TV-serier

Kul att ni kommer in med önskningar på inlägg! Jag har fått flera mejl om jag inte kan tipsa om TV-serier som jag har sett. Kanske är behovet extra stort nu med mörker och förkylningar? Jodå, visst kan jag det. Jag får fila på en lista med mina stora favoriter över tid, men bjuder i dag på de serier (utan länkar eftersom eminenta Google finns alldeles nästgårds) som förekom här på bloggen under 2017. Jag kan nästan lova att du kommer att finna något du gillar bland dessa tjugosju. Håll till godo!Året inleddes med Homelands (SVT, Netflix) sjätte säsong. Det är fortfarande spännande och förmår att gjuta liv i aktuella frågor, men inte är det riktigt som i början. Jag såg inte de första säsongerna när de sändes på TV, men streamde ettan och så köpte jag min kanske sista DVD:box för att kunna se säsong två innan trean skulle sändas på SVT. Ack, ack så bra det var då! Men jag håller kvar och bänkar mig snart till den sjunde säsongen. * Fenomenet SKAM (SVT, NRK) nådde även mig – minst sagt. Jag snärjdes in i den norska ungdomsserien och såg den fjärde och sista sängen i realtid med klipp från NRK. Nu kommer en rad nya efterföljare i andra länder – först ut är den franska varianten. * Poldark (SVT) är en klassisk brittisk kostymproduktion som fångade mig i den första säsongen med mer komplexa karaktärer och lite mer svärta än det brukar vara i genren. Den andra säsongen som sändes förra våren var möjligen inte lika fängslande. Hur mycket krut kan man lägga på att skildra en gruvas uppgång och fall? Hur många ridturer längs med kustlinjen kan man filma? * Sherlock (Netflix) – en av mina stora serie-crusher med Benedict Cumberbatch som detektiven! Briljant i sina finaste stunder – jag rekommenderar den alla dagar i veckan.

Big Little Lies (HBO) var en av vårens stora snackisar när det gällde tv. Surret har fortsatt med prisregn över skådespelarna hela säsongen. Tre mammor med skolbarn och deras komplicerade liv i flådiga Monterey i Kalifornien med en mordgåta som motor. Ja, detta är bra och Nicole Kidman och Alexander Skarsgård är värda alla priser. Nästa år kommer fortsättningen med bland annat Meryl Streep!

Billions (HBO) – amerikansk maktkamp mellan skrupelfri kapitalist på den ena sidan och en rättfärdig (?) åklagare på den andra – rullade på med sin andra säsong. Bra skådespelare med bland annat svenska Malin Åkerman. * Girls (HBO) gick i graven med sin sista säsong. Stilbildande och utmanande i genren med Lena Dunhams signum – riktigt bra. * This is Us (TV3) Karolina Fjellborg – tvkrönikör på Aftonblandet kallade den “en snyftmysig tv-serie att tröstäta glass direkt ur paketet till”. Jo, ungefär så – och trevlig i sina bästa stunder. * Syskonen Baudelaires olycksaliga liv (Netflix) – sevärt för hela familjen med lite större barn. Mystiskt, stundtals märkligt och välgjort. * Feud (HBO) – dramatiskt om verkliga händelser mellan Hollywoodaktriserna Joan Crawford och Bette Davies. Jag har inte sett klart denna, vilket möjligen tyder på lite bristande engagemang. Snyggt minns jag och kanske skulle jag se färdigt. * The Good Wife (Netflix) Jag fastnar gärna i mastodontserier där hjärnan inte behöver jobba så mycket när jag är sjuk. Förra vintern blev det denna advokatserie. Jag har sett någon säsong på TV, men nu plöjde jag hela. Det kom även en spinoff The Good Fight (HBO) som är riktigt bra. * The Halcyon (SVT) fick ganska direkt duka under för ambitionen att göra nästa “Downton Abbey”. Synd tycker jag för här fanns potential med tjusiga brittiska miljöer och den inneboende dynamiken på ett hotell. Det finns inte så mycket tålamod i Tv-branschen längre. * Badehotellet (TV 4) är möjligen min puttrigaste serie kring ett danskt pensionat, men jag klarade ända till slutet. Vem kan motstå danskt hygge i sommarmiljö?

