Category Archives: Höststämning

Hur man gör en tedrickare glad

Ja, hur gör man en tedrickare glad? Jag är faktiskt förvånad över att te fortfarande i så hög utsträckning är styvmoderligt behandlat. Det här gäller etablissemang av varierande standard. Man kan bli förvånad över hur en del ställen som håller fanan högt i övrigt, fortfarande nöjer sig med ljummet vatten och några påsar med obestämt innehåll. Nej, gör om och gör rätt.

Att dricka te är något annat än att dricka kaffe. Nummer ett. Skaffa ordentliga tekoppar. Erbjud något annat än en liten kopp utan öron. Det som jag blir gladast över på ett café är att bjudas en kanna, men om det alternativet inte är aktuellt – satsa på koppar modell större som är avsedda för te. Nummer två. Se till att ha tempererat vatten – helst inte från en kaffemaskin. Det är inte roligt att sätta sig ned med ett fint bakverk och få ljummet tevatten till. Nummer tre. Viktigast på listan. Se till att erbjuda bra te. Som tedrickare blir man beklämd över att hänvisas till en påse Lipton English Breakfast… Om man inte vill tillhandahålla ett litet urval av löstéer – rekommenderas ändå att tänka över detta – så finns det massor av bättre ekologiska sorter på påse. Se till att det finns några varianter av bra svart te, gärna något som är smaksatt, till fikastunden. Ha inte bara Earl Grey som ett standardte som skall fungera till allt. Verkar detta klurigt och dyrt? Nej då. Tänk på hur många nöjda tedrickare som kommer tillbaka som ges i utdelning. Upp till kamp för bra te!

Det får bli lite mer Till bords under We decor Life:s flagg denna måndag – med Signe Persson Melin-tema. Kanna, kopp, teburk, coaster och en assiett ur serien Chess som jag skrev om i fredags. Viva Persson Melin! Jag är tämligen konservativ när det gäller smaker, men varierar lite efter säsong. Just precis nu kan jag rekommendera NK:s svarta höstblandning. Det är ganska fruktigt för att vara ett te som jag tycker om – citron, kanel, äpple och vanilj – men sötman balanseras friskt. På med handledsvärmarna – vilken ruggig start denna vecka fick.

We decor life: Till bords

No time like the present. Eller något i den stilen. Stort tack för respons på mitt inlägg kring att skapa efter gemensamma teman igen. Roligt att vi är fler som tänker i samma banor. Jag vill att detta skall vara ett levande nätverk som drivs av lust och inte av krav. Jag tänker att jag försöker få ut ett tema på torsdagar. Sedan är temat öppet för bidrag till och med nästföljande tisdag. Om man vill vara med så kommenterar man med länk på torsdagsinlägget och skriver i sitt inlägg att det är ett bidrag till We decor life hos mig. Jag länkar här till deltagare. Kanske kan det bli en samlingsomgång för att se vad som kommit ur orden i text och bild med en sammanställning av länkar. Jag vill gärna att detta skall vara så interaktivt som möjligt. Jag tänker mig att man som deltagare är varmt välkommen att komma med förslag på ord som skall tolkas. Jag kommer också nyttja all den samlade kompetens och kraft som finns i bloggosfären och bjuda in till att presentera teman. Jag vill uppmuntra er läsare att komma med idéer om vad ni skulle vilja se för inlägg. Se det som en möjlighet till önskeinlägg. Önska på – stort som smått. Det är så roligt att höra från er.

Nu tar vi oss an det första temat i We decor life.

Till bords

Med det säger jag varmt välkommen hem till vårt matbord. Jag börjar med några enkla idéer för att få höstkänsla i dukningen. Ta in höstlöven som börjar skifta i färg därute. Jag knipsade av en förvuxen gren på vår schersmin som vi har utanför köksfönstret. Man behöver inte alltid ha flådiga blomsteruppsättningar – det här skapar en svårslagen säsongsstämning. Köp ett murrigt tygstycke på loppis och lägg på bordet. Här hade jag turen att fynda Sandersons klassiska Tally Ho. Slösa med ljus och fotogenlampor.

Låt maten bli mustigare och följa säsongen. En soppa är precis vad smaklökarna längtar efter nu. Till vardags äter vi ofta den här barnvänliga anrättningen tillsammans med något gott bröd. Om man vill lyxa till det så gör man en liten dessert med äpplen efteråt.

