Höstens ankomst leder till andra smaker och dofter i köket. Det är tid för soppa, mustiga grytor och lite tyngre mat. Jag finner mig själv bläddra mer i kokböcker än på länge. Längtan efter ny inspiration är stor. Och så äter jag äpplen. Efter förra årets rekordskörd för vårt träd fick vi i år inte en enda frukt. Jag hittade Alice i affären i går istället. De är tillsammans med Discovery favoriter bland de tidiga sorterna. Jag är förtjust i det där riktigt syrliga när man tar en tugga i det fasta fruktköttet. Det portugisiska bladfatet kommer från Arket. Jag köper så mycket vintage numera, så det känns nästan lite konstigt med sprillans nytt. Fint är det – och naturligtvis håller jag alltid ögonen öppna efter liknande redan brukade.
En ny favorit när det gäller tvålar är denna från Urtekram. Inte ett dugg “gammal-apotekarflaska-look” men riktigt bra, ekologisk och med god doft.
Vi kom inte längre än till Mandelmanns lilla butik i år under Skånesemestern. I år började de med förbokningar av trädgården och det var fullt sedan länge när jag tittade. Väl unt att bli idoler – tur att man hann uppleva det hela innan TV-programmet slog an en ton i vintras. Jag har tidigare haft en affisch med kål – nu varierar jag med en med äpplen. Jag tycker att Tora Mandelmanns illustrationer som även är med i kokboken är så fina.
Lite blått och grönt i köket. Jag plockar in humlekottar och sätter lite varstans – tycker att de är så vackra när de ser ut så här. Sedan står det sticklingar på många ställen efter den enorma Tomentosumen ute i växthuset. Jag dricker bara te, men använder bland annat små udda kaffekoppar till sticklingar. Vem kan motstå Arthur Percys Blå hyacinter? Inte jag i alla fall. Pelargonerna som stått i köksfönstret sedan i våras börjar bli höga och rangliga. Det är snart dags för vintervila. Allt har sin tid.
