Author Archives: Weronica

Josef Frank på ArkDes

I går fick jag tillfälle att se den pågående utställningen Josef Frank – Against Design på ArkDes. Det är knappast någon hemlighet att Frank är en av mina husgudar sedan mitt inredningsintresse vaknade i tjugoårsåldern. Det är det tillåtande och inkluderande draget som alltid har tilltalat mig. Fotografi: Lennart Nilsson, Svenskt Tenn Arkiv och samlingar

Utställningen på ArkDes har som ambition att visa bredden i hela Franks mångsidiga produktion, både som arkitekt och som kreatör. De flesta känner Josef Frank som en del i dreamteam Frank/Ericson på Svenskt Tenn, men det finns mycket historia innan. Josef Frank var en av de mest betydande arkitekterna och formgivarna i Österrike på 1910-20-talen, men den växande antisemitismen fick honom att fly med sin hustru Anna till Sverige. På utställningen får man se många möbler och inredningar från tiden i Österrike, liksom arkitektur och bostadssplanering. Det är intressant att följa Franks utveckling i form och ideal från dessa interiörer till de färgsprakande som ögat är vant vid. Pressbild: Matti Östling/ArkDes

När det gäller Franks arkitektur är han mest känd för Falsterbovillorna – fem sommarhus i funkisstil som uppfördes mellan 1924-36. Villa Beer fotograferad av Daniel Hertzell. Utställningen känns i grunden inkluderande eftersom betraktaren kommer nära och inbjuds exempelvis att slå sig ned i utvalda stolar och möbler.

Den del av utställningen som handlar om Franks mest kända sida – som formgivare och kreatör för Svenskt Tenn är så fin och inspirerande. Långa våder av de välkända mönstren ramar in utvalda möbler. Att några stolar får flyga fritt känns helt rätt.

Jag blir alltid otroligt fascinerad över originalskisserna och akvarellerna till mönstren. Här får man chans att komma riktigt nära och verkligen se alla de små skiftningar som bildar de klassiska textilierna. Tryck näsan mot glaset och titta. Det är fantastiskt vilken kvalité som finns här. Manhattan från Svenskt Tenn Arkiv och samlingar.

Som sagt – jag blev mycket förtjust i utställningens uppbyggnad och struktur som lyckas förmedla det lekfulla draget i inredningen. Man kunde kanske dragit ned på andelen balkar som ibland stör siktfälten – fördelen är att de verkar rumsskapande.

Den klassiska Liljevalchssoffan från 1934 kapslar in Franks motstånd mot funktionalismens strama linjer. Här kan man tala om den ultimata familjesoffan där man halvliggandes kan koppla av. Problemet för de allra flesta torde dock vara priset… På utställningen kan man sätta sig bland de slingrande lianerna i Teheran och betrakta Franks Fantasihus. Ett citat att ta med sig är Every great work of art must border on kitsch.

Nyss såldes ett Floraskåp på Bukowskis för hisnande 490 000 riksdaler. Det är något med de botaniska bilderna på de klassiska möblerna som aldrig upphör att locka ögat. Här finns möjlighet att se en Florabyrå på nära håll. Om man är extra intresserad anbefalles en liten skrift av Cia Wedin som säljs på Svenskt Tenn. Om ni skall bege er till Skeppsholmen för ett besök? Självfallet. Passa även på att gå in på Moderna som ligger mittemot och titta på de permanenta samlingarna där. Utställningen på ArkDes pågår till 27 augusti, så det finns chans hela sommaren.

På tal om Svenskt Tenn – i dag lanseras nya krukor som tillverkas på Porslinsfabriken i Lidköping. I min känsla för blått unnade jag mig en liten modell som passar till mässingsfat som redan finns här hemma.

Det verkar som om sommaren har kommit på besök. Kära maj – äntligen!

♡

Want Wear Read Need: Maj – 17

WANT Jag följer det danska konstmuseet Ordrupgaard på Instagram. Platsen återstår att upptäcka för min del och jag blir inspirerad till besök inte minst av Jenny. Nära museet finns danske stjärnarkitekten Finn Juhls hem som är öppet för besök. Det har publicerats många reportage härifrån och det är inte svårt att fastna för möten i färg och form här. Blickarna dras till tavlan över soffan – Vilhelm Lundströms porträtt av Juhls sambo Hanne. Det är en sådan vacker målning med färger som gör gott för ögat. Nu kan man mejla in beställningar på en egen poster. På önskelistan.