Den andra stora snackisen förra våren var definitivt The Handmaids Tale (HBO). Jag fastnade i denna dystopi efter Atwoods roman med Elisabeth Moss. Jag är förtjust i när man förmår att skapa en ny värld som man går in i – här dessutom filmat i ett speciellt ljus. Det här är otäckt, omskakande och på samma gång oemotståndligt om kvinnor som tvingas bli reproduktionsslavar i diktaturen Gilead. Den andra säsongen kommer i april – det ser jag fram emot!

Game of Thrones (HBO) är en av världens största serier och ett populärkulturellt fenomen. Det tog ett tag innan jag började att titta, men sedan fastnade jag även om det finns mycket att diskutera gällande skildringen av våld och kvinnor. Den sjunde säsongen var definitivt ännu mer grandios, vilket inte alltid var till seriens fördel. Men svårslaget som äventyrlig fantasy med en produktionsbudget som slår allt. * The Keepers (Netflix) är en i raden i den populära True Crime-genren. Den här gick under huden på mig – stark och oförglömlig. * Unge Kommissarie Morse (SVT) är ungefär så mycket mordgåtor som jag klarar av numera. Jodå, jag ser även på Bron (SVT) som rullar nu, men med åren har andelen kriminaldraman som jag tittar på sjunkit drastiskt. * House of Cards (Netflix) bjöd i vanlig ordning på Robin Wright i högform även under sin femte säsong. Det här var en serie som verkligen fångade mig de första säsongerna – nu är den svagare – och blir väl aldrig sig lik efter Kevin Spaceys fall…

Grantchester (SVT) är en av mina favoritserier som gick mot sitt slut 2017. James Norton gör en så fin rolltolkning av prästen som lider diverse kval och löser kriminalfall i samarbete med den lokala kommissarien i femtiotalets brittiska landsbygd. * Top of the Lake (SVT) av mästerregissören Jane Campion och med Elisabeth Moss är briljant i sin första säsong. I höstas gick uppföljaren China Girl. Stundtals lysande skådespeleri, men på det hela taget blev det för magstarkt med för många tematiska trådar. Ettan dock – så bra!

The Deuce (HBO) utspelar sig kring sjuttiotalets framväxande porrindustri. Brutalt om livet på gatan, perfekt tidskänsla och Maggie Gyllenhaal är så bra i sin roll! * Outlander (Netflix) är något av min quilty pleasure när det gäller serier. Egentligen inte alls min grej med tidsresor och Harlekin-romantik, men ändå svår att låta bli. * Vår tid är nu (SVT) är det stora svenska eposet som när det är som bäst skildrar tidsandan och den eviga kärleken, när det är som sämst är det förutsägbart och stolpigt. Men sevärt – ja då. * Godless (Netflix) är kvinnlig western med Downton Abbey-Mary. Jag började att titta förra året, men än återstår det avsnitt. * Stranger Things (Netflix) där jag kom in i andra vågen av nördar när den andra säsongen släpptes. Jag trodde att den skulle vara alldeles för läskig för mig, så avstod att titta, men nu blev det höstlovsunderhållning för mig och sonen. Älskar att dela upplevelser även med större barn! Åttiotalsnostalgi – och även om jag är otroligt harig – så läskig är den faktiskt inte. * Alias Grace (Netflix) är ännu en Atwood-filmatisering om ett rättsfall på 1800-talet med en kvinna som blir anklagad för ett mord – psykologisk historia.

The Crown (Netflix) – utsökt in i minsta detalj med historielektioner och kungliga bestyr. Jag slukade serien på en helg med massor av te. Till den tredje säsongen skall stora delar av rollbesättningen bytas – spännande, spännande. En av mina favoriter!

Hoppas att ni hittar något ni gillar!

♡

7 a week: Sista helgen i januari

Januari närmar sig sitt slut och bjöd på såväl vårkänning som piskande regn denna helg. Min gröna blick börjar långsamt att väckas till liv och har fått utlopp i fröpåsar, krukor och små lökväxter. Vi tar oss väl an en påse blandat smågodis mestadels från sparat från Instagram. Varsågod att ta en bit! Jag har ett ambivalent förhållande till Svenskt Tenns stora tygväskor. De rymmer en himla massa och är praktiska på många sätt, men det är också mycket lätt att det blir att man finner sig stå och rota runt på jakt efter något på botten. Eller är det måhända jag som bär runt på för många märkliga saker? Nu finns den i ett av mina favorittyger av Frank – Aristidia – och den placerar sig på önskelistan.

