Skogen hjälper alltid till att hela. Kanske känns det denna oroliga och mörka höst extra fint med en dos då i vårt nu. Jag har börjat lyssna om P1:s Stil från allra första början 2007. I SR:s app ligger de där som ett pärlband. Jag har inte varit en trogen lyssnare förrän de senaste åren, så mycket hör jag för första gången på mina rundor. I grunden finns en tidlöshet i och med ämnesvalet, men naturligtvis är det även förankrat i då. Martina Bonnier skulle knappast uttrycka sig som hon gör i konsumtionserans topp om hon skulle intervjuas om sin väsksamling i dag. Eller frågan om det ekologiska bara är en trend. Om det går att göra hållbarhet till något eftersträvansvärt. Det känns lite aningslös och eko från en mer bekymmerslös tid. Avsnittet tar slut. Jag byter till Lars Winnerbäck. Han har så rätt. Man hör det mer sällan nu. Vad gör det om hundra år.
Jag är nog inte ensam om att tycka att den tidiga hösten är den absolut roligaste när det gäller kläder. Det är lite mer påklätt, men en solig dag kan man fortfarande ha uppknäppt och lite nättare skor tillsammans med solglasögon och sommarväska. Jag köper de allra flesta av mina plagg second hand, så också några nytillskott till denna höst. Klassiker att använda i många år.
Jag är framförallt materialjägare second hand. Jag läser på etiketter, känner på kvaliteten och provar hur plagget faller på kroppen. Märken är också en vägledning, men inte bara. Tweed är en höstklassiker. Bingo är att finna plagg uppsydda av tyger från skotska Harris Tweed. På damsidan har såväl Newhouse som Nygårdsanna använt deras tweed. Här har jag på mig en äldre Newhouse-kavaj. Det är även värt att titta på herravdelningen för tweed-kavajer då det finns ett stort utbud. Där blir dock passformen en annan.
Så är även fallet med herrskjortor. Antingen köper man en stor storlek som blir riktigt oversize hela vägen eller så håller man utkik efter mer slim fit som närmar sig damstorlek. Proportionerna är annorlunda av naturliga skäl med längre ärmar och smalare vid höfterna. Jag tycker om att använda klassiska pärlor till för att få till det feminina.
Ett av höstens bästa köp är denna engelska herrtrenchcoat. Man känner kvaliteten på tyngden i plagget. Så fina detaljer och även fodrad vilket gör att den får att bära längre på säsongen. Trots en mindre storlek, blir det oversize vid axlarna och hålen i skärpet räcker inte riktigt till. Här tycker jag att det fungerar. Jag tycker att det är snyggast om man inte drunknar i en stor modell, utan att det finns en viss form.
Vi får väl se hur många soliga höstdagar vi har kvar, innan det blir vinterkappa för hela slanten. Här hade vi frost i natt igen, så visst närmar sig en betydligt kyligare årstid.
Säg är det inte ett klassiskt söndagsscenario så säg. På jakt efter plats för vinterförvaring till allt från växthuset och till alla frusna dahlior, hamnar man längst inne i sitt förråd. Det gäller att inte stanna upp och börja lyfta på genomskinliga lådor med randiga bebiskläder. Nostalgi måste stå tillbaka för det mer handfasta. Att tänka framåt, istället för det motsatta. Där stod den stora ekspegeln som köptes på R.O.O.M i mitten av 90-talet. Vi hade den i en möblerbar hall i lägenheten. Här har den aldrig kommit upp. Nu tänker jag att den kan få hjälpa till att öppna upp mitt pilbladsrum där jag håller på att bygga butik. Fint med en länk bakåt när man tänker nytt.
Still going strong
I veckan skrev @freddiepalmstierna – följtips om ni inte redan upptäckt – ett inlägg om R.O.O.M. I vanlig ordning drog jag min historia om när jag såg Jocke Berg där en gång. Tidskänslan i ett fruset ögonblick. Vi lever fortfarande med många möbler som vi köpte i den där ikoniska lokalen på Kungsholmen på 90-talet. R.O.O.M var tidiga med livsstilskoncept och lyckades få det som egentligen var ganska tidlöst att kännas som ett eftersträvansvärt nu. Jag föll som en fura för Walles & Walles textilavdelning, Howardsofforna, de italienska lamporna och den rustika keramiken – såklart med en biscotti på. Nu i efterhand är man tacksam för de gedigna materialen som har tålt tidens tand. Då var hållbarhet inte ett begrepp man svängde sig med, men det blev resultatet i vårt hem som i köksstolarna ovan.