WEAR Mina bastoppar från H&M med ett antal år på nacken börjar ge upp. Samma modell tycks inte finnas kvar – jag gillar dem lite längre. På bilden syns Filippa K som var stapelvara i min garderob innan barnen. Jag har även några från InWear och jag tror mig även minnas att Lindex variant är bra. Några andra tips i genren?

READ Varje sommar behöver väl en himlastormande kärlekshistoria i bokhögen?! Modernista ger nu ut den italienska klassikern Den förlorade trädgården av Giorgio Bassani från 1962. Jag har inte läst denna vad jag kan påminna mig, men det får det bli ändring på. Omslaget är en liten pärla i sig. I fokus står judeförföljelserna i fascismens Italien. “När judar genom de segregerande raslagarna förbjuds att spela tennis på stadens offentliga banor bildas ett sällskap som tillåts spela på den rika familjen Finzi-Continis privata bana i deras storslagna palats. Så får bokens berättare tillträde till den udda familjen, som fascinerat honom sedan han var barn – inte minst då Micòl, familjens briljanta dotter. När han gett upp hoppet om att vinna hennes hjärta blir smärtan dubbelt ohanterlig när hon deporteras till ett tyskt koncentrationsläger tillsammans med hela sin familj.” På min sommarlista.

NEED Barnen gillar numera att dricka från stora glas. Klassikerna i genren är Duralex Picardie som i storformat finns både i 36 cl och 50 cl. Jag ser framför mig en uppdatering av skåpet till sommarens alla kylda drycker.

En kylslagen måndag här hos mig, men regnet som faller gör att man nästan med blotta anblicken kan se hur trädgården sträcker på sig och blir grön. Värmen står där bakom hörnet och väntar tycks det. Med hopp om en fin start på veckan!

♡

Fredagssvepet 19/17

Vi tappra nordbor utmanas sannerligen denna kalla maj. När man har växter på vänt är man en flitig användare av alla väder-appar. Nu ser det väl äntligen ut som om nattfrosten skall släppa sitt grepp här på mina breddgrader och trädgårdslivet kan ta vid på allvar. Chokladblommorna står på vänt i växthusets bubbelplasttält som skall monteras ned i helgen. Det får lov att bli det stora tecknet på hoppet om våren. Först sveper jag fram i vanlig ordning. Håll till godo med veckans val. Det var det där med den starka blå färgen. När den här flocken med svalor dök upp i mitt Instagramflöde sparade jag snabbt ned den. Tjusigt tryck av Morten Christoffersen/Retrovilla.

Åhléns har inlett ett samarbete med Carin Wester som lanseras i butik i augusti. I den första kollektionen är det herrinspirerade linjer med blått, svart och gult. Av bilderna att döma ser det hela mycket bärbart ut – jag tycker bland annat om tröjan på bilden. Det skall bli roligt att se detta i butik när vi åter närmar oss höst. Tipstack till Inredningshjälpen.

Men innan hösten tar vi hur mycket värme och sommar som helst! H&M:s kampanj All things white innehåller en del godbitar, bland annat en linnekavaj. Det är något med mig och vita kläder dock. Jag får skrämselhicka av tanken på en helvit kavaj som det är kemtvätt på. Jag antar att jag inte är ensam om detta. Det är så snyggt och somrigt på bild, men vete sjutton om jag skulle känna mig avkopplad någon större tid i ett sådant plagg. Det är samma med den vita soffan som står hemma hos många. Jag har hög tolerans för stök och bök i möbler som man lever med – men fläckar på vitt. Det sitter tydligen djupt det där…

Jag har mest köpt böcker på loppis till sommarens läsning, men kanske att jag klickar hem den här biografin som snart kommer i pocket.

Kategorin anteckningsböcker frestar alltid. Bookbinders Design släpper nu några med välkända profiler av Lisa Larson. Upp på önskelistan.

Underbara Clara hade ett så fint inlägg i veckan om Öppet Arkiv hos SVT. Jag har sett om några serier så – bland annat Den goda viljan. Nu sätter jag upp en av mina absoluta favoriter genom tiderna – Lars Molins Tre kärlekar – på listan. Jag har sett den ett antal gånger – tror att jag har DVD-boxen någonstans – men nu var det ett tag sedan. För en regnig dag.

