Få saker tycks så laddade som den där hemgjorda kanelbullen. Vem minns inte när stadsministern dementerade att det var hans hustrus egenbakade mandelmusslor på en tidningsbild? Nix, hon gick och köpte sina bakverk som alla andra. Bullmammor är nästintill ett skällsord för traditionella kvinns som inte vill något annat än att stå i köket och snyta barn. När jag var liten hade jag en egen bullmamma. Många barndomsminnen är kopplade till dofter. Att få komma hem till nybakade bullar. Då hade jag inte vett att uppskatta det till fullo. Himlen var att få äta en Skogaholmslimpa eller en köpt dammsugare. En del fick sådant jämt. Vi var väldigt avundsjuka.
För jag är ingen given bullmamma. Det tog lång tid innan jag började fixa själv i köket. Hemma var det min mammas territorium. Vi barn värmde smörgåsar och rullade chokladbollar ibland. That´s it. Nu tycker jag om att baka och greja i köket när tiden, orken och inspirationen finns. Men det har dröjt ganska länge. Och jag har alltid haft en överdriven respekt för att baka bullar. Svårt och krångligt. Jag är pajernas drottning istället. Henrik köper sig dock industribakade gifflar till helgen. Som den moderna människa jag är så läser jag innehållsförteckningen och blir lika modernt förfasad över bokstavskombinationer där. Sagt och gjort. Dags att bli av med bull-oskulden.
Och ser Ni! Det gick alldeles galant ju. Lite egna blev de allt, men det skall synas att det är hembakt eller något i den stilen ;). Så dagens lärdom är att ibland skall man kasta sina gamla spöken överbord och bara göra. Så himla farligt är det inte om allt blir galet. Det kan faktiskt bli riktigt bra också.
Ha en fin fredag!