Category Archives: Personligt

Tänker på: Jaget i bloggen

Jag surfade runt lite i helgen och uppdaterade mig i bloggflödet. Jag hamnade bland annat hos Sara på Little Mix Fix It och hennes post Vart tog mitt oborstade inre vägen?  Sara hade läst denna artikel How to write a killer About me page for your blog. I relation till den reflekterar Sara över hur hon själv framstår på sin blogg. Så intressant och så tankeväckande. Enligt artikeln gör jag kardinalfelet nummer ett i min egen presentation. Jag tar fasta på “random facts” om mig själv presenterade på ett lite charmigt sätt. Mina blodapelsiner, lördagsförmiddagar och innergårdar skall möjligen krydda en introduktion, inte utgöra den. Nu vet jag inte om den där artikeln om en proffsig presentationssida är grunden i allt, men jag fick mig en rejäl tankeställare och började tänka mycket på jaget i bloggen i samklang med utvecklingsplaner framöver. Lite så här då om jag följer i spåren.

Jag tänker mig att vi på sikt får någon slags relation, du och jag. Att du återvänder hit för att du känner att här finner du något läsvärt, något du kanske inte har sett förut och något utvalt. Du får förströelse till en kopp te med iPaden i soffan eller kanske en snabb uppdatering med telefonen på tunnelbanan. Du vet att en av mina grundtankar med det jag presenterar är att det skall vara en W-vinkel på allt och du tycker att det ligger ett värde i att ta del av det. Du uppskattar att du inte bara får en kanal till de senaste pressutskicken och sådant som man ser på många andra ställen, utan du upplever att det jag skriver om är något som jag känner mycket för. Du känner att det jag visar genomsyras av passion för gestaltning i olika former, vare sig det gäller blomsteruppsättningar, skapande av stilleben, skrivandet av en bokrecension eller ett tjusigt modecollage. Du känner mig som en estet, som en väktare av det vackra i världen och som någon som ofta väljer att se de detaljer som skänker glädje även om det finns svärta och smärta bakom. Du som har läst länge har varit med mig i småbarnsår, livskris och detox. Du respekterar mig och vet mina gränser, även om jag kan tänka mig att du saknar att få lite mer av vem jag är och var jag är numera.

Jag tror att du uppskattar att jag har ett brett anslag och skriver om det mesta som inspirerar mig, även om det är fokus på inredning och säsonger. Du tycker om att få tips och att bli guidad när det gäller vitt skilda ämnen som polotröjor, glasbrukens framtid, tv-serier och nyttiga recept. Du känner mig som en som förespråkar kvalité, hållbarhet, klassisk stil och som är säsongsmänniska ut i fingerspetsarna. Du suckar säkert ibland åt att jag har stenkoll på Svenskt Tenn:s sortiment och mina referenser till Håkan Hellström, liksom du nog det senaste året blivit lite förvånad över att jag spenderar så mycket tid på loppisar. Men det är samtidigt det fina med dig och mig. Jag tror att du tillåter mig att utvecklas, för kärnan i vad som är W finns alltid där.

Jag tror att du som typisk läsare är i gruppen 35-50 år. Du är kvinna med lite mer tid till dina egna intressen. Jag tror att du vill bli guidad och inspirerad när det gäller livsstil, att du gärna vill ha konkreta köptips ibland, men att du är smart nog att fatta dina egna beslut. Jag tror att du hämtar din inspiration från många ställen och att det du uppskattar med bloggar är den personliga avsändaren. Jag tror inte att du vänder dig till mig för att lägga ett karbonpapper på hur jag inreder och köpa exakt en sådan lampa som jag har, utan jag tror att du mer är intresserad av det kreativa i processen, säsongsinredning och att man kan förvandla med små medel. Jag tror att du skulle bli himla förvånad om jag började snickra, men att jag sätter upp en storblommig tapet är du med på. Jag tror att du tycker om att läsa det jag skriver, att mina texter är av vikt och att du inte bara tittar på mina bilder. Jag tror också att du finns där utanför den där åldersboxen. Att du tilltalas av det jag presenterar, även om vi inte är i samma fas i livet. Jag tror att du tycker att det finns en stringens och en tydlighet i det jag kommunicerar här.

