Jag har haft som tradition över åren att tipsa om P2:s klassiska jul och eftersom jag är en stor vän av just traditioner – speciellt i juletid, så gör jag det i år igen. Jag hade faktiskt själv glömt bort tills i dag, men nu ljuder ljuva toner ut från högtalarna i Morrisrummet. Det behövs en motvikt till all kommers och bjällerklang. Här finner jag ett sådant andrum. Lyssna ni också. Det gör gott för själen. Skyddsängel från Skultuna.
Ja, det var Millesgården som var den där platsen som jag länge längtat till och som jag i går äntligen kom till. Jag förstod redan innan att detta skulle vara något speciellt och jag blev inte det minsta besviken på plats. Det var isande kalla vintervindar i går, så jag ser redan fram emot att möta skulpturparken och trädgården en annan årstid.
Samtidigt kan jag rekommendera att besöka ett ställe som detta under lågsäsong. Vi vandrade runt i salarna nästan helt ensamma och det blir en speciell stämning när man tillåts komma så nära inpå platser. Nu är det dessutom extra roligt, när många ställen rustas till jul. I detta rum som var makarna Milles galleri och matsal hade man pyntat med vintervitt och grönt. Ett helt fantastiskt rum med den vidunderligaste av utsikter. Här kan man sannerligen tala om blomsterbord de luxe.
I ateljen hade man julpiffat den berömda tjurskulpturen med röda band i hornen – ett klassiskt dekorationsknep som får stor effekt med liten insats.
En mer mättad dukning med orangeröda toner som samspelar så vackert med den gröna tonen i skulpturerna. Millesgården uppfördes 1908 som bostad till skulptören Carl Milles och hans hustru Olga, men byggdes sedan till ett antal gånger över åren. Läs mer om de olika rummen i hemmet här. Det är hisnande att tänka sig all denna mark som tillhör gården med alla terasser, trappor, fontäner och skulpturer uppfört med ett tydligt italienskt klassiskt ideal. Jag blev hänförd av platsen.
Här syns den klassiska Milleskrukan som tillverkas av Gustavsberg. Det kan hända att jag fick med mig någon hem.
Carl Milles Antiksamling och tillika ståndsmässig vinterförvaring för alla Medelhavsträd som inte riktigt klarar av kylan utanför.
Såklart stod jag även med näsan mot glasväggen nere i Annes hus (uppfört 1951 till Carl Milles sekreterare Anne Hedmark) som inretts av Estrid Ericson och Josef Frank.
Matsalen i Annes hus med många bekanta ting från Svenskt Tenn och en vacker grön färgskala i juletid.
Som sagt – jag blev så inspirerad av hela upplevelsen vid besöket – även aktuell Pompejiutställning är fin – och tänker redan att jag vill tillbaka hit och se årstidsskiftningarna. Detta måste vara något alldeles extra i vår tänker jag.
I dag har jag även bloggat hos Decor Life – varmt välkommen in!
I går gjorde jag i ordning min adventsbukett på innergården. Jag fick med mig de vackraste av snitthyacinter från Göteborg som jag kompletterade med en- och blåbärsris från skogen samt några utslagna hyacinter för doftens skull.
Jag hoppas att ni alla har haft en fin första advent. Vårt traditionella adventsfika finns inne på Decor Life-bloggen. Det här är även mitt första bidrag till vår veckoutmaning som har tema ADVENT. Det vore så roligt om ni ville vara med! Jag tror att jag siktar på en julfilm i kväll för att fortsätta den inslagna stämningen. Med hopp om en fin avslutning på helgen!
Det har varit lite tyst här på bloggen, för jag har tillbringat tre mycket trevliga dagar i Göteborg för Decor Life. Mer om resan kommer i dagarna, men när jag tittade lite snabbt på bilderna fastnade jag i julstämning a´la Artilleriet. De har en himla fin utställning där inne nu.
Mina ögon drogs till de där fantastiska lampetterna av Malin Appelgren. Det här är sannerligen riktiga klassiker som får glänsa lite extra för tillfället. Jag blev alldeles grön av avund när Jenny, som vi hälsade på i Helsingborg, fann en sådan på loppis för femtio kronor. Jag skulle mer än gärna vilja ramla över en på samma sätt, men vete sjutton om jag kommer ha sådan himla tur. Tomten – överst på min önskelista.