Mina dubbla tulpaner står och stampar lite i pallkragarna, men med en värmepuff lär de veckla ut alla sina kronblad för mig. Jag ser fram emot ordentlig tulpanfrossa framöver i likhet med den här buketten som jag gjorde för ett år sedan.

I dag släpps ny musik från Oskar Linnros. Med är även Psalmen som kom för en månad sedan. Fina toner i avslutningstider.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

♡

Fyrtal: Electric Blue

I försommartider brukar jag vara mer pastellig än på hela året. Jag har visserligen klassiska Mårbackapelargoner på fönsterbrädan i köket, men annars lockar andra stämningar i detta nu. Jag har blått på näthinnan. Inte den där vanliga preppy-blå, utan mer åt kobolthållet. De starka färgerna har smugit sig på mig för att riktigt blomma ut denna kalla maj. Jag inleder fyrtalet med By Malene Birgers samarbete med Styleheroine Evangelie Smyrniotaki. Christina Exsteen, chefsdesigner för märket, talar om Los Angeles, Hollywood Glamour a´la Faye Dunway med den ikoniska bilden av Terry O´Neill efter Oscarvinsten och drömmar. Se bilder från kollektionen här – jag gillar tonen i dem – och lite blått är som sagt aldrig fel.

Notturno – ett av Josef Franks fyrtiotalsmönster med palmer och pepparbuskar som ser ut som citronträd mot den tropiska himlen – kommer nu i brickform. Mitt förråd av brickor är stort, men jag använder alla beroende på säsong. Det är ett fint sätt att få leva med mönstren som jag hyser en evig kärlek till.

Jag fick en sådan inspirationskick av den pågående Miró-utställningen på Waldemarsudde. Det är Joan Mirós senare produktion som är i fokus och jag fastnade framförallt för alla utställda affischer som konstnären gjort under åren. Nu surfar jag runt på auktionssajter för att titta på utbudet – här såldes en. Högt upp på önskelistan står en egen att ha på väggen här hemma. Det är de där starka klara färgerna igen. Och när de målas med Mirós penslar blir det något extra.

Innan jag kom in i min känsla för blått hade jag alla gånger valt den svartvita tygväskan. Nu hör till saken att den inte fanns i lager på mitt IKEA, men jag drogs ändå till den blå. Jag bär alltid med mig en tygkasse i väskan – nej tack till alla onödiga plastpåsar – och min ultimata kulturtantväska från Liljevalchs börjar se alltför bedagad ut efter flitigt användande. Men ganska höga kulturpoäng även på klassiska 10-gruppen, som nu sprids till många. Hjärta på det.

♡

Drömmen om Gotland

Min dröm sedan många år om ett hus på Gotland har fått viss konkurrens av dito i Skåne. Vi semestrade alltid på ön under ett antal år, men nu ser det ut som om det inte blir Gotlandsluft i år heller. Så tittar jag genom bilderna på @sofienordenberger kalkstenshus från 1880 som är till salu och längtan slår till på alla växlar.

Det är den där steniga och karga delen av mitt maximalistiska jag. Det här är en stil som jag odlar i mitt växthus, men jag känner mig aldrig så hemma i den som när jag är på Gotland. Här i huset är det fint genomfört med vackra detaljer.

Jag vet inte om jag skulle lyckas avstå från ett mer dekorerat spår även om jag vore i den gotländska miljön, men det är något i denna estetik som passar så bra just här.

Till huset hör även en flygel som nu fungerat som gårdsbutik. Åh – tänk att få hålla till där med en kombinerad studio och liten Living by W-affär. Gotlandslängtan kickade in här igen. Det är något med ön som alltid drar mig dit. Fotografier: Bertwig Fastighetsförmedling.

Lite från helgen

Helgen tillbringades bland annat på en lokal växtmarknad som jag visade några bilder från på Instagram. Det är alltid roligt med entusiaster som andas klorofyll i varje andetag. En man sålde en plommonfärgad jättevallmo till oss med historier om trädgårdsresor till Patty i England. Sådant faller man såklart för. Så kånkade vi runt på vackra betongplattor och jag blev med mina första tomatplantor från Esters växthus i gammal stil som finns i Gamla Linköping. Jag har aldrig odlat tomat förut, men i växthuset skall väl busktomaten Wilma trivas tänker jag.

