Det är ingen direkt högoddsare att jag genast klickar in mig till nyöppningen av Svenskt Tenns hemsida.
Sidan har fått en rejäl ansiktslyftning med mer fokus på inspiration och historia. Jag hoppas på en livaktig sida där inspirationen kommer att skifta i samklang med säsongerna.
Det är lätt att tycka om ett mervärde på nätet. Nu tycker jag att man mer tagit tillvara på resurserna, förutom att presentera produkter till försäljning.
For the love of. Alltid.
♡
Ibland är det inte så dumt att inte komma in på Netflix eftersom kontot redan används av för många enheter, läs sjuka barn. Så min seriestreaming i går kväll byttes ut till att botanisera bland K-special hos SVT. Jag tänkte titta på några jag missat, men hamnade istället i den som sänds nu på fredag: Ingegerd Råman – Framtid i varje andetag.
Jag har skrivit om Råman många gånger här på bloggen – senast i vintras när pressbilderna till kollektionen VIKTIGT hos IKEA kom. Så här skrev jag då:
Det är något med hennes person. Självklarheten. Det där vackra håret som får mig att omfamna mina grå och tänka att precis så där vill jag bli, i kombination med ett sådant starkt patos och integritet. Jag sparar alltid reportage i tidskrifter när hon står och binder blombuketter eller när man får kika in i hennes ateljé. Jag är långt ifrån minimalist och skulle aldrig klara av att bo i en sådan miljö utan att börja bygga högar överallt, men det är ändå något som drar mig till det där huset på Österlen. “Ju färre prylar, desto större luftrum” säger hon. Det är inte jag, det är det inte, men det är ändå något som får mig fast. Genom åren har jag köpt en del saker – framförallt ur produktionen för Skruf och Orrefors, men även en del från servisen Domino för Gustavsberg. Jag tror att det är det där distinkta uttrycket – tidlöst vackert i sin skenbart enkla pregnans – som lockar.
Som sagt – även om jag oftast har ett helt annat uttryck i det jag gör, är det något som alltid drar mig till det Råmanska. Ni måste titta på dokumentären om ni är det minsta intresserade av hantverk, skapandeprocessen, glas och att genom sitt värv tänka att det bästa har faktiskt inte hänt ännu. Denna timma rekommenderas varmt.
♡
Vilken inledning vi har fått på den första höstmånaden denna gång. Ute är det sol och septembervärme. Växthuset har nog aldrig varit mer behagligt att vara i än precis nu. Säsongsskiftet känns ändå med den höga klara luften och att man mentalt är redo för andra kulörer och dekorationer. Jag har skakat på huvudet åt de små pumporna som sålts några veckor, men i går var det dags. Tre vita fick följa med hem och plötsligt kändes bordet lite mer höstigt. Ljusfrossan är tillbaka på kvällarna och nu lyser även lampetten på väggen.
Jag vet att många förknippar te med höst, men jag är konsument av den ädla drycken oberoende av säsong. Om det är något som jag har svårt att låta bli i vintagesvängen när jag hittar fina exemplar till låga priser, så är det teserviser. Nu får detta sommarfynd glänsa fullt ut – modell AR (lanserad 1943) av Arthur Percy för Gefle Porslinsfabrik. Glasyren är verkligen något alldeles extra.
Jag önskar fin avslutning på helgen!
♡
Se där – vi fick fredag igen. Håll till godo när jag sveper fram bland veckans nio utvalda. Jag kom snabbt över förlusten av att sändningen av andra säsongen av Poldark tycks dröja. Det vankas minsann annat från de brittiska öarna. I kväll börjar en ny omgång av Grantchester med James Norton i rollen prästen Sidney Chambers. I vanlig ordning är den engelska landsbygden grogrund för otaliga kriminalgåtor, men jag finner serien oemotståndlig – inte minst på grund av skådespelarna, karaktärer med djup och scenografin. Ett TV-tips till. Om ni har missat The Night Manager finns hela serien för sträcktittning på TV 4 nu.
Inte nog med det – på lördag har The Durrells som i svensk tappning blivit Enkel resa till Korfu premiär hos SVT. Serien baseras på självbiografiska The Corfu Triology med My Family and Other Animals av Gerald Durrell om familjens flytt till Korfu på 1930-talet. Jag sitter bänkad såklart.
