Category Archives: Inredning

Hommage till Josef Frank & botaniska mönster

I dag öppnar en ny spännande utställning på Svenskt Tenn där tio designstudenter från hela världen bjudits in för att tolka Josef Franks mönstervärld i Ten Textile Students. Josef Frank själv menade att det inte räckte med en naturalistisk avbildning när det gällde mönster – magin skulle då utebli.

Citatet är ur en text “Rum och inredning” som publicerades i tidskriften Form 1934. Jag har hämtat det från Kristina Wängberg-Erikssons eminenta bok Pepis Flora. Om ni är det minsta intresserade av Josef Franks mönster rekommenderar jag denna varmt.

Tre av bidragen har tagits upp i det ordinarie sortimentet bland annat min favorit Chintz av konstfackstudenten Lisa Englund. Englund har utgått från Frank-tyget Us Tree men istället för Nordamerikas lövträd har blickarna vänts mot Indiens textilier. Englund har inspirerats av de mönster som exporterades till Europa under 1600- och 1700 talet och ritat egna växter till stammen. Det får man väl säga hedrar Franks egen mönsterfilosofi med den personliga tolkningen och fantasin.

Jag förlorade mig genast i en sejour bland indiska textilier på nätet och hamnade bland annat hos Victoria & Albert Museum som haft flera stora utställningar i ämnet och hos en föreläsning på Youtube med otroligt dålig kvalité men så intressant av Rosmary Crill som skrivit böcker i ämnet. En historia om indiska blomsterälskande kejsare, magnifika mönstervärldar som förförde Europa vars textilier inte nådde upp till denna konstnärliga kvalitet, kompanier som seglade med dessa dyrbara laster och en kolonialmakt som förändrade förutsättningarna i grunden och gjorde Indien till mer av bomullsproducent och marknad för brittiska textilier. Googla får ni se på Indian Chintz – så makalöst vackra textilier att förlora sig i. Bild

Lisa Englunds Chintz för Svenskt Tenn. Det blir onekligen ett annat mer grafiskt uttryck när alla färgerna tas bort till förmån för svart och vitt.

Franks textilier förknippas framförallt med färg och slingrande världar och kanske är det så de är som allra vackrast, men det finns även några mer grafiska mönster som en av mina favoriter Aristidia och så Celotocaulis som började tryckas i grått för några år sedan.

Fler favoriter bland mer grafiska botaniska tryck – Maria Åströms Blad för IKEA 2004.

Rosa Centifolia av Maria Åström för Ljungbergs.

Maria Korrpis Tulpanlök för Ljungbergs.

Cecilia Halls Tulpaner för Jobs.

För några år sedan kom en av Josef Franks förebilder – William Morris – textilier och tapeter i mer grafiska färgskalor i kollektionen Pure som jag skrev om här. Vackert grafiskt, men här måste jag nog ändå säga att jag vill ta en färgkrita och börja fylla i blommorna.

Så blev detta inlägg från Svenskt Tenns pressmeddelande, Franks mönsterfilosofi, genom indiska tyger och till mer grafiska botaniska textilier. Hoppas att ni fick lite sammanhang till vackra Chintz av Lisa Englund. Det skall bli spännande att följa henne som textilformgivare framöver.

♡

Dagens ord: Kvalitet

I dag fastnade mina ögon på dessa ord när jag fick upp reklam för den kommande Antikmässan. De är från en intervju med antikexperten Li Pamp – bekant från bland annat Antikmagasinet som sänds på Kunskapskanalen. Det pågår många diskussioner om hållbarhet för tillfället och det är ofta den första aspekten – material och tillverkning – som är i fokus. Men hur många hållbara saker behöver vi egentligen? I vår bildvärld där vi ständigt matas med visuella intryck och trenderna skiftar snabbt, tänker jag att vi behöver lägga fokus på det som här träffsäkert benämns ögats slitage. Sannerligen en intressant aspekt på hållbarhet och att försöka finna det tidlösa som man vill leva med.

♡

Läsarfråga: Att göra klassiska val

Jag fick en fråga för ett tag sedan och tänker att jag lyfter upp den till ett inlägg. Kul förresten att det känns som om kommentatorsfältet blivit mer aktivt igen! Det är alltid roligt med respons, frågor och tankar.

