Uppstammad pelargon, värmande ting och cirkeln sluts

Som sagt, jag har inlett det tämligen omfattande arbetet med att förbereda växthuset för kallare tider. I helgen fick några av doftpelargonerna flytta in, bland annat min uppstammade Doktor Westerlund som har växt på sig ordentligt under sin ettåriga levnad. Jag drev upp den här från en stickling förra hösten – i våras såg den ut så här och i somras så här. Växtkraften är enorm och den är lite extra stilig så här på liten stam tycker jag. Nu har den fått växa på ganska fritt, men till våren skall jag toppa den lite mer för att få till ännu mer form.

Jag är smått besatt av ting som värmer, men så är jag en frusen själ också. På helgens höstmarknad köpte jag bland annat ett par torgvantar i ull. Fotogenlamporna bärs in för att tändas upp här och korgarna får förvara ved denna säsong.

Klorofyll-hörna med ljusterapi när regnet slår på fönstren.

Det mesta går i vila nu i trädgården och det känns helt okej efter en säsong ute. Även jag behöver tid till återhämtning för att åter se med det gröna ögat igen efter årsskiftet. Men visst är det hoppfullt mitt i all mylla och vila att se spirande rötter?! Jag sätter ned några pelargonsticklingar i krukor för att påminna mig själv om att ljuset kommer att återvända. Allt har sin tid.

signature

7 a week: Andra helgen i oktober

Det blev möjligen inte så mycket trädgårdsliv som jag hade tänkt mig denna helg, men väl en höstmarknad och en slottsvisit. Tulpanpåsarna står fortfarande oöppnade, men eftersom frosten dröjt denna höst känns det helt okej att låta dahliorna blomma lite till innan lökarna åker ned i pallkragar och krukor. Jag har inte köpt speciellt många lökar ännu, utan avvaktar kallt tills de börjar säljas ut. Carnaval de Nice – den rödstrimmiga skönheten här – har jag dock införskaffat för att säkra tillgången på den.

Som sagt, Löfstad slott förra helgen och Ljungs slott den här som jag visade på Instagram. I de von Fersenska fotspåren har jag båda helgerna hört historier om Axel von Fersens och den franska drottningen Marie Antoinettes amorösa äventyr. I samma anda läser sonen om den franska revolutionen i skolan. Jag samlar ihop till att se om Sofia Coppolas filmatisering med Kirsten Dunst i kostymdrama extra alles från 2006. I går fick under slottsturen höra om allt bly i den vitpudrade sminkningen a´la mode och se anordningarna som bars under kjolarna för att få till den rätta siluetten, alltid stödd av korsetter. Fint att ägna sig åt för några timmar i en film, säkerligen beklämmande tillsnört och begränsande då i verkliga livet.

Brittiska Vogue har Claire Foy som omslagsflicka i november. Vi får vänta till 8 december innan den andra säsongen av The Crown har premiär på Netflix. Det kommer en tid när man ackompanjerar drama på söndagar med te, lussekatter och pepparkakor alltså…

Mer 1700-tals-estetik från Bukowskis. I helgens anda har jag lagt fram Antonia Frasers biografi om Marie Antoinette på mitt nattygsbord. Margaretha Beckmans bok om den franska drottningen och den svenska aristokraten är också trevlig läsning.

Så roligt med alla reaktioner på mitt inlägg om te här och på Instagram! Jag verkar inte vara ensam om att tycka att det är allmän skärpning som gäller för många ställen angående den ädla drycken. Tehuset Java är en skånsk favorit som nu firar 85 år. Tjusiga teburkar får ett plus även de.

Veckans Instagramlove går till @paulina.velobloom som levererar den ena fina bilden efter den andra från sin trädgård som är bas för en studio i blomskapande. Vackert och inspirerande!

Cirkeln sluts denna helg med att blicka framåt mot Livrustkammarens kommande utställning I love you madly som just handlar om Marie Antoinette och Axel von Fersen. ”Jag ska avsluta, men först vill jag tala om för er, min allrakäraste vän, att jag älskar er till vansinne och jag upphör aldrig att avguda er ens för ett ögonblick”. Amore. Marie-Antoinette med en ros, porträtt av Elisabeth Vigée-Lebrun, hovmålare hos den franska drottningen.

