Ni som har följt mig ett tag under husbyggarresan är förtrogna med min tendens att gå in i enskilda delar av projektet, böka runt ordentligt, nojja lite och sedan komma ut på andra sidan. Jag är sådan. Jag kör sådana processer med 110 % fokus och sedan blir jag en liten matt boll som förhoppningsvis kan leva med valen. I går fann jag mig själv stående mitt ute på vår jordiga tomt för att avgöra formerna för baksidan. På skissen har det hela tiden sett så enkelt och självklart ut, men där ute i jorden blev det något annat. Det fick bli snabba beslut medan grävmaskinen stod och väntade. Sådant stressar mig. Och då nojjar jag efteråt. Kontentan blev att cirkeln på baksidan som skall accentueras av en kansten blir lite mer oval och utdragen. Det blir lite mer gräsyta och inte fullt så stora döda ytor/planteringsytor i hörnen och vid kanten av tomten. Jag är så glad över vår trädgårdsskiss, men samtidigt märker jag nu att formen och ovanifrånperspektivet möjligen överskuggade våra tankar (inte så mycket planteringar i nuläget) och hur det hela tar sig ut i praktiken. Nu har jag processat detta fram och tillbaka. Det får lov att bli bra. Det är inte hela världen. En trädgård skissar man inte fram nu, utan den kommer att växa fram under lång tid – eller något i den stilen. Frid vare med mig :).
Frid med två splitternya magasin från brevlådan. Frankofilt hem som jag bara sitter och fånstirrar på samt Sköna Hems sommarspecial – Outdoor Living. Det blir perfekt på en blå plaststol lite senare det!
Nu bor vi i hus sådär på riktigt.
