Author Archives: Weronica

Fredagssvepet 37/19

Fredagen är här med ilskna vindar och kvällsljus som sakta krymper mer och mer. Känslan att börja boa in sig på allvar är överhängande. Jag börjar med att krypa in i omslaget på nya Antik & Auktion. Höstmysigt metalliskt och ett riktigt bra nummer.

Det finns bland annat en stor artikel om Tweed och ikonen Harris Tweed. Det blir ett loppismål för säsongen att finna en fin tweedkavaj – bingo om den har Harris-märkning också. Jag provade några av andra märken i veckan när en av våra stora välgörenhetsbutiker här hängde ut sitt höst- och vintersortiment, men de var lite stora och skurna lite fel för mig. Men skam den som ger sig. Tweed är höstmys om något!

Höstboots har jag dock hittat, liksom en del tröjor och den här fina sidenscarfen med handrullade kanter. Med paisleymönstret och den buteljgröna kanten blir det lite 70-talsflirt tillsammans med manchester och furu. Jag tänker mig inte fullt så mycket svensk gillestuga, utan mer elegans a´la Jackie Onassis som jag skrev på Instagram i går.

Terese fick mig att scrolla ljus efter att hon tipsat om Liljeholmens säsongsfärg och jag hamnade bland de honungsgula. Ljus ingår alltid på loppisradaren. Hur var det nu med färgade jämfört med vanliga vita ur miljösynpunkt? Vad färgas de med? Jag har sökt lite efter svar, men inte funnit något.

Melissa Horn levererar höstens soundtrack.

Unbelievable har premiär på Netflix i dag och står på min lista över serier att se. Kvinnliga kriminalare, våldtäkter och ett tydligt nytt sätt och agenda att skildra offren ur ett annat perspektiv. Inte det lättsammaste man kan se förmodligen, men jag tror att den kan ha något värdefullt och viktigt.

Bletchley Circle San Francisco är förmodligen mer lättsmält, men man behöver kombinationen tycker jag. Kodknäckarna tar sig över Atlanten och jag gillade när de var på brittisk mark. Även den finns på Netflix.

Nästa vecka premiärvisas Liselotte Watkins kollektion för Svenskt Tenn. Om man är nyfiken på detta? Svar ja. Svenskt Tenn genom Architecturaldigest.

Dahliafrossan fortsätter. Nu gäller det att njuta med fullt påslag tills det blir oro för frostiga nätter.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

♡

7 a week: Septemberluft

Septemberluften blir allt klarare och högre när hösten kommer allt närmare. Gässen flyger i korstrafik över växthuset på kvällarna. Dahliorna sträcker sig mot himmelen och är aldrig finare än precis nu. Och det är skördetider. Jag får alltid en kick i köket denna tid på året när det vankas så mycket gott i grönsaksdisken. Butternutpumpa är en favorit. Förra året gjorde jag den här många gånger.

Inget för den ängslige som föredrar mer neutrala tongångar att lägga högst upp i Coffee-table-högen. På min önskelista.

Där på vagnen mitt i dahliahavet skulle boken kunna få glänsa. Helgens loppisrunda gav bland annat den fagra tekoppen med citroner av Kerstin Tillberg. Vi har några muggar med den karakteristiska rosen på hänkeln i skåpet. Den här med de målade citronerna blev genast en favorit.

Jag har läst så mycket positivt om HBO: serien Succession. Maktspel i miljardföretag med fokus på familjerelationer med vass dialog och giftiga elakheter. Den fanns med på många “Årets bästa”-listor och nu rullar den andra säsongen. Jag har sett fem avsnitt i inledningen och jo, först nu börjar jag fastna. Det tar ett tag med andra ord, men jag tror att det kan vara värt det.

På köksbordet i helgen där @baravackrating hade tema ljus i fotoutmaningen #minavackrating som vill inspirera till återbruk på olika sätt. Det har verkligen blivit ett fint flöde med många som delar med sig.