Jag fick en kommentar för några veckor sedan som jag har tänkt mycket på. Det där med att ha lämnat småbarnsåren bakom sig, att kunna ha saker framme på ett annat sätt, att få dricka te i fred och att ha tid till sina egna intressen. Nu när jag har allt det där, så saknar jag naturligtvis det som en gång var. Jag skall inte säga – ta vara på tiden, för den går så svindlande fort – men jag märker att jag tenderar att formulera mig precis så i tanken. Det är här vid matbordet som jag samlar på kvällar när barnen vill sitta kvar. När de bubblar av saker att berätta. När de visar videoklipp på Youtube och har musikquiz. Åh, som jag tycker om det. Jag vill bara ha dem kvar, länge, länge. De dagarna är mitt till bords som allra mest värdefullt.

We decor life

DELTAGARE I TEMAT

Stiliga Hem

Emmas Samling

Hannas stil

Vackert Naturligt

Karin A Fotografi

Blomster & Bakverk

Lite höst i köket

Höstens ankomst leder till andra smaker och dofter i köket. Det är tid för soppa, mustiga grytor och lite tyngre mat. Jag finner mig själv bläddra mer i kokböcker än på länge. Längtan efter ny inspiration är stor. Och så äter jag äpplen. Efter förra årets rekordskörd för vårt träd fick vi i år inte en enda frukt. Jag hittade Alice i affären i går istället. De är tillsammans med Discovery favoriter bland de tidiga sorterna. Jag är förtjust i det där riktigt syrliga när man tar en tugga i det fasta fruktköttet. Det portugisiska bladfatet kommer från Arket. Jag köper så mycket vintage numera, så det känns nästan lite konstigt med sprillans nytt. Fint är det – och naturligtvis håller jag alltid ögonen öppna efter liknande redan brukade.

En ny favorit när det gäller tvålar är denna från Urtekram. Inte ett dugg “gammal-apotekarflaska-look” men riktigt bra, ekologisk och med god doft.

Vi kom inte längre än till Mandelmanns lilla butik i år under Skånesemestern. I år började de med förbokningar av trädgården och det var fullt sedan länge när jag tittade. Väl unt att bli idoler – tur att man hann uppleva det hela innan TV-programmet slog an en ton i vintras. Jag har tidigare haft en affisch med kål – nu varierar jag med en med äpplen. Jag tycker att Tora Mandelmanns illustrationer som även är med i kokboken är så fina.

Lite blått och grönt i köket. Jag plockar in humlekottar och sätter lite varstans – tycker att de är så vackra när de ser ut så här. Sedan står det sticklingar på många ställen efter den enorma Tomentosumen ute i växthuset. Jag dricker bara te, men använder bland annat små udda kaffekoppar till sticklingar. Vem kan motstå Arthur Percys Blå hyacinter? Inte jag i alla fall. Pelargonerna som stått i köksfönstret sedan i våras börjar bli höga och rangliga. Det  är snart dags för vintervila. Allt har sin tid.

Det börjar bli höst därute

Jo visst går det mot höst i trädgården. Jag är en frusen själ och har tagit fram mitt survival-kit för kallare årstider. I somras köpte jag mig handstickade handledsvärmare när vi besökte Gunnebo Slott. Alltså hur i hela världen har jag klarat mig utan sådana?! När jag tar på mig de här och kombinerar med ull kring halsen värms hela lekamen upp snabbt. Vid trädgårdsliv lär de bli oumbärliga nu.

Dahliorna är ett lyckopiller så här sent på säsongen. Jag är förtjust sedan många år och det glädjer mig åt att blomman nu fått en renässans. Här odlar jag i två dubbla pallkragar plus ett stort odlingsland som omges av trästockar. Jag blandar gärna färg och form som synes.

En favorit i år att hålla utkik efter är Jowey-dahlior som finns i många varianter. De har varit de mest hållbara för mig i år – se bland annat den orange blomman högst upp till vänster i bild. Jag vill gärna ha fler varianter till nästa säsong.

Den vackraste deadheadingen i trädgården.

Vi har börjat ställa in trädgårdsmöbler för vinterförvaring. Det är alltid med ett visst vemod som stolarna staplas på varandra i väntan på varmare tider.

Syrenhortensian Limelight blommar för fullt och är en favorit i den tidiga höstträdgården. Jag gjorde en snabb trädgårdsbukett för att den skulle få lite sällskap. I med hönsnätet i en gammal hink som jag fyndade för ett tag sedan. Rost och höst är extra fint tycker jag. Här blev det mina vita dahlior tillsammans med två gamla och två nya favoriter. Jag sår numera alltid minisolrosen Italian White och rosenskäran Double Click Snowpuff. I år har jag även sått Tandpetarsilja – en perfekt skir växt som passar i alla buketter samt dahlian Cornel Bronze – båda med inspiration från Jenny. Jag tar med mig alla fyra till nästa säsong. Men allt har sin tid. Även om vemodet är påtagligt nu när allt börjar gå till vila, behövs det även en tid när inspirationen riktas mot ett annat håll. Som jag brukar säga – det bästa med att vara en människa som lever i samklang med säsongerna, är att det alltid väntar något nytt att glädjas åt.