Väl mött nya veckan!

signature

Fredagssvepet 40/17

Vi välkomnar väl den första veckan i oktober med ett klassiskt svep. Håll till godo med veckans version! I går tillkännagavs årets Nobelpristagare i litteratur. Det är långt ifrån alltid jag kan hävda att jag har en bok i hyllan av aktuell författare, men i detta fall – Kazuo Ishiguro – ligger fortfarande Återstoden av dagen framme i min läshörna. Jag köpte den här stiliga utgåvan i pocket som kom för några år sedan. Boken rekommenderas varmt och nu blir jag nyfiken på det övriga författarskapet. Ett tips är att lyssna på Bokcirkeln i Sveriges Radio som talar kring just denna bok här.

Med tanke på priset är väl en reprisering av den klassiska filmatiseringen ett måste för framöver. Anthony Hopkins gör ett av sina bästa personporträtt som butlern Stevens i Merchant Ivorys produktion av Remains of the Day från 1993.

Kristin Lagerqvist – Krickelin –  har öppnat upp sin och kompanjonen Mirandas butik i Varberg. Varmt lycka till med den! Med tanke på energinivåerna skall jag kanske börja bära min kristall som jag köpte från For Good Luck i dess begynnelse?! När jag nu tittade genom sortimentet föll jag bland annat för den här anteckningsboken för att fortsätta det litterära anslaget denna fredag.

Veckans vintagespaning är tennvaser. Jag köpte ännu en förra lördagen med vackra linjer. När jag googlade hamnade jag på David Brolins blogg på Residence – en ny bekantskap för mig. Där finns bland annat ett innehållsrikt inlägg om Prisvärt tenn från 1930/40-tal. På bilden syns en trettiotalsvas av Sylvia Stave för CG Hallberg. Loppismål!

Glas finns i mängder vintage. Jag håller alltid ögonen öppna efter franska bistroglas från exempelvis Duralex och La Rochere. De på bilden är nya från Tambur.

Kudde i kashmirblandning/H&M.

It´s getting cold outside/Toast.

Jin Ahn från Conservatory Archives – trendig blomsteraffär i London – har skapat för Arket med deras glasvaser. Det är alltid tacksamt att fösa samman växter på detta sätt. När man ställer i grupp är det snarare en fördel med få kvistar och blommor i varje liten vas för att de skall kunna spela samman. Kanske en liten bricka med höstfägring till helgen?

First Aid Kit

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

signature

Oktoberljus i växthuset

Oktober är en tid att fånga det där ljuset när det väl kommer till en. Det blir fortfarande varmt ute i växthuset när solen ligger på glaset. Här ute är det lite mellan säsonger. Jag har inte börjat bona in det för kallare säsong ännu, men har börjat ta in en del textilier och ljusstakar som vi använder inomhus istället. Det står saker lite huller om buller då en del utemöbler förvaras här inne. Pumporna kommer först på plats här. Det är tacksamt att ha en lekstuga för årstiderna.

Och ser man på. Jag tror att det blir fullt möjligt att skörda en citron alldeles snart. Jag vet inte vad jag skall göra för andäktigt med dem. Egna citroner har jag aldrig haft förut.

Jag planerar att ta in några doftpelargoner, medan de flesta får övervintra ute i bubbelplasttältet som skall upp här inne när frosten kommer.

Ett glashus ger onekligen ljusterapi när man vistas i det. Jag tycker mycket om hyllorna på kortsidan som ger lite rumskänsla mitt i allt alla stora rutor, samtidigt som det ger möjlighet att få upp krukor och andra finheter på väggen. Jag hade ganska stora planer för utsidan av växthuset i våras. Av det blev det – intet. Jag nöjde mig helt enkelt med att bara hänga här i år. Fint nog så.

Mina sticklingar som jag tog av Tomentosum i augusti har äntligen börjat få små rötter. Det tar tid, så ge inte upp om ni försöker er på det.

Säsongsbricka med ett försök att inspirera mig själv till att plantera tulpaner. Tänk att jag finner det lika trögt varendaste höst.

