ett loppiskonto som jag rekommenderar.

Mässingsblänk det finaste är.

signature