Author Archives: Weronica

7 a week: Blå himmel

I helgen kändes det som om våren kom på allvar. Mycket är förlamat av oro nu, men det finns ändå något hoppfullt i naturen som trots allt ändå står redo. Som den alltid gör. Jag har tillbringat mycket tid ute i växthuset med luktärter och dahlior. Mina nya knölar har inte kommit ännu, men de gamla har fått lite jord om tassarna så att de inte skall torka ut i förrådet. Jag brukar säga att man skall vila i säsongerna så mycket man bara kan och njuta här och nu, samtidigt gör denna situation att man blickar fram mot sommaren på ett annat sätt. Kanske är allt lite bättre då när man står och plockar blommor mitt i dahliahavet i augusti.

Jag fastnade i genomgången av ikoniska Vogue-omslag. Här oktober 1945 av James de Holden Stone. “I’ve been looking at a lot of the wartime issues of Vogue recently, for obvious reasons, and this is just so good. I can’t even imagine what it was like to live through nightly bombing raids, how fearful people must have been for the future. The simplicity of this image, conceived by Vogue’s art director James de Holden Stone, with the beautiful colours, the calm skies… It really offers a moment of peace after chaos. Looking at this, I feel we will push through and prevail.”

I helgen startade jag taggen #aktiveraskåpen på Instagram. I den community jag rör mig är det mycket loppisfynd vilket är mycket roligt. När vanorna ändras – även om jag i princip tycker att man skall stötta välgörenhetssecondhand så mycket man kan nu också – kanske vi kan titta mer i våra skåp och ta fram sådant som inte fått glänsa på ett tag. The more the merrier. Kul om du vill vara med.

Den här eleganta haren får definitivt komma fram ur skåpet nu. Det var inte många som såg åt den på Erikshjälpen några dagar innan jul – av förklarliga skäl. Nu i påsktider känns den finare än någonsin förr här hemma. När barnen var små kan det hända att jag ibland sade att jag skulle ringa till Påskharen när kaoset blev för stort. Den här ståtliga porslinsfigurinen från danska Bing & Gröndahl får påminna om en tid när barnen trodde att haren fanns där på direktlinje.

Åttiotalssnitt hos Other Stories. Så fint med volym i ärmarna på detta sätt tycker jag och fyndchans secondhand.

H&M:s Conscious-kollektion kommer denna vecka. Fina kampanjbilder där vurmen för Antiken som synts mycket har slagit genom i mosaikmönster och stiliserade statyer. Inspirationen är hämtad från äldre exklusiva tågresor – framförallt Le Train Bleu som gick till Franska Rivieran för hundra år sedan. Resfebern finns inte alls, men ett par sådana där solsängar skulle jag gärna ha utanför växthuset här hemma.

Om man mäktar med en serie med ett lite allvarligare tema som kanske känns extra aktuellt just nu – hur saker kan få andra vändningar på kort tid verkar The plot against America hos HBO lovande. Philip Roths roman om hur Roosevelt förlorar makten till Charles Lindbergh i USA på 1940-talet och fascismen får fart – speglad genom en judisk familj – berör. Det andra avsnittet släpps i dag.

Ta hand om er i den nya veckan.

Fredagssvepet 12/20

Vårdagjämningen är här. Naturen vaknar på allvar. I går blev jag åter den där lilla flickan vid promenaden med sonen. De första gula i diket. Jag bara måste plocka några och sätta i en äggkopp på köksbordet. Det där hoppet ändå. Om att det skall stunda annat i sinom tid. Som en stor korg med dahlior.

I helgen skall jag sätta de äldre övervintrade knölarna i krukor. Jag och en vän var på en jordterminal i veckan och fyllde bilen med planteringsjord. Hoppfullt ändå i denna tid, liksom de torra knölarna som bär på så mycket liv. Om du vill läsa mer om dahliaplantering så har jag skrivit massor om det på bloggen – skriv bara dahlia i sökrutan så kommer det dyka upp många inlägg från tidigare år.

Man söker sig till det trygga och det vackra nu. Jag skulle gärna se om Downton Abbey. Vad skulle änkegrevinnan Violet Crawley säga om tiden nu? I England har Julian Fellows nya Belgravia haft premiär på ITV. Den vill man ju se i en tid där barnen uppdaterar mig på Memes som bara handlar om en sak just nu. I London bunkrar man tydligen te. Det verkar sympatiskt på något sätt.

