Den sista sportlovsdagen bestämde jag mig lite hastigt för att följa med maken upp till Stockholm. Det är fördelen med stora barn som klarar sig själva och gör egna planer – den där tiden som man kunde längta efter så mycket när de var små – är plötsligt här. Och då saknar man förstås att ha dem nära sig hela tiden. Circle of life. I ett nötskal. Alla mina vägar bär som bekant till Strandvägen när jag tillbringar några timmar i huvudstaden. Den aktuella utställningen är “As If by Chance” och handlar om Josef Franks inredningsfilosofi “Accidentismen – tanken att gestalta omgivningen som om den hade uppstått av en tillfällighet”.
Här har arkitekterna Mikael Bergquist och Olof Michélsen rekonstuerat tre miljöer av Josef Frank med Svenskt Tenns nuvarande sortiment. Det var kanske inte den mest matnyttiga av utställningar som jag har sett på Svenskt Tenn, men det är alltid roligt att se hur det begränsade sortimentet kan sättas samman i oändliga kombinationsmöjligheter. Det inspirerar mig precis lika mycket varje gång jag är i butiken.
Jag åt lunch uppe på tesalongen. Ett tips är att titta in här lite tidigare på dagen, för då är det ofta lugnt.
Jag älskar att sitta bredvid Estrid Ericsons arbetsrum som är återskapat där bakom glasrutan. Det är som att kika in i ett dockskåp av kreativitet och stilleben. Om jag någonsin tröttnar på denna värld? Nej, jag är fast inslingrad här sedan många långa år och lär så förbli.
På vägen från Svenskt Tenn uppåt NK, gick jag även in en stund på Hallwylska Palatset. Det är fri entré till paradvåningen om man inte vill gå på guidad visning. Jag besökte även utställningen Skönhet för alla i nytt ljus. Utställningen berör hemideal vid sekelskiftet 1900 med utgångspunkt från Ellen Keys idéer. Det är ingen omfattande utställning men ändå sevärd, framförallt för att det blir en sådan bjärt kontrast med dessa inredningsideal jämte palatsets stil som representerar något helt annat. I en av trapphallarna är det möblerat med inredning från Norrgavel och här kan man också se hur tacksamt det är att stilkrocka. I en del av utställningen hade man täckt inredning a´la Hallwylskas stilideal med draperier med Ellen Keys ord. Jodå, det var tal om det personliga hemmet redan då.
Hur falsk är inte den föreställningen att skönhet i hemmet vinnes blott genom rikedom, det ser man bland annat i de många, av meningslösa lyxföremål och konstsaker överlastade hem där intet djupt skönhetsbehov, ingen personlig smak gjort sitt urval.
Med ett gäng franska tulpaner i den ljuvligaste av nyanser och NK:s påskte med hem i påsarna, tackade jag för mig denna gång. Stockholm, alltid lika trevligt att ses en stund.
♡
De välgörenhetsbutiker som jag går runt på lördagar är välordnade i olika avdelningar. Det har sina fördelar såklart eftersom allt är kategoriserat och snyggt uppställt. Det är inte ställen där man helt plötsligt finner något som står dolt och dammigt bakom och som ingen har sett innan. Det gäller väl dock även här att man har nytta av sina hökögon och att snabbt kunna scanna av stora ytor. Köksavdelningarna är alltid poppis där jag rör mig. De senaste veckorna har det blivit några fina underlägg. Rosetten är en favorit – bara som dekoration på köksbänken. Sedan är jag förtjust i Gabis rostfria med de vackra mönstren. I dag hittade jag ett för en tia. Svenskt Tenns Skandinavien fick jag i present för ett tag sedan. Tre fina är en samling, eller hur var det nu?
Med hopp om en fin lördag!