Den brittiska författaren Virginia Woolf (1882-1941) födelsedag firades i veckan med porträtt av systern Vanessa Bell hos @theworldofinteriors som påminde om detta alltid aktuella citat: “Lock up your libraries, if you like; but there is no gate, no lock, no bolt that you can set upon the freedom of my mind’ – Virgina Woolf, A Room of One’s Own. I vår öppnar utställning på Artipelag om Bloomsburygruppen där Woolf var en tongivande gestalt.

Den här stiliga bilden från @bukowskis sparade jag raskt ned. Har ögat inte tröttnat på Coffetable-böcker? Jo, alla gånger – speciellt när det känns som om urvalet mer bestäms av ängslighet och att köpa de “rätta” tegelstenarna. Ett personligt urval böcker kan aldrig bli fel – och man kan faktiskt läsa i dem också – här på Alvar Aaltos klassiska Tevagn för Artek.

Jag vet inte om jag finner min väg till @louisianamuseum om Picassos keramik, men en affisch kan man väl önska sig ändå?! Ett tämligen fattigt substitut för att vara på plats, men så fin.

Jag har sparat ner många bilder från olika personer kring Bukowskis utställning med skulpturer av Eric Grate och Eva Lange. Det skulpturala uttrycket har oss sannerligen i sitt grepp. Utställningen bildade även fond till Elin Klings Totême på Modeveckan i Stockholm. Vackert.

Ett kuddberg av turkisk kelim, väggpanel och Morris – kombinationen får mig på fall – @contemporary_life

Som sagt, den där gröna stämningen börjar ta över mer och mer nu. Vacker inspiration från @zetastradgard

Väl mött nya veckan!

♡

Fredagssvepet 4/18

Fredag är svepets dag, eller hur?! Håll till godo med veckans! Jag blev så himla glad när jag såg kampanjbilderna för smyckesföretaget Sophie by Sophies vårkollektion på Instagram i går. Så fina med de stora geometriska smyckena, den uppdaterade retroflirten och den fräkniga modellen. Kollektionen heter Pomodoro och är inspirerad av Italien, skulpturer och kontraster. Inspirerande vackert!

Plisserad scarf/Lindex

Färginjektion från Strandvägen.

Bambuspegel/Indiska

Förra helgen stod jag och höll i ett Mimosaträd, men det slutade med att jag ställde tillbaka det. Förra året hade jag ett stort fång gult hemma. Doften är sannerligen fantastisk och kanske behöver man denna färginjektion i detta nu? Någon som testat ett träd? Zetas

Några fröpåsar lär det nog bli i helgen i alla fall när man lockar med halva priset. På bilden syns två av mina favoriter som jag alltid sår till sommaren.

Det är citrustider. Jag blir frestad av alla glaserade citronkakor som skymtar förbi här och där – bland annat hos Jenny. Kombinationen citron och vallmo är ju så god! Sitter du inne med något favoritrecept? Citrus Garden av Josef Frank för Schumacher.

Jag har inte sniffat på Other Stories nya Sicilian Sunrise, men kombinationen av citron och grapefrukt brukar tilltala mig. Annars inspireras jag och gör en egen kroppsskrubb med dofterna som i t ex den här.

Veronica Maggio + Jocke Berg blir ledmotiv till nytt Bergmanprojekt med Tomas Alfredsson och Jesper Waldersten – Bergmans Reliquarium. Hjärta på det.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

