Category Archives: Hem kära hem

Klassiker: Lampskärmar från Carl Malmsten

Jag kom på att jag inte har tipsat om det aktuella numret av Residence – 1/2017 – som finns i butik en vecka till. Mina ögon har framförallt fastnat på reportaget “Det stannar i familjen” om Vanja Sorbon Malmsten – barnbarnsbarn till Carl Malmsten – som numera gör de klassiska lampskärmarna med pressade växter och löv. Det är fem sådana vackra sidor om hantverket kring dessa skärmar som togs fram av Anna Birgitta Sorbon Malmsten på femtiotalet och som sedan drevs vidare av Egil Malmsten.

Jag hade turen att finna en skärm som kallas Lilla Birgitta på Myrorna innan jul. Den låg inkastad i ett hörn och en oöm klisterlapp var inte ultimat för det sköra pappret. Men jag har återbördat den vackra till ett sammanhang där den får glänsa igen.

Det är otroligt fascinerande att läsa om processen där allt material samlas in i naturen och sedan skapas mönstret i skärmarna på fri hand. Hantverk in i minsta detalj.

På önskelistan står taklampan Pumpan. Den skulle passa utmärkt i vår utbyggnad i vardagsrummet. Vem vet? Blixten kanske slår ned två gånger i vintagesvängen.

♡

Små steg varje dag

Jag får påminna mig om att behålla perspektivet så här mitt i januari. Även om jag inte försöker landsätta stora projekt eller målsättningar i början av året då allt känns lite skört – som försiktiga steg på tunn is – blir jag ändå med tankar om att det är nu det gäller. Nu. Nu! Jag mår dock bäst av att sansa mig lite och försöka vila i att även den långsamma förändringen är av godo. Det är bättre att röra på sig lite, än inte alls. Det blir ljusare ute. Det blir det. Sakta, sakta återvänder de åtråvärda strålarna. Det går inte undan, det gör det inte, men det är en tydlig riktning framåt. Skenet från lamporna klarar vi oss inte utan än på några månader. Ljuset reflekteras lite extra i vintagekristall och skärm av siden. Den lena träfågeln tittar fram och viskar om tider när fönstret kan stå på glänt och fågelsången hörs in. Kanske får vi ett stare-par som bygger bo på garagetaket i år igen? Många krukor är tomma, men ekollonen växer. För första gången har jag lyckats driva fram några! Det krävdes att plocka fickorna fulla med de största ekollonen jag har sett på Astrid Lindgrens Näs för att få till det gröna miraklet. [Lampfot/Carl Fagerlund för Orrefors & Alfred Songbird/Kay Bojesen – fann sin väg till mig på mellandagsrean för halva priset]

Små saker som skänker stor glädje mitt i januari. Ett fång Mimosa med en välbehövlig injektion av färg och den ljuvaste av dofter. Våra bästa vänners hund – den finaste borderterrien i världen – provlåg den nya, men gamla, mattan på nyårsafton. Så fin i grön rosett, men lite trött – född samma år som Henrik som fyller fjorton i sommar. I helgen somnade Buster in. Så outsägligt sorgligt med en älskad familjemedlem som inte finns mer. Men minnen finns kvar. Och tacksamhet över att mina barn har fått känna på hundlivet mellan varven. Små steg varje dag. Framåt.

♡

Vinterljus

Världen är vit. Det efterlängtade vinterljuset når in genom fönstren. Säsongerna möts med årets första körsbärskvistar och praktfulla amaryllisar. Som tur är, tillhör jag inte dem som börjar längta efter vår nu. Om man gör det, har man helt enkelt mycket trånande framför sig. Att försöka vila i det som är. Allt har sin tid. Och våren den kommer. Som den alltid gör.

Jag njuter amaryllisar. De mer exklusiva sorterna är ofta dyra, men kan fyndas till litet pris i mellandagarna när intresset för denna blomma helt plötsligt upphör. Som sagt, otroligt synd. Jag skulle gärna se en betydligt längre säsong. Favoriten Nymph passar särdeles fint nu, när sinnet börjar bli mer pastelligt. En ny primadonna för mig – vita Marilyn. Alldeles bedårande den med. Jag använder ofta Carina Seth Anderssons Ponny till dessa stjälkar. Det minimalistiska uttrycket i karaffen spelar fint med de överdådiga blommorna.

