Sådärja. Efter gårdagens skyfall så börjar mina Ernst-krukor att bekänna färg. De har flyttat runt lite ute på trädäcket, men man får lov att bestämma sig när rosten kommer för det blir fläckar på underlaget. Jag trodde mig ha funnit den bästa platsen, men i går fick jag en ny idé när jag bläddrade i nya Lantliv (se bild med Rosmarin-sticka). Där på trappan har de en stor plåtkruka och vad skådas där om inte en större klätterväxt? Såklart. Så nu tänker jag mig krukorna på varsin sida om en öppning på altanen där något kan slingra sig uppåt och bidra till grönt på höjden. Idén får väl lov att bero till våren dock. Barnen tycker att krukorna är förskräckliga med all rost på. Men jag gillar det. Och krukor är min grej här hemma :).
Först tänkte jag plantera ner buxbomsklot i krukorna. Jag har några nyinköpta som står, men frågan är vad man skall tänka om buxbom nu? På trädgårdsbloggarna talas det massor om buxbomssjukan som tycks svepa fram över landet. Jag har tittat på mina klot och tror inte att jag sett något skumt, men säker är jag inte. Det får väl visa sig antar jag. Så tråkigt är det, med tanke på att buxbom är en riktig favorit i trädgården.
En oslagbar favorit just precis nu. Vita luktärtor. Nästa år är det jag som planterar ett antal till. De doftar fantastiskt. Tanken på att allt det där kommer ur små svarta stenhårda frö som vi planterade i maj är lite hisnande. De står i den finaste lilla bägaren från åsa Lindström. Jag har alltid varit för snål för de där små. Har tyckt att man får ju så mycket mer keramik om man lägger till lite penningar och tar en stor istället. Men i år slog jag till på en liten (och en stor). Så fin.
Fin måndag!