Det här är en av de vackraste vaserna som finns tycker jag. Den lanserades 2009 av Carina Seth Andersson för Svenskt Tenn och handblåses på Skrufs glasbruk i Småland. Den må ha blivit avfärdat många gånger som en stilmarkör och kommer möjligen beteckna agendan för “måste på soffbordet i inredningsreportagen” för tiden – det spelar ingen som helst roll för min egen del. För mig är den en modern klassiker – lika fin med eller utan något i. Det estetiska är en del, själva handhavandet är dock en annan.
Detta är en tung pjäs, speciellt med vatten i och den är inte alldeles lätt att hantera. Min vas behövde en rejäl omgång inför alla snittamaryllisar som den förhoppningsvis får vara värd till snart. Det bubbliga glaset gör att blomvattnet lätt tränger in och blir kvar. Det är ett digert arbete att putsa varje bubbla för sig inifrån – vilket gör att det inte sker så himla ofta här hemma. Min vän Karin gav mig dock ett husmorstips som innefattade riskorn. Jag fyllde upp vasen med riktigt varmt vatten, tog i några skedar med bakpulver och så i med lite ris. Efter att anrättningen fått stå ett tag, gick det lite smidigare att diska ur vasen. Kornen gör att man kommer åt lättare inne i bubblorna och med lite efterputsning skiner vasen igen, precis som den ska göra när den är som finast. Jag kan tänka mig att detta gör susen med många saker. Bakpulver är en klassiker för att t ex få bort lagringar av te i koppar. Nu hoppas jag finna de där amaryllisarna till helgen också.
