Category Archives: Hem kära hem

God jul

Ser man på. Det nalkas jul även i år. Granen är intagen, men barnen har inte gott loss med alla kulor som de anser fullbordar den gröna. Julklappar återstår att slå in och vi skall fylla på det lilla bordet med godis.

Julbuketterna blev betydligt mer avskalat vita än vad jag hade i tanken innan. Enligt min vanliga devis om att köpa det som ser bäst ut för dagen, istället för att låsa sig för något speciellt, blev det så här. Fint det med – inte tu tal om det.

I linje med mitt inlägg häromdagen – jag prioriterar blommor, ljus, musik och dofter till jul. Mässingen är inte nyputsad och det finns damm i hörnen, men sådant fokuserar inte jag på. Känslan är det viktigaste – och den ser så olika ut för oss alla.

Inför denna jul har jag köpt några små saker på loppis, men annars är en julstrumpa i Willow Bough från Engelska Tapetmagasinet det enda. Den hänger fint där – käre, käre William Morris.

Jag har hängt upp några prydnader i granen. Ett hjärta till er i juletid mina fina läsare. Tack för att ni finns här med mig.

Må Ni alla få en fröjdefull jul med allt som just Ni önskar!

Kram

Årets första glögg

Jag är ingen stor konsument av glögg. Den röda glöggen dricker jag i princip aldrig. Om jag skall dricka någon föredrar jag den vita varianten, helst kyld. Doften och stämningen är dock något som jag gärna är med på.

I veckan fann jag Äppelglögg från Skåne som jag blev nyfiken på. Och efter att ha testat ett litet glas kan jag konstatera att den är riktigt god.

Mina små glas är av Carina Seth Andersson och såldes på Svenskt Tenn för ett antal jular sedan. Jag tycker som sagt att mycket med advent och jul är dofter. Jag dukar gärna med exempelvis stjärnanis och kanel, dels för att det är vackert, dels för att det puffar ut lite extra till näsan.

Lilla Äng-vasen med smått och gott – hyacint, julrosor och säsongens första anemoner.

Med hopp om en fin avslutning på helgen!

♡

Snittamaryllis

När de första lådorna med amaryllisar kommer till stadens torg, då når min adventsförväntan nya höjder. Om jag har riktig tur kommer jag när de precis packar upp och jag kan läsa på etiketterna vilka skönheter jag kan vänta av de svällande knopparna. Det är extra roligt när det finns lite annorlunda sorter tillgängliga. Årets första skörd blev bland annat dessa fantastiska Fledermaus.

Detta är ingalunda något nytt tips för trogna läsare av denna blogg – men om någon har missat och är lika förtjust i amaryllisar som jag är. Susanna Roséns Amaryllis-bok är en riktig guldgruva.

Ja då, allt som samlas på en köksbänk är utanför bild och jag hade precis grälat med min kära tonåring när denna bild togs i förmiddags, men det syns inte här. Livet, liksom snittamaryllisar, har sina olika nyanser som vi vet. Tack för denna gång helgen.

♡

De första hyacinterna

I går köpte jag hem de första hyacinterna. Det är alltid något speciellt med att sätta ned lökarna – ofta tycker jag att de är som vackrast så här med förhoppning om vad som komma skall. Jul redan tänker många? Varför ta ut något i förskott och inte njuta av det som är här och nu? För mig är detta här och nu. Jag talar om adventsförväntan för att ringa in denna stämning. Vi har ett litet vitt snötäcke utanför fönstret och för mig är det tid att njuta av de första säsongsblommorna. Det har inget att göra med att jag vill ha jul nu – tvärtom. Jag tycker att tiden innan är den allra finaste och vill därför göra så mycket som möjligt av den.

Med hopp om en fin avslutning på helgen!