Jag tror att jag kan erbjuda dig en varierad sida, där en av lockelserna ligger i att du inte riktigt vet vad nästa bloggpost skall handla om. Jag tror att du uppskattar det oväntade, samtidigt som du tycker om att vissa inslag är återkommande som exempelvis Fredagssvepet. Jag tror att du efter att ha läst inne hos mig lämnar med en känsla av att vara uppdaterad, inspirerad och ibland ha fått något nytt att reflektera över. Du har inte riktigt tiden att själv hålla koll på allt, utan uppskattar att få en ingång av mig. Ibland sätter du på en sång på Spotify som jag har länkat till, ibland klickar du in dig till en kudde, kanske plockar du upp en kastanj på vägen hem och lägger fram den på bordet och tycker att hösten är lite härlig ändå. Ibland hinner du inte läsa mina långa inlägg när jag far fram i tankebanan, andra gånger stannar du längre. Jag vill alltid att du skall känna att det är jag som är avsändaren, att allt filtreras och är utvalt av mig personligen.

Känner du igen dig – eller är jag helt ute och cyklar?! Nu har jag skapat ett gyllene tillfälle för lite feedback och önskningar framåt. Ta gärna chansen. Jag skulle tycka att det vore så roligt att få höra.

Hoppas att just du får en fin inledning på veckan!

Lördagsplock

4015lördagsplockVinden har stillat sig och vi har en ljuv brittsommardag här hos oss. Jag har hittills varit på loppis och årets sista Bondens marknad. Jag har ätit amerikansk brunch på lokal favorit och ikväll väntar middag hos vänner. En dag att spara på redan nu. Veckans lördagsplock blir en blandning av grönsaker, fyndad mässing och tenn, fler tulpanlökar, säsongsfavoriten skimmia från torget, uthämtat paket med bland annat Agatha Christie-noveller och senaste numret av Residence – riktigt bra med bland annat drömmigt växthus. Hoppas att även ni har en fin lördag!

Nyckel

4015skultunasmyckenBarnen har de främsta nycklarna till hjärtat. I tisdags eftermiddag cyklade Henrik omkull och efter en ambulansfärd konstaterades armbrott. Nu ligger han uppe på sitt rum med gipsad arm och tittar på film. Ett ögonblicks verk, ett mammahjärta som led när han hade så ont, men samtidigt tacksamhet över tiden på sjukhuset och att han blev så väl omhändertagen. En stilla torsdag, denna första i oktober.

Fint armband från Skultunas nya kollektion med damsmycken “The Key collection” av Kajsa Avila. Inspirationen kommer från den klassiska kontorsljusstaken och jag tycker om detaljen med nyckeln. Kollektionen släpps senare i oktober.

Gunillaberg

gunillabergMötet med en plats formas av många olika faktorer. När jag gick uppför vägen till Tage Andersens Gunillaberg strilade regnet ner på mitt paraply. Grå tunga skyar omgav den gula herrgården och djuren i hagarna stod samlade för att söka skydd. På något vis kändes det som om jag hade varit här förut, eftersom jag har sett flertalet bildreportage. Det var en lördag i september veckan innan Gunillaberg slog ihop sina dörrar för säsongen. Det var då hösten kom.

gunillaberg1Den danske blomsterkonstnären Tage Andersen förvärvade den småländska herrgården Gunillaberg 2008. Herrgården är belägen i Bottnaryd, några mil utanför Jönköping i växtzon fem. Anläggningen består av utställningsdel i huvudbyggnaden, utomhuskonst, trädgårdsinstallationer, ett stort växthus, hagar med djur samt mindre byggnader med exempelvis försäljning av konst och ett café. Här träder man in i ett samlat konstverk skapat av en man som genom sitt uttryck bildar en egen värld.

gunillaberg2Där sitter han på väggen i herrgårdens utställningsdel. Herr Andersen himself. Om det kändes välbekant och helt i linje med min smak att tidigare denna dag träda in i Estrid Ericsons värld i Hjo, så var besöket på Gunillaberg en helt annan upplevelse. Här fick ögat något helt annat och sinnet fick sträckas ut, precis som det skall vara mellan varven. Man kan inte bara titta på saker som stämmer med ens egen estetik, utan man behöver få krockar och nya infallsvinklar.

gunillaberg3Mitt bestående intryck av Gunillaberg är spelet med kontraster. Hela herrgården och Andersens val att skapa denna värld mitt i den småländska urskogen är såklart grunden för detta. Det finns mycket formklippt här – inte minst magnifika lagerträd i vackra patinerade ektunnor. Stramheten där står i stor kontrast till andra uttryck som känns betydligt mer storvulna. I ett av husen säljs dyrbara konstverk vägg i vägg med en stia där vietnamesiska hängbukssvin ligger och snarkar. Stort och smått – allt känns otroligt medvetet genomfört.

gunillaberg4I trädgården finns flertalet konstverk där det gröna blir en basal del av installationen. Här syns ytterligare ett exempel på kontrasten med den svenska granskogen mot exotiska växter som Passionsblommor. Även om motsatserna är tydligt på platsen, får man ändå en helhetsupplevelse, där det ena är en förutsättning för det andra. Allt hänger ihop.