Jodå, jag fick allt med mig lite 10-gruppen från IKEA. Jag är särdeles förtjust i Birgitta Hahns klassiska Jamaica som ritades på Väddö i Stockholms skärgård 1978. Den svarta brickan tycks ha sålt slut snabbt, men påfyllning skall vara på gång. Den vita stora fick en plats ute i växthuset.

Det är alltid något extra med årets första rabarberpaj. Vete sjutton om vår egna har farit till saligare jaktmarker efter vintern, men stjälkar finns som tur är på annat håll. Jag gjorde denna klassiker minus sockret i degen plus endast 1 msk till rabarberna. Det räcker fint tycker jag. Och ingen helg utan en vintagevända numera. Det här var ett fint fynd till växthuset – och så blev jag alldeles glad i magen över nittionioåriga Trädgårdsmästaren för en guldtia. Jag spanar ständigt efter äldre trädgårdslitteratur, men det är inte så lätt att finna. Här fick jag med en pressad fyrklöver mellan några sidor. Sådant är fint.

Isande start på denna vecka. Med hopp om vår igen!

♡

Fredagssvepet 18/17

Jodå, jag ser på väderapparna att det ser ut att bli svalare igen under nästa vecka, men hey! Det är fredag, vindstilla och solen gassar – äntligen vår så där på riktigt. Låt grilloset sprida sig. Låt äppelträdets knoppar brista. Låt säsongens första rabarberpaj bakas. Jag siktar bland annat på att beskära rosor, besöka en trädgårdsmarknad och bara sitta och gotta mig i växthuset. Men vi sveper väl fram i vanlig ordning innan dess. Håll till godo med veckans version. Vi börjar hos Artilleriet som har öppnat sin trädgårdsavdelning med denna galanta bild som kapslar in känslan av klorofyll och sol. Jag önskar mig fler stora krukor och ser fram emot att chokladblommor och verbenor snart landar i trädgårdsbutikerna.

Vi fortsätter och slår oss ned i Hays utemöbler i serien Palissade. De är grafiskt vackra och i utförandet med den olivgröna färgen är de lite extra tjusiga. Kampanjbilderna från förra året är tagna i Glyptoteket i Köpenhamn, vilket gör sitt till för känslan. Här skulle man gärna slå sig ned med en kopp te efter väl utfört arbete med de där handskarna.

För tillfället inspireras jag mycket av klara färger. En knallig outfit som denna är måhända inte något för en blekfis av min kaliber, men stråväskan från Zara skulle addera färg på ett fint sätt.

Jag blev så inspirerad av Miró-utställningen på Waldemarsudde, så den får jag nog återkomma till lite mer utförligt. Se den om ni får tillfälle. Abstrakt konst känns rätt i magen och nu börjar det även komma tryck i genren. Här fint från Atelier Cph i samarbete med The Poster Club.

Jag vill försöka ta mig till IKEA snart och titta på 10-gruppens Avsiktlig som jag skrev om här. I samband med kollektionen släpps även en bok som jag hoppas lägga vantarna på.

Nu finns det fina reportaget från en av Josef Franks Falsterbo-villor – Villa Wehtje – att läsa hos Residence. Det är ett sådant vackert ljus i bilderna och det finns en och annan Svensk Tenn-klassiker här. Text: Petter Eklund. Foto: Andy Liffner Styling: Thomas Lingsell

På “att-se” listan. The First Monday in May – dokumentär om vårutställningen på The Metropolitan i New York som finns på SVT Play. Årets gala gick av stapeln i måndags.

Sol och värme. Som det behövs just precis nu. Cos

Veckans musik – Henrik Berggren bär fortfarande stjärna.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

♡

Klassiker: Gröna blad

Lägenheten som tillhör @saramargaretah är nu till salu genom Entrance Göteborg. Se annons och alla bilder (av Anders Bergstedt) här. Hemmet är även med i aktuellt nummer av Plaza Interiör. Mina ögon fastnar framförallt på tapeten i sovrummet – vackra Florencecourt från Cole & Son som även Jenny skrivit om här. Det är något alldeles speciellt med bladverk på väggarna. Det blir lite av en grön koja. Själv har jag William Morris klassiker Willow Bough i arbetsrummet.