I förra veckan köpte min vän en så fin Klippan-pläd på loppis precis nu när de börjar bli aktuella att plocka fram igen. Om man är i behov av nyinvestering fastnade ögonen på denna från samma företag av Linnéa Andersson för Arket. Jag som är lång tycker alltid om plädar som är 200 cm istället för 170 cm som är mer standard. Man vill ju verkligen kunna svepa in sig när höststormarna kommer!

Men än är det lite sommar kvar ute i växthuset. Det är egentligen som allra bäst vår och höst när solen värmer precis lagom mycket bakom glaset. Sommaren hänger kvar ett tag till där inne och det känns fint.

Med hopp om en fin start på veckan!

♡

Fredagssvepet 36/19

Fredagen är här med Sarah Klang i högtalarna och The Last Csarz som senast sedda serie på Netflix. Den kunde jag förmodligen ha klarat mig utan. Det är en lite märklig hybrid där spelfilm och kommentarer av historiker spelar samman till något som blir varken hackat eller malet. Harlekinromanen ligger nära till hands trots det allvarliga temat om Tsarfamiljens öde i ett Ryssland som förändrades i grunden. Däremot blir jag sugen på att läsa mer om perioden. Fint så. Mer blickar bakåt i Tiger of Swedens höstkollektion där man vänt sig mot Orrefors. Konstnärerna Simon Gate och Edward Hall – två giganter inom svensk glasformgivning – har inspirerat till att trycka upp mönster som bland annat syns på en klänning och i scarfs. Alliansen mellan design och mode fortgår – tänker bland annat på Hope och Märta Måås-Fjetterström från 2015. Scarf från Tiger of Sweden.

I går fann jag mig i ett samtal med sonen om grekisk mytologi eftersom han börjat om med Antiken i gymnasiets historielektioner. Eftersom Antiken även finns med i mycket estetik nu som exempelvis i Luke Edward Halls värld, känns det helt rätt att uppdatera sig i alla de klassiska sagorna igen.

Glas är ett material som aldrig upphör att fascinera. Galleri Glas visar nu en utställning Mirror med Ann Wåhlström. Så vackra föremål – här Rings II.

Nationalmuseums stora höstutställning är 1989 med utgångspunkt från Berlinmurens fall. Spännande att ta utgångspunkt i ett år, som så här i efterhand kom att definiera så mycket av vår värld. Jag hoppas få tillfälle att se utställningen.

Vacker finstämd bild från Other Stories som presenterar höstmode till soundtrack och tankar av Sandra Andreis.

Vackert stilleben till Jotuns nya Lady- färgkarta. Bruna nyanser syns mycket, vilket jag tycker är fint. Och ögonen landar på den där kannan med flätat handtag. En sådan skulle man gärna springa på vintage! Jotun genom Trendenser.

Det var ett tag sedan jag tittade in till Tine K, men Trendensers söndagssummering fick mig in dit igen. Vilsamt i kollektionen Slow. Visst minns man allt det marockanska porslinet, lanternorna och de slipade ljuslyktorna? Nu står en del av detta på loppis och vi tycks ha vänt våra blickar mot andra uttryck.

I september är dahliorna som allra finast. Det blir att plocka in en stor bukett till fredagskvällen.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

♡

7 a week: September tar sin början

September gjorde sannerligen entré med dunder och brak – bokstavligt talat. Ett åskväder av sällan skådat slag gjorde brutalt slut på sommaren och blåste in den tidiga hösten. Den här brytpunkten är så fin på sitt sätt dagar när solen ändå värmer lite och när en poncho är det rätta klädesplagget. Inte för kallt, inte för varmt – utan bara en glimt av det som komma skall. Här har vi redan avverkat säsongens första förkylning, vilket ledde till en vilsam helg med mycket honung i koppen.