Jag läser gärna om den här barndomsklassikern på våren. Om trädgårdens förlösande kraft som kan förflytta berg och öppna dörrar i sinnet. Den här utgåvan är dessutom något av det vackraste med broderi av Jillian Tamaki. Sömnad är på gång igen – framförallt det fria broderiet. Sympatiskt det med.

Petit intérieur bleu av Henri Matisse inspirerar med färgtoner, skirt möblemang och den stora krukan på bordet med höga strån. Bukowskis

Vackra kampanjbilder från Arkets Garden Flora. Även klänningen som avslutar svepet kommer från denna kollektion.

Den här boken står på min önskelista och aktualiseras genom nya Sköna Hem med ett stort reportage från brittiska godset Wardington. Där driver Bridget Elworthy och Henrietta Courtauld The land gardeners med utgångspunkt från trädgården. Reportaget är så fint. Om man klickar sig vidare på deras sida och Instagram har man förlorat sig i såväl anglofila stämningar som extravaganta blomuppsättningar ett bra tag.

Frösö Handtryck trycker nu några Jobs-mönster som har säljstart i morgon. Vem skulle inte vilja ha en längd av Gocken Jobs Ros och Lilja från 1946 i ett fönster? Helt underbart.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

Scones & Lemon Curd

Scones med Lemon Curd är en klassiker som tål att påminnas om. Här hemma var det länge sedan vi gjorde det. Citrussmaken är mycket vinter och tidig vår för min del. Ögat söker sig till det riktigt gula med den stundande påsken. Jag brukar göra Leilas Lemon Curd – lätt och smidig att fixa till. Nu har barnen fått gå hem från sina gymnasium. Vi lever verkligen i en speciell tid. Kanske lite extra viktigt då med de små stunderna och att samlas kring bordet.

7 a week: A thing of beauty

Sinnet letar sig till oro. Liknelsen med den regntunga mörka himmelen med apokalyptiska stämningar i torsdags, har nu över helgen gått till att överskugga det mesta i talet om tiden. Allt annat blir smått och oväsentligt. Med rätta skall sägas. Jag försöker ändå att rikta blicken mot det vackra och det som ger, med Keats klassiska A thing of beauty is a joy forever. Man får ta emot om man vill och orkar.

I helgen vårpyntade jag mina björkris. En av årets uppsättningar fick pastellfärgade band, torkade solbollar, några tennhängen och mina glasdroppar. Det där vackra som sagt.

När sinnet är tungt vänder jag mig ofta till naturen. Det finns alltid något hoppfullt i det gröna som vaknar och kommer att spira även denna vår. Att sätta frön nu är att försöka blicka framåt till något annat. I helgen börjar jag med mina luktärter.

Mer hopp och att blicka framåt. Ett Traderaköp från förra veckan – Maria Åströms Pioner. Duken till det första utefikat är härmed bestämd.

Kommer vi få se fler digitala satsningar överlag nu när utställningar på museer och andra kulturella evenemang kanske inte är genomförbara på samma sätt? I London har National Gallery öppnat en stor Cecil Beaton exposé. Beaton (1904-1980) var fotograf inom framförallt mode, inredare, dekoratör och allmän stilikon. Utställningen fokuserar på Mellankrigstiden i England ur de unga och glamourösas perspektiv och Beatons kameralins. I helgen blev jag också mycket inspirerad av Luke Edward Halls besök i Beatons sommarhus som finns att läsa [Läsning fungerar för mig om jag googlar Financial Times Luke Edward Hall Cecil Beaton] här. Utställningskatalog.

Silande solljus och rosa kostym/Other Stories

Inte mycket nytt på seriefronten för min del, då jag fastnade i Homeland senast jag var sjuk och nu har sett om hela rasket från början. Jodie Comer är på brittiska Vogues omslag och i slutet av april återvänder Killing Eve. Nu funderar jag på att ta mig an Peaky Blinders som jag faktiskt inte har sett.

Anrika Royal Copenhagen har anlitat Rob France Illustration för att göra illustrationer till sin nya katalog. I helgen kunde man se många av dem på deras Instagram Stories. I och med att de kungligt danska mönstren är så kända, fungerar det med teckningar. Jag blev mycket inspirerad och tycker att det är så fint.

Ta hand om er i den nya veckan.

Fredagssvepet 11/20

Som jag skrev i går, det är sannerligen många känslor nu med all rådande oro och osäkerhet inför utvecklingen. Det är svårt att värja sig mot viss undergångsstämning inför stundande helg, där man kanske tänker två gånger när det gäller de vanliga aktiviteterna. Det känns som att vi vill vila i det enkla och det nära. Fint så. @thehackneygardener fångar tegelhus i London med blommande magnolia, påskliljor och en gul dörr. Så vackert.