♡

Billgren Wood, loppisledord, på gång och superfynd

I går blev jag så pepp när det äntligen var dags för podcasten Billgren Wood att ta sig an auktioner och loppisar. Sofia Wood är numera marknadschef på Bukowskis och Elsa Billgren är väl en av landets mest kända loppisprofiler. Lyssna på “Stora auktions- och loppisavsnittet – så blir du proffs” om du inte gjort det. Här avhandlas bland annat att man för det mesta antingen är auktions – eller loppismänniska. Jag tillhör definitivt den senare kategorin. Jag håller med Elsa Billgren – det är det oförutsägbara och jakten i sig som lockar. Nätauktioner har jag inte alls kommit igång med. Jag tycker fortfarande att det känns lite läskigt och svårt. Sedan var det tal om loppisledorden igen. Tanken är att man skall ringa in sin stil med tre ledord för att ha en kompass när man letar. Svårt säger jag! Jag försökte i somras med engelsk trädgårdstant, handens verk och Estrid Ericson, men i grunden är jag en skata som samlar på det som jag finner glimmar vackert som bland annat kan ses i min tagg #wloppisfynd på Instagram.

Det är alltid roligt med trendspaningar även inom vintage tycker jag. Förutom att man alltid har sin egen smak, sina ledord och sin kompass, är det skoj att tänka på vad som är på gång. När det gäller inredningstrender har vi sett sjuttiotalets återkomst på bred front. Jag vet inte om det är annorlunda i Stockholm, men här hos mig har inte den stämningen nått loppisarna ännu. Här är det fortfarande riktigt låga priser på brun rustik keramik – på bilden vacker dansk kanna med bambuhandtag som jag köpte för 30 kr – och det finns mängder av porslin i denna kategori. Jag har mycket svårt att lämna teserviser som knappt ser använda ut – här Signe Persson Melins Härd för Höganäs – sex koppar för nittio kronor och kannan för trettio kronor.

I podcasten pratas det om att auktioner är mer kurerade – dvs man får ett utvalt sortiment presenterat för sig. På loppis är det lite tvärtom. Man får leta – ofta efter en nål i en höstack. För mig är det meditativt och roligt för det mesta när jag får göra det på mitt sätt. Jag får däremot kalla kårar av beskrivningen av de Gotländska sommarloppisarna när man skall ställa sin man mitt i och springa runt som en galning och samla in potentiella fynd – vet inte om jag skulle klara av det. Att någon tipsar om godbitar gillar jag dock – i olika former. En favorit är antikhandlaren Jenny von Platen som tipsar i varje nummer av Antik och Auktion. Ett av mina grundtips som även var med i min loppisguide är att läsa och tillägna sig kunskap. På så vis arbetar man upp en mental bildbank som är till nytta när man befinner sig i vintagesvängen. I senaste numret är Oiva Toikkas glasfåglar med.

Var det inte något bekant med den där bulliga formen med liten svans som siktades i en myllrande hylla på ett ställe där privatpersoner hyr? Jodå, visst var det en Toikka. För femton kronor blev fågeln min. Den kvalar in på min lista över superfynd som sällan händer, men när de väl gör det samlas energi till att fortsätta tro på att något sådant skall finnas där. Nu står den här hemma och väntar lite på ett sammanhang med sina skulpturala kvalitéer. Och någon annan är förmodligen bara glad att bli av med den! Den enes skatt – som vanligt. Heja återbruk.

♡

Läsarfråga: Att göra klassiska val

Jag fick en fråga för ett tag sedan och tänker att jag lyfter upp den till ett inlägg. Kul förresten att det känns som om kommentatorsfältet blivit mer aktivt igen! Det är alltid roligt med respons, frågor och tankar.

Så här skriver Josefine:  Vi har funderat länge och står nu i steget att köpa två Norrgavel Länstolar till brasrummet. Fantastiska möbler. Men nu kommer vi inte riktigt överens i färgerna. Kan vi välja olika färger på dem? Finns så många alternativ och nu helt plötsligt bara velat jag, jag vill ju ha något tidlöst och hade ett bestämt mig för en lös sits men nu säger jag fast. Hjälp! Vilken är din favoritkombination av trä och tyg? Hur borde jag tänka för att inte fastna i fällan, ‘just nu gillar jag den här färgen’?! Mina spontana tankar på träet är lackerat i varmgrå eller svart, eller så en såpad.. Men sits och tyg val… Ryggkudden kan man ju tack och lov variera efter årstid och behag. Hoppas du kan berätta lite hur du själv skulle tänka i ett liknande köp, så kanske jag kan få rätsida på mina tankar. 