gunillaberg5Inne i herrgårdens utställningsdel får man ta del av upphängd konst och Andersens universum. Man kommer mycket nära när man går runt och även här är det påtagligt hur viktigt det gröna med växter och buketter är för gestaltningen av rummet.

gunillaberg6Tage Andersens blommande kamelior skall vara något alldeles extra på våren, men vi fick istället se parken med liljor i full blom. Konstraster som sagt. De starkt lysande rosa liljorna ser nästan lite overkliga ut i den svenska skogen.

gunillaberg7Magnifik installation med liljor inne i huset.

gunillaberg8En otrolig och nästan övermäktig doftupplevelse att vandra fram bland alla dessa blommande liljor.

gunillaberg9Det stora växthuset på Gunillaberg dominerades nu av det gröna när blommorna gått i vila. En fantastisk rofylld plats denna eftermiddag då vi var ensamma inne i detta glashus.

gunillaberg10Växter som primadonnor på scenen, men här ges även konserter.

gunillaberg11En mycket vacker cafémiljö, där det denna dag var kyligt och ruggigt. Jag tog en kransekage på min assiett – enligt källan Andersens favoritbakverk – även om beskrivningen av karamelliserat wienerbröd fick mig att känna mig högst tveksam. Men om man är på ett ställe som detta, så skall man väl köra hela upplevelsen ut. Och vet ni? Där och då smakade det faktiskt en smula vidunderligt.

gunillaberg12Det var på Gunillaberg jag mötte hösten detta år. Ett minne att bära med sig.

Utvalt: Estrid Ericson i Hjo

Förra helgen var jag och mannen i väg på en miniweekend. Först tänkte vi oss lite längre bort, men sedan blev det ganska nära. Makens prioriteringar är god mat och att sova ut på hotell, medan jag planerar övriga aktiviteter. Denna gång sammanförde jag några utflyktsmål som jag velat besöka en längre tid. Vi började i fredags på Omberg med Ellen Keys Strand och tre rätters lunch på Ombergs Turisthotell. Här fokuserar man på lokalt och i säsong när man sätter samman menyerna och utsikten över landskapet är något extra. Rekommenderas varmt om ni har vägarna förbi. Sedan åkte vi till Gränna – en pittoresk liten stad i sig – och Andrémuséet. Efter min besatthet av Bea Uusmas Expeditionen var det spännande att se allt i verkligheten. Inte omöjligt att jag skriver mer om det framöver. Vi övernattade i Jönköping på Vox Hotel med betagande Vätternutsikt. På lördagen siktade vi bland annat på Hjo.
3715estridhjoHjo är födelsestaden för Estrid Ericson, grundaren av Svenskt Tenn. I Kulturkvarteret visas en permanent utställning om Ericson och Svenskt Tenn. Utställningen kan tyckas vara liten med sina två rum, men här går att förlora sig i otaliga detaljer, vilket jag naturligtvis gjorde. Ett rum är färgstarkt sprakande av Estrids elefanter jämte Josef Franks mönsterrika tyger – det andra rummet är avskalat med fokus på formgivning i tenn.

3715estridhjo1Lennart Nilssons vackra porträtt av Estrid Ericson hänger när man kommer in i det första utställningsrummet tillsammans med mässingsföremål i vitrinskåpet 2077. Det är en så otroligt fin möbel som förmodligen förblir blott en dröm, men Estrids tankar om glasskåp tar man lätt med sig. “En vitrin skulle rymma en blandning av ägarens mest älskade föremål och på så vis skänka åskådaren en rogivande och fängslande stund.”. Över skåpet hänger en spegel med mässingsram. En mindre variant finns hemma hos mig, upphittad på loppis för tjugofem kronor. Högt och lågt – precis som Estrid Ericson var en mästarinna på.

3715estridhjo2Det var otroligt roligt att se denna stora samling av tennföremål – en del i produktion nu, andra i arkiven. Som sagt, det gäller att gå nära och att titta på alla detaljerna. Jag har pratat mig varm om tennet som material i ett antal år här på bloggen, men om man undantar dessa högkvalitativa föremål med änglastämpeln i botten, så återfinns det mesta på loppisar. Det är så vackert och det går att göra riktiga fynd här.

3715estridhjo3Tre gröna i glas. Om den dag kommer då jag springer på något av de föremålen på loppis kommer jag garanterat att nästan svimma. En jardinär i Hortusmönstret, ett fat och den magiskt vackra asken i glas med tenninfattning. Jo tack.