I år har jag en tanke om att försöka mig på krukodling inne i växthuset. När dahliorna utanför åker upp ur sina krukor, tänker jag sätta ned lökar i de stora betongkrukorna. Tänker att det kan bli fint att ha dem utanför huset när våren kommer. Och kanske lite lättare att få ned lökarna så? Vi får se. Oktoberljuset skänker välbehövlig energi i vilket fall som helst.

Bidrag till We Decor Life – Ljus

signature

We decor life: Johanna Egemar – Ljus

I dag har jag den stora glädjen att välkomna en gästpresentatör till veckans tema i We Decor Life – Johanna Egemar som finns på Instagram här. Många med mig beundrar Johannas vackra bilder med en alldeles speciell stämning. Jag har även henne på tråden när det gäller fotografering och redigering och hoppas kunna återkomma till det här framöver.

LJUS

Fotografier handlar om ljus. Liksom hösten om det falnande ljuset. Weronica har bett mig välja veckans utmaning till We Decor Life. Vilket jag gör med stor glädje. Veckans tema är LJUS, tolka ordet som du vill i bild och text. Utmaningen pågår från torsdag till tisdag. Mitt oktoberljuset är glödande, gyllene och skimrande. Men vemodigt nog avtagande. Jag ser att här och där saknas det glödlampor eller så har de gått sönder. Skuggorna är mjuka, omfamnande. Jag jagar runt i lådor efter borttappade tändstickor. Ljusstakar hämtas fram ur skåp, dammas av och grupperas runt om i huset. Lycka till.

Jag tänker inte så ofta på mitt konstnärskap. Mer än att jag måste skapa för att må bra. Det är en naturlig del av mig och har alltid varit. De senaste åren har fotograferandet blivit det medium jag föredrar. Jag fick upp ögonen för det när jag gick en stylistkurs 2011 för Lotta Agaton och fick möjligheten att se Pia Ulin och Kristofer Johansson arbeta. För tre år sedan fick jag diagnosen utmattning. Vilket var följden av en hörselskada jag fått ett år tidigare kombinerat med ett för övrigt stressigt liv. Till en början var jag så sjuk att jag bara orkade ligga i ett mörkt rum och titta i taket. Allt eftersom jag blev bättre började jag gå ut i skogen och fotografera. Under ganska lång tid var den enda underhållningen jag orkade med korta klipp på paddan. Avskärmad från yttervärlden eftersom min hjärna inte orkade ta in mer än en ljudkälla i taget. Så jag fick dagarna att gå genom att titta på Moderskeppets alla kurser om fotografering. Ett klipp i taget. Jag älskar foto för att det är snabbt och enkelt men samtidigt tillräckligt komplext och avancerat för att jag inte ska tröttna. Min bildstil kallar jag själv ängslig. Jag har ofta svårt att vara konsekvent i mitt redigerande och letar alltid vad det är som gör att bilden kommer till sin rätt.

I framtiden vill jag försörja mig på mina bilder. Min passion för inredning och livstilsbilder har alltid funnits där. Och de senaste åren har intresset för att porträttera människor växt sig starkt. Att få fotografera bröllop är en magisk känsla. Liksom att få hänga med en treåring på upptäcktsfärd. Med kameran i hand har jag redan fått träffa många fantastiska människor och fått nya vänner.

Vill du vara med i utmaningen? Länka till din blogg i inlägget, så lägger jag upp dig här och återkommer även under nästa vecka med ett inlägg.

We decor life
Deltagare i temat

 

signature

We decor life: Inspiration till bords

Då är vi igång med We decor life. Jag har alltid lockats av det omedelbara i att arbeta med projekt i sociala media. En god idés förverkligande är inte längre bort än några tangentslag. Därmed inte sagt att jag inte har respekt för vad det krävs för att hålla liv i något som flammar upp. Det är något annat och kräver uthållighet, engagemang och livskraft framåt. Stort tack till er som redan så här första veckan gett förtroende med era bilder till taggen #wedecorlife på Instagram och till er som valt att deltaga med era bloggar. Jag hoppas att kunna erbjuda ett sammanhang som kommer ge inspiration och lust till gemensam kreativitet och genom det även ge mer till er som läser här.