En kul utmaning tycker jag. Hur gör man ett klassiskt val?

Förra våren gjorde jag ett inlägg om Länstolen där jag utnämnde den till en klassiker. Nirvan Richter ritade fåtöljen 1993 och den har funnits i produktion sedan 1995. Länstolen bar jag inom mig i fler år och från idéskissen 1992 tog det ytterligare drygt tre år till produktion 1995. Visionen rymde många paradoxer; en omslutande form utan känsla av instängdhet, en skön fåtölj som ser asketiskt enkel ut, en mäktig tron som smälter in diskret i rummet – stor som en öronlappsfåtölj men transparent så att man skönjer väggar och golv… 

Där skriver jag: Jag dras alltid till den här estetiken, även om min egen inredning egentligen är långt ifrån denna stil. Det är samma sak varje gång jag går in i Norrgavels butik – jag slukas liksom in i det universumet som de har byggt upp där. Det är något med våren också och den kommande sommaren som gör att hjärtat börjar banka lite extra. Det är nog tanken på den evigt soliga punchverandan eller ett sommarhus på Gotland eller Österlen – där skulle några Länstolar passa ypperligt. Jag förknippar även Länstolen med en weekend på Österlen på sensommaren 2013. På Kafferosteriet har man möblerat med många av Norrgavels möbler. Jag har ett fint minne när jag satt nedsjunken i en fåtölj med en kanna te tillsammans med mannen och mörkret sänkte sig utanför vid fönstret med Mårbackapelargonerna. Jag minns den även från en utställning på Hallwyllska för några år sedan, där det blev ett vackert möte mellan palatsets överdåd och Norrgavels estetik. Visst är det en sann klassiker – tidlös med en förmåga att passa in i många sammanhang.

Med detta sagt tycker jag att Länstolen i sig är en Piece de resistance – ett objekt som i mycket bär sig själv i inredningen. Redan när man har bestämt sig för att göra denna investering, tycker jag att man har gjort ett klassiskt val. Den meningen lyfter många dimensioner. Vad är klassiskt? Vad står sig genom tiden? Vad är en tillfällig känsla som kommer att avtaga? Det är den där kompassen tycker jag. Den där som instinktivt leder en till det som känns rätt i magen. Man skall dock inte inbilla sig att man är helt immun mot tendenser i tiden. Inspiration kommer från många håll och påverkar på olika sätt, även om man säger sig inte vara så intresserad av trender. Och vad som är ett klassiskt val för någon är ett trendval för en annan – ta till exempelvis sammet på möbler som jag skrev om här. För mig klassiskt och hållbart – för många andra något som de kommer att tröttna på. Det mest klassiska valet jag gjort är möjligen vårt hus. I nybyggnationsbranschen får trender stort genomslag. I en tid av öppna planlösningar, stora fönster och öppet upp i nock blev jag varnad för att sätta in väggar. Det kommer att kännas så instängt! Att göra klassiska val innebär att arbeta i motvind ibland, men är känslan rätt, så blir det ofta bäst.

Några konkreta råd: Se sammanhanget och rummet. Vad finns det i övrigt för träslag och stil? Vad blir det för slitage på materialet? Hur kommer stolarna att användas? Leta bilder för inspiration och att se möbeln i olika miljöer. Ibland är det svårt när det finns för många val – man blir låst och får svårt att fatta beslut. Det är skillnad när man tittar vintage – då får bitarna falla på plats genom slumpen – inte helt fel som inredningsstil a´la Josef Franks klassiska Accidentism. Om jag skulle få välja några Länstolar hem till oss? Ett angenämt problem. I växthuset har jag en annan stil och där skulle de passa som handen i handsken. Här inne skulle de stilkrocka lite mer mot textiltätt, ombonat och mönstrat. Jag skulle nog välja målat i en grå nyans – något jag förknippar med Norrgavel – antingen dyna i lin som ovan, ull eller fårskinn. Tänker att de skulle kunna samspela med Laminofåtäljerna som står här hemma. Jag skulle understryka det som jag uppfattar som själen i Norrgavel i valet av Länstol – ett klassiskt val enligt mig. Vad tycker ni?