De där ilskna vindarna. Fritt spelrum denna lördag. Promenera med ett virvlande motstånd. Det enda rätta att äta en äppelpaj med mycket mandelmassa, kanel och vaniljsås vid hemkomsten. Vid havet romantiserar jag vinden. Då känns det som om man står mot naturens krafter och det ylande grå vattnet såväl skrämmer som får en att känna sig levande. Här på slätten känner jag sällan så. Trädgården pockar på med de sista bestyren. Möbler skall bäras in. Krukor tömmas. Lökar skall petas ner. Silande sol ändå. Och pumpor.
Det är något speciellt med formen. Jag lockas alltid av keramik med liknande form, som exempelvis Anna Lisa Thomsons ochArthur Percys klyftvaser och Paradisverkstadensljuslyktor. Ett tips är att titta i mataffären för lite mer dova färger. De små är mest till prydnad, men i lite större format är detta pynt som är fullt ätbart när man inte längre vill ha dem som dekoration.
Tid för rustik mat som citrondoftande kyckling som får gå länge i ugnen tillsammans med potatis och en mustig tomatsås. Ett favoritvin till det. Lars Winnerbäck i högtalaren innan det tas kväll. Kanske det första avsnittet av Saknad, aldrig glömd. Lördagsfrid till er.
Fredagseftermiddag. En lång runda med Stil i lurarna innan regnet. Jag älskar att jag sitter här och lyssnar på Klaus Nomi, längtar till Liljevalchs utställning med Fredrik Robertsson Klänningen gör mannen, haute couture – en ny era och tänker att jag bra gärna skulle gå på Kungliga operan och se En utomjordings hjärta om samme Nomi. Det hade jag verkligen inte en aning om när jag vaknade i morse.
Stort tack för alla era meddelanden om att jag bloggar igen! Många skriver om sin relation till mina klassiska fredagssvep. Innan jag tar något beslut om dem och bestämmer mig för vad jag skall ha den här platsen till, går jag på känslan av att det är roligt att vara här igen. Det får räcka så för nu. Jag skrev om min käpphäst att om tre månader kan man ha gjort något nittio gånger. Jag har också skrivit “Den minsta tillämpning är alltid värd mer än de mest storslagna avsikter” i försättsbladet på min anteckningsbok som ligger här på skrivbordet.
Jag pratade lite med min son vid frukostbordet i morse om att jag har öppnat bloggen igen. Han har brutalt talat om att bloggar är döda, så jag får väl se till att motbevisa det. Jag tänkte redan då på fredagssvepets vara eller icke vara och framförde för- och nackdelar med att strössla med ting i ett inlägg. Blivande civilekonom som han är, var en av lösningarna naturligtvis en marknadsundersökning. Är det roligt med ett samlat inlägg på fredagar med smått och gott eller är det roligt att få fler inlägg under veckan? Jag har tankar på ett nyhetsbrev där jag kan förena nyheter från butiken med rekommendationer och tips. Kanske en sammanfattning av veckan om jag får snurr på bloggen? Vi får se helt enkelt. Skriv gärna en rad om vad du tycker här eller i DM på Instagram.
Jo då, jag är skyldig till höstromantik och så nära att trycka play på Gilmore Girls för okänd gång i ordningen. Det är den tiden nu. Hanna Fahl skrev en krönika i DN i helgen om estetik, hösttjejer och just New England i Lorelai och Rory-land. Jag har länge framhärdat i min hyllning av augusti, sensommar och nostalgi kring pennfack och att slå in sina skolböcker. Men jag undrar om inte oktober har tagit över med åren. Man är förkyld. Vindarna är ilskna. Regnet är kallt och hårt. Ljuset dröjer dock kvar ett tag till. Det finns något befriande i att släppa taget om sommaren och att omfamna säsongen. Lyckan i den första silkesmjuka kastanjen ur det hårda skalet på väg att se Past Lives på biografen. Man kanske ändå skulle välja något annat än en mental snuttefilt ur seriearkivet? Min kära vän Marie påminde mig i går om detta Virginia Woolf-citat. Det landar fint i mig nu.
I will cut adrift – I will sit on pavements and drink coffee – I will dream; I will take my mind out of its iron cage and let it swim – this fine October
Tur att det blev höst ändå, så att det klassiska stråket av vemod och melankoli fick fritt spelrum, innan något nytt kan ta vid. Jag har i takt med att löven börjat falla, drabbats av flera insikter. En kom i dag och föranledde att jag nu sitter här och skriver. Jag vill göra mer av det som jag tycker är roligt och som jag är bra på. Min styrka ligger inte i att skapa rörligt material och korta klipp. Min styrka finns snarare i det skrivna ordet. I fördjupningarna och i kunskapen. Det har blivit alldeles för lite av det och det fattas mig. Jag har försökt att få utrymme med det i rutorna på Instagram, men det börjar kännas otillräckligt. Som om den platsen inte finns där längre på samma sätt. Med det sagt är jag inte alls beredd att lämna det forumet. Det här handlar inte om det. Men det behövs något mer för mig. Ni kanske är fler som tänker detsamma? Den här sidan finns för mig. Här behövs också nya ramar på sikt. Men varför inte följa ett av mina egna råd och käpphästar. Tänk tre månader framåt. Då har du gjort en sak ungefär nittio gånger om du börjar i dag. Så let´s go. Och så better done than perfect. Det måste jag hamra in ordentligt så att jag inte stupar på mina egna ambitioner. Inte helt lätt, men nu var det tanken om de där nittio dagarna, eller hur?
