Author Archives: Weronica

Må bra: Målsättningar

 

Absolut mycket förutsägbart att jag kör ett av mina sällsynta inlägg i Må bra-kategorin så här någon vecka in på det nya året. För det blir onekligen så, nyårslöften eller inte, att man funderar tämligen mycket på detta med målsättningar och nya tider nu. En gammal vanlig mix av vad man stoppar i sig/träning/tidsanvändning. Jag är kluven här, helt klart. Och har såklart provat olika varianter genom alla mina fyrtio år. Dels den stenhårda linjen med målsättning, kryss i almanackan och avklarade saker. Dels en allmän strävan efter balans genom att försöka tänka rätt och att göra de rätta valen. Den första varianten har nog egentligen varit mest framgångsrik när det gäller mätbara resultat, men har varit svårare att behålla på sikt. Den andra varianten känns mer som en livsstil, men där kan man inte se konkreta resultat på samma sätt. I gårdagens morgontv flimrade det förbi någon med kryss på ett blankt papper. "Inga diffusa tankar. Berätta istället för din värsta fiende om ditt mål. Det gör att du kommer att kämpa hårdare för att uppnå det". 

Nu tänker jag att jag ändå kickstartar med de där konkreta målen under en tidsbegränsad rymd. För att göra saker och ting enkla att hantera. Att bara göra och slippa reflektera över valen. Det skall bara vara så Punkt. Jag tänker mig till påsk. För då bör vi se våren snart. Och då tänker jag mig själv i ett moln av La Tulipe. Det handlar inte om att inte leva på vägen dit såklart. Vi fångar väl dagen i vanlig ordning ;). Men den där målbilden, den tar jag med mig tills jag är där. Heja mig! Heja oss!

De sista

 

Se där. åter en blombild denna gråa dag. Säsongerna möts i de sista amaryllisarna och en syrénkvist. Jag är där med min nya kamera som jag försöker bli kompis med. Det blev en Nikon D800. Jag är i vanlig ordning otålig och läser inte instruktionsboken från pärm till pärm som jag förmodligen borde göra. Hittills fungerar det i alla fall att göra det jag kunde med min gamla, men med betydligt mer kräm i kamerahus. Jag är inte så himla förtjust i nya tekniska prylar. Jag vill helst att de skall kännas som saker som alltid har funnits där som man bara använder. Processen dit kan vara himla frustrerande! Men jag hyser hopp om att D800:an och jag skall kännas som ett gammalt par. Förhoppningsvis ganska så snart då!

Blomsterterapi

 

 

Vi har ett grått skirt ljus i dag. Det är inte utan att man saknar snön lite, eftersom den skänker det där vita vintriga ljuset. Granen står kvar till Tjugonda Knut hos oss, men inspirationsmässigt är det andra stämningar som gör sig gällande. Jag har satt samman min förväntan på bordet i en grupp med en syrénkvist, ranunkel och krokus. Nyårsdekorationerna tog jag bort i går, men speglarna får vara kvar med blockljus på. 

 

 

Jag tänker inte börja att längta efter våren i januari, för då har man en himla lång väntan framför sig. Men de där första små spirande knopparna på fönsterbrädan, de vill jag inte vara utan.

7 januari

 

Det är den där tiden nu. När det surrar förhoppningar och förväntningar i luften. även om vi inte alla utfäster nyårslöften, så är det precis just nu som det sker flest inre monologer om sakernas tillstånd på hela året. Det lär inte vara någon slump att jag åt min första tallrik gröt på länge nu i morse om man säger så :). Samtidigt – låt oss vara snälla mot oss själva och mot varandra. Det är en lite skakig tid nu, samtidigt som mörkret håller oss i ett grepp ett tag till. Mina C:n skrev jag i december 2011, men de får vara med mig även denna första riktiga vardagsdag på det nya året MMXIII. Ta hand om er därute! 

Klorofyll

 

 

Det är alltid detsamma. år från år. Känslan av att sätta fram julsakerna är oslagbar. All förväntan. All nostalgi. Allt fint. Som sedan börjar kännas dammigt och visset när man vill ha luft, tomma ytor och energi. På fönsterbrädan står överblommade hyacinter som sett sina bästa dagar. Dags för en påfyllning av klorofyll! De stora blomsterkedjorna har generösa erbjudanden på gröna växter dessa dagar. Jag har passat på att fylla på med grönt som nu skall ut i fönstren. Go green!

 

 

Jag hoppas att ni får en alldeles strålande Trettondagshelg!

Nya blad

 

 

Som jag älskar tiden med de blanka bladen. Det är en liknande känsla som i augusti när pappersfetischister som mig själv helt legitimt får gå loss på nyheter i almanacksform och anteckningsblock. I år får Team Hawaiis vackra almanacka pryda vår köksvägg. De stiliserade naturmotiven är så fina så att det nästan gör lite ont. På ett bra sätt. Parisian Chic får bli min egokalender för året. Det är hög tid för lite mer chict i mitt liv. Och så de där små oemåtståndliga anteckningsböckerna som Mokkasin säljer. Tänk så många storslagna tankar som skall få plats på de linjerna. För jag älskar den allmänna hoppfullheten som finns nu. Inte så att jag avger massor med nyårslöften – nej, det är jag alldeles för gammal och vis för – men ändå känslan av en ny tid. Inget har förändrats egentligen. Såklart. Men ändå. Den där ettan känns fin där. MMXIII – Välkommen!

Nyårsdukning

 

 

 

2013! Jag hoppas att ni hade en fin avslutning i går. Min nyårsdukning gick i glänsande metalliskt skimmer. Jag gjorde en moodboard för Fabriken förra veckan. Jag tog med mig det mesta till dukningen, men de flesta mässingsljusstakarna byttes ut mot guldiga speglar. 

 

 

Speglar är något som jag och många med mig känner för inför det nya året. Den klassiska spegelväggen som vi växte upp med gör en storartad comeback snart, var så säkra! I min dukning lyfte jag in reflektionerna i IKEA:s Hönefoss

 

 

Jag satte de sexkantiga speglarna mitt på bordet som ljushållare såväl för enkla blockljus som för ljuslyktor. 

 

 

Varje kuvert fick en liten pappersklocka.

 

 

Det blev även skimrande stjärnor i såväl guld som silver. 

 

 

Lite av hur bordet såg ut som dukat i går finns på mitt Instagram. Det blev mycket specialdisk, så mycket kan jag säga, men fint var det :).

 

 

Nu börjar det! Med hopp om det finaste av år till oss alla!

Mot 2013

 

I vanlig ordning blir det ingen nyårskrönika från mina tangenter. Jag väljer att se framåt istället. Med tillförsikt. 2012 blev ytterligare ett år med många tankar på det personliga planet i vågorna av den livskris som jag klassiskt nog har genomgått de senaste åren. Fyrtio år blev jag också. Men vete sjutton – firar förhoppningsvis fyrtioett lite gladare och lite lättare till sinnet :)! Hur det än må vara med det året som har passerat – nu har vi ett helt nytt framför oss. Jag hoppas att vi alla får ett minnesvärt 2013! Gott Nytt år!

The same procedure as last year.

Ta hand om er!

Kram W