Vilken helt fantastisk weekend jag har haft i Göteborg. Jag känner mig alldeles lycklig av att tänka på den – och hela sommaren ligger fortfarande där som ett pärlband framför oss.
I fredags anlände vi till staden och hann få på oss lite klassiskt GBG-regn innan vi hann innanför portarna på Dorsia. Jag blev nyfiken efter att ha fått rekommendationer såväl här på bloggen, som på Instagram.
Jag hade högt ställda förväntningar på hotellet, efter att dels ha kikat in lite när jag var i staden i april, dels ha sett flotta bilder. Det är roligt när allt är precis så som man tänkt sig – och lite därtill. Att få vistas i denna maximalistiska pärla med känslor av ett dekadent 20-tal i Paris, känns som en ynnest. Jag tycker om när boendet blir som en happening i sig, vilket verkligen är fallet här. Det är tunga textilier, guld, stora blomsteruppsättningar, sammet, brokad, purpur – ingenting är less is more här. Vi levde upplevelsen fullt ut med frukostbuffé, middag på fredagskvällen och afternoon tea på söndagen. Allt var av högsta klass och blir verkligen något att minnas.
På fredagen gick vi under paraply till Artilleriet och Da Matteo – jag verkar hamna där när jag besöker staden. Jag hade bland annat siktet inställt på det nya Göteborgsunderlägget. Himla fint.
Efter himlens öppning på fredagen och ett hejdundrande åskväder, bjöd lördagen på fin försommar. Det var en sådan speciell känsla att vara i ett Göteborg som fullständigt kokade av förväntan inför kvällens konsert. Det hördes Hellström-musik överallt och ni ser att jag trivdes som fisken i vattnet då:). I april regnade det när vi var hos Floramor och Krukatös och då sade jag att i juni skall jag sitta på den där innergården i solen. Och tänk. Så blev det. Ibland känner man sig extra tacksam över livet och detta var en sådan stund.
I Trädgårdsföreningen blommade rosorna för fullt. Det var så maffigt att se allt i Rosenträdgården i blom. Alltsedan Lisa tog med Karin och mig genom denna oas när vi kom från Centralstationen i april, så är detta min inkörsport till Göteborg. Denna helg var det inte svårt att bli förälskad i staden. Allt föll liksom samman i ett sällsamt flow av glädje.
Konserten då. Som jag hade sett fram emot så vansinnigt mycket. Det var helt fantastiskt. När Hellström kom in efter ett långt intro till Tro och Tvivel exploderade arenan. Jag kan ha åsikter om vissa låtval och att setlist bitvis var lite lik vinterturnén, men det är petitesser i sammanhanget. Det var en final på ett framgångsår som var underbart att vara en liten del av. Det blir så speciellt när man får känslan av att vara i symbios med artisten som man ser. Det kändes som att man tog emot allt som han gav till oss i publiken, men även att vi var där för att ge honom allt vad vi kunde. Jag får en tår i ögat varendaste gång jag tänker på när han sa ” Det här var min stora stund i livet”.
Jag har aldrig tyckt om fyrverkerier förrän lite innan tolv i lördagskväll. Finalnumret med Du är snart där med mina favoritrader – Jag tror, när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än – var ren magi.
Under söndagen var jag uppfylld av alla känslor efter konserten, men fick även ett så fint möte med mig. Jag träffade kära Lisa som fått mig att tycka så mycket om Göteborg och Karin som jag känner genom blogg och Instagram. Vi satt i skuggan av ett träd i Trädgårdsföreningen och pratade om livet en stund. Så tacksam över alla fina människor som kommit min väg den senaste tiden. Vi avslutade med Afternoon Tea på Dorsia och en stund på deras takterass innan vi tog tåget hem igen. Tack livet för denna helg. Nu kan sommaren börja så där på allvar.