Jag har börjat läsa Babylon Berlin av Volker Kutscher. Vi såg serien i somras – den finns på SVT Play. Ibland pendlar den till att vara klassisk “tjuv-och-polis” med nästintill serietecknade jakter, men det positiva överväger. Tidsandan i Berlin på tjugotalet är fenomenalt fångat. Intrigen är komplicerad, för att inte säga lite ogenomtränglig stundtals. Det är nästan så jag känner för att se om de första avsnitten igen. Vi får se hur känslan är efter boken. Vill ni ha ett epos att sätta tänderna i med såväl tuggmotstånd som spänning rekommenderas detta varmt.

Annars har helgen varit mycket fotoutmaning på Instagram med mitt konto @baravackrating. Glädjande nog har en strid ström av deltagare anslutit till #minavackrating. Så kul! I går var det tema grönt. Jag gjorde en årstidsbricka på ett loppisköpt gammalt tennfat. Prydnadspumporna är så fina nu tillsammans med humlekottarna. Ett fint och hållbart tips att använda till köksbordet.

I dag är det tema glas i utmaningen. Ett av mina drömobjekt inom genren är detta fantastiska skrin med tenninfattning från Svenskt Tenn. Detta är långt ifrån loppis, men man kan få drömma ibland. Och jag har annat fint grönt glas här hemma. Glas är verkligen något av det mest tillgängliga på loppis.

Det är svamptider. Jag är verkligen inte duktig på svamp, varken att plocka eller att få med det i maten. Det kan ha att göra med att min man länge avskydde svamp – minsta champinjon var big no no – men vår vän gör så goda kantarellsåser så nu har han fallit till föga. Kanske mer svamp i höst i köket då? Svampask Bordallo Pinheiro/Arket.

Zucchini däremot äter jag gärna i parti och minut så här års. Det är en sådan tacksam grönsak till mycket. Jag påminner om det för denna blogg klassiska pastasåsrecept här. Nu kör jag även mycket rå i spiralform och den här röran åt vi i helgen till grillat. Man kan dra ned på framförallt grädden. Vi redde lite bara. Så god!

Elsa Billgren hade ett sådant fint inlägg med förslag på olika utflykter i Stockholmsområdet förra veckan. Själv siktar jag bland annat på Astrid Lindgrens Nääs framöver. Det är något annat att uppleva platser när hösten gör sitt intåg än mitt i sommaren.

Med hopp om en fin start på veckan!

♡

Fredagssvepet 35/19

Det ingick inte alls i planerna att ägna sommardagarnas återkomst med att vara skraltig. Jag har förlorat mig i Netflixs Mindhunter som jag tidigare har valt bort för att jag upplevde den som alldeles för läskig. Det är den stundtals med tanke på vad serien handlar om, men fast blev jag med Kicks Sea Salt till tekoppen med mycket honung i. Och så lyckades jag få tag på biljetter till Håkan Hellströms sista augustispelning nästa år. Jag sladdade in någon timma efter biljettsläpp och fick två platser. Kändes nästan som fusk med tanke på hur mycket energi jag har lagt ner på biljettsläppen tidigare. Nåväl, helgen närmar sig, jag samlar mig till svep och inleder i Italien där Liselotte Watkins ställer ut skulpturer på Villa San Michele. Där skulle man ju vilja vara! En sådan fin utställningsaffisch och nu börjar det komma notiser om Watkins samarbete med Svenskt Tenn som lanseras senare i höst. Spännande!

Brittiska Toast är oslagbara när det gäller att sätta samman allt det som får en att tänka att höst – jo, det blir nog bra det. Så samstämda vackra färgskalor och detaljer.

Blickarna börjar så sakteliga att dras inåt igen med fokus på att boa in sig som det blir i detta säsongsskifte. Jag håller alltid utkik efter textilier och mattor vintage. Bukowskis.

Mina dahlior har varit ovanligt sega i år, men nu så. Julia som är lika glad i dahlior som jag har skrivit ett stort inlägg om sin odling. Läsvärt och många vackra bilder!

Terese har fyndat vackra handmålade assietter. Porslinsmåleri kan inte ha varit helt ovanligt som hobby om man tittar vad som står på loppishyllorna. Jag utfärdar en liten trend alert på detta i vårt hyllande av det unika. Jag har själv några föremål och skulle gärna ha fler. En kvinnokonst i likhet med broderiet som kanske är på väg fram ur det dolda.