William Morris och jag lärde känna varandra 1996, så där på riktigt. Ett av mina absoluta favoritreportage i inredningsmagasin någonsin är från Tony Lewenhaupts hem Villa Fortuna från Sköna Hem nr 1 1996. Uppslaget med pilblad har följt mig sedan dess, liksom orden “William Morris pilblad växer ut över väggar och möbler, fångar blankpolerade möbelytor, mångdubblas i spegelfönstret och fördjupas i golvets gröna toner. Var gång jag kommer hem från en resa, får post, fax, telefonsvarare, allt vänta till Morris rum fått sin extra grönska, sin beskärda del av trädgården. Först då blir huset åter mitt revir”. Sommaren 1996 var jag i London och då pågick en stor Morrisutställning på Victoria & Albert Museum. Hjärtat har klappat sedan dess, men fick inte stort utrymme i livet förens 2008 då vi byggde hus och jag äntligen fick min gröna koja.

Ett annat favoritreportage från Sköna Hem om ett townhouse i Lärkstaden med Morris pilblad på väggarna som jag skrivit om förut här på bloggen.

Jag skrev en gång ett ode till de mönstrade väggarna. Detta var innan tapeterna åter gjorde sitt intåg i våra hem. En läsare ville ha argument för att sätta upp Morris i sitt sovrum att använda mot de vita väggarnas försvarare. Jag tycker fortfarande att orden är fina och ingjuter mod i den som tvekar.

“Precis som Tony Lewenhaupt skriver. Om man känner kärlek till en tapet så skall man unna sig att ha den i sitt liv. Om den är vald med omsorg och av de rätta anledningarna kommer den alltid att skänka dig glädje. Du kommer att ha ett rum som du kan kalla ditt pilbladsrum, din gröna tillflyktsort. Du kommer att tycka om det och alltid längta till det. Du kommer att få ett vänligt rum som alltid tar hand om dig. Att unna sig tapet på alla väggar i ett rum innebär en möjlighet att gå in i en känsla. Fondväggar i all ära, men att låta sig omslutas av ett mönster är något helt annat.

Glöm inte fantasin. När jag var liten och sjuk låg jag alltid i min säng och räknade blommor på väggarna. I taket följde jag linjer med varm panna. Eller historien om min son som lekte “inte nudda blad” bland blommorna i vårt sovrum när han var liten. När vi är stora glömmer vi ofta bort sådant bland våra vita väggar. Vi rusar runt och tar oss inte tid till det där viktiga. 1936 skrev Morris dotter May följande om Willow Boughs tillkomst: “We were walking one day by our little stream that runs into the Thames, and my Father pointed out the detail and variety in the leaf forms, and soon afterwards this paper was done, a keenly-observed rendering of our willows”. Familjepromenader till mönster. Man måste älska sådant. Mays pappa William var en konstnär och därmed oerhört skicklig på att fånga en känsla. Som tapetmakare hade han förmågan att få ett mönster att samverka på stora ytor i rum till något harmoniskt och balanserat. Så man kan lungt luta sig tillbaka bland tapetrullar som skapats från sådana utgångspunkter. Det är gröna blad som tillsammans bildar en varm bakgrund till rummet. Jag lovar. Att kalla det plottrigt är att förringa konstnären bakom. Ögat kan behöva vänjas, absolut, men om man sedan skulle ge det en chans till, tror jag nog att många fler skulle kunna se sig vilande i detta.

Men tänk om man ångrar sig? Tänk om man inte gör det. Tänk om man stortrivs. Möjligheten finns. Att ha en mönstrad tapet gör rummet mer förlåtande, tillåtande och lättare att leva i. Jag tycker om att klä på mig bland mina blommor. Och de gör mig glad och ger mig energi varendaste morgon när jag vaknar mitt bland dem. Jag känner sannerligen ro i mitt sovrum, för jag har svårt att tänka mig rummet utan tapeten. Något viktigt skulle fattas mig om de försvann. Varför anses de vita väggarna ge mer ro än de mönstrade som en allenarådande sanning? Om man tittar en gång till på pilbladen, så hoppas jag att man kan se att de kan vagga en till sömns med sina slingriga grenar vilken kväll som helst.”

Bladverk på väggarna kan signalera en traditionell miljö. Här brittisk klassisk Arts & Craft i Emery Walkers House.

Blad på väggarna kan även ge en känsla av samtida modernt. Här Fornasettis Chiavi Segrete. Här samspelar grönskan med nycklarna till en känsla av mystik och det lite tvetydiga som är Fornasettis signum. Allt beror på sammanhang och vad man sätter till för komponenter. Bladverk passar in i många olika miljöer tycker jag.

For the love of

♡