Rustik keramik är något som syns överallt för tillfället. Trevligt tycker jag, som har varit svag för detta sedan alltid. Även om jag tycker mycket om detta, kan jag tycka att det gått viss inflation i liknande ting – speciellt massframställt som skall se rustikt och unikt ut… Däremot blir jag glad när stora företag som når ut till många satsar på att ta fram handgjort och kombinerar det med sociala projekt som kan få en varaktig förändring. IKEA kommer med kollektionen Fullviktigt som tagits fram i Thailand. Säljstart är satt till 21 oktober och färgerna är definitivt i linje med vad som känns nu. Pressbild: IKEA
Det har även kommit bilder som försmak på IKEA:s kollektion med Piet Hein. Här får vi vänta till mars 2017, men det verkar vara något att se fram emot – speciellt när det gäller möbler av rotting. Pressbild: IKEA
På tal om rustik keramik – franska Merci visar just nu en utställning med vintageföremål från 1950-talet. Jag faller som en fura för bilderna som verkligen tar fram det som jag älskar med den här typen av keramik – det handgjorda, glasyren och till synes enkla former som bär sig själva. Som jag har skrivit om tidigare – det har varit en hot, hot, hot-alert för liknande föremål några år nu, men ändå ser jag mycket som inte kostar någonting alls Second Hand. Min inte alltför djärva analys är att detta kommer att ändras snart. Tipstack till Inredningshjälpen.
Ni kanske minns min hang-up på knytblusar förra hösten? Nu finns det ett större utbud. Jag sätter raskt upp den här sidenblusen från H&M Premium på min höstönskelista.
När vi pratar siden önskar jag mig även den här fagra scarfen med fågellandskap från Dagmar. Vacker, vacker.
Jag har uppdaterat mina länkar med bloggkärlek här på sidan. Jag tycker att vi skall vårda den generösa linjen Link with love i bloggosfären. I den andan tipsar jag om en blogg – Odds & Ends som drivs av Terese Wahlberg med mycket återbruk, interiör, Paris och vackra ting – bland annat. Trevlig läsning. Fotografi: Ulrika Kullenberg
Denna veckas fredagstoner blir den minst sagt omtalade reklamen för Kenzos nya parfym. Jag är himla förtjust i detta – inte minst när andra märken som jag brukar tycka om gör sådant som man sett till leda. Jag har alltid tyckt om Burberrys värld. Och jag gillar Lily James. Och Duffy sjunger så fint. Men reklamen? Nej, den får mig inte på fall – alls. Den här däremot – värsta bästa fredagspeppen!
Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!
♡
Ni har kanske sett att jag har en kategori som heter buketter numera. Min tanke är att ha detta tema som en återkommande del av bloggen. Jag tänker mig inspiration av olika slag, alltid i samklang med säsonger som är en bärande del i allt som jag gör här. I dag firar jag in september med det här arrangemanget.
När vi går mot höst är det tacksamt att ta fram säsongsskiftet i buketten. Jag tycker om att blanda det som vissnat och det som är i blom. I dikeskanten finns vackra fröställningar som här tas fram. De solrosor som är med är även de överblommade. Ta en titt på det som finns runt och ta in det som vissnar vackert. Från det vilda kommer även Snöbär och kvistar av Nyponros.
Denna bukett blev en slags impressionistisk installation med allt som jag fann vackert för stunden. Man kan ha olika utgångspunkter när man fogar samman – tacksamt om man vill bygga på frihand är att arbeta med ett hoprullat hönsnät i en kruka. Jag började med kvistarna och fyllde sedan på i nätet tills jag kände mig nöjd. Jag ville få fram en höstig känsla med aprikosa toner som fördjupades med vinrött och nypon. I trädgården firar fortfarande dahliorna triumfer – här Preference, Hillcrest Suffusion, Arabian Night, White Perfection och Sneeuwstorm tillsammans med chokladblomma, ros William Morris, syrénhortensia, blodtopp och långa rankor av humle.
Denna gång placerade jag arrangemanget i den klassiska Waldemarsuddekrukan. Det var den första kruka jag började samla på när jag inte hade ett dugg gröna fingrar – säkert minst tjugo år sedan – och jag tycker fortfarande lika mycket om den.
Välkommen september!
♡