Trädgårdssäsongen är på gång på allvar med sådder, dahlior och lökväxter som snart tittar fram. Johanna Bradford bjuder in oss till sin trädgård med en film om planering, drömmar och förväntan.

@cirkusbank är en favorit på Instagram. Johanna bor på Lundaslätten i fint gammalt tegelhus med sin familj. Hon är kreativ, har fingertoppskänsla och är en mästare på egna projekt i stort och smått. Just nu är det mycket växtfärgning. Jag har aldrig testat, men vilka fina nyanser det ger!

Jag är också inne på band i påskriset i år. Se så fint med de färgade banden på detta sätt.

Pastellernas tid är här. Så fin klänning med skirt blommönster. Nu vet jag inte hur det blir med loppisbesök i helgen, men ett tips är att titta extra noga nu när många secondhand-affärer hänger ut vårkläderna. Just denna typ av småmönstrade plagg i milda färger känns tidlösa och något att hålla utkik efter. Other Stories.

En nyckelpiga mitt bland det bruna från vintern. Det ultimata vårtecknet – självfallet nere i Skåne fångat av Elisabeth Terese.

Och vad sägs om denna färgpalett? Kristin på Krickelin har varit hos vänne Lisa Burenius för konstträning. Underbart!

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

De små tingen

Det kom med vindens fart när det väl tog tag om våra sinnen. Apokalyptiska stämningar har sitt grepp om det allmänna medvetandet. Den svarta himmelen när ett kraftigt regnväder drar in, känns som ett förebud om något större. Det var inte klimathotet som man kunde tro som fick oss hit, utan fem versaler och två siffror med ett bindestreck mellan. Något av det intressantaste hittills kommer från Li Edelkoort och finns att läsa här.

Jag tänker på de vackra tingen ändå. Doften av de första påskliljorna, de pastellfärgade ljusen, de små äggen och banden. Vi behöver nog det också.

Burberry vintage

Med friska vindar runt husknuten – är det våren som sveper in nu på allvar? Jag har i alla fall vår i sinnet hela vägen med ett av mina drömfynd. Rakt upp från secondhand-påsen till att få glänsa på detta sätt. En Burberry trench – tjoho! Eller trenchcoat och trenchcoat – detta är Burberrys klassiska Car Coat Camden. I så fint skick och i rätt storlek – aningen oversize – för trehundra kronor.

Jag brukar traditionsenligt köra vårskrik med denna reklamkampanj för Burberry Brit. Nu ska jag inte springa runt på Londons gator med mina rutor, men ack som den skall få luftas och vara med mer lokalt nu i vår.

Vi säger vår nu, eller hur? For the love of vintage – och klassiska kläder som aldrig går ur tiden.

Systrarna Jobs på Vandalorum

Jag fortsätter att samla på mig utställningar till sommaren där vägarna ska bära förbi. Jag har tidigare skrivit om Josef Frank på Sofiero – ett måste under Skånesemestern. På vägen hem lär det bli ett stopp i Värnamo och Vandalorum som har en stor utställning om Systrarna Jobs 21.3-27.9-2020. Jag besökte den stora utställningen om Signe Persson-Melin 2018 på samma ställe. Förutom att den var en stor upplevelse, så var Vandalorum i sig ett av de bästa museerna med fint utvalt i butiken och ett riktigt bra matställe. Rekommendation således. Systrarna Jobs har upplevt något av en renässans – jag har skrivit om det här och här. Det har publicerats en omfattande bok, varit en stor utställning på Thielska Galleriet och inte minst gjorde Rodebjer en kollektion med några av mönstren förra våren.

Syskonparet Lisbet Jobs /1909-62) och Gocken Jobs (1914-95) var konstnärer inom textil och keramik. De utgick mycket från den svenska inhemska floran med frodiga mönster som slingrar sig fram i starka färger. Många av textilierna trycks fortfarande av Jobs Handtryck. Keramiken har börjat bli riktigt åtråvärd, vilket är förståeligt. Så vacker. Pressbild: Vandalorum. Systrarna Jobs i keramikverkstaden 1943.

Denna utställning bygger på den tidigare i Stockholm och den nyutkomna boken, men skall vara mer omfattande och ta ett helhetsgrepp om systrarna Jobs konstnärsskap. Jag ser sannerligen fram emot ett besök i sommar!