Author Archives: Weronica

Klassiker

Jag älskar löksoppa. I dag när jag stod vid spisen och tillredde rätten, kom jag på att jag inte har lagat det sedan Anna föddes. Vad konstigt det är med vissa saker. De bara faller bort, helt utan anledning. Nu skall det bli ändring på soppfronten. I dag serverade jag rykande varm soppa ur mina fina skålar till min kära vän A. Vi hade en riktig lyxig långlunch med varmrätt och dessert. Det är en ynnest att ha möjlighet att träffa sina bästa vänner mitt i vardagen.

Så ge den gamla hederliga löksoppan en chans igen. Den är ack så god! Jag gör min variant enligt Anna Bergenström. Soppan räcker till 4 portionsskålar.

* Skala och skiva löken tunt. Fräs den i smör minst 15 minuter på svag värme.* Slå på vattnet, salta och lägg i en buljongtärning. Krydda med peppar och timjan. Koka soppan under lock i ca 25 minuter.* Riv ost och rosta brödskivorna.* Häll upp soppan i portionsskålar. Lägg i en skiva bröd i varje skål och toppa med ost. Gratinera soppan i het ugn ca 250 grader tills osten har smält och blivit guldgul – ca 5-10 minuter. Servera med färskt bröd.

Fotografier: Weronica – En mammas dag

Hjärta Stina Wirsén

Stina Wirsén tillhör en av mina husgudar när det gäller illustrationer för barn. De flesta av hennes böcker står i vår bokhylla. Barnen får aldrig nog av radarparet Rut och Knut, som nu även har fått en lillasyster. En liten skär och många små brokiga och Var är liten skär och alla små brokiga? erbjuder en ny motivvärld av Wirséns penna. Böckerna är god pedagogik för de minsta. Vi andra får njuta av illustrationerna.

Nu lanseras en rad produkter med de små brokiga figurerna. Det är ett välkänt koncept att göra spinoff på film- och bokfigurer, men dessa produkter känns ändå som något nytt i en värld av spindelmän och prinsessor. Figurerna har även potential att bli omtyckta av såväl barnen som av designroade föräldrar, vilket torde borga för att de kommer att höra tala om sig.

Jag älskar tavlorna. Jag tycker även mycket om t-shirtarna som finns ända upp till storlek 160. Ett föredömligt initiativ, då barndesign brukar sluta någonstans runt 116. Jag är på väg till posten för att hämta av barnen utvalda t-shirts. Det är Kitty-Katt, Hulken och Batman för hela slanten. Kanske en vasstand och en gosing vore något att komplettera med till sommaren?

Bild från ETSAT.

Vi bygger hus: Pardörrar

Nu har vi kompletterat vår slutbeställning på huset med bland annat dörrar till det nedre vardagsrummet. Det blir en vanlig pardörr mellan entré och vardagsrum och en skjutdörr mellan matrum och vardagsrum. Det blir en vacker linje i huset från ytterdörren till den inre pardörren, för att avslutas i dörren i verandan som leder ut i trädgården. Här finns en liten skiss på detta.

Jag känner mig mycket tillfreds med dörrarna som ger möjlighet till en lite mer sluten känsla på nedre plan när man så önskar. Dörrparen är i glas. De ser ut ungefär som dörren på ovanstående bild. Min förhoppning är att det kommer att kännas luftigt, men ändå avgränsande vid behov.

Även om huset finns i mina tankar mycket, så känns det ändå lite märkligt att det skall stå på den där tomtplätten. Och vi skall bo där. Skumt är det, men varje sak gör att vi kommer lite närmare.

Vacker bild från en av mina favoritböcker – Nordljus.

Icke – sa Nicke

Jag är nog lite av en smygstartare. Jag tycker om att känna att det är jag som har kontrollen och inte något annat – som exempelvis ett träningsschema. Efter några snabba kvartersrundor kom jag till insikten att det underlättar faktiskt med skor ämnade för aktiviteten, något som ger bra support till behagen och kläder som inte får mig att svettas efter halva promenaden. Jag säger som Carrie i SATC – det är non-traning. Jag gick min vanliga runda i dag med träningskläder och vattenflaska, men jag vägrar att kalla det hela en träningsrunda. Det är icke-träning i mitt huvud. Det är hämtande av luft och det är jag som bestämmer hur långt jag går. Men det var bra skönt med träningsskor istället för fodrade vinterkängor!