♡

7 a week: tredje helgen i januari

Veckan börjar närma sig sitt slut och jag ger er i vanlig ordning en påse blandat godis. Hoppas att något smakar! Knallcerisa skor? Jodå, de lockar så här i januari. @vagabondshoemakers

@sofia_wood – bland annat aktuell i podcast med Elsa Billgren – är med i ett reportage på livsstilssajten Coveteur med rubriken “Inside a minimalist scandinavian home filled with kilim rugs and vintage furniture”. Jag var mycket inne på den sidan ett tag när den kom, men nu var det ett tag sedan. Detta reportage rekommenderas – och i vanlig ordning påminner jag om recepten a´la Wood som numera finns hos Make it Last – mycket att hämta där.

Formexmässan har varit och rapporterna har duggat tätt på Instagram. Det är fortsatt mycket fokus på växtlighet – inte mig emot. I bildflödet sparade jag ned den här från @feminasverige. Lyngby spinner vidare på sin vas som blivit en modern klassiker. Till våren pyntas den med nostalgiska bokmärkesblommor – en estetik som det flödar av på loppishyllorna. Är vi redo för detta? Vi får väl se.

I min januarikokong har jag fastnat i att se om Maffiaeposet Sopranos ännu en gång. Ibland plöjer jag gamla favoriter helt enkelt, både när det gäller tv-serier och böcker. Jag är fortfarande kvar i porslinsboken, men har lagt fram Flauberts klassiker efter en referens när Carmela Soprano har en tillfällig förbindelse med en collagelärare. Han försöker få henne att förstå storheten i Madame Bovary, men det går väl sådär…

Som jag skrev på Instagram i dag – befinner mig i visst te-vakuum efter julens alla kryddiga smaker. Vissa klassiker dricker jag såklart året runt, men det är även roligt med säsongssmaker. Vad smakar januari? Lite mer fruktigt, syrligt och friskt kanske. Vi får se vad jag finner på till #mintestund Ja, jag har skapat en tagg på Instagram för att samla inspiration kring te. Häng gärna på!

Jag har tipsat om @paulina.velobloom förut, men gör det nu igen. För tillfället tipsar hon om olika blommor att så på sitt Instagram-konto – inspirerande! Och än en gång känner jag att snittblommorna oftare får stå i affärerna – jag tänker hellre fram emot trädgårdsbuketter framöver.

Den 26 januari öppnar utställningen Couturens hemligheter på Sven Harrys.  Utställningen sätter ljuset på det mytomspunna haute couture- modet och dess roll i dagens modeklimat samt vilka riktningar couturen kan ta i framtiden. Med couture-plagg från internationella modeskapare som Balenciaga, Alexander McQueen/Givenchy, Balmain, Castillo, Louis Vuitton och Stéphane Rolland samt svenska kreatörer som Pär Engsheden och Bea Szenfeld utforskar utställningen couture-världens hemligheter och ger besökaren en unik inblick i vanligtvis slutna processer. Med inlånade arkivplagg från internationella modehus samt svenska och danska hovet syftar utställningen till att ge en historisk tillbakablick såväl som inblick i couturens vanligtvis slutna värld och samtidigt även blicka framåt. En grundidé med utställningen är att lyfta frågor kring couturens relevans i dagens modeklimat och hur det traditionella hantverket kan förenas med framtida krav på hållbarhet och materialförnyelse. Med på utställningen finns bland annat Sara Danius fantastiska klänning. Jag vill se! Pressbild: Carl Bengtsson

Väl mött nya veckan!

♡

Fredagssvepet 3/18

Vi tar oss väl an ett sedvanligt svep så här på fredagen och börjar i det bruna. Igen. Som sagt – nu är det högtidsstund för oss som alltid vurmat för denna kulör. Klassikern String kommer kanske inte helt överraskande i dessa nyanser nu. Frida på Trendenser initierade en diskussion i höstas om faran kring och att man skall undvika mörka träslag i inredning. Intressant och väl värt att reflektera kring när trendtåget nu tuffar på när det gäller det mörka. I vanlig ordning tänker jag på långsiktighet och hållbarhet. Allt går i cirklar. Om man håller fast vid sin stil, så blir man förr eller senare trendig – säger jag från mitt oljade ekbord från nittiotalet.

