Author Archives: Weronica

Nytt i kokbokshyllan

monikaahlberg.jpg

Kokboksfloran är numera diger i bokutgivningen. Monika Ahlberg startade trenden med sin legendariska Rosendals trädgårdscafé. Ahlberg har sedan gett ut ett antal böcker. Nyss utkom Monikas bästa menyer –  för vintern. Boken innehåller menyer för vintriga högtider från advent till sportlov. De förförande bilderna är tagna av fotografen Ann Lindberg.

Det är inte alltid jag lagar mat från böckerna i min kokbokssamling. Jag tycker om att bläddra i dem. De som jag gillar bäst är de där som får igång en förhoppning om nytänkande och stordåd i köket. I Ahlbergs bok fastnade jag speciellt för de fina fotocollagen där både råvaran och den färdiga rätten finns med. Och tänk när vi får ett nytt kök. Eller är man lika trött på vardagsmatlagning då? Kanhända det ja.

Fotografi: Weronica. Jag gillar Monika Ahlberg och ser fram mot de kommande matlagningsprogrammen i juletid. Leilas jul i all ära – det skall bli roligt att även se Ahlberg  i rutan.

Vi bygger hus: Köket

koket-copy.jpg

I fredags var maken och jag i Jönköping för att planera vårt kök med en arkitekt på HTH. Vi hade turen att få träffa en mycket trevlig man som var lyhörd och duktig på att läsa av sina kunders visioner. Köket har varit något av en knäckfråga för mig när det gäller huset. Det har varit svårt att visualisera det och att få ihop mina önskningar om ett rum som är klassiskt, funktionellt och estetiskt tilltalande. Nu kändes det som om vi hittade rätt.

Köket har vita släta luckor med en massiv ekram runt. Täcksidor, socklar, täcklist mot taket och öppna hyllor är i ek. Det är således ett vitt kök, men med mycket träkänsla som skänker värme. Det blir även en arbetsbänk med en massiv ekskiva som delar av köket från matplatsen. Och minsann – det är ett klassiskt skafferi i det ena hörnet. Det blir kanske inte hyllremsor och hemgjord sylt, men väl mycket bra förvaring.

Vad tror Ni? Köket är ritat, men det finns ännu utrymme för små justeringar. Sedan återstår “bara” resten av huset!

Svart tunga

smatomtarna-copy.jpg

Man skall aldrig luras, för då får man svart tunga. Jag ljuger mig blå för tillfället, men ändamålen helgar medlen i detta fall. Jag tycker att det är ganska sött så länge barnen har kvar sin tro på tomten. I vårt fall finns det även småtomtar inblandade. De små nissarna kommer på natten med paket till adventskalendrarna. Men man får akta sig för att gå upp för tidigt, för då kan man skrämma bort tomtarna. (Avdelning mamma-pappa-zzzz-humbug – snälla barn gå inte upp klockan 04.30 för att öppna paket). Det är sannerligen spännande tider detta (och mycket paketinslagning på kvällarna…)

Julgransfot från Design House Stockholm som skall fram till barnens adventsgran i morgon. Köksplaneringen gick mycket bra i dag. Mer om det senare i helgen!

Hjärtan

julhjartaed.jpg

Det drar ihop sig till helg och då skall kartongerna med pyntet fram. Det är roligast innan jul är min devis. Den där pirrande känslan att det är något på gång, har alltid varit min tid. När julen väl har varit och man har ätit sig genom all mat, då längtar jag efter ljus och nya tider igen. Så nu är det hög tid för julen att träda in i boningen.

Innan det blir mer pynt, skall maken och jag åka och träffa en köksarkitekt. Jag har mejlat lite förhandsuppgifter och förhoppningen är att vi skall få en tämligen klar bild över köket i morgon. Efter köket är det dags att boka tid för den så kallade slutbeställningen, då allt kring huset skall bestämmas och skrivas ned i en diger lunta. Det återstår sannerligen en hel del arbete där. Men blotta tanken på att kanske, kanske få pynta ett nytt hus till nästa jul är en drivkraft så god som någon.

Fotografi: Weronica – En mammas dag

Min önskelista: Saltskrubb från Badeanstalten

badeanstaltensscrubb-copy.jpg

Skrubba, skrubba behöver jag göra! Bort med evighetslånga höstförkylningar som bara går runt, runt i all oändlighet. Bort med grådassig trötthet. Bort med novemberregn och leriga overaller. Bort med sura mamman och hustrun som bara vill kura under en filt. Basta!

Kära tomten! Jag önskar mig en uppfriskande saltskrubb med doft av citrusfrukter. Den klassiska syltburksförpackningen och de naturliga ingredienserna ger en alldeles len och trevlig mamma. Jag lovar. Tack på förhand!

Pressbild från Badeanstalten.

Varde ljus

luciatag-copy.jpg

I dag är det en sådan där dag då det känns som om man inte vaknar. Det blir aldrig riktigt ljust, innan det blir mörkt igen. Inspirationen tryter. Vad passar väl bättre en dag som denna än att deltaga i förskolans pepparkaksbakning? Inte mycket…

Jag har börjat med att plocka fram lite inför stundande advent. Det klassiska luciatåget i design av Sten Bengtsson är just en sådan där sak som jag har velat ha länge. När vi var på ett av våra första besök hos husfabrikanten, öppnade en lampaffär precis bredvid Myresjöhus kontor. Ljusstaken såldes för ett riktigt bra pris och fick följa med hem. Skuggorna ruvar sannerligen nu, så jag välkomnar extra fönsterbelysning. Varde ljus!

Fotografi: Weronica – En mammas dag

Lera

fotskrapa-copy.jpg

I går tog jag en promenad till det lokala paketutlämningsstället. På vägen passerar man stadens klassiska hus där paradvåningarna ligger som på ett pärlband. Det var länge min dröm att få bo där. Våning i staden och sommarhus var parollen. Och inte skulle jag ändra mig när jag fick barn. Nix, sådan var inte jag. Nu skall vi bygga ett nytt hus i ett villaområde. Saker och ting tar en annan vändning.

Det är vissa saker som är stående på min önskelista sedan långt tillbaka. Tingen har blivit symboler för såväl förändring som kontinuitet. De representerar sådant som jag tycker mycket om, men som jag kanske inte har haft behov av. Ett av dessa ting är den klassiska fotskrapan från Gysinge.  Den vill jag ha utanför vår dörr. Lera lär vi få gott om innan tomten är iordningställd och att skrapa den mot gjutjärnsformade stjärnor känns bra i tanken. Det kommer att vara vår lera i alla fall!

Gör ett besök på Gysinges webb för att hitta fina julklappar. De har exempelvis fotskrapan till ett rabatterat pris just nu. Gummistövlarna kommer från Ilse Jacobsen.