3715estridhjo4Jag har beundrat Estrid Ericsons öga för det estetiska så länge som jag har varit intresserad av inredning, så jag var möjligen den ideale besökaren här, men jag tror att det finns mycket att hämta även för andra. Om ni har vägarna förbi Hjo så stanna till här. Det var många som gick snabbt genom rummen och tyckte att utställningen var liten, men gå nära, läs och titta på detaljerna. Detta universum har mig för evigt fast.

Medan dagen brinner

3515millesgårdenI går stod jag åter på denna magnifika plats och blickade mot de där orden på grinden. Ruth Milles – syster till skulptören och skaparen av Millesgården, Carl Milles –  1920. Låt mig verka medan dagen brinner.  På uppdrag av maken köpte jag även en bröllopspresent – i dag firar vi fjorton år som gifta – asken som jag önskade mig här. Medan dagen brinner. Det är åter det där klassiska budskapet om fångandet av dagen men med en annan ordalydelse som jag tycker mycket om och som känns lite extra för mig i detta nu. Regnet har nått hit. Jag bär med mig den där sista dallrande värmen från ett vackert Stockholm i sensommarskrud.

Måndagstanken: Som en stjärna

Det började på en stilla promenad bland stadens välgörenhetsbutiker. Som det så ofta gör för mig denna vår. Längst in på en hylla såg jag åtta stycken glasassietter som fångade mitt intresse. Femton kronor styck. Det var något bekant med dem. Tyngden. Den sirliga bården på kanten. Kvalitén. Det måste vara svenskt glas och förmodligen Gullaskruf tänkte jag. Jag köpte med mig de vackra faten. När jag kom hem googlade jag och till slut fann jag fram till Kjell Blombergs Tiara som mycket riktigt lanserades 1968 för Gullaskruf. Bland träffarna, dök det även upp en artikel från Form 1900. Under rubriken Värme dold i svalka presenterades formgivaren Kjell Blomberg. Ingressen fångade mig och sedan läste jag hela texten. Ord om en speciell man, men även om livet i stort. Och kanske om mig? Spår ett: Hjälp! Är jag en Blombergare? Spår två: Hurra för alla Blombergare!

Vi tar det från början. Julstjärnan låg i en frigolitkartong med gul klistertejp från Gullaskrufs glasbruk. Äntligen hade jag hittat ett helt exemplar av den där lustiga stjärnan som med sin plåtiga kropp påminde om en ventilöppning omgiven av ett gäng knubbiga småstjärnor i glas. På asken stod det: “Design Kjell Blomberg”. Det lät bekant, ändå diffust. Vem var det? Vad hade han gjort? “Kjell Blomberg, ingen aning”, sade handlaren som sålde julstjärnan. Kjell Blomberg var en av de där arbetsamma, sympatiskt lågmälda formgivarna som aldrig fick egen strålglans. Han arbetade, löste sina uppgifter, lärde ut sin kunskap och lämnade sakerna bakom sig vid sin död. Många har säkert Blomberg-saker hemma, men få bryr sig om vem som ligger bakom de där dessertskålarna i rött pressglas, tulpanlika pokaler i rökfärgat eller lila, kurviga mörka vaser och anonyma 1950-talsfat från Upsala-Ekeby.

2215måndagstanken

En inledning som heter duga det där. Den innehåller liksom allt. En hyllning till denna strävsamma formgivare, samtidigt som svärtan och det lite sorgliga skiner genom. Det är precis detta som fångar mig just nu. Blombergaren i mig och många andra. De där leveranssäkra duktiga som man alltid kan lita på i lång och trogen tjänst, men som inte gör mest väsen av sig och kanske inte skiner starkast där uppe. Blomberg blev aldrig en av glasrikets kändisar, även om en av hans serviser heter Stellaria med stjärndekor. I artikeln talas det om tradition, välbalanserat, bruksvara, hållfasthet – viktiga saker såklart, sådant som är basalt och som bygger upp och som jag kan känna igen mig i – men möjligen inte det som förlänar en stjärnstatus. Hans insats förblev sval, aningen opersonlig, men med en sällsam hållbarhet. Han gör inga större avtryck i någon av fabrikernas minnen, han är ett av namnen i utkanten, sorterat under “övriga konstnärer”. Det där lite sorgsna draget igen. Som får mig att tänka mycket kring intryck, bidrag, riktning, vägar framåt och att finna sin egen plats i livet och mer specifikt i bloggosfären.

Vad är då slutklämmen med denna måndagstanke? Ja ni, mitt i kanske. Men så får det lov att vara ibland. Allt är inte klappat och klart. Tanken går vidare. Vi alla är stjärnor på vårt eget sätt, även om en del möjligen har lite mer ljus på sig. Och i mitt skåp står nu Kjell Blombergs fat allra längst fram.