Så här skriver Josefine: Vi har funderat länge och står nu i steget att köpa två Norrgavel Länstolar till brasrummet. Fantastiska möbler. Men nu kommer vi inte riktigt överens i färgerna. Kan vi välja olika färger på dem? Finns så många alternativ och nu helt plötsligt bara velat jag, jag vill ju ha något tidlöst och hade ett bestämt mig för en lös sits men nu säger jag fast. Hjälp! Vilken är din favoritkombination av trä och tyg? Hur borde jag tänka för att inte fastna i fällan, ‘just nu gillar jag den här färgen’?! Mina spontana tankar på träet är lackerat i varmgrå eller svart, eller så en såpad.. Men sits och tyg val… Ryggkudden kan man ju tack och lov variera efter årstid och behag. Hoppas du kan berätta lite hur du själv skulle tänka i ett liknande köp, så kanske jag kan få rätsida på mina tankar.

En kul utmaning tycker jag. Hur gör man ett klassiskt val?

Förra våren gjorde jag ett inlägg om Länstolen där jag utnämnde den till en klassiker. Nirvan Richter ritade fåtöljen 1993 och den har funnits i produktion sedan 1995. Länstolen bar jag inom mig i fler år och från idéskissen 1992 tog det ytterligare drygt tre år till produktion 1995. Visionen rymde många paradoxer; en omslutande form utan känsla av instängdhet, en skön fåtölj som ser asketiskt enkel ut, en mäktig tron som smälter in diskret i rummet – stor som en öronlappsfåtölj men transparent så att man skönjer väggar och golv…

Där skriver jag: Jag dras alltid till den här estetiken, även om min egen inredning egentligen är långt ifrån denna stil. Det är samma sak varje gång jag går in i Norrgavels butik – jag slukas liksom in i det universumet som de har byggt upp där. Det är något med våren också och den kommande sommaren som gör att hjärtat börjar banka lite extra. Det är nog tanken på den evigt soliga punchverandan eller ett sommarhus på Gotland eller Österlen – där skulle några Länstolar passa ypperligt. Jag förknippar även Länstolen med en weekend på Österlen på sensommaren 2013. På Kafferosteriet har man möblerat med många av Norrgavels möbler. Jag har ett fint minne när jag satt nedsjunken i en fåtölj med en kanna te tillsammans med mannen och mörkret sänkte sig utanför vid fönstret med Mårbackapelargonerna. Jag minns den även från en utställning på Hallwyllska för några år sedan, där det blev ett vackert möte mellan palatsets överdåd och Norrgavels estetik. Visst är det en sann klassiker – tidlös med en förmåga att passa in i många sammanhang.

Med detta sagt tycker jag att Länstolen i sig är en Piece de resistance – ett objekt som i mycket bär sig själv i inredningen. Redan när man har bestämt sig för att göra denna investering, tycker jag att man har gjort ett klassiskt val. Den meningen lyfter många dimensioner. Vad är klassiskt? Vad står sig genom tiden? Vad är en tillfällig känsla som kommer att avtaga? Det är den där kompassen tycker jag. Den där som instinktivt leder en till det som känns rätt i magen. Man skall dock inte inbilla sig att man är helt immun mot tendenser i tiden. Inspiration kommer från många håll och påverkar på olika sätt, även om man säger sig inte vara så intresserad av trender. Och vad som är ett klassiskt val för någon är ett trendval för en annan – ta till exempelvis sammet på möbler som jag skrev om här. För mig klassiskt och hållbart – för många andra något som de kommer att tröttna på. Det mest klassiska valet jag gjort är möjligen vårt hus. I nybyggnationsbranschen får trender stort genomslag. I en tid av öppna planlösningar, stora fönster och öppet upp i nock blev jag varnad för att sätta in väggar. Det kommer att kännas så instängt! Att göra klassiska val innebär att arbeta i motvind ibland, men är känslan rätt, så blir det ofta bäst.