Trädgården svämmar över för tillfället, samtidigt som det är en bitterljuv tid då det går mot andra tider. Hösten är prefekt för plantering – om man ändå hade samma entusiasm nu som man har i maj… En av årets finaste trädgårdsböcker är denna. Jag lånade den på biblioteket och fick mig såväl historia till livs som konkreta trädgårdstips.

De stora dinnerplate-dahliorna täcker just en stor tallrik, eller som i detta fall ett tennfat. Ett av mina finaste fynd den senaste tiden – från Gamla Santessonska Tenngjuteriet i Stockholm anno 1914. Nu har jag köpt prydnadspumpor som jag skall lägga upp på det.

I september är jag arrangör för en fotoutmaning #minavackrating med utgångspunkt från mitt konto @baravackrating. Jag tänker att försöka arbeta lite från orden även här på bloggen. Häng gärna på du med!

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

♡

Fredagssvepet 34/19

Då får väl höstterminen vara här på allvar när mina fredagssvep rullar igång igen. Väl mött! Intensiteten av all promotion inför den nya Downton Abbey-filmen är redan hög och lär väl öka ännu mer innan premiären. Jag tycker än så länge att det är roligt och naturligtvis måste man klä upp sig och dricka Afternoon Tea i anslutning till filmen sedan. Rule Britannia i vanlig ordning. Downton Abbey i Harpers Bazaar US September 2019

Jag har pratat mycket om den svenska hemslöjdens återkomst. Det är framförallt klassisk träslöjd med naturmaterial som är i fokus då. Är det äntligen dags även för broderiet? Det har puttrat i omgångar, men aldrig riktigt fått det stora breda genombrottet. På loppis finns det verkligen hur mycket som helst för inga pengar alls. Det kanske behövs en twist för att få in det i våra hem igen? Jag känner mig som något på spåren när jag tittar på Sarah Beckers broderade tavlor som säljs på danska stilbildande The Apartment. Vackert i kubik och fullt möjligt att få till andra typer av broderier. Jag funderar vidare på denna tråd.

Branschmässan Formex pågår med mer fokus på hållbarhet än tidigare. I flödet av produkter fastnade mina ögon på Grandpas keramikkollektion Low Key som produceras av Paradisverkstaden. Vacker keramik med en tanke om att producera inom Sverige – fint så.

Svenskt Tenn har öppnat utställningen Välkommen till biosfären om vårt förhållande till det som omger oss och till varandra. Konstnärerna Lars Arrhenius och Eric Ericson har gjort stora illustrationer som utmanar tanken med fakta och humor. En alldeles livsviktig utställning som jag hoppas få möjlighet att se.

Rönnbären dignar från grenarna och är fina att ta in i olika sammanhang. Se så fint Karin på Vackert Naturligt har gjort. Det är alltid smart att ta av bladen för längre hållbarhet på kvistar och här blev det skulpturalt vackert med bären.

7o-tals-inspiration från Other Stories. En så fin bild med färg, mönster och materialmöten. Suget efter trenchcoat börjar komma och snyggt med matchade byxor med fladder i benen.

Nu har jag äntligen börjat titta på The Little Drummer Girl som finns på TV 4 Play. Förutom att vara en spännande komplicerad spionhistoria baserad på John Le Carrés klassiska roman, är det en retrofest för ögat. Rekommenderas varmt – ur flera aspekter.

Och naturligtvis tittar jag på Unge kommissarie Morse i kväll. Numera mustachprydd är det en genre av brittiska deckare som jag är mycket svag för.