Till bords

Denna vecka fastnade jag lite extra för den vackra dukningen som Karin på Vackert Naturligt bjuder oss på. Förutom den estetiska dimensionen tycker jag att man fick sig många bra tips till livs genom bidraget, påmindes om vackra svenska klassiker och hur tacksamt det är att ta med sig hösten utifrån in till det dukade bordet.

Arthur Percys fyrtiotalsservis Röd Rubin är en klassiker på loppisborden. Den här vinröda nyansen med dess sirliga gulddekorer är inte den som efterfrågas mest för tillfället. Formerna är vackra och även jag lockas mer när jag ser dem i svart eller grönt. Jag har dock lite vinrött i skåpen och när jag ser Karins dukning lyfta fram färgen i höstdukningen, slår det an en ton av att vara helt rätt i säsong.

Jag har desto mer rött glas från Reijmyre. Det är inte helt ovanligt på loppisar här, förmodligen eftersom glasbruket ligger i mitt landskap. Det är fortfarande fyndläge på svenskt glas, eftersom så mycket är omärkt. Här gäller det att ha ögonen med sig och lära sig att känna igen kvalité.

Det här tycker jag är en fin idé. Servera flingsaltet från ett snapsglas.

När Nobelpriset firade 90 år 1991 togs det i en stor satsning fram en helt ny servis. Servisen är skapad av Karin Björquist.

En av mina käpphästar är att använda sina vackra saker och att inte bara ha dem i skåp. Jag tror generellt att vi har blivit bättre på det. Och vi kan tacka forna tiders generationers sparsamma användning och vård av det vackra för att det finns så mycket porslin vintage. Sedan tror jag att vi är bra på att blanda nu. Skålar från loppis får samsas med arvegods och mer dyrbara ting. Det tycker jag är sympatiskt och inte minst ger det liv.

Glasen och besticken till Nobelservisen är designade av Gunnar Cyrén. Inte för att jag någonsin känt behov av speciella fiskgafflar, men visst är den här designen galant?!

Som sagt – en dukning behöver inte betyda en stor blomsteruppsats. Ta vara på det som finns ute i naturen. Det är så tacksamt att dekorera med löv som faller, kastanjer, ekollon – det mesta som markerar säsong. En klassiker är att skapa en girlang mitt på bordet med kvistar och blad. Det är ett fint tips för att hålla ihop dukningen och placera ljuskällor kring.

Jag känner igen mig i det Karin skriver om att göra en snabb moodboard genom att fösa ihop saker som man fastnar för på bordet. Man kan exempelvis se det här på en midsommardukning som jag gjorde i somras. Det är ett sätt att vara kreativ och som ganska ofta leder en till andra vägar än de som man först trodde att man skulle hamna i. Evighetsdekorationer/Alexander Otlieb och favoritduk/H&M.

På Instagram blev jag påmind av @benitalarsson om den här klassiska soppan som är standard den kallare årstiden hos oss. En klassiker i vårt kök.

Och så ledde tonerna i detta inlägg mig till Höstens bästa interiörfärger hos Dagny Fargestudio. Jag står inte inför något “måla-om” projekt, men färger och nyanser inspirerar mig fullt ut ändå, exempelvis när det gäller dukning.

@mittsextiotalshus skrev i går till sitt bidrag till #wedecorlife: Vardag var dag. Jag försöker att se det vardagliga som det verkligen är. Själva livet helt enkelt. Här och nu. Att kunna glädjas åt en middag i all enkelhet en tisdagkväll skänker mig frid och glädje. Viktigt att påminna sig om. Det stora i det lilla. Varje dag.

Det har varit så roligt att ta del av alla era betraktelser kring temat Till bords! Kika in till Stiliga Hem för en fint uppdukad lördagsbricka, Emmas samling för en betraktelse om verkligheten vid bordet, Hannas stil som bjuder på lördagsmiddag – blir sugen på att testa detta recept, Karin A som öppnat upp sin blogg igen – hurra – och bjuder på frukost i fagert ljus och sist men inte minst Blomster & Bakverk som lagar frestande soppa.

