Category Archives: Hem kära hem

Vit julstjärna

Höstlovet går framåt i maklig takt här. I dag siktades de första snöflingorna, men innan de nådde marken blev de till intet. För mig är det samma sak varje år. Efter höstens färgkaskader och alla pumpor går jag in i ett vilsamt uttryck. Jag har en period med rensning och upplösande av högar – alltid befriande på sitt sätt. Sedan kommer säsongens gröna in. Och några små ting som talar om att vi närmar oss en annan tid. En rumsgran är på plats, liksom några vita stjärnor. Det var lite upp till bevis där i blomsteraffären efter detta inlägg.

Jag fick med mig några Princettia som är en höststjärna med många högblad. Jag har inte börjat klippa ännu, men kommer nog att testa att ha någon som snittblomma framöver.

Några stjärnljusstakar, en krans och en och annan ängel. Det börjar likna Adventsförväntan.

♡

Söndagsbilden: And so it begins

För det mesta får man en smekmånad. Ni vet den där tiden när alla märkliga egenheter som sedan börjar skava lite, bara känns förtjusande. Min trädgårdsoskuld miste jag med det stora insektsangreppet på vår ligusterhäck. I dag var det dags för mitt kära växthus. Jag fick nästan två månader av den okomplicerade nyförälskelsen och för det är jag tacksam och glad. Ni vet de där citronträden som blev en slags symbol för mitt glashus. För några veckor sedan uttryckte mig så här poetiskt kring dem. “Att komma ut i växthuset när några citronblommor har vecklat ut sig och sprider sin doft. Det är lycka för mig”. I dag upptäckte jag ullöss på dem. Så var det med det. Jag har med åren lärt mig att det gröna ger och det tar. Jag hanterar numera naturens nycker med visst upphöjt lugn. Men visst känns det lite i den där filmen “Drömmen om ett växthus” som rullar här hemma, när det blir sanering istället för njutning. Så kan det också bli en ljuvlig sensommarhelg i september konstaterar jag med ett snett leende. Och för all del. Såpa doftar fint det med.

Blickarna börjar dras inåt igen, med förnyat intresse att plocka till stilleben, puffa kuddarna och sjunka ned i den sammetsfåtölj som vi köpte i våras. Det är onekligen en ny säsong på ingång.

♡

Ljuva september

Vilken inledning vi har fått på den första höstmånaden denna gång. Ute är det sol och septembervärme. Växthuset har nog aldrig varit mer behagligt att vara i än precis nu. Säsongsskiftet känns ändå med den höga klara luften och att man mentalt är redo för andra kulörer och dekorationer. Jag har skakat på huvudet åt de små pumporna som sålts några veckor, men i går var det dags. Tre vita fick följa med hem och plötsligt kändes bordet lite mer höstigt. Ljusfrossan är tillbaka på kvällarna och nu lyser även lampetten på väggen.

Jag vet att många förknippar te med höst, men jag är konsument av den ädla drycken oberoende av säsong. Om det är något som jag har svårt att låta bli i vintagesvängen när jag hittar fina exemplar till låga priser, så är det teserviser. Nu får detta sommarfynd glänsa fullt ut – modell AR (lanserad 1943) av Arthur Percy för Gefle Porslinsfabrik. Glasyren är verkligen något alldeles extra.

Jag önskar fin avslutning på helgen!

♡

Pingstafton

Efter försmaken av sommar som vi begåvades med, kändes det inte alltför tråkigt att få en dag med isande vindar och att sitta inne på soffan istället. Tulpansäsongen som höll på att gå till en snar upplösning ute i rabatterna, stannade äntligen av lite så att det går att njuta längre av det vackra. Lördagsloppis såklart – oavsett väder och vind – bara jag är i staden. I dag var det en lyckad runda – mitt mest oväntade fynd visade jag på Instagram. Jag kunde inte heller motstå delar av Arthur Percys teservis Grand. Den bulliga formen i pastelligt blå gifter sig lite extra med syréntiderna. Syréner och rabarber. Två av mina absoluta favoriter.

Fin Pingstafton önskar jag er!

♡

Vintage: Kandelaber av Josef Frank

Jag har huvudet fullt av växthus för tillfället, så det där riktiga adrenalinpåslaget infann sig inte riktigt där på loppisen. Men när jag kom hem fick jag hjärtklappning. I dag fann jag inte mindre än två stycken kandelabrar av Josef Frank för Svenskt Tenn. Det är den här modellen. Och det här är en riktig loppisssaga – en sådan där som gör att man får kraft till alla fruktlösa besök – jag gav femtio kronor styck.

Jag fann en ask med julgransljus i skåpet och var bara tvungen att prova lite. Det här är en godbit att andäktigt tända upp när man har tillfälle att sitta och titta på ljusens låga.