♡

Vit julstjärna

Höstlovet går framåt i maklig takt här. I dag siktades de första snöflingorna, men innan de nådde marken blev de till intet. För mig är det samma sak varje år. Efter höstens färgkaskader och alla pumpor går jag in i ett vilsamt uttryck. Jag har en period med rensning och upplösande av högar – alltid befriande på sitt sätt. Sedan kommer säsongens gröna in. Och några små ting som talar om att vi närmar oss en annan tid. En rumsgran är på plats, liksom några vita stjärnor. Det var lite upp till bevis där i blomsteraffären efter detta inlägg.

Jag fick med mig några Princettia som är en höststjärna med många högblad. Jag har inte börjat klippa ännu, men kommer nog att testa att ha någon som snittblomma framöver.

Några stjärnljusstakar, en krans och en och annan ängel. Det börjar likna Adventsförväntan.

♡

Söndagsbilden: And so it begins

För det mesta får man en smekmånad. Ni vet den där tiden när alla märkliga egenheter som sedan börjar skava lite, bara känns förtjusande. Min trädgårdsoskuld miste jag med det stora insektsangreppet på vår ligusterhäck. I dag var det dags för mitt kära växthus. Jag fick nästan två månader av den okomplicerade nyförälskelsen och för det är jag tacksam och glad. Ni vet de där citronträden som blev en slags symbol för mitt glashus. För några veckor sedan uttryckte mig så här poetiskt kring dem. “Att komma ut i växthuset när några citronblommor har vecklat ut sig och sprider sin doft. Det är lycka för mig”. I dag upptäckte jag ullöss på dem. Så var det med det. Jag har med åren lärt mig att det gröna ger och det tar. Jag hanterar numera naturens nycker med visst upphöjt lugn. Men visst känns det lite i den där filmen “Drömmen om ett växthus” som rullar här hemma, när det blir sanering istället för njutning. Så kan det också bli en ljuvlig sensommarhelg i september konstaterar jag med ett snett leende. Och för all del. Såpa doftar fint det med.

Blickarna börjar dras inåt igen, med förnyat intresse att plocka till stilleben, puffa kuddarna och sjunka ned i den sammetsfåtölj som vi köpte i våras. Det är onekligen en ny säsong på ingång.

♡

Ljuva september

Vilken inledning vi har fått på den första höstmånaden denna gång. Ute är det sol och septembervärme. Växthuset har nog aldrig varit mer behagligt att vara i än precis nu. Säsongsskiftet känns ändå med den höga klara luften och att man mentalt är redo för andra kulörer och dekorationer. Jag har skakat på huvudet åt de små pumporna som sålts några veckor, men i går var det dags. Tre vita fick följa med hem och plötsligt kändes bordet lite mer höstigt. Ljusfrossan är tillbaka på kvällarna och nu lyser även lampetten på väggen.

Jag vet att många förknippar te med höst, men jag är konsument av den ädla drycken oberoende av säsong. Om det är något som jag har svårt att låta bli i vintagesvängen när jag hittar fina exemplar till låga priser, så är det teserviser. Nu får detta sommarfynd glänsa fullt ut – modell AR (lanserad 1943) av Arthur Percy för Gefle Porslinsfabrik. Glasyren är verkligen något alldeles extra.

Jag önskar fin avslutning på helgen!

♡

Pingstafton

Efter försmaken av sommar som vi begåvades med, kändes det inte alltför tråkigt att få en dag med isande vindar och att sitta inne på soffan istället. Tulpansäsongen som höll på att gå till en snar upplösning ute i rabatterna, stannade äntligen av lite så att det går att njuta längre av det vackra. Lördagsloppis såklart – oavsett väder och vind – bara jag är i staden. I dag var det en lyckad runda – mitt mest oväntade fynd visade jag på Instagram. Jag kunde inte heller motstå delar av Arthur Percys teservis Grand. Den bulliga formen i pastelligt blå gifter sig lite extra med syréntiderna. Syréner och rabarber. Två av mina absoluta favoriter.

Fin Pingstafton önskar jag er!

♡