Nu är det bara att frossa i de ljuvliga amaryllisarna. Jag har funnit favoriten Alfresco, men Nymph har hittills lyst med sin frånvaro. Hoppas på ett Stockholmsbesök nästa vecka och utbudet på Ulriksdals. Just nu bläddrar jag mycket i Sköna Hems julspecial i nummer 14. För en maximalist som mig själv är detta mumma. Inspirationen sägs vara hämtad från 1920-40-talen och färgsättningen från Nils Dardels Den döende dandyn. Charlotte Petterssons jullyxiga vardagsrum, som även syns på framsidan av numret som kommer ut i butik i morgon, kittlar mig på ett mycket inspirerande sätt. Och så den där fantastiska buketten ovan. Ack, ack, så vacker. Skärmdump från Sköna Hems nyhetsbrev. Fotograf: Martin Cederblad.
Här hemma har jag njutit av säsongens första bukett med snittamaryllisar. Det här är en pampig blomma i sig, så den står fint på egen hand, här med några enkla kvistar eucalyptus till. Men visst blir man lockad att maxa som i buketten ovan också.
Jag var bra sugen på Susanna Roséns Amaryllisbok redan förra året när den kom, men det dröjde tills nu innan jag införskaffade ett eget exemplar. Den är himla, himla fin om man tycker om amaryllisar. Inte bara om olika arter, utan mycket kringmaterial och tips. Rekommenderas varmt. Pressbild: Norstedts. Fotograf: Pernilla Hed.
Jag hoppas att ni får en fin start på veckan!
Ett självklart stopp för mig när det gäller klassiska ting till julen är Svenskt Tenn. Jag får många frågor om hållbart julpynt, sådant där som man vill ta fram år efter år. Här finner man det. Man skall dock inte tro att man har fastnat i ett uttryck här – nej, firman är otroligt duktig på att sätta fingret i luften och hitta det som är nu – att kombinera sitt klassiska arv med modern formgivning. I år lanserar man en textil av Josef Frank från arkiven – Zodiaken, där Vintergatan omges av stjärntecknen, från 1938. Carina Seth Anderssons julhängen som syns nedan är så vackra. Att julen blir lite blå, det visste jag redan innan, inte minst där de gamla jultallrikarna får sätta tonen. Vi får väl se vad som hamnar i vårt hem bland dessa frestelser. Något nytt till jullådan får det nog lov att bli.
En klar kandidat till årets julprodukt är ljusstakarna från Örsholm. Det småländska hantverket, historien bakom och den klassiska formen känns mycket 2014. Det stora formatet är sprungen ur fönstren på herrgården Örsholm i Småland dit den ursprungligen formgavs. Jag har redan sett ljusstaken på några ställen och jag tror att vi kommer att se mycket av den framöver. Jag tycker om att den tar plats och att den fungerar på många ställen än bara i fönster. Jul 2014 – ja, men även en klassiker för många, många år framöver.
Bilder från Örsholmsstaken. Lista på återförsäljare här.
I går var vi på makens föräldramarker för det traditionsenliga inhämtandet av mossa, ris och granar. Jag njuter maximalt av denna tid innan advent – en av mina säsongsfavoriter under hela året. Jag tycker mig ha läst många reservationer på bloggar och instagram om att det känns alldeles för tidigt att köpa hem dessa blommor och sätta upp dem. Jag tycker precis tvärtom. Det är väl på tiden att vi återerövrar lite mer tid att glänsa för dessa ljuvligheter. Den där tanken om att ha en amaryllis som skall slå ut lagom till jul – nej den är ingenting för mig. Jag kan i så fall bli mer konservativ när det gäller tulpanens säsong som numera startar i oktober. Där hyser jag, än så länge, motstånd och vill ha mina första som jultulpaner eller vita till nyår. Själv tog jag in en liten minigran i går. Nu skall man inte gå ut och ta upp dessa hur som helst – de skall ju växa upp till nya granar – men om man frågar snällt finns det hopp om att få ta där de växer tätt och ändå behöver gallras ut. I Carina Seth Anderssons karaff ståtar den i vårt matrum – med bud om kommande tider. Som sagt. Adventsförväntan. Det är fina saker det.