Några konkreta råd: Se sammanhanget och rummet. Vad finns det i övrigt för träslag och stil? Vad blir det för slitage på materialet? Hur kommer stolarna att användas? Leta bilder för inspiration och att se möbeln i olika miljöer. Ibland är det svårt när det finns för många val – man blir låst och får svårt att fatta beslut. Det är skillnad när man tittar vintage – då får bitarna falla på plats genom slumpen – inte helt fel som inredningsstil a´la Josef Franks klassiska Accidentism. Om jag skulle få välja några Länstolar hem till oss? Ett angenämt problem. I växthuset har jag en annan stil och där skulle de passa som handen i handsken. Här inne skulle de stilkrocka lite mer mot textiltätt, ombonat och mönstrat. Jag skulle nog välja målat i en grå nyans – något jag förknippar med Norrgavel – antingen dyna i lin som ovan, ull eller fårskinn. Tänker att de skulle kunna samspela med Laminofåtäljerna som står här hemma. Jag skulle understryka det som jag uppfattar som själen i Norrgavel i valet av Länstol – ett klassiskt val enligt mig. Vad tycker ni?

♡

Amaryllis, GP & J Baker och mönstermöten

De kära amaryllisarna ändrar sannerligen karaktär från de svällande knopparna som jag visade i torsdags, till fullt utslagna maximalistiska blommor med extra allt. Det är svårt att få nog av de aprikosa nyanserna, här klassiska Rilona. Mitt tips är att köpa de här varianterna tidigt på säsongen. Här hos mig är det i alla fall så att utbudet är djärvare nu än närmare jul, då handlarna satsar mycket på säkra kort som vita och röda blommor. Och där hänger den gardin som jag fyndade den här tiden förra året. Ett av mina bästa textilfynd, som jag inte gör speciellt ofta – uppsytt av ett äldre mönster från GP & J Baker – Eltham Hall.

Vi har haft samma enkla vita hissgardiner från det att vi flyttade in i huset för nio år sedan. Gardiner är klurigt tycker jag. Inte för att jag inte älskar textil och gärna omger mig med det, men det är så mycket mer med exempelvis upphängning, sömnad och att komma till skott att bestämma sig. Det är den stora fördelen med vintage. Mycket i beslutskedjan är redan klart. Nu beställde jag en enkel gardinstång från Kirsch och i går fick jag hjälp att sätta upp längden. Jag kan tro att detta är utmanande för ögat för många. Mötet mellan tapet och textil är möjligen inte självklart, men i min bok är det så ändå. Jag har många gånger skrivet om att för mig föder mönster mönster. Att tillsätta mer färg och mönster i detta sammanhang känns betydligt mindre dramatiskt än att föra in det i en vit miljö. Då blir den en accent – fint det med – här smälter den in. Och som alltid – det viktigaste av allt – saker som du själv tycker om finner alltid sammanhang.

Bidrag till We decor life – Vackrast just nu.

Med hopp om en fin start på veckan!

♡

Svenskt Tenn: Tre öar i Svarta Havet

Höstens stora utställning på Svenskt Tenn är namngiven efter mönstret Tre öar i Svarta Havet av Josef Frank. Textilen var en av de första som Frank formgav för firman 1936.

Som sagt, jag fascineras ständigt av de helt olika uttryck som dessa ting kan få beroende på omgivning. I höst är det svart för hela slanten som ackompanjerar den klassiska formgivningen. Min rensning har nått till en stor bokhylla här hemma. Där fann jag tidningsuppslag med den helvita utställning som Svenskt Tenn gjorde 1997. Den får nu sin motsats.

Utställningens stora stjärna är Carina Seth Anderssons klassiska Dagg-vas som nu kommer i svart. Jag kan tycka att trenden att mjölka ur produkter med att lansera dem i olika utföranden har gått lite väl långt. Här förankras dock vasen i ett sammanhang vilket gör att den känns mer rätt. Och man skall inte förakta vad denna glaspjäs har betytt för återkomsten för den svenska glaskonsten. Det om något är värt att applådera.

En annan klassiker från Svenskt Tenn är möbeltyget Vägen som Estrid Ericson skapade tillsammans med Margit Thorén 1949. Det har en vacker lyster och kommer nu i en svart nyans.

Black is b[l]ack

♡

Vallastaden

Det pågår en stor Bo- och samhällsexpo i min stad – Vallastaden 2017. Jag var besökare i fredags tillsammans med en vän. Känslan att komma ut i något av en fantasivärld var påtaglig när vi gick in på området. Även om det stod sparkcyklar utanför en del portar och att människor redan har börjat att flytta in, gick det inte riktigt att slå ifrån sig tanken om att det hela är på låtsas. Det säger kanske något om upplevelsen. Arkitekttävlingen som vanns av Okidoki efter preferenserna “brokighet, det oväntade och en möjlig experimentverkstad för framtidens samhällsbyggande” känns därmed mycket närvarande.