En annan insikt är att jag vill utveckla min kära butik Bara vackra ting. Jag är så glad att jag har fått förtroende av så många för min handplockade vintage. I grunden trivs jag med att nå många och skicka paket över landet, men jag vill även utveckla konceptet. I lördags morse fick jag en ingivelse om att det är möjligt att bygga en mindre butik hemma i mitt Morrisrum. Min dotter är på väg att flytta, vilket kommer att frigöra ett rum för lager, paketstation och dator. Så himla roligt och välbehövligt att tänka i ett butikskoncept! Med det kom inspirationen och flygande tankar. En av mina främsta förmågor är att visualisera. Det har detta projekt verkligen behov av i nuläget. Allt tar sin början någonstans – exempelvis genom den där svarta porten vid rosorna.
Visst känner ni igen känslan? När det plötsligt vänder? När man känner – jo då det finns hopp om livet. För mig var det i går. Jag satt i bilen på väg hem från inköpsrunda till butiken. På radion spelades denna dänga som jag nu bara behöver höra de första tonerna på för att känna känslan igen. Solen hade värmt. Vinterkappan kändes för varm. Helt plötsligt vaknar man ur sitt mentala ide. Ögonen öppnas. Ett mentalt vårskrik! Öka volymen på musiken. Ute på den andra sidan. Nu skall det bli kallt och snö igen. Låt det komma säger jag bara. Jag är någon annanstans nu.
Stockholms Auktionsverk har låtit Cathy Nordström styla inför auktionen Lilla Kvalitén nästa vecka. Jag blir inspirerad av kombinationerna av färg och mönster, där Nordströms moderna textilier möter de äldre föremålen. Och så måste jag omedelbart ta fram ljusblå skjortor igen. Ett vårtecken så gott som något. Foto: Stockholms Auktionsverk
Vackert med den mörka träskivan mot sten, tenn, silver och klara färger som grönt och blått. Foto: Stockholms Auktionsverk
En av mina favoriter är föga förvånande denna magnifika skål av favoriten Arthur Percy. Ljuvligt mönster med den gröna nyansen tillsammans med den blå insidan.
Blicken fastnar vid Ester Henning (1887-1985) Stenblock och träd i katalogen. När jag sedan läser vidare om Hennings livsöde med mentalsjukhus blir det en extra dimension till det bjärta, lite naiva uttrycket. Konstnärinnans snabba och expressiva arbetssätt ger porträtten en slående nerv. De tycks närmast vibrera av en livskraft, som kullkastar den gängse bilden av mentalpatienter som nedbrutna till kropp och själ. Ester såg kanske sin egen obändiga kraft även hos medpatienterna eller så lät hon överföra den till dem i porträtten. Läs mer inne på Auctionnet.
Svenskt Tenns påsk är i vanlig ordning en fest för ögat med mycket färg och mönster. Det är bara två veckor kvar nu till denna favorithögtid.
Jag gratulerar Gustav Broström på @gustavsrum som blivit utsedd till Årets Secondhand-profil av Erikshjälpen. Läs intervju här. Foto: Mira Wickman
Georg Jensen lanserar klassiskaDaisy i en grön nyans med Stine Goya. Jag fick örhängen när jag fyllde femtio förra sommaren. Den lilla prästkragen – förknippad med den danska drottningen – är en favorit.
REKLAM FÖR EGEN VERKSAMHET – BUTIK BARA VACKRA TING
Min tanke med Butik Bara vackra ting är att sälja det som mitt eget hjärta klappar för. I urvalet vinnlägger jag mig om kvalitet i form och material. Denna fredag presenterar jag sådant som även står i mina egna skåp. I helgen skall jag servera Pannacotta i mina egna coupeglas Puck från Reijmyre, något gott i Vicke Lindstrands Sickan, lördagsfika på Arthur Percys assietter i Reffla i den finaste gröna nyansen, stenäggen är på plats, liksom den franska anden. I kväll är det premiär för Anthon Bergs lakritsägg – en favorit bland påskens godis. Varmt välkommen in i butiken!
Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!
