Det är liksom lite svårt att toppa ett frieri. När han fyllde 30 stod jag där och bad honom att bli min man. När han fyller 40 i dag är det en lite halvstressig morgon då ljudet var avstängt på klockradion, ömma ryggar efter att ha haft två barn i sängen och en vidrig avloppsstank i badrummet. Men ändå – såklart – love.
Duktiga Petra har öppnat sin webbshop Petrified in Pink . Min favorit är det enkla grafiska trycket love.
Jag rensar och rensar, men vissa saker kan jag bara inte slänga. I helgen hamnade jag bland årgångar av Sköna Hem och Elle Interiör från 1994 och framåt som blivit över sedan tidigare raider. Nu åkte de ut, med undantag från vissa favoritreportage. Och där fanns de. Alla R.O.O.M-hemmen. Alla färgssprakande Tricia Guild-hemmen. Alla blå sofforna med gult som accent. Var finns de nu? Tja, en blå Howardsoffa med tillhörande fåtölj står hemma hos oss :). Alla är vi barn av vår tid, på ett eller annat sätt.
Och så den sönderbläddrade IKEA-katalogen från 1993. Det första hemmet med min blivande man. Alla drömmar och förhoppningar. Den katalogen stannar.
Mannens svarta skinnsoffa byttes ut mot Kungstorp. (Klicka på bilderna för att se dem större). Vi hade glasborden också och framförallt serveringsvagnen i glas och mässing. “Den skall överleva modets växlingar och tåla hårt vardagligt slitage”. Tja, kanske inte mitt förstaval i dag, men med lite fantasti kanske man kan se de mönstervärldar som jag tycker om även nu.
Och dubbelsängen blev självklart den betsade Narvik. “Dessa sovrum bjuder på en skön fläkt av den svenska sommaren med rejäla furumöbler, formade som förr i tiden”. Och lika självklart prydde jag väggarna med torkade [ och dammiga…] rosor. Jodå, jag mycket om ytor av trä även i dag, men kanske i en annan form.
Nu är jag på väg någon annanstans med andra tummade tidningar och broschyrer. Tiden går, men vissa drömmar består :).
Det finns nästan inget mer tacksamt än att väcka upp en sommarlatig lekamen med damm på träningsskorna. Det tar inte lång tid innan man tycker att rundorna flyter på riktigt bra. Snittiderna går ned. Resåren i träningsbyxorna ger inte fullt lika stora avtryck på mjuka magen. Och ibland blir man riktigt träningshög av den klara höstluften. 4,5 mil på två veckor eller 45 kilometer som barnen skulle ha sagt. För 45 är ju mycket mer än 4,5 eller hur?! Den stora utmaningen ligger och väntar där bakom hörnet. Det är nötandet i regn och rusk och framförallt att inte ge upp när höstförkylningarna kommer som ett brev på posten. För det gör de ju – förr eller senare. Men för nu – heja mig och alla er som har kickat igång efter sommaren!
I kväll skall jag försöka att komma ihåg Studio Belinda på TV 8. Trimning och omläggning av kost för mamma Belinda pågår för fullt . Det skall bli kul att se om programmet är något att ha.
Mina gamla träningskläder med spruckna tryck kommer från Röhnisch som öppnat snygg konceptbutik i Stockholm. För det där gamla rådet om att det är roligare att börja träna med nya kläder har då aldrig fungerat i mitt fall. De gånger jag har lyckats komma igång har det varit av helt andra orsaker. Många gånger har de där nya kläderna blivit liggandes som ett enda dåligt samvete. Då är det bättre att köra igång med de gamla grejerna (mina är från en rush jag gjorde när Anna var pyttis) och köpa nytt när man har fått in flyt i träningen.
Jag borde, måste, vill och – ska. Det gäller att inte tänka efter utan bara göra. Att inte klura för mycket på att träningskläderna legat oanvända hela sommaren och att skorna har stått och samlat damm. Nej, ut skall Du! Nu!!
UPDATE: Oh, yes! Duktig flicka!
Moleskines fina anteckningsböcker finns nu i gladfärger hos bland annat Designtorget.
I morgon åker vi till ljuva Gotland för två veckors vistelse där. Utan dator försmäktar jag på denna ö eller hur var det nu? Räkna med att jag kommer tillbaka med mycket inspiration! Jag ser fram emot att möta hösten tillsammans med Helena och Er. På återseende! Några riktigt trevliga sommarveckor önskar jag Er alla!
Och som en bonus till Er tappra själar som läser här inne under sommaren kör jag en liten tävling. Säg hej till mig på mejlen på weronica@enmammasdag.com . Skriv gärna en rad om vad Du skulle vilja se på sidan framåt hösten. Priset vet jag inte vad det blir ännu. Vi får se vad jag hittar på, men det blir smått och gott i sedvanlig W-anda :-). Jag drar en vinnare när vi är tillbaka i staden den 30 juli.
Mina Gotlandstips i Wordlad form. När man har börjat kan man inte sluta!
Det här var ju urkul! Grafiskt snyggt, precis som jag är inne på just nu. Och det märks vad jag tänker på för tillfället :-). Prova själva!
Jag hittade till Wordle via Nilla på Tankebubblor. Ovan syns första sidan av min blogg.
Och jo, såklart att jag vill vinna detta – som en kompis till mina bruna elefanter!
Ihhh var det ja! Nu väntar en kartong med en Nikon D80 på att öppnas. När jag köpte min D40 förra året hamnade jag i kameraheaven och knäppte bilder på allt och alla. Förmodligen lär det inträffa något liknande denna gång. Jag lär återkomma – förmodligen med en och annan bild :-).
Efter en sejour med svägerska och kusiner i dag, fick jag lite att fundera på gällande kamerafronten. Jag fotograferar nu med Nikon D40 som är min första systemkamera. Under vägen har jag blivit sugen på andra objektiv, men det känns kanske som om utgångskameran behöver uppdateras i första läget. Nu sneglar jag mot en Nikon D80, när det visar sig att det finns någon som vill köpa min D40.
Någon med erfarenhet? Det är framförallt starkare optik jag vill åt (tittar på 18-135). Det verkar även vara många som rekommenderar objektivet AF 50/1,8.D. Jag fotograferar mest med automatiska inställningar. Är det ett stort steg mellan kamerorna? Jag kanske skall sikta på någon annan D-modell typ 60? Det finns massor av test på nätet förstås, men det vore värdefullt att höra med några användare.
Fikonspråk för många – men kanske någon som förstår :-)?!
UPDATE: Nu har jag lagt undan ett D80-kit. Spänningen är olidlig ;-)!