Vallastaden är en helt ny statsdel som anlagts från grunden. Genom hela området går ett vattendrag – Smestadsbäcken. Ett antal broar förbinder delarna med varandra. Det ger en speciell känsla med vattnet som ett pulserande hjärta med många planteringar i anslutning hit. Titta även på belysningen som intigreras i omgivningen med en vasskorg. Tjusigt.

Känslan av ett gemensamt område med många offentliga stråk är påtaglig. Gatsten har lagts i mönster av trasmattor för att understryka rummet och tanken om att alla är välkomna hit. Den här detaljen är fint utförd som en genomgående effekt i området.

Det bestående intrycket av området är en experimentell ådra när det kommer till utformningen av fasaderna. Här är det inte alls någon samstämmighet som i mer klassiska områden – tänk trädgårdsstäder och liknande – utan ingenting är något annat likt. Det känns individuellt och högt i tak, men ögat får svårt att fästa mellan alla intryck som kommer mot en. Den ena effektfulla fasaden efter den andra, gör på ett sätt att de tar ut varandra. Intrycket var också i många fall att mycket krut lagts på utsidan, medan det inre var tämligen ordinärt.

Området karakteriseras även av en blandning mellan flerfamiljshus och villor. Mitt bland de höga husen ligger här House for Mother – ett uppmärksammat plåthus som tyvärr inte var öppet vid mitt besök. Om jag ser mig själv boende i detta sammanhang? Nix, var min spontana reaktion när vi pratade om stadsdelen i fredags. Jag blickar snarare bakåt i tiden i min estetik och kände inte alls ett sug efter de mer moderna minimalistiska lägenheterna med öppen planlösning och stora ljusinsläpp. Jag ser mig själv inte heller bo så här “offentligt” utan vill snarare kunna bona in mig vid min härd.

Det gröna ögat fick sitt med den stora parken Paradiset där man anlagt fruktlundar och grönytor. Här finns också många odlingslotter som kan kombineras med boende i stadsdelen. Att odla ligger i tiden och sympatiskt med möjligheter till det även om man bor i lägenhet. Fördelen med att allt är skinande nytt är såklart miljömedvetenheten – alla solceller, sorteringsstationer, vattenrening med mera.

Det finns massor med hemutställningar att besöka på mässan. Jag har valt ut tre stycken som jag tyckte hade något extra. Först ut är Emma Olbers i samarbete med Residence – läs om projektet här.

Hemma hos kreatören är ett boende kombinerat med en kreativ ateljé. Temat är återvinning i stort och smått.

Vackra detaljer, en färgskala som känns mycket nu och många tankeväckande aspekter kring återvinning. Mycket tjusigt och fotovänligt.

Ett helt annat intryck finns på Hoffice inrett av Oddbirds Anna Starrén. Äntligen lite tapeter, färg och mer personlig inredning sade vi samstämmigt när vi kom in här.

Även om tapeten har gjort sitt intåg i hemmen igen, var det inte så mycket som märktes här. Det var mest målade väggar, gardinlösa fönster och eko. Jag har lite svårt att gå igång på det, men här hände det något för ögat. Det visar också att det går att göra saker med nyproduktion. Jag föll som en fura för kombinationen med tapet, affischer och sammetssoffa. Så en färgstark dahlia på det. Mums.

Den enskilt största inspirationskicken fick jag i Nygårdsannas utställning Patina. Vi kom precis från en förevisning av en entusiastisk man som försökte få oss att förstå hur spännande det är med smarta hushållsapparater. Vi nickade lite artigt när han förevisade hur intelligenta kylskåp fungerar. Bara att ansluta en app så tar kameran i kylen en bild på innehållet så att du i affären vet vad som saknas. Behöver världen sådant? Suck, tyckte vi och hängav oss istället åt ett grusat golv. Äntligen hände det något! Äntligen något som var på riktigt!

Många vände i dörren vid åsynen av gruset, medan jag tyckte att det var fantastiskt. Det handlar ju inte om att kasta in stenar på sitt eget köksgolv, naturligtvis inte, utan mer att få en helhetskänsla för ett koncept och äntligen känna sig inspirerad ut i fingerspetsarna.