Nere i köket står en skål med krispiga Discovery – äntligen äppelsäsong! Enklast möjliga är att klyfta ned äpplen i en form, strö över havregryn och kanel, hyvla lite smör över och ringla över honung. För extra lyx riv även ner lite mandelmassa. Skjuts in i ugnen ca 225 grader 10-12 minuter. Servera med exempelvis grekisk yoghurt.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

♡

Bortomlagom

Jag försöker aktivt finna ny inspiration nu när hösten nalkas. Det är en klassisk tid av nystart och jag känner mig alltid som mest på gång när säsongerna skiftar. Ett riktigt fint konto på Instagram är Karolina Lann Vallins @bortomlagom.

Karolina broderar på ett sätt som gör mig sugen på att plocka fram nål och tråd och göra ett försök. Sådan här snirklig brodyr för klassiskt monogram på servetter – så himla fint!

Personligt med fingertoppskänsla med mycket färg, form och mönster som jag tycker om.

Och blir man inte sugen på att göra en extravagant höstdukning när man ser detta så säg? Så fint med en rejäl centerpiece med säsongens vackraste. För mer inspiration – in och följ @bortomlagom.

Inspirerande hållbarhet

Helt i linje med mina tankar för tillfället publicerar Maria på Husligheter “Om att få ångest, inte inspiration, av texter om hållbarhet”. Texten handlar om att människor ibland vill bli inspirerade när det handlar om inredning, utan att för den sakens skull känna klimatångest. “Finns det en motsättning mellan hållbarhet och inspiration?” frågar Maria. Mitt enkla svar på den frågan är nej – och jag tänker använda mina forum till att visa just det ännu tydligare framöver. Jag vill finna arenor och samarbeten i linje med detta och vara en kraft i denna rörelse.

Vad menar jag då med “inspirerande hållbarhet”? I denna fråga tar jag utgångspunkt i den klassiska frasen ” You must be the change you wish to see in the world”. Jag tror på att om jag som aktör i sociala media visar och kommunicerar inspiration kring hållbarhet bidrar jag till en normalisering av t ex att köpa saker second hand eller att göra buketter efter säsong. Jag vill inte på något sätt förringa kunskap och att läsa hårda fakta om saker och ting, men för egen del tror jag på en roll som just inspiratör och “influencer” i ordets rätta bemärkelse. I mitt fall tror jag på att förmedla lust som drivkraft, istället för att vara den som verkar upplysande med siffror. Jag vet inte hur ni är, men för mig fungerar det utmärkt att läsa in mig på det på egen hand. Diskussioner kan frodas ändå tycker jag. Med andra ord kommer jag inte att vara den som förespråkar hållbarhet genom att berätta för er om villkoren för och miljöpåverkan av textilindustrin. Jag kommer istället vara den som står här i en second hand-köpt blus och med det tror jag att ni funderar på att göra detsamma.

Även om normerna verkligen har ändrats – i alla fall i den sfär som jag rör mig i digitalt – är det långt ifrån alla som börjat gå på spåret. Medierna gör sitt till. Det är fortfarande extremerna – eller kanske föregångarna – som syns. Att inte vara en renlevnadsmänniska, men att köpa mycket second hand och leva i samklang med årstiderna får inte samma utrymme. Retrospåret – att leva fullt ut i ett lite nostalgiskt skimmer och ha de rätta prylarna i en Stringhylla från tiden och tidstypisk klänning – dominerar fortfarande vintageinredningen, eller så är det fina genomförda inredningar där det mesta är antikt. Jag vill visa att second hand är något för alla, oavsett stil och hur det ser ut hemma eller i garderoben.

Sedan tror jag att vi måste ha respekt för varandra och att vi alla har olika ingångar. Det är som om varje generation måste återupptäcka gammal kunskap. Det är lätt att skaka på huvudet över taggen dikesblommor på Instagram och tänka – jisses när blev det något nytt? Eller att bli smått förundrad över att vi ska minska matsvinnet genom att ta till vara på rester? Snälla någon, det har man väl alltid gjort. Som sagt – respekt är A och O i hållbarhetsfrågan istället för att vifta med personliga fanor, även om det är nog så frestande ibland.

Vad tror ni om inspirerande hållbarhet? Är det möjligt? Vad får ni får tankar i frågan? Är ni med mig på tåget?