Dags för te i soffan. I går såg jag på Doctor Thorne. I dag tror jag att jag skall ta mig an denna prisbelönta dokumentär.

♡

Juldukningen

Jag kikar in här en stund för att lämna en hälsning till er på julafton. Jag håller som bäst på med att duka julbordet. I vårt blommiga matrum får en paisleymönstrad röd duk sätta tonen tillsammans med grönt och lite blått.

En grankvist och några pinjekottar får bli naturligt inslag tillsammans med William Morris slingrande pilblad.

I vanlig ordning en tämligen salig blandning av ting som kommit min väg genom åren – mycket köpt vintage. Våra jultallrikar är den italienska rustika keramiken Spruzzi.

God jul!

♡

God jul

Ser man på. Det nalkas jul även i år. Granen är intagen, men barnen har inte gott loss med alla kulor som de anser fullbordar den gröna. Julklappar återstår att slå in och vi skall fylla på det lilla bordet med godis.

Julbuketterna blev betydligt mer avskalat vita än vad jag hade i tanken innan. Enligt min vanliga devis om att köpa det som ser bäst ut för dagen, istället för att låsa sig för något speciellt, blev det så här. Fint det med – inte tu tal om det.

I linje med mitt inlägg häromdagen – jag prioriterar blommor, ljus, musik och dofter till jul. Mässingen är inte nyputsad och det finns damm i hörnen, men sådant fokuserar inte jag på. Känslan är det viktigaste – och den ser så olika ut för oss alla.

Inför denna jul har jag köpt några små saker på loppis, men annars är en julstrumpa i Willow Bough från Engelska Tapetmagasinet det enda. Den hänger fint där – käre, käre William Morris.

Jag har hängt upp några prydnader i granen. Ett hjärta till er i juletid mina fina läsare. Tack för att ni finns här med mig.

Må Ni alla få en fröjdefull jul med allt som just Ni önskar!

Kram

Årets första glögg

Jag är ingen stor konsument av glögg. Den röda glöggen dricker jag i princip aldrig. Om jag skall dricka någon föredrar jag den vita varianten, helst kyld. Doften och stämningen är dock något som jag gärna är med på.

I veckan fann jag Äppelglögg från Skåne som jag blev nyfiken på. Och efter att ha testat ett litet glas kan jag konstatera att den är riktigt god.

Mina små glas är av Carina Seth Andersson och såldes på Svenskt Tenn för ett antal jular sedan. Jag tycker som sagt att mycket med advent och jul är dofter. Jag dukar gärna med exempelvis stjärnanis och kanel, dels för att det är vackert, dels för att det puffar ut lite extra till näsan.

Lilla Äng-vasen med smått och gott – hyacint, julrosor och säsongens första anemoner.

Med hopp om en fin avslutning på helgen!

♡

Snittamaryllis

När de första lådorna med amaryllisar kommer till stadens torg, då når min adventsförväntan nya höjder. Om jag har riktig tur kommer jag när de precis packar upp och jag kan läsa på etiketterna vilka skönheter jag kan vänta av de svällande knopparna. Det är extra roligt när det finns lite annorlunda sorter tillgängliga. Årets första skörd blev bland annat dessa fantastiska Fledermaus.

Detta är ingalunda något nytt tips för trogna läsare av denna blogg – men om någon har missat och är lika förtjust i amaryllisar som jag är. Susanna Roséns Amaryllis-bok är en riktig guldgruva.

Ja då, allt som samlas på en köksbänk är utanför bild och jag hade precis grälat med min kära tonåring när denna bild togs i förmiddags, men det syns inte här. Livet, liksom snittamaryllisar, har sina olika nyanser som vi vet. Tack för denna gång helgen.

♡

De första hyacinterna

I går köpte jag hem de första hyacinterna. Det är alltid något speciellt med att sätta ned lökarna – ofta tycker jag att de är som vackrast så här med förhoppning om vad som komma skall. Jul redan tänker många? Varför ta ut något i förskott och inte njuta av det som är här och nu? För mig är detta här och nu. Jag talar om adventsförväntan för att ringa in denna stämning. Vi har ett litet vitt snötäcke utanför fönstret och för mig är det tid att njuta av de första säsongsblommorna. Det har inget att göra med att jag vill ha jul nu – tvärtom. Jag tycker att tiden innan är den allra finaste och vill därför göra så mycket som möjligt av den.

Med hopp om en fin avslutning på helgen!

♡