We decor life

signature

Hur man gör en tedrickare glad

Ja, hur gör man en tedrickare glad? Jag är faktiskt förvånad över att te fortfarande i så hög utsträckning är styvmoderligt behandlat. Det här gäller etablissemang av varierande standard. Man kan bli förvånad över hur en del ställen som håller fanan högt i övrigt, fortfarande nöjer sig med ljummet vatten och några påsar med obestämt innehåll. Nej, gör om och gör rätt.

Att dricka te är något annat än att dricka kaffe. Nummer ett. Skaffa ordentliga tekoppar. Erbjud något annat än en liten kopp utan öron. Det som jag blir gladast över på ett café är att bjudas en kanna, men om det alternativet inte är aktuellt – satsa på koppar modell större som är avsedda för te. Nummer två. Se till att ha tempererat vatten – helst inte från en kaffemaskin. Det är inte roligt att sätta sig ned med ett fint bakverk och få ljummet tevatten till. Nummer tre. Viktigast på listan. Se till att erbjuda bra te. Som tedrickare blir man beklämd över att hänvisas till en påse Lipton English Breakfast… Om man inte vill tillhandahålla ett litet urval av löstéer – rekommenderas ändå att tänka över detta – så finns det massor av bättre ekologiska sorter på påse. Se till att det finns några varianter av bra svart te, gärna något som är smaksatt, till fikastunden. Ha inte bara Earl Grey som ett standardte som skall fungera till allt. Verkar detta klurigt och dyrt? Nej då. Tänk på hur många nöjda tedrickare som kommer tillbaka som ges i utdelning. Upp till kamp för bra te!

Det får bli lite mer Till bords under We decor Life:s flagg denna måndag – med Signe Persson Melin-tema. Kanna, kopp, teburk, coaster och en assiett ur serien Chess som jag skrev om i fredags. Viva Persson Melin! Jag är tämligen konservativ när det gäller smaker, men varierar lite efter säsong. Just precis nu kan jag rekommendera NK:s svarta höstblandning. Det är ganska fruktigt för att vara ett te som jag tycker om – citron, kanel, äpple och vanilj – men sötman balanseras friskt. På med handledsvärmarna – vilken ruggig start denna vecka fick.

signature

7 a week: Första helgen i oktober

Vilken himla fin brittsommarhelg vi fick här hos mig denna första i oktober! Jag tackar och bugar för fint växthusliv och perfekt utflyktsväder denna söndag. Jag begav mig med min vän till Löfstads slott här i Östergötland. Vi hade bland annat siktet inställt på den för säsongen nyöppnade Handelsträdgården. Tanken har varit att uppföra ett växthus som liknar det som en gång låg på platsen – läs om historien här. Man har uppfört ett 130 kvm stort hus genom Sweden Greenhouse. Vilket hus sedan! Otroligt vackert i en grön nyans med mur och med slottet som fond. Det skimrade lite extra i oktobersolen. Jag kanske hade hoppats mer av sortiment – och bakläxa vad gäller tedrickare – men här finns förutsättningar till något riktigt bra.

Jag är förtjust i Heart of Lovikkas sortiment och säsongen är här när jag tar fram värmande ting härifrån. Nu har man släppt höst- och vinterkollektionen med bland annat den vackra tröja Stina.

Klassisk verandaestetik med bryggeristolar och bord med järnfot och marmorskiva på Löfstad slott. Bara så vackert.

I morgon är det premiär för den svenska storsatsningen Vår tid är nu. Som jag hoppas på att det här är riktigt bra. Det var ett tag sedan en svensk serie riktigt grep tag i en – hoppas att den här gör det.

Jag puffar alltid för att besöka slott och herresäten som finns runt oss. De stora parkerna är så vackra nu när hösten får löven att börja skifta färg. Missa inte heller att gå en guidad visning med en kunnig guide för att få ut mer av besöket. Löfstad slott har bland annat koppling till Axel von Fersen vars syster Sophie von Fersen bodde på slottet. På så vis fick man sig även lite fransk historia till livs i dag med den mytomspunna relationen mellan von Fersen och drottning Marie Antoinette.

Den här boken flimrade förbi i flödet från Bokmässan. Det hela verkar mycket intressant med forskning kring det vi omger oss med i våra trädgårdar.

Oktoberbestyr i trädgården. En annan säsong nalkas.

Väl mött nya veckan!

 

signature