”Patina” är en hemutställning om hållbart mode i en hållbar stadsdel. Om att göra goda val med människan i centrum. Att ärva kläder – både uppåt och neråt i generationerna. Kläder gjorda för att användas, slitas, patineras och lagas. Tanken är enkel men samtidigt utmanande, med enbart naturmaterial och hantverk av högsta kvalitet. Om att välja bort hellre än att välja till och om att låta livet sätta vackra spår.

Här var vintagekänslan på riktigt efter att ha besökt andra lägenheter där patinan blev ett slags fernissa med några inkastade lastpallar och några pliktskyldiga staplar med äldre böcker.

Vallastaden Expo håller öppet till söndag. Jag rekommenderar absolut ett besök om ni har tillfälle!

♡

Triss i interiördetaljer

Jag har som sagt börjat köpa tillbaka en del av de äldre inredningstidningar som jag en gång rensade ut 2008 när vi flyttade ut till huset. Det är roligt att se hur bildminnet fungerar och att jag känner igen mycket. Jag rev ut de reportage som jag var speciellt förtjust i då. Det resulterade i att jag har många stadsvåningar sparade, inte alls mycket trädgård och hus. Då bodde vi i en tjugotalslägenhet mitt i centrala staden med djupa fönsterbrädor, fiskbensparkett, serveringsgång och målade väggpelare med guld och marmorering. Och det är något med de där detaljerna som alltid drar i mig, även om jag bor helt annorlunda nu. Det är en tidlös estetik som lyfter det mesta som ställs in i rummen.

Det är svårt att inte tycka om takhöjd som accentueras av stuckaturer och paneler. Klassisk fiskbensparkett likaså. Och den här kakelugnen! Här tycker jag att man skall göra precis som i denna våning – betona färgskalan och ta upp den i övrig inredning. Den här med överstycke och fris runt blir som ett smycke i rummet. Jag tycker inte helt oväntat om den klassiska inredningen med möbler och detaljer från Svenskt Tenn, den vackra fåtöljen Skrindan av Kerstin Hörlin Holmquist och utvalda konstverk. Engelbrektsgatan 41/Till salu genom Per Jansson Fastighetsförmedling. Tipstack till Seventeendoors.

Om man verkligen vill förlora sig i snickeridetaljer rekommenderas ett besök hos The Way We Play och deras senaste Small Talk hos Malin Glemme. Ack, ack, ack. Här finns allt – och lite till. Med den här typen av grund får rummen en stark identitet i sig själva, som är svårt att finna i nyare hus som är mer endimensionella när det gäller detaljer. Här är det lätt att tänka sig helt olika uttryck i interiören, men att grunden ändå får spela huvudrollen. Fotografi: Linda Alfvegren

Kan det vara den annalkande hösten, vindarna och regnet som faller som får mig att dras till den här mer mörka interiören? Förmodligen landar den lite extra bra precis i detta nu. Ännu en fantastisk kakelugn – denna gång inte mot vita väggar utan i ett möte med ett hav av Emma von Brömsens fåglar. Tänk vilket annat uttryck rummet och den distinkta eldstaden hade fått med ljusa väggar till. Här får samspelet med tapeten vara i fokus, istället för att betona kakelugnen som solitär. Vackert tycker jag. Timmermansgatan 8/Till salu genom Bjurfors. Tipstack till Husligheter.

♡

Utvalt: Enfärgade tapeter från Svenskt Tenn

Det har säkerligen att göra med regnet som föll här i natt och känslan som alltid kommer så här års – jag dras till det mer ombonade. Tanken att kura in sig i en grön koja känns mycket tilltalande på alla vis. Svenskt Tenn lanserar enfärgade tapeter i höst. Till en början kan det tyckas som något överflödigt, men jag tycker om deras signatur-färger, bland annat denna gröna nyans. Tapeterna, som trycks av Sandbergs, har även lite linnekänsla efter förebild av tygerna i samma toner. Jag kan tänka mig att det ger ytterligare en dimension till upplevelsen.

Denna blå nyans är möjligen inte mitt förstaval bland kulörerna, men jag faller för kombinationerna i den här bilden med tennet, den buteljgröna sammeten och Aralia som hjärtat alltid klappar lite extra för när naturen ikläder sig höstskrud. In-redning var det nu ja.

♡