Malene Birgers stora bjässar till soffbordsböcker har för länge sedan fått ge vika för andra mer trendiga val. Jag tycker dock fortfarande att de håller tidlös kvalité och bläddrar ibland för att få med mig känslan som jag fick en gång. Birger har numera ett inredningsmärke Birger 1962. Jag sparade ner några bilder på Instagram och tittade på Seventeen Doors inlägg innan jul. I vårkollektionen är det även här mycket brunt och dovt gult.

Nytt från H&M.

Den här målarboken fann jag när jag rensade i några högar vid läshörnan. Jag har fortfarande inte gett mig i kast med att fylla i – snyggare utan i detta fall tror jag. På “att-se”listan i helgen – Konsthistorier med just Watkins kring Sigrid Hjertén.

Nu för tiden är det digitala anslagstavlor och pinnande som gäller, men jag tycker att det är så inspirerande att se inspiration oldschool med utrivna sidor som blir till moodboards hos kreatörer. Vackert inne hos Sofia som visar vad hon har på sin anslagstavla nu.

Tjusiga krukstaplar med lejongula Bergs Potter hos Artilleriet.

Jag – tillika pälsdjursallergiker och ganska skeptisk till katter – blev rekommenderad filmen Kedi om katter i Istanbul. Det låter möjligen lite märkligt, men efter beskrivningen vill jag se den. En magisk skildring av gatukatter i storstaden Istanbul. Vi får följa sju katter med högst speciella personligheter på deras strövtåg genom människors liv i den stad där de regerat i tusentals år. Katterna i Istanbul har alltid haft en speciell betydelse som rådgivare och bärare av lycka för Istanbuls invånare. Men när staden växer blir det fler som måste konkurrera om reviret. Filmen blev hyllad av kritikerna och har blivit något av årets dokumentärfenomen i USA. Filmen finns hos SVT Play sju dagar till.

Veckans fredagstoner

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

♡

Vintertider

Mitten av januari. Inte hade jag hört om Blue Monday förut men i år blev det en nyhet att den tredje måndagen i januari är den deppigaste av dem alla. Vi är nog många som går runt lite extra hudlösa för tillfället med känslorna utanpå kroppen. Mörkret, virus som aldrig vill släppa taget och allt det grå. Det träffar rätt i mina januarikänslor i alla fall. Jag är sällan den som slår på stort med nyårslöften och tankar om nystart. Jag är mer i lag kokong som tänker att det kommer en annan tid. Inte så att jag längtar ihjäl mig efter våren – tvärtom tacksam för den snö som fallit här hos mig. Det är dock alltid något speciellt att släppas ut från den ombonade julen till ett mer kargt efter. Det är samma med inredningen. Jag inser att min definition av en mer minimalistisk tid är något helt annat än den gängse normen, men lite så här blir det hos mig nu. Fler neutraler, mer grafiska möten – lite enklare och mer avskalat. Kvistar är viktiga denna tid. Årets första av körsbär står i Daggvasen. Så här är den som allra finast tycker jag. Och lökväxter. Min allra bästa tekanna denna vinter av en Malmökeramiker köpte jag vintage. Jag tycker så mycket om formen, handtaget och att den rymmer en och en halv liter te. Skulpturalt vacker i sig själv.

Små gröna utropstecken på rad.

Jo då, jag är väl medveten om att det egentligen inte alls är säsong för att köpa och frakta hem tropiska växter, men när det var halva priset och det stod en ensam fiolfikus fick den ändå följa med. Jag har haft en större variant tidigare, men den gick hädan till sällare marker efter lång och trogen tjänst. Det här är min första uppstammade. Det är alltid något speciellt med grönt som ser ut som små träd.

De flesta pelargonerna är ute i övervintringstältet i växthuset, men några Tomentosum har fått vara kvar på fönsterbrädan. De börjar bli rangliga och behöver omvårdnad och beskärning, men för nu får de vara klorofyllbärare och sträcka sig efter ljuset. Lite som att gå och köpa sig en solstol mitt i vintern och bära ut den till bilen med singlande snö på, efter tårar och samtal om det mörka i livet. Det där envisa hoppet ändå. Alltid.

 ♡