Äntligen har vi en ljuv försommardag här. Det har varit mycket regn och blåst ett tag. För här i det platta nya landet blåser det en hel del. Det finns inte så mycket som stoppar vindarna än så länge. Och det pratas en hel del om vind här ute. När jag går i spåret på morgonen möter jag ofta två äldre herrar med hundar som står och pratar. Och det är vinden som är i fokus. -Nu måste vinden vända snart. – Ja, nu måste det vara dags. Så det är nog bara att finna sig i vindarna och leva med dem :).
I mitten av juli bär det iväg till Gotland igen. Jag hittade några bilder från förra året som inspirerar till att tänka kring vår – blåsiga – baksida. Ovan syns en vy från Krusmyntagården. Så fint med det enkla vita, en svart bänk och vanliga terracottakrukor med grönt. I går när jag satt i snålblåsten på eftermiddagen kände jag att jo, vi behöver nog sätta upp lite skärmar i alla fall för att få till ett litet rum där vi kan sitta och äta.
Det finns många ställen att göra saker av här, men mycket får nog bli vilande projekt så länge. Det finns en stor balkong som är helt öde just nu. Det finns en grusbelagd yta mellan hus och garage där jag när drömmar om min lilla innergård. Så här vackert är det på Lauters på Fårö. Jag dras som en magnet till dessa miljöer. Det är bara så fint.
För nu befinner vi oss på sjuttiofem stadiga kvadratmeter trä. Och i går klipptes gräsmattan för första gången. Sämre kan man ha det :)!
Fotografi: Weronica – En mammas dag