Min runda går runt stadens å. När det grönskar ser det nästan ut som på bilden. Unik Design har fått in den första vändan av Nansos vårkollektion. Men vem behöver nya kläder när man kan harva runt i samma outfit från dag till dag hemma? Jag är inne i en non-clothes fas också. Det är förmodligen det nya huset som pockar på. Inredning är helt enkelt lite mer prioriterat och lite roligare för stunden.

Affirmationer

Är det månne “mitt-i-januari” känslan som får mig att söka upp ting med positiva budskap? Jag erkänner gärna att jag har varit tveksam i mina dagar. När maken kom hem nyfrälst från en konferens om positivt tänkande på det glada 90-talet, mötte jag honom med min vanliga skepsis. Den gången var det självhjälpsböcker från Amerika om folk som startade med tomma fickor och blev miljadärer genom att tänka rätt – typ. En viss avvaktande inställning ingår nog fortfarande i min personlighet, men visst behöver man lite uppåttjack ibland.

Malin Eliasson Sahlin startade Månses design 2007 efter avslutad utbildning på Konstfack. Vårkollektionen presenteras på Formex i helgen. Keramiken utmärks av ett grafiskt uttryck som kombineras med text. Jag skulle gärna sippa morgonte i en “Dagen blir toppen” mugg. Vem vet? Det kanske rent av fungerar!

Det bästa året

Jag fick den allra finaste almanackan på posten i dag. Det är duktiga Ingela (All is pretty) på Kleveland Ord som står bakom den. Jag tycker mycket om sättet som orden används på för att skapa stämningar. Jag gillar även de instuckna affirmationerna. Grow Ambition är ledordet för januari. Japp, det blev en förmiddagspromenad i dag också. Nu skall almanackan upp på väggen. Jag blir glad av den!

Orientaliskt

När jag gick i gymnasiet för – host – ett antal år sedan, hade jag en vän som arbetade extra på stadens Orientmagasin. Det var en affär i ropet då. Vi beundrade tingen såväl där, som på Indiska. Jag köpte med mig några växter i glaserat porslin till mitt flickrum. Men det stannade vid de där fuskbonsaiträden. Det har inte hänt så mycket sedan dess. Om det är något som lyser med sin frånvaro i vårt hem så är det mer “orientalisk” inredning. Jag kan beundra gamla kinesiska brudskåp och förföras av sidentextilier, men det stannar oftast där. Jag vet inte riktigt varför. Kanske har jag inte hittat rätt bland inspirationskällorna? Detta år lär vi få se mycket asiatiska influenser i samband med olympiaden, men för mig är det lite obruten mark.

Sandbergs tapeter lanserar i dagarna sin nya tapet- och tygkollektion Miki & Naomi. Här är det asiatiska influenser som kombineras med en bas i naturfärger. Det lär bli en kombination av målade och tapetserade väggar i huset, men just nu är jag mycket inne på tapeter. Fondvägg känns inte som jag, utan det blir hela rum som tapetseras. Jag tilltalas av färgskalan i kollektionen, samt av de vackra sidentygerna. Förmodligen väljer jag tapeter ur en annan kollektion, men tanken behöver utmaningar ibland. Det är lätt att man söker upp saker som bekräftar det man redan känner mycket för. Så jag tittar och funderar vidare.

Vinter igen

I förmiddags sken solen på mig när jag var ute på min promenad. Det var riktig vårkänning ett tag där. Nu är det iskallt här. Det är alldeles hopplöst att klä barnen. Oftast är det två lerhögar i gummistövlar som hämtas, men sedan slår kylan till då och då. Och Henrik vägrar att bära halskrage om man inte tvingar honom. Den killas.

Ett ljus i mörkret är att maken pratade med hussäljaren i dag. Vi skall komplettera vår slutbeställning med några saker. Säljaren trodde att det kunde vara aktuellt med inflyttning till den 1 december. Detta skall man nog ta med en nypa salt, men det räckte ändå för att jag skulle känna mig lite upplyft denna dag. Så nu är det bara att sikta mot vinter – igen.

Fantastiska bilder från Birgitta Wolfgang Drejers sida.