De rosa dahliorna på parad

Det har varit något av en märklig säsong med dahliorna i år. Den svala sommaren gjorde att de var svårflirtade att ta sig från knopparna. När de väl gjorde det var det många som såg helt annorlunda ut än vad som förväntats. Som jag tidigare skrivit – mest besviken blev jag över mina åtta Café Au Lait-knölar som visade sig vara en helt annan blomma. Denna grå dag får fem av mina rosa visa upp sig. Tre av dessa är övervintrare – Otto´s Thrill, Gitts Perfection och Miss Sophie, medan Islander och Breakout är nya för i år.

Det är inte alltid alldeles enkelt att göra buketter med dahlior. De har ofta tämligen korta stjälkar – speciellt om man vill spara på alla knoppar. De  sorter som är stora som tallrikar fogar sig inte riktigt heller i samspel med andra blommor. Ett alternativ är att göra låga arrangemang – jag har visat ett här. Ett annat är att sätta dem som solitärer i en samling av mindre vaser.

Här fick jag tillfälle att ta ut en del av min samling av rubinrött glas från Reijmyre. Det här glaset är kanske det mest kända från vårt östgötska bruk – gärna i formgivning av Monica Bratt. Det händer något i mötet med det röda skimrande och alla de rosa lagren i dahliorna. Jag tycker om det sprakande i samspelet mellan färgerna. Det andas tidig höst med föraning om det fyrverkeri som naturen snart kommer att bjuda på.

Tisdagsläsning

Denna grå dag är det mest filt, ljus som snart tänds och en liten bit äppelpaj från helgen som återfanns långt in i kylen. Det kan vara en liten skatt det en vanlig tisdag i september. Så läser jag om Johanna i Family Living. Tidningen kan fortfarande få mig nostalgisk för att den en gång i tiden kändes så rätt för mig. Av detta skäl sparade jag länge samtliga nummer, men i takt med att barnen växte och att livet förändrades, skiljdes jag till slut från alla årgångar med färgglada ryggar. Nu läser jag digitalt om något intresserar mig och med Johanna på framsidan måste jag såklart tillgodogöra mig sidorna. Jag har följt henne länge, länge och delar mycket av den stil som hon tycker om. Jag kan känna mig gammal när jag läser om småbarnsåren och energin till att ständigt skapa hem har jag inte, men inspiration står över det. Heja dig, Johanna. Det är ett riktigt fint reportage. Ta er en titt vid tillfälle.

Autumn at home

Det är fortfarande sensommar ute och må det så förbli ett tag än, men i dag öppnar jag ändå upp kategorin höststämning för i denna gång. Jag gör så med ett klassiskt collage som jag alltid brukar ha med denna tid på året. Det känns helt enkelt ganska okej att åter göra sig en kokong i soffan, tända ljus och dricka te. Känslan fullbordades av att jag fann min första kastanj för säsongen. Ekorren i mig väcks till liv och det känns fint att åter börja bära runt på mjuka, bruna.

Myskläder/Arket, morgonrock i Cashmere/Indiska, ullfilt/Toarppläden, kudde/Svenskt Tenn, te/Perchs, tekanna/Kähler, kopp/Iittala, bricka/IKEA och ljusstake/Skultuna.

Söndagsbilden: Höst där ute

hostmoodBrr – i kväll får vi ägna oss att tina upp efter att ha tillbringat en heldag i trädgården. Jag har ägnat mycket tid i växthuset åt att förbereda det för vintern. Nästa helg skall vi resa ett bubbelplasttält där inne. Med hjälp av en värmefläkt med termostat skall det förhoppningsvis bereda en övervintrande kokong till växterna. Jag har flyttat över pelargoner i plastkrukor, ägnat mig åt krukvård och flyttat in en hel del saker. Framförallt har vi planterat massor av tulpanlökar för att hysa hopp om denna syn i vår. Det känns alltid som en stor seger när det är gjort. Mörkret sänker sig. Dags att hoppa ur trädgårdsbyxorna, äta söndagsmiddag och sedan se några avsnitt av den här serien som jag av någon märklig anledning missade när den sändes. Nu ser jag den på Netflix. En stor kanna te och trivsamt brittiskt kan vara precis det jag behöver denna kväll. Hoppas att ni har haft en fin helg.