Att vi skulle sluta som villaägare fanns aldrig med i beräkningen från början. Mitt drömobjekt (ett tämligen ouppnåeligt sådant skall tilläggas) var en stor sekelskiftesvåning i staden kombinerat med ett sommarställe. När barnen kom och alla vistelser i lekparken fullständigt överväldigade mig, började jag titta på hus ändå. En trädgård lockade alldeles väldigt mycket. Det var fortfarande äldre hus som gällde. Ett av de första hus som vi var och tittade på låg en bra bit utanför staden. Det var gammalt och stort med en gigantisk trädgård som sluttade vid vatten. Att vi inte är några hemmafixare alls, inte har någon huserfarenhet eller vill tillbringa all vår lediga tid i trädgården ingick egentligen inte i bilden på den tiden. Ett äldre hus med charm och fin arkitektur, annars fick det vara.
Sedan började vi att gå på andra typer av husvisningar. Det var kedjehus från 70-talet där inget hade renoverats sedan husen byggdes. Det var oändliga källare med gillestugor from hell. Till slut hittade vi ett helrenoverat 70-talsobjekt som vi bjöd på, men vi föll precis på målsnöret där.
Då blev det nybyggnation. Vi tecknade oss för ett nyfunkishus i ett område som ligger nära staden. Visst var det kanske lite litet och visst var det kanske en för liten gräsplätt och visst var det inget drömhus, men det var dock ett brukshus att bo i när barnen var små. Jag var urless på att scanna Hemnet och slog mig till ro med tanken att vi skulle bo där. Sedan följde nästan två bortkastade år på överklagningar och ett strul utan dess like. Nu kommer dessa hus sannolikt inte att byggas.
Och nu vårt hus som kommer om en månad. Det är ett klassiskt hus som innehåller mycket av det som jag tycker om. Men det är defintivt inte något tjugotalshus med orginaldetaljer. Resan ändrar riktning. Och jag är så där. Jag måste inse saker och ting själv. Det spelar ingen roll hur många som påpekar fördelar med något för mig om jag själv inte har kommit dit i tanken. Fördelen med detta något fyrkantiga beteende är att när jag väl sitter där, då kommer jag att vara nöjd och inte sörja något som inte blev. Och det finns kanske någon mening med vår krokiga husväg. Och det är bättre att se lite suddigt ett tag, för att sedan blicka framåt med klar sikt. Eller något i den stilen.
Det gamla är vackert och själfullt, men förpliktigar även till underhåll och bevarande.
Tisdagstema: Fyrkantigt