Jag kan bara tala för egen del, men när det gäller den här typen av saker har man nytta av alla gamla antiktidningar, alla böcker och broschyrer och alla Instagramkonto som man plöjt över åren. Såklart kan man titta på en av dessa ljusstakar och bara tycka att den är fin och köpa den därför, men för mig ger kunskapen och att kunna identifiera där i stunden en extra krydda till köpet. Och som tur var för mig, hade ingen sett på dessa med mina ögon innan jag hann dit. Sann lördagslycka, det kan jag garantera.

Fortsatt fin helg till er!

♡

Påskafton

Vi förbereder inför kvällens påskbord med strålande sol utanför fönstren. Äntligen har det grå givit vika och himmelen är i samklang med färgprakten här inne. Jag dukar upp med blått som bas i den här linneduken och blåvitt porslin. Hönan vaktar på parad tillsammans med påskens klassiska färg.

I ett av risen hänger mina fina glasdroppar i grönt och klarglas.

Påskbord på gång till italienska prickiga tallrikar. Och den ack så viktiga påskmusten.

Glad Påsk!

♡

Långfredagen

Det här är något av det vackraste jag vet. Viburnum och syrén i ljuv förening. Fjädrarna fick ta plats på trappan när detta vårfyrverkeri blev mitt bästa påskgodis här inne. Det här är inte det mest hållbara när det kommer till buketter och kräver en del pyssel, men det kan jag ta i påsktider. Något att tänka på när det kommer till hårda grenar är att göra långa snitt för att maximera förmågan att ta upp – det varma vattnet. De här trivs bäst i riktigt varmt vatten. Nu är de långa och ståtliga, men allt efter att tiden går kortas de ner. En syrén som slokar – och det gör de efter en tid inomhus – tas bäst om hand genom att ta ur buketten, ta av en del av grenen, göra nytt långt snitt och sätta i varmt vatten.

Vi har haft en dag med diverse matbestyr här hemma, men även åkt bort för att äta våfflor. Nu i kväll har jag gjort den här tårtan som är en påskklassiker hos oss.

Nu har jag förberett barnens ägg och tänker titta på premiären av denna serie. Fin kväll!

♡

Klassiker: Golden Lily från William Morris

Jag fyller på min vintage-kategori med fyndade kuddar sydda av klassikern Golden Lily från William Morris. Jag har inte hittat så där värst mycket bland textilier på loppis, men denna gång var lyckan med mig. 25 kronor stycket i linnekvalité i nästintill nyskick. Fördelen med att finna något i kategorin “tycker-om-nästan-allt-från-Morris” är att man inte behöver välja färgställning och mönster. Det kommer till en med slumpens skördar. Sådant är berikande i inredning tycker jag.

Golden Lily är ett mönster från 1899 av William Morris lärjunge J.H. Dearle och får väl sägas vara ett av de allra mest kända från firman. Färgställningen från mina kuddar syns ovan som tapet i ett av mina favoritreportage i tidskrifter alla tider – En sann sommardröm – från Elle Decoration – av Saša Antić och foto Idha Lindhag. Jag älskar allt med detta hem, inte minst alla vackra tapeter.

Samma tapet – här med mättnaden betydligt neddragen – sitter under trappan i det ombloggade hemmet hos Anna Cate som nyss såldes. Fler exempel finns här och här.

Mönstret finns i en rad färgställningar som i denna Malmölägenhet även den från Elle Decoration av Emma Persson Lagerberg och foto Petra Bindel. Tapeten har även följt med färgtrender genom åren – den här sextiotalsvarianten hos Sofia/Mokkasin går inte av för hackor.

I vanlig ordning säger jag att mönster föder mönster. För mig är det mycket svårare att lägga fram dessa kuddar i ett mer neutralt rum. Där sticker de ut och ögonen har svårt att finna harmoni kring dem. Mönstrade och färgrika rum är mer tillåtande – och för all del förlåtande. Allt smälter samman till något som jag finner oemåtståndligt – även om jag tror att många tycker precis tvärt om.

Och har ni sett på hortensian där? Det är till att skaffa sig krävande följeslagare med lite jord och stora blommor. Mina bästa tips för hortensior är att ha dem där man går förbi några gånger per dag. Känn framförallt på blommorna och när de börjar sloka det minsta – sätt växten i vattenbad och låt den dricka. En sådan här stor växt vill ha massor med vatten – upp till en gång om dagen i vattenbad. Och ge aldrig upp hoppet om en hortensia om du råkar glömma den. Det finns få växter som kan se så hängiga ut, men ändå på något mirakulöst sätt återhämta sig.

♡